![]() |
Foto: sunnhetsbladet.no |
I dom återkommande diskussionerna kring migrationen till vårt land är där ett ord som ständigt återkommer. Ordet är "integration". Många menar att just "integrationen" i det svenska samhället är för dåligt. Fascisterna menar att vi inte ska ha något som kallas integration utan är istället helt uppriktiga med att det för deras del handlar om assimilation. Kulturella, religiösa och traditionella skillnader ska helt enkelt utplånas till förmån för majoritetssamhällets normer. Att detta är en i grunden rasistisk inställning är tämligen klart. Att inte få uttrycka, utöva och praktisera sin religion är ett ingrepp i religionsfriheten och det är direkt antidemokratiskt. Att inte få tala vilket språk man själv vill är en inskränkning i dom mänskliga rättigheterna.
Men hur är det då med det där begreppet "integration"? Tittar man i SAOL på nätet betyder integration "sammanförande till en helhet". Det låter ju bra men jag blir ändå alltid konfunderad när folk pratar om just integration. För vilken helhet är det som ska sammanföras? Och hur skiljer det sig egentligen från assimilering? Väldigt många hävdar ju att man måste tala samma språk (svenska) för att integrationen ska fungera bra. Men om jag arbetar på en arbetsplats där engelska är gångbart och jag utför mitt jobb, betalar mina skatter, åker hem till min familj och tittar på dumburken, lämnar ungarna på fotbollsträningen, bakar surdegsbröd och läser New York Times och The Guardian på nätet, är jag inte integrerad då? Står jag utanför samhället? Och om jag räknas som integrerad trots att jag inte pratar svenska bara jag jobbar, betalar skatt och har ett liv som ligger någotsånär inom ramen för majoritetsnormen, vad är det då som är kvalifikationen för att vara integrerad?
Sen har vi det där med "helhet". Vilken helhet är det vi pratar om egentligen när vi pratar integration? Låt mig ge ett exempel. Nu efter valet har jag plötsligt fått en massa tid till att göra såna där saker som jag inte har hunnit med på väldigt länge. Till exempel har jag slökollat lite på TV. Ikväll såg jag lite på Femmans program "Böda Camping". Häromkvällen såg jag en kort stund på "Ullared" och i ett svagt ögonblick såg jag på "Big Brother" i typ två minuter. Jag kan till och med erkänna att jag fastnade framför "Paradise Hotel" i säkert 30 sekunder. Efter totalt kanske 10 minuters sammanlagt tittande på dessa program kan jag konstatera att allt snackar om "helhet" är direkt skitsnack. För förutom språket så har jag extremt lite gemensamt med dom flesta av alla människor som flimrar förbi i dessa TV-program. Jag känner dessutom väldigt få individer som har några som helst likheter med alla dessa människor. Betyder det då att jag inte är integrerad? Eller är det dom som inte är integrerade? Jag förstår ju vad dom säger, vi pratar samma språk, men jag begriper mig banne mig inte på hur dom tänker och resonerar. Deras humor är oftast helt obegriplig och om jag väl skrattar så skrattar jag inte med dom. Jag skrattar åt dom.
Nu ska jag säga att det inte stör mig det minsta att dessa människor är på det sätt som dom är. Klart jag kan tycka det är pinsamt å deras vägnar och klart jag kan ha vissa betänkligheter mot att kopulera och supa hejdlöst i TV som deltagarna i BB och PD gör från och till. Men trots allt är det var och ens business och jag dömer dom inte. Jag skulle framförallt inte drista mig till att påstå att dom inte är integrerade. Men jag skulle inte heller säga att dom och jag är en helhet.
Bara för att göra det hela än mer klart och för att undvika alla misstänkar om någon slags elitism i det här inlägget så ska jag säga att jag kollade lite på Babel och Kobra också häromdagen. Och jag har lika lite gemensamt med många av deltagarna där som jag har med deltagarna i "Böda Camping". Men inte heller folket i Babel är enligt mig att anse som dåligt integrerade. Vi är helt enkelt bara väldigt olika.
Utifrån ovanstående resonemang kan jag bara dra en slutsats. Sluta snackar om "integration" som något eftersträvansvärt och som någon slags lösning. Integrationsdebatten är en pseudodebatt för att vi inte klarar av att bygga ett samhälle där alla människors lika rätt och värde upprätthålls och där rätten till arbete, utbildning och tillgänglighet inte kränks. Om vi bara såg till att sluta vara så jäkla introverta och utgå ifrån att det vi själva gör alltid är rätt och det andra gör som vi inte förstår är fel så hade problemet med olikheter inte varit så stort. Klart det är jobbigt ibland när man inte fattar och förstår allt som händer och sker om kring en. Man behöver inte ens gilla det. Men det är inte farligt att det luktar spiskummin i hela trappuppgången, somliga gillar Sitarmusik även om inte du gör det precis som att några gillar dansband och att kyssa en man när man själv är man är inte mer annorlunda än att kyssa en kvinna. Några ber till en gud med ett namn och några till en gud med ett annat.
Lär dig att leva med det. Vi är alla olika och det enda som verkligen gör oss till en helhet är att vi alla är människor med lika värde.
*****