 |
| Foto: guld24.se |
Som kommunpolitiker står man varje år inför frågan om att fastställa den kommunala skattenivån. Ska skatten höjas, sänkas eller behållas på nuvarande nivå? I kölvattnet av den diskussionen kommer ofta ett påstående som jag skulle vilja granska närmare. Det låter så här:
"Höjd kommunalskatt slår hårdast mot dom med lägst inkomster."
Argumentet för att så skulle vara fallet är att den kommunala skatten är platt. Det är samma summa som tas ut på varje intjänad hundralapp. Logiken är tämligen enkel. Om en person med 10 000 kr i månadsinkomst betalar in 50 kr mer i månaden i kommunalskatt slår det hårdare mot vederbörandes ekonomi än om en person som tjänar 40 000 kr i månaden betalar in 200 kr mer i månaden. 50 kr är relativt sett mer pengar för en person med 10 000 kr i inkomst än vad 200 kr är för en person med 40 000 kr i inkomst.
När någon* anför detta argument för att inte kommunalskatten ska höjas eller att en kommunal skattehöjning alltid ska undvikas in i det längsta så brukar dom flesta nicka instämmande. Ingen vill ju slå på dom som har lägst inkomster. Men frågan är om det här argumentet håller full ut. Utsagan tar nämligen bara hänsyn till utgiftssidan i en person eller ett hushålls ekonomi. Om jag som i ovan nämnda exempel tjänar 10 000 kr i månaden och jag får en kostnadsökning på 50 kr i månaden så kan jag anses ha "förlorat". Men det förutsätter ju att allt annat är lika och att inga förändringar sker på inkomstsidan. Men så fungerar det ju inte. När kommunen höjer skatten så bör ju rimligtvis dom inkomna pengarna användas till något. Det är just här som själva kärnan ligger.
Om pengarna som kommer in, i Helsingborgs fall är 10 öre skattehöjning ca 23 miljoner kr, används till att inkludera Internetkostnader i försörjningsstödsnormen så blir fördelningsprofilen på skattehöjningen annorlunda än om pengarna används till att reparera potthål i asfalten**. Bor man som jag i postnummerområde 252 27 så är det billigaste Internetabonnemanget på
Pricerunner 175 kr i månaden. Om jag som försörjningsstödstagare har betalat 50 kr mer i månaden i kommunalskatt men får 175 kr i ökat stöd så har jag netto tjänat 125 kr i månaden om jag har Internet hemma. Med tanke på att där finns ca 2 300 hushåll i Helsingborg som uppbär försörjningsstöd så blir den totala kostanden för Internetabonnemang för samtliga dessa hushåll 4,2 miljoner kr per år. Om vi höjt skatten med 10 öre skulle vi, förutom att ha omfördelat direkt till dom med lägst (taxerade) inkomsters fördel, ha 19 miljoner kr kvar att göra något annat med.
Någon kommer efter att ha läst ovan anförda exempel direkt att börja pladdra om att vi genom en sådan konstruktion och fördelningsprofil framstår som ett "bidragsparti". Att man med det tänkandet är ohjälpligt fast i en borgerlig debatthegemoni och tankevärld är en sak som vi i alla fall för tillfället kan lämna därhän. Istället kan vi försöka lösa detta lilla problem så att även dom som är rädda för att bli kallade för bidragspartister kan känna sig lugna.
Vi skulle i så fall kunna använda dom 19 miljoner kronorna till att höja dom så kallade "uppbyggande medel" som finns i skolan. Dessa pengar är extra tillskott till dom skolor som har dom största utmaningar. Dessa utmaningar består i t ex tuffare socioekonomisk profil på eleverna. Om vi skjuter till mer pengar till uppbyggande medel går dessa pengar till barnen från dom hushåll som har lägst inkomst. Det innebär att även barn till föräldrar som inte uppbär försörjningsstöd får del av satsningen. Det blir inte samma nettotillskott i direkta pengar för föräldrarna till dessa barn men om man vidgar perspektivet bara en liten aning så är det att se som en investering i dessa barns framtida inkomstutveckling att förbättra deras skolgång***. Nettotillskottet kommer alltså över tid och fördelningsprofilen får en hävstångseffekt. Ska man snacka lite ekonomiskt mumbojumbospråk kan det hela ses som en progressiv investering i barnens, familjernas (och samhällets) humankapital.
Man kan även tänka sig att använda pengarna till att införa gratis musik- eller kulturskola, gratis eller kraftigt reducerade inträdesavgifter på stadens kulturinstitutioner, ökade föreningsbidrag till föreningar som tar stort socialt ansvar, fler speciallärare i skolorna, höjt generellt försörjningsstöd, pensionärsrabatter inom någon sektor eller något helt annat.
Poängen har förhoppningsvis framgått vid det här laget men för den som inte har förstått ännu kommer den här:
En skattehöjning slår olika beroende på vad man gör med dom pengar som man får in. Därför kan man inte i allmänna ordalag avvisa en kommunalskattehöjning med argumentet att den slår hårdast mot dom med lägst inkomster. Det är helt enkelt inte sant.
En skattehöjning kan mycket väl vara att föredra framför t ex omfördelningar inom nuvarande skattenivå. Har man som syfte att främja jämlikhet och därmed frihet för alla så är det hur skatteintäkterna fördelas som är av betydelse och inte enbart den allmänna skattenivån.
*För en borgare är det allt som oftast ett självändamål att sänka skatterna. Därför kan vi i följande resonemang bortse från dessa personer. Vi utgår istället ifrån att vi har med socialdemokrater eller andra som anser sig vara progressiva att göra.
** Man kan tänka sig att inkludera medlemsavgift i förening, viss summa för bokinköp eller fri kollektivtrafik också. Så häng inte upp er på just Internetabonnemang.
*** Ett barn som klarar skolan blir i regel också ett mer harmoniskt barn. Det i sig kan innebära påtagliga förändringar i ett hushålls ekonomi även på kort sikt.
*****
Bloggat:
Peter J skriver bra om kulturens roll idag
