Straffet, lögnen och förtroendet

Foto: aftonbladet.se

Idag avslöjar HD och DN att Sverigedemokraternas kommunalråd i Helsingborg, Michael Rosenberg, har ljugit om sitt grovt kriminella förflutna. Brotten han har begått består främst av olika former av stölder. Bland annat har han ingått i en liga som sprängde kassaskåp och han har därför avtjänat ett två år långt fängelsestraff för det. Brotten är begångna under sent 80- och tidigt 90-tal.

Att Rosenberg idag är en av Sverigedemokraternas ledande politiska företrädare, genom att han är kommunalråd i Sveriges nionde största stad och genom att han dessutom är ordförande i SD:s valberedning, har jag inga synpunkter på. I sak har jag inställningen att den som har sonat sina brott också ska vara välkommen tillbaka in i samhällsgemenskapen. Brotten är visserligen många och grova men det är över tjugo år sedan dom begicks.

Jag är själv i en situation där jag har gjort saker i tonåren som jag inte är stolt över och som jag ångrar djupt. Det går inte en dag utan att jag tänker på det och önskar allt ogjort. Men jag möts alltid av förståelse och av förlåtelse eftersom jag visat att jag lever ett annorlunda liv idag. I min värld måste folk ha rätt till en andra chans. Sen måste givetvis brottets art och tid avgöra hur lång "karantän" man måste ha innan man kan göra anspråk på ett förtroende. Att en dömd pedofil aldrig ska jobba på ett dagis är t ex i mina ögon en självklarhet. Men att utestänga någon från samhällsgemenskapen för all framtid är ett allt för hårt straff om inte brottet är så pass grovt att livstids fängelse kommer på fråga.

Med allt ovan sagt så är där dock en sak som är oerhört problematisk i Rosenbergs agerande. Han har uppenbarligen ljugit för sitt parti om sin bakgrund. För oavsett vad Martin Kinnunen säger så har ju Rosenberg kryssat i en vandelsförsäkran där han uppger att han inte har begått brott. Om det hela är kvar i brottsregistret eller ej är därmed irrelevant. Har man begått brott så måste man självklart vara öppen med det om man ska kunna göra anspråk på ett förtroende. Barack Obama har t ex erkänt att han rökt marijuana som ung. Trots att det var olagligt. Det påverkar knappast förtroendet för honom idag eftersom han varit ärlig om det. Nu är visserligen inte Obama dömd för det men ni förstår poängen.

Om Rosenberg kan sitta kvar eller ej lägger jag mig inte i. Jag tycker att alla i SD borde avgå och syssla med något annat än politik men det har med deras politiska ställningstagande att göra. I själva sakfrågan handlar det för mig om lögnen och förnekandet. Om alla kort hade lagts på bordet och alla blanketter varit ifyllda rätt hade jag aldrig skrivit det här inlägget. Men att ljuga om dom brott man begått och blivit dömd för är fel och det inger inte förtroende. För om man kan ljuga om det, vad ljuger man mer om?

*****

 

Media: Ingrid Runsten i ämnet