När argumenten inte spelar någon roll

För borgarna är det här helt irrelevant

Gårdagens debatt i Agenda mellan Mikael Damberg och Annie Lööf blev lika låst som jag misstänkte att den skulle bli. Lööf är starkt uppbackad av sin före detta partiledare Maud Olofsson som numera är ordförande i Visita*. Lööf skyddar Olofsson i Nuonfrågan och Olofsson betalar tillbaka i form av en stödkampanj för tio miljoner kr. Frågar man Lööf och Olofsson är det givetvis inte så det förhåller sig. Men med tanke på att Lööf är beredd att ljuga för att rädda Olofsson från ett KU-förhör så kan man ju undra vilka hundar som ligger begravda.

Det är dock intressant det som Visita gör. Trots att instans efter instans sågar såväl krogmomssänkningen som ungdomsrabatten så matar man på med känsloargument och anekdotisk bevisning. Som någon sa på Twitter igår så möts forskning numera mest av anekdoter från alliansens partiledare. För den rationelle betraktaren är det knappast speciellt sakligt och det är inte heller särskilt framgångsrikt i den intellektuella debatten. Men det är inte denna debatt som borgarna och deras stödhjul Visita vill vinna. Det är kampen om väljarna det handlar om.

Jag håller på och läser Per Schlingmanns bok "Stå aldrig still". Schlingmann berättar där bland annat om betydelsen av känsloargument. Han relaterar till amerikanska valrörelser och visar att demokraterna i 2004 års valrörelse körde argument efter argument som i sak var helt rätt. Republikanerna struntade i faktan och spelade helt på känslor och etablerade "sanningar". Som vi alla vet vann George W Bush över John Kerry och resten är historia. Lite samma sak är det i frågan som Damberg och Lööf diskuterade igår.

För den enskilde restaurangföretagaren spelar det ingen som helst roll om vi får tre lärare till samma kostnad som hen anställer en ungdom. Detta utnyttjar borgarna och främst Moderaterna till att fomulera direkt populistiska slagord som att "alla jobb behövs". Att konsekvensen av det resonemanget, om man drar det till sin spets, blir att svartjobb, barnarbete och underbetalda arbeten behövs, struntar borgarna blankt i.

Därför vill vi socialdemokrater ha en diskussion om jobben och den höga arbetslösheten. Borgarna vill ha en diskussion om den enskilde restauranganställde 22-åringen. Det är den så kallade kampen om hegemonin vi nu ser spelas upp framför oss. Vinnaren av den kampen vinner också valet. Det gäller att hänga i sitt budskap nu. 


* Visita är restaurang- och hotellföretagarnas branschorganisation

*****

 

Bloggat: Roger, Martin, Peter J 1 och 2

Det enda man kan skriva om idag

Foto: http://www.mff-familjen.se

Idag är det svårt för en fotbollsälskare som jag att skriva om något annat än den allsvenska premiären. Om lite mer än två timmar är det avspark på Olympia. HIF tar emot Djurgården och jag önskar givetvis HIF lycka till. Jag hejar alltid på HIF så länge dom ligger en placering bakom Malmö FF.

För det är ju laget i mitt hjärta. Dom himmelsblå pågarna sätter igång årets serie mot Falkenberg klockan 17.30. Jag kommer att följa matchen via TV:n och hoppas att Falkenbergs nye tränare, Helsingborgspågen Henrik Larsson, inte har lyckats allt för väl med sina förberedelser. Malmö FF behöver få en bra start med tanke på att laget vann förra säsongen och därmed är regerande svenska mästare. Alla kommer vilja slå Malmö i år och det innebär ytterligare en extra press.

Men det känns bra ändå. Viktiga spelare har lämnat truppen som Hamad, Dahlin och Rexhepi. Men en spelare som Marcus Rosenberg har tillkommit och vår målvakt Robin Olsen har varit riktigt bra i dom matcher jag har sett hittills i år. 

Så lycka till både HIF och MFF. Jag håller tummarna för att det är skånskt i topp även i år.

*****

Vi måste ha lite tur också

Tiden bara rusar iväg och valet närmar sig med stormsteg. Det innebär också att tiden som borgarna har för att minska avståndet till S,V och MP blir allt mindre. Vid den här tiden inför förra valet ledde S, V och MP med 4,6 procent. Motsvarande siffra är idag 13,3 procent. Det är, förutom alla andra skillnader gentemot förra gången, något som talar starkt för att vi får en ny regering efter valet i september.

Men samtidigt så finns det orosmoln. Det ena är det faktum att om SD blir vågmästare så kan det vara svårt att bilda en icke moderatledd regering. Om SD blir vågmästare kommer alltså samma politik som förs idag att fortsätta. För alla som är frustrerade över ökad ojämlikhet, försämrad välfärd och hög arbetslöshet så är alltså SD ett synnerligen meningslöst alternativ att rösta på. En röst på SD är en garant för status quo inom svensk politik.

Det andra orosmolnet är något som vi i Sverige kan påverka ytterst lite och det är vår omvärld. Ukrainakrisen kunde ha blivit en så kallad gamechanger. Nu blir det förmodligen inte det eftersom Reinfeldt och Bildt på många sätt har schablat bort både initiativet i frågan och Sveriges trovärdighet i den samma. Om man ska bli tagen på allvar i den internationella diplomatin fungerar det inte att springa runt och likna den ena parten vid Hinhåle själv. Det finns dock andra internationella skeenden som kan komma att påverka svensk inrikespolitik mycket drastiskt.

Kina brottas just nu med en växande finansiell instabilitet. I veckan har det skett en så kallad bankrusning mot en liten bank i östra Kina. En bankrusning är när kunderna i en bank börjar plocka ut sina pengar i panik. Detta skapar enorma problem eftersom inga banker i världen har fullständig täckning för alla insättningar. Sådana här händelser har en tendens att sprida sig och skapar enorma problem om dom inte hanteras snabbt och på rätt sätt. En finansiell härdsmälta i Kina skulle kasta om den politiska scenen inte bara i Sverige utan i hela världen. Vi vet alla vad som hände i den svenska opinionen när Greklandskrisen briserade på våren 2010.

Valet är långt ifrån vunnet. Vi socialdemokrater måste vara uthålliga, ihärdiga och kämpa hela vägen fram till det att vallokalerna stänger den 14 september. Sen kan vi bara hålla tummarna för att vi har lite tur med omvärlden också. Men det tror jag nog att vi ska ha med tanke på allt oflyt vi har haft under den här mandatperioden. Det är liksom vår tur nu!

*****

Maud, förbannad lögn och Reinfeldt&Lööf

Foto: http://www.teknikensvarld.se

Nuon. Den sämsta affären i svensk historia enligt många. Long story short: Statliga Vattenfall vill köpa ett holländskt bolag, affären är uppe i regeringen som trots varningssignaler väljer att gå vidare med affären.

Tiotals miljarder kr i förlust senare vill KU reda ordning i vem som bär ansvaret och kallar därför Maud Olofsson (C), näringsminister vid tidpunkten för köpet, till sig. Maud Olofsson vill under vintern inte svara på frågor kring Nuon med hänvisning till att KU utreder frågan. När nu kallelsen kommit så vägrar Olofsson att infinna sig. Vilket är ett direkt trots mot den kutym som råder. Om ett statsråd, nuvarande eller före detta, kallas till KU så infinner man sig.

Nuvarande näringsminister Annie Lööf tycker dock att det är helt i sin ordning att Olofsson uteblir. Istället för att fundera över vad det innebär att hennes företrädare försvårar granskningen av det faktum att svenska folket blivit blåsta på miljarder kr pga dåliga affärer så försöker Lööf släta över det hela med att skylla på Göran Persson. Ja, ni läste rätt. Genom att skylla på Göran Persson.

Att Lööf gör detta är i sig inget ovanligt. Borgarna brukar dra till med att allt är sossarnas fel när dom är pressade. Det är normalt sätt mest oansvarigt och löjligt. Att skylla på sossarna när man själv har suttit vid makten i åtta år funkar liksom inte. Men den här gången är det dessutom helt uppenbart att Lööf faktiskt ljuger. Enligt KU:s kansli har Persson inte kallats till KU vilket Lööf påstår.

Lööf försöker såklart förklara bort det hela. Hennes trovärdighet i den frågan är ungefär lika stor som när hon försöker få oss att tro att hon aldrig varit nyliberal. Men det hela stannar inte där. Även Fredrik Reinfeldt snurrar till det och försöker försvara Olofssons KU-trots. Ekots Tomas Ramberg konstarerar följande:

"När han kommenterade Maud Olofssons vägran i förrgår sade han att reglerna är utformate så att den som sitter i regeringen måste inträda inför KU, den som har suttit tidigare får själva välja, men enligt KU finns inte alls den skillnaden." - SR

Nuonaffären har kallats för skandal ett antal gånger. Med rätta. Man kan med tanke på Lööf och Reinfeldts agerande konstarera att det är fullt befogat. Och då har vi inte ens fått hela oredan klarlagd. Vem vet vad som döljer sig bakom dimridåerna och lögnerna? Jag anser att svenska folket har rätt att få veta.

Det är för övrigt fullt rimligt kan jag tycka att det ska bli tvång på att infinna sig när KU kallar.

*****

 

Media: Eric Sundström

 

Bloggat: Martin, Martin

Som man ropar får man svar

Foto: Björn Anderssons blogg

Som man ropar får man svar. Ungefär så fungerar alla opinionsundersökningar. Ett känt exempel är opinionsundersökningarna kring vinster i välfärden. Frågar man om välfärdsvinster bör förbjudas svarar sisådär 70 procent att det bör dom. Ställer man en följdfråga på det, i stil med "om det innebär att din vårdcentral där du går idag måste läggas ner, är du fortfarande för att förbjuda vinster?", så kommer förmodligen dom positiva svaren att sjunka. Så man ska alltid ta opinionsundersökningar med en nypa salt.

Med ovanstående sagt ska man därför ta dagens opinionsundersökningar kring det fria skolvalet med en stor skopa salt. När Friskolornas riksförbund frågar om folk tycker att man ska få välja skola fritt eller att en kommunal förvaltning tilldelar en skolplats till barnen så är det inte speciellt konstigt att en stor majoritet väljer det första alternativet. Klart man ska få välja. Men frågan bygger på en så kallad falsk dikotomi. Det finns nämligen fler alternativ att välja på än dessa två.

Det finns flera alternativ som jag spontant kan komma att tänka på utan att för den sakens skull förorda det ena eller det andra. Som ett alternativ kan lottning nämnas. Ett annat alternativ är att Skolverket eller Skolinspektionen placerar elever. Ett tredje är att man själv får välja men på ett begränsat antal skolor. Ett fjärde är att man får välja fritt men inte byta hur ofta som helst.

Poängen är att det inte handlar om ett totalt fritt skolval eller en helt styrd skolplacering. Det finns massor av alternativ däremellan. Därför är också en dogmatisk inställning, om att det inte ens bör diskuteras om huruvida det fria skolvalet ska modifieras eller ej, en mycket destruktiv position. Destruktiv för debatten, destruktiv för skolan och framförallt destruktiv för eleverna. Vi måste på allvar diskutera det fria skolvalets konsekvenser för svensk skola. För om vi inte gör det avsäger vi oss också möjligheten till att ha kvar en av Sveriges största konkurrensfördelar i världen. Jag tänker givetvis på den sammanhållna skolan.

*****

Riv upp det

 

Idag kan man läsa i Helsingborgs Dagblad att Helsingborgs stad har förlorat ett mål i förvaltningsrätten. Målet gäller huruvida en upphandling har gått rätt till eller ej. Staden hade valt att inte gå på det lägsta priset utan istället se till kvalité och tekniska specifikationer. Företaget MBVB som lagt lägstaprisbudet överklagade beslutet. Frågan är inte avgjord än eftersom staden kommer att överklaga domen till kammarrätten vilket jag tycker är jättebra.

Lagen om offentlig upphandling (LOU) är ett gigantiskt problem. I Sverige upphandlas det för ca 600-800* miljarder kr varje år. Det är runt en fjärdedel av vår totala BNP. Makten som finns i upphandlingsinstrumentet är enorm. Därför skulle man, om det inte var så stelbent och begränsande lagstiftning, kunna använda upphandlingarna till att premiera kreativitet, innovation och utveckling. Men istället sitter Konkurrensverket, som har ansvaret, och stirrar sig blint på pris, pris, pris. Detta leder till att småföretag slås ut, kvalitén sänks och arbetsvillkoren försämras. Ta livsmedelsområdet som exempel. Där dominerar två stora aktörer fullständigt. Hur det kan vara god konkurrens är helt obegripligt.

LOU innebär också att allt som inte står i avtalet ligger utanför avtalet. Det här är inget unikt för just LOU men konsekvensen blir helt absurd. Jag minns en incident i min gamla hemkommun Staffanstorp. Där hade en parkbänk blivit av med en skruv. Eftersom just skruvar på parkbänkar inte var reglerat tillräckligt i avtalet med entreprenören så blev det en tilläggsfaktura och därmed extrakostnad för att fixa just den skruven. Så lägstapriset på anbudet sattes ur spel genom att skruvar inte var tillräckligt reglerade. Vilket leder till enorm ineffektivitet i utförandet rent ekonomiskt och tidsmässigt. För att inte tala om alla överklaganden som företag sysslar med mer eller mindre systematiskt.

Det tragiska är att det inte hade behövt vara så här. Dels är svensk lagstiftning betydligt stelare och mer reglerad än vad EU kräver. Dels skulle vi kunna utföra mer i egen regi och därmed slippa massa rättsprocesser, tilläggsfakturor och extrakostnader. Jag hoppas innerligt, och kommer att argumentera för, att LOU rivs upp och görs om när vi socialdemokrater får möjlighet att styra det här landet igen.


*Man får lite olika siffror från olika källor men det ligger någonstans i det här spannet.

*****

Förenklad logik bakom kritiken

Foto: helsingborg.se

Helsingborgs Dagblad kör just nu en liten reportageserie kring kandidaterna inför höstens kommunfullmäktigeval. Dom inledde med att konstatera att det kommer att vara färre ålderspensionärer i fullmäktige efter valet. Idag kontaterar dom att det kommer att vara fler under 30 år också. Ett av dom stora skälen till detta är att vi socialdemokrater har en lista som innebär att om vi behåller dagens 20 mandat så kommer ingen över 65 år in samtidigt som fyra under 30 år kommer in. Detta har väckt ont blod hos en del och stora hyllningar hos andra.

Jag kan tycka det är synd att vi inte har fler ålderspensionärer på vår lista. Samtidigt är det en oerhört förenklad verklighet som beskrivs när man säger att vi i S har rensat ut alla äldre. Det är helt enkelt inte sant. För det första har vi äldre kandidater över 65 år bland våra ersättare. Vilket innebär att vi har representanter för denna ålderskategori i vår fullmäktigegrupp. Dessutom tänker vi socialdemokrater inte nöja oss med 20 mandat i höst vilket gör att fler av våra kandidater kommer in. Därmed förändras bilden ganska snabbt av hur sammansättningen av vår grupp ser ut.

Men det finns mer som talar emot den förenklade logik som ligger bakom kritiken mot vårt parti. I vår fullmäktigegrupp ingår dels vår arbetarekommuns styrelse som ordinarie medlemmar, dels har varje grundorganisation rätt att ha en representant vid våra möten. Det innebär att vi har en enorm blandning av ålder, kompetens och erfarenhet i vår grupp. I vårt parti bestäms politiken på vårt gruppmöte (och våra medlemsmöten). Vi sammanträder, diskuterar frågorna för dagen, tar ett beslut och sen är det upp till ledamöterna i kommunfullmäktige att föra fram dessa ståndpunkter. Våra beslut är kollektivt fattade.

Därför är det viktigaste inte att vi har ledamöter som har en viss ålder, form eller färg. Det viktigaste är att vi har god representation på våra gruppmöten. I min roll som politisk sekreterare har jag stor inblick i hur denna representation ser ut och jag kan lugna alla som tror att äldrefrågorna skulle falla bort från dagordningen. Vi har gott om 65-plussare i vår grupp och kommer ha det även efter valet. Ett tydligt belägg för att det förhåller sig så är att medelåldern i vårt parti för några få år sedan var 61 år. Så äldres inflytande är säkrat för lång tid framöver inom S i Helsingborg. Var så säkra.

*****

Tack för den bakåtpassningen alliansen

Foto: Skolvärlden

Det är något speciellt med borgerlig politikutveckling. Någon kläcker en idé som ser bra ut på pappret. I teorin blir allting precis som man tänkt sig. Sen implementeras teorin i verkligheten och det säger poff. Teorin visar sig inte hålla pga förenklingar, skarvningar och för att verkligheten helt enkelt är för komplex för att beskrivas i enkla formler. Men istället för att gå tillbaka till ritbordet och ta nya tag så inträffar något mycket märkligt. Borgaren får för sig att det inte är teorin det är fel på utan att det helt enkelt behövs mer av samma teori för att komma till rätta med problemet. Och så kör man lite till av det som inte funkade från första början med samma resultat som tidigare.

Jobbskatteavdraget är ett lysande exempel på ovanstående fenomen. Betygshetsen ett annat. Jan Björklund har sedan han klev in på den skolpolitiska scenen pläderat för betyg och prov längre ner i åldrarna. Att "mäta kunskap" är enligt Björklund nyckeln till framgång. Därför har betygen också pressats ner och dokumentation och uppföljning har dränkt lärarna i pappersarbete. Hade Björklund dessutom själv fått bestämma hade vi börjat betygsätta förskoleungarna vid det här laget.

Till och med regeringen inser att trianguleringen som pågår i skolan kan slå bakut. Därför släpper man fram Björklunds förslag om sänkt betygsålder nu. Och plötsligt är den skolpolitiska spelplanen öppen igen. Den spelplan som förra veckan verkade helt låst förutom på ett fåtal detaljfrågor och den fria etableringsrätten är nu genom borgarnas utspel om betygen vidöppen igen. För är det några frågor som man kan väcka känslor med så är det friskolor och betyg. Det vetenskapliga stödet för att betyg längre ner i åldrarna skulle vara betydelsefullt för skolresultaten är också bristfälligt.

Därutöver är betygsfrågan tacksam att skriva politiska oneliners på. Eller vad sägs om "ett barn som har det tufft i skolan behöver inte skriftliga bevis för sitt misslyckande" eller "vad hjälper bättre uppföljning när inte kvalitén finns i undervisningen för att klara målen".

*****

 

Bloggat: Martin

Regeringens trams ställt inför verkligheten

Nya pengar, ny politik?
Foto: Riksbank.se

Finanspolitiska rådet är ett intressant fenomen. Anders Borg inrättade rådet efter valsegern 2006. Förmodligen var tanken med det hela att ett "oberoende" råd skulle hylla Borgs politik lite då och då eftersom Borg är en mästare på att hitta en matematisk teori och sen implementera den i verkligheten. Dessvärre har Borg missat allt det där med att perfekta marknader inte finns, att människor inte är rakt igenom rationella och att teori och praktik inte alltid är samma sak. Därför har Finanspolitiska rådet, oavsett ordförande, snarast varit en nagel i ögat än en hejarklack åt regeringen. Det hedrar visserligen Borg att han inte har lagt ner det hela men det beror nog mer på att han inte vill stöta sig med en massa nationalekonomer än att han uppskattar deras konstruktiva kritik.

Hur som helst är det idag John Hassler, ordförande för rådet, som deklarerar att det var olyckligt (politikerspråk för "direkt korkat") att fastighetsskatten togs bort. Anders Borg är också fullt medveten om detta. Men avskaffandet av fastighetsskatten var en av Kristdemokraternas hjärtefrågor vid tiden för alliansens bildande och i det läget var skön populism betydligt mer gångbart än sunt förnuft. KD är med sina små stugor, vårdnadsbidrag och gåvoavdrag ett parti som inte precis drar sig för att hitta på saker som vid första anblick kan verka mysiga men som lätt får negativa konsekvenser efter en tid.  I samma veva höjdes även reavinstskatten och inlåsningseffekterna på bostadsmarknaden var ett faktum.

Det är inte heller första skatte- och ekonomiskpolitiska förändringen som kommer från alliansens tidiga dagar som visar sig mer eller mindre ineffektivt eller verkningslöst. Det mest kända exemplet är jobbskatteavdragen. IFAU och även Finanspolitiska rådet har varit tydliga med att effekterna av jobbskatteavdragen är svåra, för att inte säga omöjliga, att mäta. Vi vet helt enkelt inte vad som hade hänt om jobbskatteavdragen inte genomförts. Att dom däremot inte har sänkt arbetslösheten radikalt är helt säkert. Som bekant har vi avsevärt mycket högre arbetslöshet idag än när dom infördes.

En annan åtgärd utan större effekt är begränsningen av deltidsstämplandet. Det är lika många som jobbar deltid idag och är deltidsarbetslösa som vid tiden för förändringen av reglerna. Det enda som har hänt är att dom som drabbas av regeländringen blir fattigare.

Så här kan man fortsätta med krogmomsen, RUT och ungdomsrabatten. Åtgärder som åtminstone i en enkel teoretisk modell kan tänkas fungera men som ställda inför en verklighet med undanträngningseffekter och bristande efterfrågan inte får det genomslag på arbetslöshetsstatistiken som borgarna drömt om. Hassler har verkligen rätt när han efterfrågar en mer konstruktiv debatt kring dom ekonomiska frågorna efter valet. Det behövs.

*****

Det goda danska exemplet

I dagens HD skriver två företrädare för ett par patientorganisationer om den svenska cancervården. Dom sätter fingret på en viktig fråga. Det gäller väntetiderna. Bo Karlsson och Birgitta Rehnby, som dom två företrädarna heter, jämför med Danmark. Där kan såväl diagnos som behandling genomföras på kortare tid än vad det tar att ställa diagnos i Sverige. Vi som läst Maciej Zarembas bok "Patientens pris" känner igen det här.

Zaremba härrör mycket av problemen inom svensk sjukvård till det som kallas New Public Management (NPM). Det som gör Karlsson och Rehnbys artikel så intressant är att dom använder just Danmark som exempel. Där bad politiker och myndighetsföreträdare om ursäkt för sin naivitet angående NPM för ett antal år sedan.

Det danska exemplet visar att man mycket väl kan ta ett steg tillbaka när det gäller incitamentsbaserade styrsystem inom offentlig verksamhet. Utan att det för den sakens skull blir "som på 70-talet". Tvärtom kan man med dom kombinerade erfarenheterna av hur det var före NPM och vilka konsekvenser NPM fick sluta sig till hur man bör respektive inte bör göra. På så sätt kan offentlig sektor ta nästa steg.

Stefan Löfven skrev en artikel härförleden om att vi måste låta "proffsen vara proffs". Det ligger enormt mycket sanning i detta. Jag tror också Löfvens artikel, med lite distans, kommer att ses som embryot till en omvandling av svensk offentlig sektor. Jag håller i alla fall tummarna för att det blir så.

*****

Våra beslut om vinster i välfärden

Vad sades egentligen på kongressen 2013?
Foto: blogg.kommunal.se

Vinstuttag i välfärden är uppe på agendan igen. Vatten och knäckebröd är det som driver debatten den här gången. Och ett antal miljoner kronor. Ni har hört storyn vid det här laget. En förskola i Stockholm som profilerar sig på bland annat hälsosam kost servera vatten och bröd till frukost och lågkvalitétskorv till lunch. Samtidigt som ägaren plockar ut miljonvinster.

Socialdemokraterna är snabbt ute på banan och lägger förslag om att välfärdsföretag ska ha samma personalbemanning som dom offentliga aktörerna i kommuerna. Helt i linje med vårt kongressbeslut. Folkpartiet går ut direkt och klagar på centralstyrning och menar att man inte kan sitta i Stockholm och bestämma exakt hur det ska se ut. Man känner ju inte till dom lokala förutsättningarna och det blir alldeles för toppstyrt. Att samma parti driver på för att staten ska ta över hela ansvaret för skolan blir i det perspektivet snarast skrattretande. Vänsterpartiet gör allt dom kan för att påpeka att dom minsann ska förbjuda allt vad vinst heter om dom kommer till makten och försöker upprätthålla en retorisk skiljelinje mot S. En linje som dom kommer att få svårt att driva igenom dom första åren efter ett regeringsskifte eftersom vi i S har dom kongressbeslut som vi har.

Just kongressbesluten blir tack vare den uppblossade debatten högaktuella igen. Så vad säger egentligen våra beslut? Först och främst sägs att vinstintresset aldrig får vara styrande. För det andra ska skärpta kvalitétslagar införas för att motverka att orimliga vinster kan uppkomma. För det tredje ska kommunerna ha ett avgörande inflytande över friskoleetableringar. Sammantaget kommer dessa steg att ställa betydligt högre krav på den som vill driva bolag med vinstintresse i svensk välfärd.

Dessutom ges kommuner möjlighet att rikta upphandlingar enbart till non-profitaktörer vilket gör att enskilda kommuner kan ha en välfärd utan vinstintresse om man vill. Just det här sista, att kommuner kan välja om man vill att friskolor ska få starta i kommunen och om upphandlingar ska riktas till non-profitaktörer var en vinst för oss socialdemokrater i Skåne som drev på tillsammans med bland annat LO för en ännu skarpare skrivning.

Skälet till att vi ändå landade där vi gjorde är också ett annat dokument, från den 26 oktober 2012, nämligen VU:s inriktningsbeslut i frågan. Där sägs att om vinstnivåerna ändå fortsätter att vara höga så kommer vi att skärpa reglerna ytterligare. Med tanke på hur pass långt vi ändå går i dom beslut vi har fattat på kongressen så är det enda rimliga steget vidare i så fall att förbjuda vinstuttag helt. Det är just detta som gör att jag är bekväm med dom beslut vi har och dom åtgärder som vi nu vidtar. Så på 2017 års kongress lär diskussionen återkomma. Var så säkra.

*****

Veckans avsnitt uppe!

 

Då var veckans avsnitt uppe! Vi pratar rasism, nazism, vinster i välfärden och så intervjuar vi Daniel Wolski. Mycket nöje!

*****

En obehaglig känsla

wikipedia.org

X2000-tåget var millimeter från att spåra ur. Det var strax innan posttåget i Haninge spårade ur i vintras som ett X2000-tåg körde förbi. Nu visar det sig att katastrofen var oerhört nära. Alla förstår vilka konsekvenser det skulle kunna bli om ett X2000-tåg spårar ur med hundratals passagerare.

Det är skrämmande att svensk järnväg har sjunkit så lågt som den har gjort. Detta samtidigt som vi har en regering som inte gör annat än slår sig för bröstet för sina "historiska" satsningar. Som dessutom ligger 25 år fram i tiden. Vad regeringen gör nu är att dra ner på järnvägsunderhållet. Resultaten har inte låtit vänta på sig i vinter. Regeringen vägrar också att ta tag i det grundläggande problemet med det avreglerade underhållet. Där har vi i S föreslagit att statliga InfraNord ska ta över ansvaret.

Jag åkte själv X2000 häromveckan. Vid ett par tillfälle bromsade tåget in kraftigt. Jag har aldrig reagerat något speciellt på när tågen har gjort detta förr. Men för första gången slog tanken mig, lite på samma sätt som när det skakar ordentligt vid en landning med flyget, att "nu går det åt helvete". Rent logiskt och rationellt så vet jag att sannolikheten för att någonting ska inträffa är extremt låg. Men känslan fanns där och det gjorde det obehagligt. Frågan är när folk börjar ta bilen istället för tåget pga bristande trygghet. Jag tror inte vi är speciellt långt från den punkten.

*****

Borgarnas ansvar

Vanvård inom äldrevården, skolungdomar vars framtid sätts på spel pga kapitalisters spekulation och nu förskolebarn som får vatten och knäckebröd till frukost samtidigt som ägaren gör miljonvinster. Frågan om vinstuttag och privata aktörer i välfärden ser ut att leva vidare ända in i valrörelsen. I helgens SIFO-mätning gick V bakåt och borgarna framåt. Vem tror att den trenden håller i sig om vinstuttagsfrågan bli en riktig valfråga? En regering som är så senfärdig med att hantera dränaget av skattepengar från välfärden förtjänar inget nytt förtroende.

*****

 

Bloggat: Martin, Peter J, Roger

Statsministern som föll i budgethålet

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska räkna
Foto: ikea.se

I helgens Agenda uppstod en diskussion kring finansieringen av den socialdemokratiska budgeten för 2014. Fredrik Reinfeldt försökte få det till att vi socialdemokrater saknade elva miljarder kr för att finansiera våra förslag. För att nå fram till denna slutsats räknade Fredrik Reinfeldt bara på utgiftssidan i vår budget och tog inga hänsyn till inkomstsidan. Vi socialdemokrater ville inte införa det femte jobbskatteavdraget. Det innebär att vi i höstas hade dom pengarna till vårt förfogande när vi lade budgeten. Dom pengarna finns inte längre och kommer således inte att kunna användas i höstens budget.

Vi har lagt fullt ut finansierade budgetar år efter år. Som opposition får man dock anpassa sig varje år efter regeringens skattesänkningar. Och dessa skattesänkningar har nu resulterat i ett direkt budgethål. Regeringen kommer enligt Ekonomistyrningsverket att behöva låna 87 miljarder kr i år för att klara dom offentliga finanserna. Det är den största summan som lånats sedan 90-talskrisen. 87 miljarder är ungefär dubbelt så mycket som vad vårt försvar kostar. Det är enormt mycket pengar.

Så det vore faktiskt klädsamt om Reinfeldt sluta vara så kaxig angående ekonomin. Istället för att försöka måla upp en bild som inte stämmer av att S underfinansierar sina budgetar så borde statsministern oroa sig mer för vad hans finansminister sysslar med. För det är nämligen ett stort hot mot både jobben, skolan och välfärden.

*****

Väck mig när det börjar

Foto: sverigesradio.se

Så var då den första duellen mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt avklarad det här supervalåret. Det lär bli fler tillfällen att se dom två kombattanterna duellera och jag skulle vilja påstå att det märktes. Någon större glöd blev det aldrig. Retorikförfattaren Elaine Eksvärd twittrade något i stil med att det hela var som en fotbollsmatch där alla spelarna kröp istället för sprang. Det ligger en del i det.

Stefan Löfven är lugn som en filbunke och när Fredrik Reinfeldt tänker sig för och undviker att bli upprörd så är även han en nästintill sävlig typ. Kanske hade Reinfeldt läst K-G Bergströms försnacksartikel. I den varnar Bergström för vad som kan hända om Reinfeldt skulle bli allt för arrogant i sin stil och det ligger en del i det.

Viktor Barth-Kron skrev på Twitter i andemeningen att den partistrateg som hävdar att någon vann duellen ljuger. Jag förstår vad Barth-Kron menar. Det blev aldrig hett. Reinfeldt gjorde allt för att minska skillnaderna och trixa med siffror. Löfven upprepade gång på gång att verkligheten är den moderata politikens värsta fiende. Inget nytt under solen alltså. Samma sak gäller för Svenska Dagbladets retorikkommentator Lena Lid Falkman som för partistrategerna. Barth-Krons utsaga går lika bra att tillämpa på henne.

Vi får hoppas att det blir lite hetare fram åt sommaren. Annars kommer väljarna ha somnat när vi kommer in i september. Någon vilja att väcka det sovande folket märkte inte heller igår från Reinfeldts sida.

*****

Så blir Moderaterna mindre

Borgarna krymper avståndet i den SIFO-mätning som presenteras idag. S, V och MP har fortfarande egen majoritet i mätningen eftersom garanten för fortsatt borgerligt regeringsinnehav, SD, tappar. Att dra några slutsatser av en mätning, när trenden under lång tid har varit den motsatta till vad mätningen visar, är givetvis inte att rekommendera. Men det är ändå bra att det kommer lite såna här mätningar. För det skärper sinnena, det sätter press på partiledningen och det gör att vi måste jobba ännu hårdare för att övertyga väljarna om att det behövs ett regeringsskifte i det här landet.

I veckan kom SCB:s AKU för mars månad. Den visade på att arbetslösheten är på 8,1 procent. Verkligheten visar numera att många prognosmakare inte riktigt kan orientera sig i den tid vi lever i. Fredrik Reinfeldt verkar dessutom leva i samma bubbla som Göran Persson levde i på våren 2006. "Jobben kommer" var devisen som säkrade ett socialdemokratiskt nederlag. I Perssons universum skulle jobben komma på hösten 2006 och under 2007. Det gjorde dom också. I Reinfeldts universum ska jobben komma svagt, svagt under innevarande år för att sen nån gång fram åt 2017 komma i en sådan mängd att arbetslösheten kommer ner på samma nivå som när han själv tog över makten.

Denna fråga är och förblir den viktigaste frågan av alla i mina ögon. Om vi inte klarar jobben, om vi inte klarar av att få igång ekonomin, så kommer vi inte klara skolan och välfärden. Skolan är i sin tur helt avgörande för att klara välfärden och jobben på lång sikt. Så det hänger ihop. Som alla vet.

Därför måste Moderaternas totala haveri med jobben lyftas fram än mer. Likaså måste våra förslag för full sysselsättning tydliggöras. Jag hoppas innerligt på att vi får en valrörelse som handlar om just det. För då kommer vi se helt andra siffror, betydligt lägre siffror, för Moderaterna än vad vi gör i dagens SIFO.

*****

Regeringens Juholt

Regeringen backar. Och här har ni en bild på Brösarps backar.
Foto: wikipedia.org

Att regeringen backar från sitt förslag om sänkt studiebidrag är vid det här laget allmänt känt. Det är också bra att regeringen kommer till sans. Att slå på studenterna i en tid när utbildning är avgörande för vårt lands framtid är helt fel väg att gå. Fast i grund och botten har regeringen ganska små problem med just den biten. 6 500 färre platser på högskolan förra året jämfört med året innan talar sitt tydliga språk. Högre utbildning är något som eliten ska syssla med i sann folkpartistisk anda. Pöbeln göra sig icke besvär. Och när regeringen nu vill satsa på fler platser i år så går 90 procent till lärarutbildningen. En utbildning där det redan idag råder brist på sökande och en åtgärd som inte syftar till något annat än att rädda Jan Björklunds ansikte.

Den stora frågan är dock vad regeringens omsvängning får för konsekvenser för regeringens trovärdighet. Internt i borgarleden är det givetvis slitsamt att hålla ihop när Moderaterna i ensam majestät först gör en läpparnas omsvängning vad gäller skattesänkningarna. Sen när väl partierna har rättat in sig i ledet och fotfolket har börjat försvara den fastlagda politiken så svänger regeringen och ändrar hela argumentationslogiken. Precis så är det för övrigt också på skolans område vilket givetvis inte underlättar för Masse Moderat eller Folke Folkpartist när dom ska övertyga väljarna om regeringens förträfflighet.

Om man ska dra en parallell till en närliggande politisk händelse under den här mandatperioden så kan man tänka sig tillbaka till våren 2011. Håkan Juholt var nyvald partiledare för S och Sverige skulle skicka stridsflyg till Libyen. Först sa Juholt nej, sen sa han ja, sen sa han nej och så vidare. Riktigt hur det var och vem som sa vad och när minns man knappt. Det bestående minnet var omsvängningen som skedde hastigt och för oss ute i partiorganisationen mindre lustigt. När det sen var dags för budgetstrulet kring A-kassan i september 2011 så var Juholts förtroendekapital uttömt och resten är som man säger historia.

Nu har självklart regeringen efter sju år vid makten betydligt mer förtroendekapital att spela med än vad Juholt hade. Men den här typen av omsvängningar som skett dom senaste veckorna tär snabbt på trovärdigheten och efter skatterna, skolan och nu studenterna så börjar det bli svajigt under alliansregeringens fötter. Vem vet vad dom ska backa på härnäst?

*****

 

Bloggat: Roger, Markus , Göran

Det funkar inte att bomba fram demokrati

Foto: wikipedia.org

Det tragiska mordet på Nils Horner har fört upp Afghanistan på dagordningen igen. Eftersom media och även vi nyhetskonsumenter bara verkar kunna fokusera på en fråga i taget så har Syrienkrisen, Krimkrisen och diverse annat kommit att helt skymma händelseutvecklingen i Afghanistan för oss. Det hela har förstärkts av det slutdatum för den utländska truppnärvaron som är uppsatt till i år. Alla väntar på att denna tidpunkt ska infalla. Vad som händer sen är höljt i framtidens dimmor. Med tanke på det afghanska ordspråket "ni har klockarna, vi har tiden" så kan man bara ana vad som kommer att ske.

Wolfgang Hansson skriver idag att Afghanistan återigen kan bli en bas för terrorister. Just begreppet "återigen" blir nästan lite larvigt. Jag har nyligen läst ut Wilhelm Agrells bok "Ett krig här och nu". I denna mycket välskrivna bok får läsaren en god inblick i hur den svenska insatsen i Afghanistan förvandlades från FN-ledd fredsmission till en väpnad krigsinsats under NATO-flagg. Sverige har, i alla fall från 2009 och framåt, varit en aktivt krigförande part i ett krig utan tydliga fiender och utan klara mål. Talibanerna är idag på många sätt starkare och farligare än vad dom var när kriget inleddes, narkotikaproduktionen i landet har exploderat, säkerhetsläget är oerhört svårbedömt och frågan om Pakistans inblandning i terrorverksamheten har helt ignorerats. Terroristerna har bara flyttat över gränsen och väntar där ut stormen.

Att det har blivit såhär har många förklaringar enligt Agrell. I det svenska fallet har det handlat om allt från att vi har haft regelbunden rotation på våra så kallade kontingenter, att vi har försökt exportera svensk myndighetskultur till ett land vars strukturer snarare påminner om medeltiden och att vi har varit satta under olika former av befälsordningar som vi inte har haft något större inflytande över. Det faktum att vi också har frångått tidigare regler som har gällt under tidigare FN-missioner till förmån för mer eller mindre offensiv krigförning har även det spelat stor roll.

Afghanistan är och förblir ett misshandlat och söndrigt land. Få länder har varit lika utsatta för imperialistiska och koloniala maktanspråk. Sett i historiens ljus är det senaste kriget bara ett i raden av utländska försök att betvinga det afghanska folket. Det kan ingen vapenmakt i världen ändra på. Man kan inte bomba ett folk till underkastelse och än mindre till demokrati. Frågan är bara när världen ska lära sig det.

*****

 

När det sen gäller Agrells bok så är den mycket bra och väldigt läsvärd. Måsteläsning för alla som vill ha någon form av koll på svensk utrikes- och försvarspolitik. 

Fortsätt så kära borgare

Politik är mer än taktik.
Foto: http://www.tinghockey.com

Under dom senaste veckorna har jag märkt att det skett en liten förändring i svensk politik och då bland borgerliga företrädare. Inte så mycket i dom stora orden och från dom tunga namnen. Men skiktet under. Ni vet alla dom där riksdagsledamöterna som ingen känner till, alla politiska tjänstemän som bara finns där och ett och annat kommunalråd som orkar göra väsen av sig. Det jag har märkt är att fler och fler av dessa försöker få allt att handla om regeringsfrågan. Det spelar ingen roll på vilken nivå det är. Hela tiden kastas frågan fram vilket alternativ som S går till val på.

Det är lite lustigt egentligen. Dels med tanke på att S nästan är ensamt större än hela alliansen i opinionsmätningarna. Dels eftersom väljarna inte överhuvudtaget funderar i dom banorna. Jag har varit ute väldigt mycket och träffat väljare. Jag har knackat dörr, jag har bloggat, jag har träffat föreningar, jag snackar med folk i fikarummet och så vidare. Inte en enda gång har jag fått frågan från en väljare vem vi tänker regera med. Tvärtom får jag gång på gång bekräftat att folk är trötta på blockpolitiken. Om man är emot S och vill se en fortsatt borgerlig regering handlar det i regel alltid om sakpolitiska övervägande. Det politiska spelet är man synnerligen ointresserad av.

Att borgarna, och då främst Moderaterna, ändå försöker få "matchen" till att handla om detta betyder ett par saker. Framförallt betyder det att borgarna inte känner att dom kan slå S på det sakpolitiska området. Inte ens på det ekonomiska området vill borgarna ha en rejäl fight i dagsläget. Det är inte heller så konstigt med tanke på att det offentliga underskottet ser ut att bli rekordstort. Men det betyder också att borgarna måste ha missat att läsa sin hemläxa. Precis som att vi i S mäter opinionen dag ut och dag in så har borgarna full koll på vad svenska folket tycker och tänker. Och då ser dom att svenska folket vill ha en förändring för en bättre skola och välfärd samt att jobben är en oerhört viktig fråga. Dom ser också att regeringsdugligheten hänger samman med ordning och reda i ekonomin.

Jag ser gärna att borgarna fortsätter att mala på om olika regeringsalternativ. För det innebär att vi i S får hela fältet fritt att snacka sakfrågor och politik som berör människor i deras vardag. Det är cokså vi som blir alternativet för förändring och för framtiden. Och det är för att göra framtiden bättre för oss alla som jag är politiker.

*****

 

Media: Ett tydligt exempel på vad jag menar hittar man i gårdagens HD

Lugn, konflikterna finns kvar.

Konflikterna finns kvar i politiken.
Foto: hd.se

Alliansens triangulering har övergått från uppenbart larvig till direkt pinsam idag. Efter att ha tagit S-förslag om att utöka grundskolan med ett år så är det nu dags för speciallärarspåret och mindre klasser i lågstadiet. För en regering som skyllt allt av ondo på socialdemokratin är det häpnadsväckande och som sagt, oerhört pinsamt, att nu lägga fram nästintill identiska förslag som S presenterat för länge sedan.

Konsekvenserna av detta är svåra att överblicka. Givetvis görs det hela med ambitionen att ta död på konflikten i skolfrågan. Skolan är efter PISA-chocken den viktigaste politiska frågan enligt väljarna och det är dessutom den enda frågan som på riktigt kan stärka något annat borgarparti än Moderaterna. För oss som är politiska nördar är det uppenbart vad som pågår. Frågan är om det är lika uppenbart för väljarna. Oavsett vilket, om det nu skulle vara så att konflikten reduceras i skolan så anser inte jag att det är ett jätteproblem.

För det är knappast så att landet ligger lugnt på andra områden. Jobben är alliansens största misslyckande. Över 400 000 arbetslösa, historiskt höga nivåer på över åtta procents arbetslöshet och en långtids- och ungdomsarbetslöshet som ligger på europeiska toppnivåer. Likaså råder kaos inom sjukvården vilket inte minst gårdagens manifestation här i Helsingborg och manifestationen i Trelleborg förra veckan vittnar om. Konfliktdjupet i dessa två frågor är av avgrundsmått och ingen triangulering i världen kan täcka över dessa hål. När man dessutom adderar ytterligare ett hål, det i dom offentliga finanserna, så känner i alla fall inte jag någon större oro för att skolfrågan tappar lite i konfliktstyrka.

Faktum är att jag på sätt och vis kan dela Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Siréns ståndpunkt att det är bra med stabilitet på skolans område. Oavsett regering kommer satsningarna på mindre klasser, fler speciallärare och utökad grundskola ligga fast. Skolan är för viktig för att vara ett ständigt trätoområde där billiga politiska poänger ska plockas på barnens bekostnad.

*****

 

Bloggat: Peter J

Den nöten knäcker inte jag den här söndagsförmiddagen

Foto: unt.se

Allt fler helsingborgare blir över hundra år gamla. Trenden är entydig. Fler och fler kommer att passera hundraårsstrecket. Enligt forskaren Bodil Jönsson kommer varannan person som föds idag i Sverige att bli över hundra år. Detta är oerhört häftigt. Men det innebär också enorma utmaningar.

Allt från pensionssystem till vård och omsorg måste utvecklas och förstärkas när allt fler blir äldre. Tillgängligheten i samhället måste öka och vardagen måste utformas så att fler kan röra sig och medverka i det offentliga rummet och samtalet. Den ökande produktiviteten i vår ekonomi behöver komma dom äldre till bättre del. För pengar finns. Frågan är bara hur dom används och till vad. Ett hållbart samhälle handlar inte bara om att vår miljö och vårt klimat ska klara av den belastning som vi människor utgör. Det handlar lika mycket om att vi människor ska använda dom resurser vi har så att alla kan få ta del av dom på ett fullgott sätt.

Det finns mycket jobb att göra, mycket forskning att genomföra och jag är tämligen övertygad om att vi kommer att hitta lösningar som gör att allt fler äldre kan leva ett allt bättre liv. Men dom frågorna löser inte jag den här söndagsförmiddag. Det är ett som är säkert.

*****

Sannerligen osannolika sanningar

Inget regeringsalternativ
Foto: http://www.vf.se 

Satt och surfade igenom lite nyhetssidor nu på förmiddagen när jag snubblade över Tommy Möllers kommenterarer på gårdagens Demoskopmätning. Som vanligt när statsvetare spekulerar kring opinionsmätningar är det ungefär som när alla vi andra spekulerar. Det är mer eller mindre kvalificerade gissningar. Möller tror att alliansen kan äta upp mycket av det försprång på 19,1 procentenheter som gårdagens mätning visar. Jag håller med om att så är fallet men jag gör en lite annan analys av skälen till detta än Möller.

Möller menar att det handlar om den klassiska väljartröttheten. Folk är trötta på sittande regering och därför tappar den. Jag tror att det mer handlar om att folk är trötta på att skolan går allt sämre, att arbetslösheten stiger, att sjukförsäkringen fortfarande är kaputt, att järnvägen faller samman mitt framför våra ögon, att ekonomin skakar, att regeringen inte kan hålla samman i utrikespolitiken och att det dessutom sitter tre partier i regeringen som ingen riktigt begriper vad dom tycker, tänker, vill eller gör. Verkligheten har alltså kommit ifatt regeringens politik och det är det som väljarna reagerar på.

Frågan som jag tycker att Möller missar helt är regeringsfrågan. Han menar att allianspartierna kan sitta kvar i regeringsställning vid ett osäkert parlamentariskt läge. Menar han att borgarna skulle fortsätta styra även om dom var mindre än S, V och MP tillsammans? Eller menar han att något av borgarpartierna skulle bilda regering med S? En sak är säker i alla fall. Det "enda regeringsalternativet" som Reinfeldt har är sannerligen ett mycket osannolikt alternativ när S nästan ensamt är större än hela alliansen.

*****

Desperat regering med desperata åtgärder

Trianguleringens tidevarv det är nu! Efter att Moderaterna har köpt S skolpolitik angående obligatorisk förskola och efter att Anders Borg har fått för sig att höja enstaka skatter så är det nu dags för nästa steg i trianguleringsraketen. Återigen är det skolan som är på tapeten och dagens grej är en satsning på fler speciallärare. Vi i S har i vår budget för 2014 satsat på tusen fler speciallärare. Nu ska regeringen lägga 150 miljoner kronor på nya speciallärare i vårens propp. Antalet utbildningsplatser ska fördubblas och en premie på 50 000 kr skattefritt ska införas som en"examenspremie".

Larvighetsgraden i regeringens trianguleringsförsök behöver jag inte ens påtala. Däremot ser jag med oro på hur man försöker skapa ekonomiska incitament där det delas ut skattemedel till höger och vänster som engångspremier. Om man väljer att läsa till speciallärare för att man får 50 000 kr i näven så tycker i alla fall jag att man måste fundera på vad som är drivkraften hos den som utbildat sig. För mig handlar ett yrkesval om att välja ett yrke som man trivs med, där man känner att man kan utvecklas och där man kan tjäna sitt uppehälle på ett schysst och bra sätt. Med ett sånt ingångsvärde handlar attraktiviteten på en utbildning om kvalité på själva utbildningen, möjligheter att faktiskt studera genom att ens ekonomi inte raseras och att den framtida arbetsmarknaden ser ljus ut. Att regeringen tvingas införa särskilda premier för vissa utbildningar betyder ju bara att man har misslyckats fullständigt i alla tre delarna.

Försämrade studiestödsmöjligheter där studenter får belåna sig upp över öronen, stressiga arbetsmiljöer där folk blir utslitna och en mycket hög arbetslöshet gör ju att människor blir mindre benägna att studera. Det gör i sin tur att fler kommer att välja att ta första bästa jobb eller att sitta kvar på det jobb dom har idag. Regeringens politik hänger alltså inte ihop och att ösa ut 50 000 kr skattefritt vid examen är en synnerligen desperat åtgärd. Lägg istället dom 50 000 på att öka kvalitén i utbildningen och sprid ut den som ett stöd under hela studietiden. Dessutom kan man ju fundera på varför Jan Björklund ens försöker med nya saker. Han landar ju ändå alltid i att det behövs mer "ordning och reda i skolan" så löser sig allting.

*****

 



PSA-tester och en personlig upplevelse

Foto: cancerfonden.se

Idag rapporteras det om att landsting där så kallade PSA-tester genomförs har lägre dödlighet i prostatacancer än landsting där det inte görs tester. Att så är fallet är inte speciellt konstigt. PSA-testet är en indikator på om man har cancer eller ej. Det är inte hundraprocentigt men det är en mycket god vägledning.

Nu undrar ni säkert varför jag skriver om detta. Visst är det en glädjande nyhet men det här är ju en politisk blogg så nånting med politik måste det ju nästan handla om. Och det gör det. Men hör och häpna, jag ska inte ens skälla på borgarna. Istället ska jag berätta något personligt.

För en av dom första distriktskongresserna som jag var med på, jag tror det var 2008 eller 2009, så hade vi en stor debatt om huruvida PSA-test skulle erbjudas alla män i likhet med hur mammografi erbjuds alla kvinnor. Det var en lång och tuff debatt där för- och nackdelar vägdes mot varandra och till slut landade vi i att bifalla motionen. Det var en av dom första debatterna jag deltog i och det är en sån debatt som jag nog aldrig kommer att glömma. Det var så häftigt att vara med och påverkar hur vårt parti skulle ställa sig i en fråga som engagerade så många.

När jag nu läser att det är en radikal skillnad mellan att göra PSA-test och att inte göra det så stärks jag än mer i min övertygelse om att politik kan göra skillnad. Och kan politik göra skillnad så kan du och jag göra skillnad. Snacka om häftig känsla!

***** 

Jag tror inte Ukraina är en gamechanger

Foto: http://aaronmasterson.com

Utvecklingen på Krim kan vara den där "gamechangern" som borgerligheten har strävat efter. En extern händelse utanför svensk kontroll där oppositionen står utan möjligheter att påverka händelseförloppet och regeringen kan agera "ansvarstagande". Detta ger en öppning för borgarna att vända på spelplanen om dom hanterar frågan snyggt.

Problemet är just att firma Reinfeldt, Borg & Bildt inte verkar klara av att hantera frågan speciellt smidigt. För det första klarar Reinfeldt och Bildt inte av att hålla en gemensam linje utåt. Att Reinfeldt försöker låta ansvarsfull för att vinna poäng på ett område där Bildt kört "one man show" sen han tillträdde har givetivs inbyggda problem. Samtidigt är Bildt en synnerligen skicklig politiker som vet hur man ska lägga orden i det diplomatiska spelet och där står Reinfeldt sig ganska slätt.

Följaktligen blir Reinfeldt nu sågad av expert efter expert vilket inte precis ger den skjuts som Moderaterna så väl behöver. För det är riktiga kraftuttryck som såväl William Agrell som Kristian Gerner använder sig av. Båda två är professorer, i underrättelseanalys respektive historia, och att sådana potentater tar uttryck som "patetiskt" och "märkligaste och obehagligaste" i sin mun om en statsminister är inte precis vardagsmat. Det moderata "motspinnet" har inte heller klarat av att skölja bort dessa fläckar på alliansfasaden vilket bara gör det hela än mer besvärande för regeringen.

När det sen gäller frågan om försvaret så kan man undra varför inte försvarsminister Karin Enström  syns överhuvudtaget. Anders Borgs utspel förra veckan om att allt ska finansieras "krona för krona" gör förvisso att Enström inte kan säga så mycket. Om hon framträder blir det pannkaka vad hon än säger. Säger hon något i stil med att "vår beredskap är god" så kommer alla skratta åt henne. Om hon säger något negativt om vår försvarsförmåga så sätter hon bara strålkastarljuset på en av Moderaternas svagaste och internt mest sprängande punkter.

Visst kan Ukrainakrisen visa sig vara en gamechanger. Jag kanske till och med kommer att få äta upp det här inlägget den 15 september. Men jag tror inte, utifrån hur regeringen hittills agerat, att detta kommer att gynna dom. Förhoppningsvis blir det en snabb avkylning av konflikten också vilket ytterligare minskar regeringens chanser att vinna på frågan. 

Och framförallt vore det katastrofalt med ett krig till i världen oavsett hur valet i Sverige går den 14 september.

*****

 



Lek att ha nytta av

Foto: http://quotes.lifehack.org

Igår var jag på Backagården (igen) och ledde en debattövning. Partidistriktet hade anordnat argumentationstrimning för våra valarbetare och dagen avslutades med att vi hade så kallat "debatt-battle". Det är ett roligt, effektivt och lärorikt sätt att öva sig i praktisk debatt. Två lag, ett rött och ett blått, debatterar under ledning av en samtalsledare i 10 minuter om en fråga. Igår var det givetvis jobben, skolan och vården som var på tapeten.

Det roliga med såna här övningar är att man med ganska enkla knep kan få förståelse för hur politisk kommunikation fungerar. En del har inte speciellt bra koll på vad t ex Moderaterna tycker om jobben. Visserligen beror det till stor del på att det är väldigt otydligt vad M konkret vill göra för att skapa jobb. Men genom att veva deras mantra om arbetslinjen, billigare att anställa och sänkt skatt på bred front så klara man sig ändå hyfsat i debatten. Vilket är ganska skrämmande egentligen.

Hur som helst är det ett tips som jag vill ge er alla. Träna debatt! Testa er fram, lek och ha roligt. När ni väl står där i den riktiga debatten i KF eller i diskussionen med den där svåra väljaren så kommer ni ha stor nytta av det hela.

*****