Med det sagt tycker jag ändå att LO gör fel som driver denna linje. Dels menar jag att frågan om vinstuttag i välfärden inte är en partsfråga. Det är en lagstiftningsfråga. Dels är det ungefär åtta månader kvar till riksdagsvalet. Då kommer förhoppningsvis en ny politisk majoritet bildas. En majoritet som kommer att se LO som en viktig del av framtiden och som kommer att lyssna betydligt mer till LO än vad sittande regering gjort och gör. Denna majoritet kommer med största sannolikhet att agera kraftfullt för att begränsa vinstuttaget. Varför LO i detta läget gör sitt utspel kan man därför fundera på.
För mig som politiker står dock ett klart. Frågan om välfärdens grundläggande organisering är en fråga för politiken. Det är politikens ansvar att stifta lagar som gör att alla garanteras en likvärdig och högkvalitativ välfärd. I en partsöverenskommelse finns det alltid dom som struntar i dom centrala besluten och kör sitt eget race. Då krävs det lagstiftning. Ett exempel på detta är arbetsrätten. Det finns ett skäl till varför vi har lagstadgad semester och arbetstid. Det finns ett skäl till varför vi lagstadgar om föräldraförsäkringen. Lagstiftningen blir ett "golv" som ingen får gå under. Detta i sin tur får en starkt normerande effekt. En sådan normerande effekt kan givetvis avtal också få men lagstiftningen är mer absolut i sin karaktär och i frågan om vinstuttag i välfärden vill i alla fall inte jag se några snyltgäster som struntar i vad centralorganisationerna kommit överens om. Därför menar jag att lagstiftning är ett måste.
*****
Bloggat: Kjell Rautio förklarar LO:s ståndpunkter och länkar även vidare till andra med åsikt i frågan. Peter Johansson och Martin Moberg reagerar på utspelet. Aftonbladets ledarsida likaså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar