Valtider är egentligen inte speciellt konstruktiva. Alla partier har mer eller mindre surrat sig vid masten för sina egna politiska förslag, ingen vågar ta ut svängarna allt för mycket om inte opinionsläget "kräver" det och det öronbedövande bruset i media gör att väldigt lite tränger igenom till väljarna. Därför är det kanske meningslöst att diskutera idépolitik just nu. Vem bryr sig liksom?
Men jag tror samtidigt att det är viktigt att man som politisk rörelse hela tiden har en
framåtsyftande diskussion. Vad vill vi med vårt samhälle? Dels för att ständigt påminna sig själv om varför man lägger 60-70 timmar i veckan på politiken. Dels för att läsa tiden och se vilka förändringar som behöver göras för att nå dom mål som alla politiker har. Att målen sen skiljer sig åt är något helt annat.
Ett område där idédebatten står väldigt still är det ekonomiska. På vår kongress för ganska precis ett år sedan hade vi en större diskussion kring överskottsmålet, inflationsmålet, lånefinansiering, kring indexering av statsbidrag, a-kassenivåer, pensionärsskatten och en massa annat. Läget var relativt låst vid denna tidpunkt. Det var helt enkelt inte läge att lyfta överskottsmålet och än mindre inflationsmålet. Men diskussionen påbörjades. Nu, när vi förhoppningsvis kommer att vinna regeringsmakten i höst, är det viktigt att vi vågar fortsätta debatten. Tankesmedjan Katalys gjorde ett järvt försök för en tid sedan att lyfta skattesystemet och dess utformning. Där fanns många intressanta tankar i det förslaget även om jag inte tror att just Katalys väg är den rätta i detta fallet. Värdet av den typen av inspel ska dock inte underskattas.
Katrine
Kielos, en kärleksfull kritiker till vårt parti och vår rörelse, menar att det råder brist på ekonomiskpolitiska idéer inom S. Hon drar det till och med så långt att hon menar att det finns en ovilja att läsa samtiden. Jag håller kanske inte med i allt som Kielos säger men jag tycker att det är en nyttig spark i häcken på oss i partiet. Om
vi uppfattas på det sättet måste vi ju ta oss en ordentlig funderare på var vårt parti kommer hamna om ett par år. Att vinna regeringsmakten är en sak. Att bygga landet är något helt annat.
Jag tror att vägen framåt för socialdemokratin är att släppa 90-talets tänkande kring den ekonomiska politiken och se att svaren ser annorlunda ut idag än då. Globaiseringen har kommit längre, inflationsbekämpningen är inte längre den heliga Graalen och tron på politikens förmåga att skapa gott är återigen på väg tillbaka. Den som lyckas skapa ett budgetpolitiskt ramverk för 2010-talet, hur osexigt det än låter, kommer att vinna regeringsmakten i många val framöver. För det är trots allt den ekonomiska politiken som möjliggör all annan politik. Finns inte resurserna att fördela kan vi skriva vad vi vill i våra partiprogram.
*****