När korthuset faller

IMF:s direktör Christine Lagarde skriver idag en artikel på IMF:s hemsida. I artikeln argumenterar hon, utifrån en ny bok som ges ut av IMF, för att skuldreduktion, bankunion och strukturella reformer på arbetsmarknaden är vägen tillbaka för Europa. Om detta finns mycket att säga. Som att statsskuldernas betydelse i regel överdrivs av nyliberala ekonomer, att bankunionen inte tar tag i det grundläggande problemet med "to big too fail" och att reformer på arbetsmarknaden som innebär att löntagarnas ställning försämras knappast är den enda vägen man kan gå för att nå tillväxt i ekonomin. Att Lagarde sen inte ens nämner investeringarnas betydelse för tillväxten och arbetslösheten är nästan pinsamt.

Men det är faktiskt inte det jag tar fasta på i artikeln. Vad som fick mig att fundera ett varv extra är Lagardes uttalande i början av texten. Där skriver hon:

"The bad news? Still nearly 20 million people are unemployed. Until the effects on employment have been reversed, we cannot say that the crisis is over." - Lagarde

Lagarde menar alltså att krisen har två ansikten. Dels tillväxtproblematiken, dels arbetslösheten. I detta har hon helt rätt och det är en mycket viktig poäng som vi bör ta med oss in i den svenska valrörelsen. Ett samhälle består av många delar. Hur välmående ett samhälle är kan bland annat mätas i dom rent ekonomiska faktorerna. Hur ser tillväxten ut, hur stor är BNP per capita, vilken produktivitet finns i ekonomin och hur ser bytesbalansen ut. Var för sig är det inga säkra mått men tillsammans indikerar dess mått (och många andra) hur bra det går för ett land. Men detta mäts också i andra faktorer och en av dom mest exakta måtten på ett samhälles välmående är arbetslöshetsnivåerna.

I Sverige har Anders Borg och Moderaterna under hela sin tid vid makten pekat på hur bra den ekonomiska utvecklingen för landet har varit. Fram tills i riksdagsdebatten för någon vecka sen har Moderaterna i princip inte varit pressade i den ekonomiska politiken en enda gång. Det är först nu, efter sju års skattesänkarpolitik, som effekterna av den höga arbetslösheten och den ekonomiska politiken slår igenom. 87 miljarder kronor beräknas den offentliga skulden landa på i år och med tanke på att Moderaterna tog över i en situation där samma siffra var 65 miljarder kr plus så är det en drastisk och alarmerande utveckling vi ser nu. Krisen som Moderaterna har pratat om i Europa har utifrån moderat synvinkel endast handlat om ekonomin. Dom har inte sett arbetslösheten som en kris.

Men som Lagarde tydligt pekar på så hänger dessa två kriser ihop. Och då förstår vems om helst att om man bara tar tag i den ena delen av krisen så kommer den andra delen av krisen att till slut göra sig påmind och då faller hela korthuset samma. 87 miljarder kr är inte en så liten vindpust och vi vet ju alla hur bra korthus står sig i snålblåst och när det sen faller har vi redan 400 000 arbetslösa.

*****