Nu får vi sluta snacka och börja agera

Foto: http://esbati.blogspot.se

En SSU:are har blivit överfallen i Malmö. Hon läggs nu till raden av politiskt aktiva som utsätts för hot eller våld. Känslan jag får är att det dessutom blir allt vanligare med att det inte bara stannar vid hot utan att gärningsmännen allt oftare går till handling. Vi såg det i Nordmaling där en politiker blev överfallen i sitt hem, vi såg det i Arlöv där en annan politiker fick sin ytterdörr söndersprängd och nu är det alltså en tjej aktiv i SSU som blivit knäad i magen och spottad på. Till dessa medialt uppmärksammade fallen kan läggas hundratals incidenter och händelser som politiker runt om i landet utsätts för. Det handlar bland annat om anonyma samtal med hot, sönderskurna bil- och cykeldäck, brevlådor som utsätts för vandalism, glåpord som fälls efter en på gatan och ibland även rena handgripligheter.

Frågan är vad som måste göras. Vi kan nämligen aldrig förlika oss med tanken på att hot och våld är något som ingår i paketet när du väljer att engagera dig politiskt. Det vore ett stort steg på vägen mot demokratins nederlag och det är en stig vi aldrig får beträda. Därför måste vi agera. Manifestationer och demonstrationer i all ära men det krävs också praktisk och mer konkret handling.

Jag tror först och främst att vi måste börja ta frågan om våld mot politiker på större allvar ute i våra kommuner. Här i Helsingborg har vi kommit relativt långt i detta arbete genom att vi har en ytterst seriös och kunnig avdelning för trygghet och säkerhet. Denna avdelning gör ett bra jobb för att i samarbete med polisen skapa större trygghet för våra förtroendevalda. Men i likhet med allting annat så är det en fråga om resurser.

För mig är det självklart att skyddet av demokratin måste prioriteras även på lokal nivå och därför tror jag dels att ett större resurstillskott behöver göras. Ett sådant tillskott bör dessutom komma från statsmakterna. Dels tror jag att SKL och våra kommunförbund måste bli ännu bättre på att samverka kring säkerhetsfrågorna för politiker. Det sker massor av incidenter runt om i landet varje år och i arbetet kring att förebygga och förhindra detta sker metodutveckling som är nyttig för fler aktörer än dom direkt inblandade. Forskning, kunskapsspridning och samverkan måste prioriteras upp kring dom här frågorna.

Likaså har media ett stort ansvar. Att inte låta politikerföraktet flöda på insändarsidor och kommentatorsfält är ett stort steg för att undvika hot och våld mot politiker. Det är mer än en gång som folk har ringt hem till förtroendevalda efter att dom har läst insändarsidorna i dagstidningen bara för att kräka ur sig allt sant och osant skit dom kan komma på om politiker. Tonläget i debatten färgar av sig på dom mer extrema reaktionerna och om tonläget bland dom som inte är beredda att gå till våldsam aktion är väldigt högt så höjs också nivån bland dom som faktiskt kan tänka sig att gå över gränsen. Och därmed är vi nere på ditt och mitt ansvar.

För hur det än är med strukturerna i samhället så har vi alla givetvis ett personligt ansvar också. Ett ansvar som innebär att vi säger nej till det förakt som finns mot dom som väljer att engagera sig politiskt och att vi säger ja till respekt och demokrati. Det innebär också att vi måste säga nej till ideologier och partier som har en politisk agenda som gör skillnad på människors grundläggande värde och som därmed göder hatet mot "dom andra". Slutligen innebär det att vi alla i våra hjärtan är med dom som blir utsatta för det politiska våldet och visar vår avsky mot dom mörka krafter som praktiserar detta våld.

*****

 

Bloggat: Roger