![]() |
Foto: gp.se |
Frågan som per automatik kommer är när vi kan återgå till att uppfylla överskottsmålet. Det är en logisk fråga men samtidigt tycker jag att den är felställd. På kongressen 2013 diskuterade vi huruvida vi skulle sätta nya mål för statens finanser. Överskottsmålet kom till på 90-talet i den politiska kontext och diskurs som rådde då. Det tjänade sitt syfte att få ordning och reda på dom offentliga finanserna. Men det finns inget självändamål med ett överskottsmål. Att betala av på statsskulden år ut och år in i ett läge när investeringsbehoven är enorma och arbetslösheten hög är inte det klokaste man kan göra enligt mig och många andra.
Därför kan faktiskt det uppkomna läget vara ett bra tillfälle att omvärdera den ekonomiska politiken. Satsa på att nå en budget i balans och använd den procenten av BNP som överskottsmålet är till att investera. Det skulle ge oss en skjuts framåt och det skulle hjälpa såväl oss själva som andra delar av Europa.
*****
Det är ingen särskilt god idé att amortera av på statsskulden i dessa dagar när aktiemarknaden är något skakig. Statspapper (= den staliga upplåningen) anses vara en säkrare investering för privata kapitalplacerare än aktiker. Och finns det då inte tillräckligt mycket statspapper i förhållande till efterfrågan på kapitalmarknaden, köper kapitalplacerarna utländska statspapper i stället. Genom att hålla statsskulden på en rimlig (varken för låg eller för hög - och vad som är vad varierar ju med konjunkturen) nivå, låter man privat kapital arbeta i den offentliga sektorn. Och det är väl inte så dumt, egentligen? Men glöm inte att även offentliga investeringar måste betala sig. åtminstone på längre sikt.
SvaraRadera