Invigningen ett pinsamt kapitel för FP

 

Äntligen! Nordiskt forum har kört igång och Pågatåget från Helsingborg är knökat med folk som är på väg till Hyllie i Malmö. Förväntningarna är enorma. Det är trots allt tjugo år sedan något liknande hände i Norden. Jag kan inte riktigt släppa tanken att det tog 20 år för att samla Norden till en jämställdhetskonferens sedan förra gången men det bidrar givetvis till skyhöga förväntningar på de 4 dagars helspäckade forumet.  Alla är här.

Kvinnor , för det är främst kvinnor som deltar ,har kommit från hela världen för att ta del av det smörgåsbord av föredrag, dansföreställningar, seminarium och utställningar som Nordiskt Forum erbjuder. Katalogen är på över 100 sidor och jag har svårt att välja vad jag ska delta i eftersom det innebär att jag måste välja bort något annat.  Idag har jag lyssnat på Ängelholms kvinnojour som hade ett seminarium med titeln "Nästa gång dödar jag dig". Titeln är lika dramatisk som innehållet var i föredraget.  Våldet mot kvinnor i Sverige idag kostar oss 3 miljarder och de skyddsnät som vi har byggt upp för att fånga upp de som är utsatta, är så komplicerade att orientera sig i att konsekvensen blir att många  ger upp tanken på ett liv för sig själv och sina barn utan våld och stannar kvar i en relation som utsätter dem för stora risker.

Något nedstämd lämnade jag seminariet och gick vidare till arenan för att lyssna på nästa gäng under rubriken;  "Våld, vad är orsakerna och vad är effekterna och ur stoppar vi dem?"  Otroligt upplyftande! Ämnet i sig är givetvis ingen stämningshöjare men att få höra Jackson Katz, är en vitamininjektion som jag innerligt önskar att det klientel som brukar hålla till på arenan får i sig. Budskapet är att våld mot kvinnor är en mansfråga och menar vi allvar med att få stopp på våldet som män utsätter kvinnor för är det männen vi ska fokusera på. 

På det stora hela har det varit en fantastisk dag där en av höjdpunkterna var att träffa Margot Wallström och höra om hennes tid som FN:s särskilda sändebud i Kongo.  Det enda som jag ångrar att jag ringade in i programmet var invigningen och Maria Arnholms tal. Maria hade inte läst på utan kom av sig ett par gånger , vilket så klart även händer den bästa men hennes överslätningar var inget annat än pinsamt. Så långt jag kunde se satt åhörare och ruskade olustigt på sig och ja(!), det är helt ok och känna sig olustig när vår jämställdhetsminister under ett tal om jämställdhet på en jämställdhetskonferens är så beroende av sitt manus så när hon tappar tråden är hon helt oförmögen att improvisera övertygande. Det är dags att byta regering.

Åsa Holmqvist

*****