Ta´t nu det lilla lugna här va?!

Det råder allmän eufori idag bland framförallt Vänsterpartiets medlemmar. Mätningen från DN/Ipsos är en riktig energikick för V och givetvis ler såväl socialdemokrater som miljöpartister också. Regeringen har makalösa problem just nu och såväl Kristdemokraterna som Centerpartiet ligger långt under spärren. C är nere på rekordlåga 3,1 procent. Men med det sagt så vill jag påminna om två blogginlägg som jag skrev under hösten. Jag menar att dom gäller än. Det ena inlägget handlar om vår syn på Moderaterna. Det andra inlägget handlar om varför jag tror att både C och KD kommer att klara sig kvar. Väldigt mycket talar nämligen för det.

Inlägget om M hittar ni här.

Inlägget om C och KD hittar ni här.

*****

Kollektivavtal som klimatpolitik

Foto: http://intelligentlogistik.se 

Att föra över mer gods från väg till järnväg är en stor och viktig utmaning som vi behöver klara av för att nå större hållbarhet i vårt transport- och logistiksystem. För att klara av denna utmaning behövs massor göras. Lokalt här i Helsingborg behöver vi bygga en fast förbindelse till Helsingör. Detta för att frigöra kapacitet på Öresundsbron som idag slår i taket vad gäller godskapacitet på järnvägen. Vi behöver också bygga en torrhamn i Skåne Nordväst för att underlätta omlastningen mellan fartyg och järnväg. Vi arbetar även med att utveckla system för flytande natur- och biogas så att såväl båtar som lastbilar ska kunna köra på detta betydligt mer miljövänliga bränsle.

Allt detta är investeringar i infrastrukturen och i att förändra själva flödena. Här finns mycket som kan göras och det har stor inverkan på hur vi kommer att klara klimat- och miljöutmaningarna framöver. Men det är inte bara frågor om investeringar i infrastrukturen som är avgörande. En del som man sällan tänker på som har enorm betydelse för huruvida transporterna sker på väg, järnväg eller till sjöss är om det råder sund och schysst konkurrens i transoprtsektorn.

Transportforskaren vid Lunds universitet, Henrik Sternberg, pekar på att den lönedumpning som sker inom framförallt lastbilsbranschen gör att järnvägen och sjöfarten inte kan konkurrera med lastbilstransporterna. När det finns chaufförer som arbetar för 20-30 procent av lönen jämfört med vad svenska kollektivavtal ger så är det omöjligt att hävda sig i konkurrensen. Detta gör i sin tur att klimatomställningen i transportsystemet går betydligt mycket långsammare än vad som skulle kunna vara fallet. Att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad och att EU tar tag i den osunda konkurrensen som finns inom bland annat transportsektorn är alltså en mycket viktig klimatpolitisk fråga.

Jag tycker att detta är oerhört intressant och det är framförallt väldigt viktigt att ha i åtanke när den svenska högern i form av bland annat EP-ledamoten Gunnar Hökmark (M) attackerar LO och S när vi driver frågan om att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad. Det är inte bara en fråga om löntagarnas rättigheter direkt. Det är faktiskt en fråga om hela vårt samhälles framtid. Och i den framtiden ingår förmodligen också Gunnar Hökmark och några fler moderater varför man kan undra vad det är som driver dessa att gång på gång försöka sänka den svenska modellen.

***** 

När korthuset faller

IMF:s direktör Christine Lagarde skriver idag en artikel på IMF:s hemsida. I artikeln argumenterar hon, utifrån en ny bok som ges ut av IMF, för att skuldreduktion, bankunion och strukturella reformer på arbetsmarknaden är vägen tillbaka för Europa. Om detta finns mycket att säga. Som att statsskuldernas betydelse i regel överdrivs av nyliberala ekonomer, att bankunionen inte tar tag i det grundläggande problemet med "to big too fail" och att reformer på arbetsmarknaden som innebär att löntagarnas ställning försämras knappast är den enda vägen man kan gå för att nå tillväxt i ekonomin. Att Lagarde sen inte ens nämner investeringarnas betydelse för tillväxten och arbetslösheten är nästan pinsamt.

Men det är faktiskt inte det jag tar fasta på i artikeln. Vad som fick mig att fundera ett varv extra är Lagardes uttalande i början av texten. Där skriver hon:

"The bad news? Still nearly 20 million people are unemployed. Until the effects on employment have been reversed, we cannot say that the crisis is over." - Lagarde

Lagarde menar alltså att krisen har två ansikten. Dels tillväxtproblematiken, dels arbetslösheten. I detta har hon helt rätt och det är en mycket viktig poäng som vi bör ta med oss in i den svenska valrörelsen. Ett samhälle består av många delar. Hur välmående ett samhälle är kan bland annat mätas i dom rent ekonomiska faktorerna. Hur ser tillväxten ut, hur stor är BNP per capita, vilken produktivitet finns i ekonomin och hur ser bytesbalansen ut. Var för sig är det inga säkra mått men tillsammans indikerar dess mått (och många andra) hur bra det går för ett land. Men detta mäts också i andra faktorer och en av dom mest exakta måtten på ett samhälles välmående är arbetslöshetsnivåerna.

I Sverige har Anders Borg och Moderaterna under hela sin tid vid makten pekat på hur bra den ekonomiska utvecklingen för landet har varit. Fram tills i riksdagsdebatten för någon vecka sen har Moderaterna i princip inte varit pressade i den ekonomiska politiken en enda gång. Det är först nu, efter sju års skattesänkarpolitik, som effekterna av den höga arbetslösheten och den ekonomiska politiken slår igenom. 87 miljarder kronor beräknas den offentliga skulden landa på i år och med tanke på att Moderaterna tog över i en situation där samma siffra var 65 miljarder kr plus så är det en drastisk och alarmerande utveckling vi ser nu. Krisen som Moderaterna har pratat om i Europa har utifrån moderat synvinkel endast handlat om ekonomin. Dom har inte sett arbetslösheten som en kris.

Men som Lagarde tydligt pekar på så hänger dessa två kriser ihop. Och då förstår vems om helst att om man bara tar tag i den ena delen av krisen så kommer den andra delen av krisen att till slut göra sig påmind och då faller hela korthuset samma. 87 miljarder kr är inte en så liten vindpust och vi vet ju alla hur bra korthus står sig i snålblåst och när det sen faller har vi redan 400 000 arbetslösa.

*****

David Lång (SD) visste vad han snackade om

Den andre april 2012 debatterades bidragsfusk i Riksdagen. David Lång, riksdagsledamot för SD, sa då:

"Vi vet förvisso också att det även inom den infödda svenska befolkningen finns enstaka individer som nyttjar systemet mer än vad de har rätt till, vilket sammantaget kan leda till en successivt urholkad moral och på sikt även till att även förtroendet för systemet urholkas." - Riksdagens protokoll

Några meningar senare säger Lång:

"Och erfarenheten lär oss att brottsligheten har en förmåga att söka sig dit där det finns pengar. Regeringen menar också mycket riktigt att mycket talar för att brottsligheten mot välfärdssystemen kan vara omfattande och att det leder till felaktiga utbetalningar av mycket stora summor, vilket för övrigt var anledningen till att bidragsbrottslagen infördes år 2007." - Riksdagens protokoll

Vi kan nu konstatera att Lång visste vad han pratade om. I alla fall i denna begränsade del av sitt anförande.

SD skriver även i sitt principprogram från 2011:

"Om respekten för lagen ska kunna upprätthållas och om individuell rättskipning ska kunna

undvikas är det viktigt att lagöverträdelser bestraffas snabbt och konsekvent och att lagarna
är i samklang med den folkliga rättsuppfattningen. Att medborgare skall vara lika inför lagen
är en av rättsstatens viktigaste principer." - SD:s principprogram

Det är viktiga rader att hålla i minnet nu när deras egen partiledare verkar vara inblandad i bidragsfusk. Vi får se var det här landar.

*****

Stor intervju med Henrik Fritzon

Foto: http://www.henrikfritzon.org

Idag har Sydsvenskan en stor intervju med Henrik Fritzon. Fritzon är nominerad till ny gruppledare för Socialdemokraterna i Region Skåne efter avgående Rikard Larsson. Artikeln hittar ni här.

Fritzon ger en bra intervju med många tydliga ställningstagande och det känns befriande att läsa hans svar. Klassfrågor, tydliga konfliktlinjer, ansvarstagande och ekonomisk insikt präglar enligt min mening intervjun. Eftersom Fritzon dessutom är den ende nominerade till uppdraget så vågar jag mig på att säga att det är en mycket bra gruppledare som vi kommer att få i Region Skåne nästa mandatperiod. Lycka till Henrik!

*****

 



Maria Larsson in på Arne Hegerfors "orgielista"?

Trodde inte att jag skulle hinna blogga idag och om det inte vore för äldreminister Maria Larsson (KD) så hade jag nog inte tagit mig tid heller. Men jag måste bara kommentera Larssons senaste uttalande om att bara 2 av 100 svenskar känner sig trygga med att bli äldre. Larsson säger såhär:

"De äldre som själva har äldreomsorgen känner något annat. De känner sig nöjda, de känner sig trygga och de är väldigt nöjda med bemötandet från personalen. Det finns väldigt mycket bra äldreomsorg i vårt land." - SVT

Larsson anser alltså att dom som oroar sig har fel. Det finns enligt henne ingen anledning till oro. Att det skulle vara några problem i äldrevården vill hon inte kännas vid.

Jag måste säga att jag blir oerhört förvånad av Larssons uttalande. Att som ansvarig minister säga till 98 av 100 svarande att deras oro är obefogad och att allt är bra som det är kan bara betraktas som ett självmål av stora mått. En bättre bekräftelse på att regeringen är nöjd med läget och att dom minsann inte tänker ta folks oro på allvar kan man knappast få. Inte undra på att det går kärvt för Kristdemokraterna och deras borgarkompisar i opinionen just nu.

*****

Splittring och bråk, hopp och framtid

Jag är övertygad om att politik gör vår värld bättre.
Foto: skåneleden.se

Många upplever att politik handlar om bråk och splittring. Mer än en gång har jag fått höra att "ni bara bråkar" när jag berättar om min vardag som politisk tjänsteman. Lika vanliga är kommentarer om att partierna borde lyfta vad dom själva vill istället för att bara slå ner på andras förslag. Och i ärlighetens namn ska erkännas att det ofta är så den politiska debatten ser ut. Det är så oerhört mycket enklare (och medialt och kommunikativt attraktivare och lättare) att berätta varför andra har fel än varför man själv har rätt. När det hela sen mer eller mindre bekräftas av media genom att dom lyfter upp splittringen som huvudtema för politiken så faller många in i uppfattningen att politik mest är skit.

Men samtidigt är det här bara halva sanningen. För politik handlar faktiskt om att göra skillnad i människors vardag och i vårt samhälles utveckling. En tydlig skillnad där politik betyder något är skolan. Frågan om läxhjälp åt alla eller läxhjälp till den som har råd är en fråga som är oerhört politisk. Det är en liten fråga med enorma konsekvenser. Därför blir jag glad när media väljer att belysa dom positiva exemplen av läxhjälp för alla.

På Högastensskolan här i Helsingborg erbjuds eleverna frivillig läxhjälp. Den som vill kan komma dit för att klara behörigheten, för att klara det där provet eller för att putsa sina redan höga betyg. Alla har rätt att bli lite bättre helt enkelt. Det är precis det här vi socialdemokrater kämpar för när vi driver att läxhjälp ska vara obligatoriskt. Såväl hög- som lågpresterande elever ska kunna bli bättre. Tid och hjälp ska ges till alla. Jag blir så själaglad när jag läser den här typen av reportage. För det visar att politik betyder något. Politik gör skillnad. Och då orkar jag läsa dom där tråkiga artiklarna om utbrytningar hit och splittringar dit.

För jag vet att när jag går till jobbet och filar på förslag för en bättre framtid för Helsingborg och Sverige så hjälper det människor och det gör vårt samhälle lite bättre i små, små steg. Varje dag, hela tiden.

*****

Nytt avsnitt uppe av Podcast från den skånska (S)-scenen

Fredag idag och åttonde avsnittet av Podcast från den skånska (S)-scenen är upp! Du hör den här.

I veckans avsnitt tas #MAXgate och SJ upp. Partidistriktets försteombudsman Stefan Pettersson intervjuas och så givetvis lite lokala S-nyheter från den skånska (S)-scenen.

*****

Ett fantastiskt land som riskerar att gå sönder

Foto: svt.se

I den politiska debatten kan det ibland låta som att Sverige är ett medelmåttigt land där ingenting fungerar och där alla mår dåligt. Riktigt så är det givetvis inte. Sverige är ett fantastiskt land där oerhört mycket är väldigt bra. Det finns delar som behöver förbättras rejält, det finns delar som är bra idag men som med dagens utveckling riskerar att försämras avsevärt och det finns delar som verkligen har blivit sämre. Vad som är viktigt att komma ihåg när man pratar om saker och ting är att man inte bara ska se på Sverige utan att man även måste ta sig en titt ut över världen och jämföra.

Idag kommer en för Sverige glädjande nyhet. Vår infarktvård är i världsklass. Om britterna hade haft tillgång till samma högkvalitativa vård så hade 10 000 britter ha kunnat räddats under perioden. Procentuellt innebär det att svensk hjärtsjukvård är 28 procent bättre än den brittiska i detta avseendet. Det är en anmärkningsvärt stor skillnad med tanke på att vi ändå pratar om två av världens mest utvecklade länder.

Ett av skälen som nämns till denna skillnad är att svensk sjukvård är bättre på att ta till sig ny kunskap. Likaså skrivs vissa typer av läkemedel ut oftare i Sverige än i Storbritannien. Det här är intressanta kunskaper som ger oss ledtrådar till varför Sverige är så bra rent strukturellt.

Vi har nämligen en sammanhållen sjukvård i Sverige där likvärdigheten är stor och där finansieringen inte är lika osäker som den är i Storbritannien. Vi har också en väsentligt högre skattekvot än Storbritannien. Vår välfärd är helt enkelt bättre än den i Storbritannien eftersom vi valt att göra den generell och rakt igenom skattefinansierad. Vi har inte heller lekt marknad på samma sätt med vår sjukvård som britterna har gjort. Ett vanligt förekommande inslag i Storbritannien är dom så kallade OPS-lösningarna när det gäller sjukhusbyggnation. Denna form av offentlig-privat samverksan slutar britterna nu använda för att dom ser att det fördyrar något enormt. Pengarna rinner rakt ner i fickorna på privata företag istället för att gå till medborgarnas välfärd som det var tänkt. I Sverige byggs Nya Karolinska på detta sätt och den som kan lite om den historien vet att kostnaderna har skenat iväg fullständigt. Ändå förordas OPS-lösningar av företrädesvis borgerliga politiker runt om i landet som ett mirakelmedel.

Förhoppningsvis kan dagens nyhet om den goda kvalitén inom svensk hjärtsjukvård ge en liten tankeställare till alla dom som ivrar med att slå sönder det sammanhållna svenska sjukvårdssystemet och till alla dom som ropar på mer privatiseringar och lägre skatter. 28 procents skillnad, 10 000 människorliv. Vad mer behövs som argument?

*****

 



Malmö FF i ett krackelerande samhälle

Förr eller senare brister det...
Foto: http://www.alltomvetenskap.se

Att arbetslösheten har bitit sig fast i vårt land på historiskt höga nivåer är numera välkänt. Vi har vant oss vid en arbetslöshetsnivå på sju, åtta och till och med nio procent. Idag höjer knappast någon på ögonbrynen ens när det har talats om tvåsiffrig arbetslöshet. Detta är en farlig utveckling som riskerar att få långtgående konsekvenser för såväl dom enskilda individer som drabbas av arbetslösheten som för samhället i stort. Dessa långtgående konsekvenser kommer dessutom förstärkas av att vi har en borgerlig regering med en arbetsmarknadsminister i spetsen som inte agerar i riksdagen. Några propositioner på arbetsmarknadsområdet ser vi inte röken av och numera är det vanligt förekommande att möten i arbetsmarknadsutskottet ställs in. Trots detta finns det, som vi socialdemokrater visar gång på gång, massor av åtgärder som skulle kunna göras.

I denna situation börjar människor själva att agera. När staten inte tar det ansvar som åligger staten så tvingas enskilda individer och aktörer till handling. Kommunerna tar över allt mer av arbetsmarknadspolitiken. Landsting och regioner börjar bedriva en allt mer utvecklad näringspolitik för att skapa jobb. Men även andra icke offentliga aktörer känner sig tvungna att agera. Djurgårdens IF har sedan tidigare startat en egen ungdomsarbetsförmedling och Malmö FF följer nu efter. Det ideella föreningslivet känner sig alltså numera tvingade att systematiskt börja förmedla jobb eftersom ungdomsarbetslösheten är så hög som den är. När staten krackelerar träder andra aktörer in.

Denna utveckling välkomnas givetvis av regeringen. Vill man se en utveckling där staten träder tillbaka från sitt ansvar och allt mer läggs på den enskilda individen så är detta enbart positivt. Varje enskilt initiativ är givetvis också lovvärt. Djurgården och Malmö FF gör helt rätt utifrån sin plats och situation. Att två fotbollsklubbar tar ett så stort samhällsansvar är värt allt beröm.

Problemet med denna typ av initiativ är dock att det bara kommer somliga till del. Det blir en viss skara ungdomar som genom sina talanger och förmågor på det ena området kan åtnjuta fördelar på andra områden. För den som inte har förmågan och möjligheten att komma in i nätverket så blir statens minskade ansvar en stor nackdel. Den som inte nås av dom frivilliga krafterna blir ohjälpligt efter. Staten måste, för att upprätthålla samhällskontraktet, alltid fungera och när den inte gör det slits samhället isär. Vi har sett det i fråga om hemlösheten, vi har sett det i fråga om utbildningen, vi har sett det i fråga om sjukvården och vi ser det nu även i fråga om arbetslösheten. Det ideella föreningslivet ska vara ett komplement till det offenliga. Det ska aldrig ersätta det offentliga för att det offentliga brister så totalt och det är precis vad som håller på att hända i Sverige just nu. Som socialdemokrat kan jag aldrig acceptera en sådan utveckling.

*****

Stand back LO. Det här fixar politiken.

LO la igår fram ett förslag i korporativistisk anda för att lösa frågan om vinstuttag i välfärden. Att LO agerar beror enligt egen utsago på att politiken inte tar tag i frågan. I detta har LO givetvis helt rätt. Den borgerliga regeringen har varit synnerligen senfärdig med att agera för att begränsa vinstuttagen i välfärden och vacker retorik har fått företräde framför aktiv handling. Det finns bara en viss mängd tålamod och den har uppenbarligen tagit slut hos LO.

Med det sagt tycker jag ändå att LO gör fel som driver denna linje. Dels menar jag att frågan om vinstuttag i välfärden inte är en partsfråga. Det är en lagstiftningsfråga. Dels är det ungefär åtta månader kvar till riksdagsvalet. Då kommer förhoppningsvis en ny politisk majoritet bildas. En majoritet som kommer att se LO som en viktig del av framtiden och som kommer att lyssna betydligt mer till LO än vad sittande regering gjort och gör. Denna majoritet kommer med största sannolikhet att agera kraftfullt för att begränsa vinstuttaget. Varför LO i detta läget gör sitt utspel kan man därför fundera på.

För mig som politiker står dock ett klart. Frågan om välfärdens grundläggande organisering är en fråga för politiken. Det är politikens ansvar att stifta lagar som gör att alla garanteras en likvärdig och högkvalitativ välfärd. I en partsöverenskommelse finns det alltid dom som struntar i dom centrala besluten och kör sitt eget race. Då krävs det lagstiftning. Ett exempel på detta är arbetsrätten. Det finns ett skäl till varför vi har lagstadgad semester och arbetstid. Det finns ett skäl till varför vi lagstadgar om föräldraförsäkringen. Lagstiftningen blir ett "golv" som ingen får gå under. Detta i sin tur får en starkt normerande effekt. En sådan normerande effekt kan givetvis avtal också få men lagstiftningen är mer absolut i sin karaktär och i frågan om vinstuttag i välfärden vill i alla fall inte jag se några snyltgäster som struntar i vad centralorganisationerna kommit överens om. Därför menar jag att lagstiftning är ett måste.

*****

 

Bloggat: Kjell Rautio förklarar LO:s ståndpunkter och länkar även vidare till andra med åsikt i frågan. Peter Johansson och Martin Moberg reagerar på utspelet. Aftonbladets ledarsida likaså. 

När förlora någon på försvaret?

Foto: resume.se

Det har diskuterats försvarspolitik flitigt under dom senaste veckorna. Den som varit med ett tag i politiken vet att det alltid blir försvarspolitiska diskussioner i början av ett nytt år. Skälet är enkelt, Folk och försvar har sin årliga konferens i Sälen vid den här tiden. Givetvis präglas det offentliga samtalet av detta. Tongångarna blir ofta höga och det finns sannerligen skäl för det. Att Sverige har uppenbara problem på försvarsområdet är klart. Men frågan är om väljarna kommer att lägga någon större vikt vid detta.

För om man t ex påminner sig om partiledardebatten som avlöpte i veckan så nämndes knappt försvaret i denna debatt. På ledarsidorna runt om i landet är dock indignationen hög. Per T Ohlsson är idag nästan förtvivlad över att Sverige inte omedelbart går med i Nato. Och det är så klart sossarnas fel alltihop. Det där med att borgarna struntat i försvarsberedningen, att dom avskaffat värnplikten, att Moderaterna triangulerat bort sin själ fullständigt  och att vi har bedrivit krig i Afghanistan är inget som verkar påverka den totala bedömningen.

Men vad betyder då allt detta? Kommer höstens riksdagsval att avgöras av försvarsfrågan? Jag tror inte det. Väljarna rankar konsekvent försvarsfrågan som en ganska oviktig fråga. Vardagsfrågor som skolan och sjukvården, ekonomiska frågor som jobben och vardagsekonomin är viktigare och hotet från miljön upplevs som betydligt större än ett Ryssland som rustar upp sin förlegade armé.

Det sägs att man inte vinner några val på försvarspolitik men att man kan förlora dom samma på den. Jag har inte stenkoll men är det någon som kan ange ett val som har förlorats i Sverige pga att ett politiskt alternativ har bedrivit "fel" försvarspolitik? Påminn gärna om detta då.

*****

Sverige ska inte konkurrera med lägre löner

Idag gör jag ett inlägg på debattsidan i Helsingborgs Dagblad. Det är en replik på Folkpartiets lokale ordförandes inlägg om jobbskatteavdragen. Jag uppskattar den folkpartistiska ärligheten kring avdragens huvudsyfte, att hålla tillbaka löneökningarna, men jag vägrar ställa upp på att Sverige ska konkurrera med lägre löner. Det är ett race mot botten som bara kapitalet tjänar på.

Artikeln kan ni läsa här. (Dessvärre är den nerkortad något av debattredaktionen men dessbättre förtar det inte poängerna.)

*****

Veckans avsnitt nu uppe!

Nu är veckans avsnitt av podd från den skånska (S)-scenen uppe. Den här gången pratar vi om gårdagens manifestation, om partiledardebatten och så bjuder vi på en längre intervju med LO:s försteombudsman i Skåne, Maria Nyman Stjärnskog. Avsnittet hittar ni här. Mycket nöje!

*****

Igår manifesterade vi mot det politiska våldet

Jag hade den stora äran att få tala under gårdagens manifestation.
Foto: S i Helsingborg

Igår hölls som många av er säkert redan känner till manifestationer i Malmö och Helsingborg till stöd för den 16-åriga SSU-medlem som blev överfallen i Malmö häromveckan. Jag hade den stora äran att få tala på manifestationen i Helsingborg och lägger här ut det anförande som jag höll:

Vi har samlats här idag på grund av att en 16årig SSU-medlem blev attackerad av två män häromveckan. Med hot och våld överföll männen vår unga kamrat. Dom knäade henne i magen och spottade henne i ansiktet. Detta samtidigt som dom uttalade hot med anledning av att vår kamrat, har uttalat sitt motstånd mot rasismen offentligt.

Med tanke på att det inte är mer än ett halvår sedan vi senast manifesterade mot det rasistiska våldet som riktas mot vår rörelse, den gången på tvåårsdagen av det fruktansvärda terrordådet i Norge, så är det med en ytterst obehaglig känsla som jag nu håller detta tal.

Men samtidigt ger det mig värme. En värme som kommer av att alla vi, är här tillsammans idag. Att alla vi står här för att vi vill visa att vi inte accepterar att våldet används som politisk metod.

Det politiska våldet springer ur ett hat mot sina medmänniskor. Ett hat som får sin näring från maktlöshet, från desperation och från ojämlikhet. Ett hat som får sin näring från ofrihet.
Det är ett välkänt faktum att när klyftorna i samhället ökar, när människor inte längre känner igen sig i varandras livssituation, så kommer det politiska våldet som ett brev på posten. Ett annat välkänt faktum är att hat föder mer hat. Att våld föder mer våld.

Därför menar jag att vi måste möta det politiska våldet med att säga nej. Detta är inte vår metod. Vår metod är kärlekens metod. För visst måste man ha rätten att hata någons åsikter. Likväl ska alla få ha sina åsikter.

Men det är skillnad på att hata någons handlingar och någons åsikter och på att hata människan bakom dom. En handling kan inte göras ogjord men en människa kan alltid förändras. För att en sådan förändring ska kunna ske krävs dock att vi ändrar dom grundläggande förutsättningarna. Dom förutsättningarna som är grogrunden för hatet mellan människorna.

Så för mig är det bästa sättet att hedra och stödja vår kamrat, och alla andra som utsätts för det politiska våldet, att arbeta för ett samhälle där själva grunden för hatet, människor emellan har försvunnit.

Genom att motverka klyftorna, genom ökad jämlikhet, genom att tänka på våra medmänniskor istället för enbart oss själva och att därigenom skapa riktig frihet för alla människor.

Jag tror och är helt övertygad om att detta är möjligt om vi, här och nu bestämmer oss för det.

Tack så mycket.

*****

 

Bloggat: Morgan Johanssons tal i Malmö hittar ni här.

Vad vi kallar för en utopi

Sex timmars arbetsdag är återigen på tapeten i den politiska debatten. Det är Vänsterpartiet som genom sin kongress i helgen har fått fart på frågan och som jag tidigare skrivit om så välkomnar jag detta. Att reaktionerna inte har låtit vänta på sig är inte speciellt förvånande. Läget är väl lika låst som alltid när den här diskussionen kommer upp. I ett samhälle där människor är livrädda för att säga att dom tycker arbetslivet är för tufft så sitter arbetsköparna på trumf.

Det är också därför som t ex Svenska Dagbladet i en artikel om frågan kan prata om "utopi". För trots att SvD har hittat ett konsultföretag som faktiskt kör sex timmars arbetsdag med full lön så målas tankarna på arbetstidsförkortning upp som ouppnåeliga och omöjliga. Genom att benämna något som "utopi" har man också tagit ställning för att frågan är irrelevant att diskutera på allvar. En utopi går nämligen inte att genomföra.

Frågan om sex timmars arbetsdag är i grund och botten en fråga om makt och om vad och vem som ska styra våra liv. I en värld där lönearbete är normen och där arbetssäljarens enda möjlighet till överlevnad är att få pengar i fickan av någon som köper hens arbete, för att på så sätt göra vinst till sig själv, så kommer vinstintresset alltid vilja se att arbetssäljarna arbetar mer. Så länge arbetet genererar penningmässig vinst dvs. Den stora frågan blir då om detta är en av naturen given nödvändighet, likt tyngdkraften, eller om det faktiskt finns alternativ. Och är dom alternativen utopier? För den som tjänar på nuvarande system blir svaret givetvis nej, det finns inga andra alternativ. Frågan är vad alla vi andra ska svara.

*****

 



Döm själva

Nu har SVT publicerat den del av intervjun med Magdalena Andersson där påståendet om "tio miljarder" härstammar ifrån.



Vad man kan konstatera är att Magdalena Andersson nämner det danska exemplet och att det där sparats i tiomiljardsklassen. Hon är också tydlig med att vi inte vet vilka effektiviseringar som kan göras i Sverige. "Det återstår att se" är svaret på hur stora besparingar det handlar om.

Jan Björklund har, rimligtvis, inte sett det här klippet tidigare eftersom just denna delen av intervjun inte var med i någon av Rapport eller Aktuellts sändningar 9/1 2014. Att tro att Björklund har haft tillgång till råmaterialet är allt för konspiratoriskt att tro. I alla fall om man är någon annan än moderata riksdagsledamoten Lars Beckman. Så Jan Björklunds tvärsäkra uttalanden om vad Magdalena Andersson sagt i intervjuer kan väl i bästa fall anses som överdrivna. Man skulle också kunna kalla dom för en direkt lögn. Döm själv.

*****

Ljuger Jan Björklund?

Årets första partiledardebatt i riksdagen pågår för fullt. Skulle någon ha missat att det är val i år så blir det väldigt uppenbart efter att man har sett några replikskiften. Tonläget är högt, profilfrågorna drivs intensivt och Reinfeldt verkar har druckit i alla fall en kopp kaffe för att vakna.

Debattens hittills smutsigaste replikskifte är det som var mellan Mikael Damberg (S) och Jan Björklund (FP). Det handlade om det förslag om att effektivisera staten som vi socialdemokrater kom med i förra veckan. Med bland annat Danmark som förebild vill vi i S se över statens effektivitet för att frigöra resurser till satsningar på jobb, skola och omsorg.

I detta replikskifte kom Jan Björklund med påståendet om att S genom detta förslag vill spara tio miljarder kronor. Björklund hävdade dessutom att det är Magdalena Andersson (S) som stått i TV och sagt denna siffra samt att det står på Socialdemokraternas hemsida. Damberg å sin sida hävdade att Andersson aldrig sagt siffran tio miljarder kr. Detta är enligt Damnberg en siffra som journalister har nämnt och använt.

Jag har googlat lite på det här och jag hittar inte något klipp där Magdalena Andersson står i TV och säger tio miljarder kr i detta sammanhang. Likaså har jag sökt på Socialdemokraternas hemsida och jag hittar inget om tio miljarder där heller. Inte heller hittar jag något direkt citat där Andersson säger att tio miljarder ska sparas.

Men Google är inte det enda stället som man kan hitta artiklar på så jag gjorde en sökning via mediabevakaren Retriver. Då hittar man i bland annat Affärsvärlden att Magdalena Andersson hoppas på att uppåt tio miljarder ska kunna sparas. Dock utan citationstecken eller talstreck framför så att det skulle vara Anderssons ord direkt är långt ifrån klart. Framförallt inte eftersom exemplet tolv miljarder i Danmark nämns tidigare i artikeln.

Jan Björklund har säkert läst tio miljarder i någon tidning. Men att påstå att det är Magdalena Andersson som sagt något kräver faktiskt lite mer än att det står i en ledare i Dagens Industri och i artiklar i Affärsvärlden. Eller finns det någon annan som kan visa på direktcitat där Andersson nämner att det ska sparas tio miljarder kronor i TV, i en tidning eller på Socialdemokraternas hemsida? Den länken tas tacksamt emot i så fall.

*****

 



Gör Moderaterna en "Mona Sahlin"?

Roger Jönsson lyfter idag frågan om splittringen inom alliansen. Skolan och försvaret är det som regeringen bråkar om för tillfället. Allt inför öppen ridå. Trots korvgrillning i Maramö för ett år sedan och trots den surt förvärvade vetskapen om att en splittrad borgerlighet inte vinner val i Sverige så väljer Moderaterna att sätta ner foten mot framförallt Folkpartiet. Hur klokt det är efter Stefan Löfvens inviter till FP och C kan man ju fundera på.

Men det Jönsson även pekar på är faktiskt snäppet intressantare och jag tänker uppehålla mig kring detta en stund. För vi har under senare delen av den här mandatperioden sett en allt tydligare intern kritik mot Fredrik Reinfeldt. För ungefär ett år sedan vid den här tiden var det stark intern kritik mot Reinfeldt för hans uttalanden kring försvaret som ett särintresse. Lars-Ingvar Ljungman i Vellinge, en av partiets tyngsta lokala företrädare, dundrade på om att så säger man minsann inte. Han fick dessutom understöd av två fd försvarsministrar i form av Anders Björck och Mikael Odenberg.

Under året gick även moderata kommunalrådet i Växjö, Bo Frank, ut och kritiserade partiets migrations- och flyktingpolitik. Frank såg den ström av M-väljare som går mot SD och för att möta detta menade han att partiet måste göra något. Frank var inte ensam han heller i sin kritik. I samband med den interna moderata debatten i frågan, där Tobias Billströms mindre fräscha uttalanden fungerade som conversationstarter, var det flera moderata kommunalråd som luftade sin kritik.

Ytterligare kritik framfördes i samband med partiets stämma i höstas. Ett antal kommunala och regionala företrädare lyfte upp problem med hur dels politiken, dels kommunikationen har skötts. Att folk inte är nöjda med partisekreterare Kent Persson är välkänt. Runt honom försvinner medarbetarna snabbare än smör i solsken. Men att det råder allt annat än hallelujastämning på en moderat partistämma när partiet sitter i regeringsställning får betraktas som en mindre intern katastrof. När kritiken dessutom handlar om visionslöshet och denna kritik därmed bekräftar precis det som oppositionen anklagar partiet för är det mycket anmärkningsvärt.

Man skulle kunna tro att 2013 skulle vara någon slags rening för partiet. Att kritiken tilläts komma för att lätta på det interna trycket och att leden nu skulle slutas under inledningen av 2014. Men tvärtemot detta går nu Anders Berngran, Lommas starke man och det moderata kommunalråd med störst väljarstöd av alla moderater i landet, ut och kritiserar Reinfeldt. Bland annat talar han klarspråk om Stockholmsmoderaternas fixering vid makten och gör det tydligt att moderater från Skåne göra sig icke besvär i hufvudstaden. Likaså bekräftar han kritiken från i höstas om att partiet är idélöst och att man har fel fokus i valstrategin.

Det här inlägget börjar bli långt och jag ska inte förlänga det mycket mer i onödan. Men jag vill be er om en sista sak. Slut ögonen och tänk tillbaka på tiden innan valet 2010. Då fick Mona Sahlin kritik i tid och otid av allt och alla. Hon fick även en hel del kritik internt i partiet. Konsekvensen av detta blev att Sahlin undergrävdes av sina egna och resten är som man säger historia. Lärdomen av det är att har man inte sitt parti bakom sig i upptakten till och inledningen av en valrörelse så är det väldigt svårt att vinna val. Frågan är om Fredrik Reinfeldt kommer att motbevisa även denna "sanning" eller om det till slut visar sig att det var bland annat Reinfeldts eget parti som fällde "den största Moderaterna har haft".

*****

Jag har läst "Mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström

I helgen läste jag ut den första delen av Per Anders Fogelströms klassiska serie "Mina drömmar stad". Serien som är en resa i Stockholms historia från 1860-talet och framåt har lästs av generationer skolungdomar och Fogelström är en riktig arbetarförfattare. Han har bland annat belönats med Ivar Lo-priset. Dessvärre läses Fogelström i regel inte av dagens elever och det förklarar kanske en del av den ignorans som finns för jämlikhetsfrågor idag.

I den första boken får vi följa Henning Nilsson som anländer till Stockholm från landet i mitten av tonåren. Från det första jobbet på stearinfabriken via hamnen och sillagret tas vi med på en skildring av ett liv som få av oss ens kan föreställa oss. Nilsson bor inneboende under förfärliga förhållanden under många år för att sedan flytta ihop med sin älskade Lotten och sin bästa vän Tummen med familj uppe i Vita Bergen. Genom hela boken möter vi söndriga och fattiga människor som lever bland smutsen och vars enda möjlighet att överleva är att sälja sina kroppar som dom varor dom är. På vad sätt som bjuds.

Det är en ingående och på många sätt grym skildring som Fogelström bjuder på. Den nakna verkligheten, så som den var vid den här tiden och är i stora delar av världen fortfarande, slår mot läsaren på ett sätt som inte kan annat än beröra. För många är det idag säkert svårt att föreställa sig att Sverige för inte mer än 150 år sedan såg ut på det här sättet. Samtidigt har boken mycket att säga oss även idag. Vi ska inte ta något för givet och den som tror att det är något annat än den sociala och politiska kampen som har gett oss vårt välstånd i Sverige idag misstar sig gruvligt. Att tro att våra framsteg har kommit gratis och som någon slags elitistisk skänk från ovan bedrar sig djupt.

Boken visar också på bristen i den borgerliga världsbilden. För trots att Henning Nilsson sliter och kämpar och trots att hans fru Lotten gör allt hon kan för att resa sig ur fattigdomen så håller strukturerna kvar dom i samma avgrundsdjupa håll. Att det sen finns grader i helvete är något helt annat. När allt kommer omkring är en fattigs liv inget mer värt än det arbete som hen kan sälja. Deras son August däremot får genom en ödets nyck en chans. Hur han förvaltar den lyckan som skänkts honom får vi förmodligen veta i nästa bok...

Jag rekommenderar alla att läsa Fogelströms bok. Om man så bara läser den första boken som jag hittills har gjort så får man ut massor av bara det. Boken är på ca 250 sidor i inbunden version och språket är lätt att ta till sig. Det blir sällan långtråkigt eller svårt även om en hel del ord är väldigt gammalmodiga. Men då lär man sig det också så det är ju bara en liten bonus bland all annan klokskap som boken förmedlar.

*****

 

Det har spårat ur

Foto: http://sverigesradio.se

Antalet så kallade C-fel, allvarliga fel som kan leda till urspårningsfel, har ökat dramatiskt mellan 2009 och 2012. Brister i det förebyggande underhållet pekas ut som en möjlig orsak till problemen av Trafikverket själv. Riksrevisionen pekar samtidigt på att svensk järnväg skulle kunna utnyttjas bättre och mer effektivt om planeringen varit bättre. Regeringen anses sakna tillräcklig överblick på området och Riksrevisionen menar att dom regler och åtgärder som skulle vidtas vid avregleringen av järnvägen inte har genomförts fullt ut. Bland annat saknas tillräckliga incitament för att förebygga förseningar.

Det är anmärkningsvärd och i många delar direkt alarmerande kritik som riktas mot såväl Trafikverket som regeringen. Samtidigt är det föga förvånande att vi ser ett förfall både i infrastrukturen som sådan och i fråga om själva marknaden. Det finns många exempel på länder där avregleringar inom järnvägen har misslyckats och i en del länder återförstatligar man delar av järnvägens drift och underhåll för att få det hela att fungera igen. Läxan av den dyra leken med skattepengar verkar dock inte ha lästs ordentligt av vår borgerliga regering.

Den mest akuta anledningen till att något måste göras omgående i fråga om järnvägen är givetvis det faktum att risken för att människor dör är helt uppenbar. Fakta som kommit fram angående urspårningen av ett posttåg i Huddinge visar att ett X2000-tåg med ca 100 passagerare passerade platsen bara minuter innan posttåget spårade ur. X2000-tåget hade då skakat kraftigt och föraren varnade för att någonting var fel på platsen. Trots detta tilläts posttåget köra vidare. Om det hade varit ett passagerartåg vill jag inte ens tänka på vad som skulle kunna ha hänt.

Men det är även ett hot mot vår ekonomi, vår miljö och mot jobben när viktig infrastruktur inte fungerar som den ska. Vi är inte riktigt där än hoppas jag men hur många företag kommer att börja tvivla på järnvägens leveransduglighet och istället föra över transporter på lastbil pga olycksrisken? Vi vet att företag redan idag för över gods från tåg till lastbilar eftersom företagen inte litar på att godset kommer fram i tid på järnvägen. Man kan också fundera på hur många företag och offentliga aktörer som kommer att välja flyget istället för tåget för sina anställda när tidsaspekten spelar roll? Vilket den i regel alltid gör. En av Sveriges konkurrensfördelar är just god och säker infrastruktur. Det är en konkurrensfördel vi förlorar i rasande takt just nu.

Det behövs således göras två stora saker inom järnvägen. Det ena är att öka anslagen till underhåll och till investeringar. Det andra är att stoppa avregleringarna på området och få ordning på torpet igen. Men med en regering som har som sin viktigaste prioritet att sänka skatterna och att privatiserar mera så lär det inte hända. Så här har vi ytterligare ett argument för att byta regering.

*****

 



Nu får vi sluta snacka och börja agera

Foto: http://esbati.blogspot.se

En SSU:are har blivit överfallen i Malmö. Hon läggs nu till raden av politiskt aktiva som utsätts för hot eller våld. Känslan jag får är att det dessutom blir allt vanligare med att det inte bara stannar vid hot utan att gärningsmännen allt oftare går till handling. Vi såg det i Nordmaling där en politiker blev överfallen i sitt hem, vi såg det i Arlöv där en annan politiker fick sin ytterdörr söndersprängd och nu är det alltså en tjej aktiv i SSU som blivit knäad i magen och spottad på. Till dessa medialt uppmärksammade fallen kan läggas hundratals incidenter och händelser som politiker runt om i landet utsätts för. Det handlar bland annat om anonyma samtal med hot, sönderskurna bil- och cykeldäck, brevlådor som utsätts för vandalism, glåpord som fälls efter en på gatan och ibland även rena handgripligheter.

Frågan är vad som måste göras. Vi kan nämligen aldrig förlika oss med tanken på att hot och våld är något som ingår i paketet när du väljer att engagera dig politiskt. Det vore ett stort steg på vägen mot demokratins nederlag och det är en stig vi aldrig får beträda. Därför måste vi agera. Manifestationer och demonstrationer i all ära men det krävs också praktisk och mer konkret handling.

Jag tror först och främst att vi måste börja ta frågan om våld mot politiker på större allvar ute i våra kommuner. Här i Helsingborg har vi kommit relativt långt i detta arbete genom att vi har en ytterst seriös och kunnig avdelning för trygghet och säkerhet. Denna avdelning gör ett bra jobb för att i samarbete med polisen skapa större trygghet för våra förtroendevalda. Men i likhet med allting annat så är det en fråga om resurser.

För mig är det självklart att skyddet av demokratin måste prioriteras även på lokal nivå och därför tror jag dels att ett större resurstillskott behöver göras. Ett sådant tillskott bör dessutom komma från statsmakterna. Dels tror jag att SKL och våra kommunförbund måste bli ännu bättre på att samverka kring säkerhetsfrågorna för politiker. Det sker massor av incidenter runt om i landet varje år och i arbetet kring att förebygga och förhindra detta sker metodutveckling som är nyttig för fler aktörer än dom direkt inblandade. Forskning, kunskapsspridning och samverkan måste prioriteras upp kring dom här frågorna.

Likaså har media ett stort ansvar. Att inte låta politikerföraktet flöda på insändarsidor och kommentatorsfält är ett stort steg för att undvika hot och våld mot politiker. Det är mer än en gång som folk har ringt hem till förtroendevalda efter att dom har läst insändarsidorna i dagstidningen bara för att kräka ur sig allt sant och osant skit dom kan komma på om politiker. Tonläget i debatten färgar av sig på dom mer extrema reaktionerna och om tonläget bland dom som inte är beredda att gå till våldsam aktion är väldigt högt så höjs också nivån bland dom som faktiskt kan tänka sig att gå över gränsen. Och därmed är vi nere på ditt och mitt ansvar.

För hur det än är med strukturerna i samhället så har vi alla givetvis ett personligt ansvar också. Ett ansvar som innebär att vi säger nej till det förakt som finns mot dom som väljer att engagera sig politiskt och att vi säger ja till respekt och demokrati. Det innebär också att vi måste säga nej till ideologier och partier som har en politisk agenda som gör skillnad på människors grundläggande värde och som därmed göder hatet mot "dom andra". Slutligen innebär det att vi alla i våra hjärtan är med dom som blir utsatta för det politiska våldet och visar vår avsky mot dom mörka krafter som praktiserar detta våld.

*****

 

Bloggat: Roger

Vilka losers!

Foto: http://wallpaperstock.net

Demoskop presenterar idag supervalårets första opinionsmätning och den är glädjande läsning för S, MP och V. Därav är den inte speciellt kul att läsa för regeringen i allmänhet och för Moderaterna i synnerhet. Med 22,3 procent är Fredrik Reinfeldts opinionssiffror nere på samma nivåer som Carl Bildt och Ulf Adelsohn hade i sina bäsat stunder. För Moderaterna vet att det historiskt "normala" för partiet är inte siffror runt 30 procent. Tvärtom är det en historisk avvikelse att partiet ligger så högt. Detta gnager givetvis partifolket enormt.

Moderaterna har under lång tid försökt sätta bilden av att något har hänt i svensk politik*. Dom har försökt etablera en sanning om att S och M är jämnbördiga och att det numera är ett nästan likvärdigt val att rösta på S och M. Att det för "den vanlige" inte spelar någon roll vem man röstar på. Jag ska inte sticka under stolen med att partiet har varit framgångsrika i detta försök. Det är mer än en gång som jag har pratat med löntagare med en självidenfikation som "arbetare" som säger att dom ska rösta på M eftersom dom tycker det ska "löna sig att arbeta". Men i takt med att skattesänkningarna urholkar välfärden och i takt med att privatiseringsvågen sveper över landet så har den här typen av resonemang blivit klart ovanligare. Numera ser många av dom som röstade på Moderaterna 2006 och 2010 att samtidigt som Moderaterna gav skattesänkningar med ena handen så tog dom välfärden med den andra.

För oss socialdemokrater är det nu viktigt att fortsätta att påpeka att Moderaterna har tappat, att vih ar stigit och att en röst på Moderaterna är en röst på ett parti som håller på att förlora. Vi vet av erfarenhet att många väljare vill tillhöra "det vinnande laget" och att det parti som bäst lyckas framstå som framtidsvalet vinner många röster bara på just den känslan. Så även om man inte ska bry sig allt för mycket om enskilda opinionsmätningar så ska man lägga åtminstone lite energi på att studera trenderna i dom. Och trenden är att Moderaterna är losern i svensk politik.

* Att det hänt något i svensk politik håller jag visserligen med om men det som har hänt är att Sverigedemokraterna har etablerat sig som ett tioprocentsparti i mätningarna och att detta parti idag utgör en stark lockelse för många av borgerlighetens högerväljare. Det som också har hänt är att S, V och MP har stärkt sina positioner i såväl opinionen som debatten.

*****

Avsnitt sex är uppe från den skånska (S)-scenen

Nu ligger det sjätte avsnittet av podcast från den skånska (S)-scenen uppe. I avsnittet tas triangulering, Region Skåne, storregioner och det ideella engagemanget upp. Sen givetvis lite kommentarer från det lokala skånska S-planet. Avsnittet hittar ni här.

*****

Bra att Vänsterpartiet tar steget fram

En av många bra anledningar till varför vi behöver mer sex timmars arbetsdag!
Foto: http://savantgardet.wordpress.com

Socialdemokraterna i Skåne, S-kvinnor och ett antal SSU-distrikt driver frågan om sex timmars arbetsdag under flera år. Bakgrunden till kravet är enkelt. Vi har inte haft några sänkningar av arbetstiden sedan 70-talet. 1978 lagstadgades den femte semesterveckan. Åtta timmars arbetsdag infördes 1919 men fram till 1971 arbetade man även på lördagar.*

Samtidigt har vi sett en produktivitetsökning av aldrig tidigare skådat slag i Sveroge och världen. Varje arbetad timme producerar idag mer än vad den gjorde under t ex 1980-talet. Konsekvenserna av detta har blivit ett ökat välstånd i form av framförallt ökad konsumtion. Reallönerna har höjts och vinsterna har ökat. Paradoxalt nog har även arbetslösheten stigit och etablerat sig på nivåer som fram till och med 1990 var helt otänkbara i vårt land.

Dessvärre har vi i Skåne inte fått gehör för vårt krav ännu i partiet. Vi drev frågan om arbetstidsförkortning på kongressen i våras, vi har lyft den i många andra sammanhang genom våra ledande företrädare och vi tar allt som oftast ställning till frågan på våra distriktskongresser år efter år. En av käpphästarna är frågan om huruvida arbetstidsförkortningen ska ske med bibehållen lön eller ej. För mig som socialist är det en självklarhet att vi ska bibehålla lönen. Det är arbetstagarna som producerar välståndet och därmed anser jag att det är arbetstagarna som ska ha huvuddelen av det ökade mervärde som skapas genom deras slit och ansträngningar. Kan socialdemokratin devalvera med 16 procent med en gigantisk värdeomfördelning till kapitalets fördel som följd så kan socialdemokratin rimligtvis också genomföra förändringar som omfördelar till arbetstagarnas fördel.

Därför är det också glädjande att Vänsterpartiet nu på allvar verkar ta upp frågan om sex timmars arbetsdag. En arbetsgrupp i partiet har räknat på saken och kommit fram till att kostnaden för det hela skulle landa på ca 11-12 miljarder kr. Med tanke på att Sveriges BNP 2012 vad 3 550 miljarder kr så är det ingen större summa för en så pass radikal förändring och förbättring av välfärden i vårt land.

Jag tror inte att frågan om arbetstidsförkortning blir något som kommer att diskuteras i den kommande valrörelsen. Vänsterpartiet kommer enligt partisekreterare Aron Etzler inte att driva frågan. Men genom att starta debatten och att som riksdagsparti visa att man ser möjligheterna till att genomföra förändringen så påverkar man också andra partier till att våga ta steget fullt ut och kämpa för en fråga. Därför är Vänsterpartiets initiativ mycket bra. Jag är tämligen övertygad om att vi socialdemokrater också inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att börja ställa krav om arbetstidsförkortning.

* Att sen många grupper på arbetsmarknaden har avtalat sig till andra lösningar är något annat. I en allt hårdare verklighet på arbetsmarknaden finns det stora grupper löntagare som inte går på några avtal och där arbetsgivarna gör allt dom kan för att suga musten ur arbetstagarna. Därför behövs tyvärr lagstiftningen.

*****

 

Media: Av intresse i sammanhanget är att S och V allt som oftast tycker likadant i riksdagens voteringar

Så ska Alliansen rädda svensk skola!

Foto: http://www.matteboken.se

"Så ska Alliansen rädda svensk skola". Så står det faktiskt i Aftonbladets live-sändning från den presskonferens som nu pågår där borgarnas partiledare presenterar delar av sin skolpolitik. Att det är alliansen som har kört skolan i botten, så pass att den behöver räddas, är ju lite ironiskt. Vad som är minst lika ironiskt är att borgarna inleder med att presentera förslag som är mer eller mindre hämtade från Socialdemokraternas hemsida. Att förlänga grundskolan med ett år och att satsa på sommarskola är två delar som i princip är plagierade från S-politiken. Ytterligare ironi ligger i att partiledarna menar att det är en satsning i miljardklassen och att staten samtidigt går med ca 87 miljarder kr i underskott 2013. Var pengarna ska hämtas ifrån är alltså mycket oklart. Genom att prata om att satsningen ligger "framåt i tiden" så försöker borgarna att undvika just den här frågan.

Att borgarna presenterar det här förslaget idag är inte speciellt konstigt. S har ryckt fram i förtroendet när det gäller skolpolitiken och just förslaget om förlängd grundskola biter på väljarna. Att det i grund och botten inte blir en jättestor förändring från hur det är idag, då den överväldigande majoriteten av alla sexåringar redan går i förskoleklass, spelar inte så stor roll. Just signalen om att förlänga skolplikten är viktig. Borgarna gör alltså det dom är bäst på. Dom triangulerar S-politik. Räkna med att ni framöver kommer att få höra "det finns inga skillnader i skolpolitiken" från varenda borgerlig politiker som pratar skola.

Vad som också är intressant är allt det som borgarna inte sa på presskonferensen. Det sades inget om den framtida betygsåldern, det sades inget om "förstatligandet" av skolan och det sades inget om problematiken kring friskolorna med det fria skolvalet och vinstuttagen. Svaret på varför detta inte lyftes är självklart. Borgarna är splittrade och har inga svar att ge. Därför tiger man.

Så sammanfattningsvis kan man säga att presskonferensen gav två svar. Det ena är att trianguleringen kommer att fortsätta och förstärkas nu under valåret. Det andra är att borgarna fortfarande är splittrade i mycket viktiga framtidsfrågor. Tack för dom beskeden alliansen!

*****

Miss på miss på miss



Ungefär såhär bra träffar M, FP, C, KD och MP miljömålen i Skåne

 



Skåne kommer inte att nå ett enda av dom 16 miljömålen som är uppsatta av regering och riksdag till 2020. Det är en nedslående läsning rent generellt i hela landet och för Skånes del är det riktigt illa. Bland annat kommer inte målet om att minska luftföreningarna att nås. Med den här kunskapen i bagaget kan man ju undra hur det kommer sig att dom fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet i Region Skåne väljer att höja avgifterna till kollektivtrafiken. För femte gången sen 2008. Hur det motverkar luftföroreningar kan man ju fundera på.

Men om man höjer sig över vardagligt politiskt käbbel och istället fokuserar på problemet, att vår miljö går käpprätt åt helsike, så blir diskussionen en annan. Vad krävs för att vi ska komma till rätta med miljöproblemen?

Helt klart är att vår livsstil och vår konsumtion är ett problem. Att lyckan finns i nästa köp är ett problem som är större än vad många vill kännas vid. För det är inte bara en fråga om miljö och klimat. Det är en fråga om ekonomi också. Stora delar av vår ekonomi är konsumtionsbaserad. Köper inte folk varor och tjänster så slutar hjulen snurra. Staten och näringslivet investerar nämligen inte i den utsträckning som skulle behövas för att kompensera en del av en minskad konsumtion. Investeringar som inte bara skulle kunna hantera miljöproblemet utan också skulle kunna sänka arbetslösheten radikalt. Man kan i det perspektivet verkligen fundera på hur klokt det är av Anders Borg att köra statens finanser med 87 miljarder i underskott pga sänkta skatter. Hade pengarna använts till produktiva investeringar hade helt andra saker hänt i vårt samhälle.

Att den här diskussionen inte förs på ett tydligare sätt är lite märkligt. Men det handlar förmodligen om att debatten under lång tid har varit inriktad på att om alla bara gör vad dom själva vill så kommer det att bli bra för alla. Dessvärre fungerar inte verkligheten så. Förhoppningsvis kommer det, som bland annat Roger Jönsson skriver om idag, att ske en förändring i debatten framöver.

*****

Att konsekvent missgynna halva befolkningen

Foto: Från http://kajraving.blogspot.se (källa okänd)

Per Bolund (MP) och Gudrun Schyman (Fi) skriver idag på DN Debatt om att jämställdheten har gått bakåt under borgarregeringens sju år vid makten. Inkomstskillnaderna ökar drastiskt. Från 44 600 kr till 63 900 kr. Det är Riksdagens utredningstjänst som står för siffrorna så dom får tas för objektiva.

Att Bolund och Schyman väljer att tala om inkomstskillnader istället för löneskillnader beror på att det är den totala inkomsten som en människa har som är relevant. För när löneskillnaderna minskar något så gör alliansens politik att skillnaderna i inkomst ökar ändå. Jobbskatteavdraget är konstruerat så att det i första hand gynnar den som har hög lön och därmed gynnar det framförallt män.

En faktor som också spelar stor roll i sammanhanget är det faktum att i takt med att välfärden urholkas så tvingas kvinnor ta ett allt större ansvar för hemarbetet. Detta är något som bland annat Fredrik Reinfeldt kommenterat i positiva ordalag. För som han själv har uttryckt det:

"Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor." - Fokus

Andra faktorer som Bolund och Schyman pekar på med klart negativ inverkan på inkomsterna för kvinnor är vårdnadsbidraget och att Försäkringskassans uppdrag att jobba med ett jämställd uttag av föräldraförsäkringen är borttaget.

Det är inte speciellt konstigt att regeringen har svårt att nå kvinnliga väljare. Varför ska man som kvinna rösta på ett alternativ som konsekvent motarbetare ens möjligheter att få samma människovärde som män? Och för mig är det lika självklart att inte rösta på ett politiskt alternativ som konsekvent missgynnar min sambo, min mor och dom allra flesta andra kvinnor i det här landet. Jag tycker det handlar om enkel anständighet och solidaritet.

*****

 



Inte så svårt att förstå

Foto: maxgustafson.se

Ungefär var femte ungdom mellan 18-24 år i Helsingborg är arbetslös. Antingen som öppet arbetslös eller i åtgärd. Det innebär alltså att var femte person i genomsnitt som du möter på stan i den här åldern inte har något jobb eller annan sysselsättning typ studier eller praktik. Jag tycker att detta är ovärdigt ett välfärdssamhälle. Jag tycker det är ovärdigt vår stad och jag tycker det är ovärdigt vårt land.

Det är också därför som jag blir så arg när jag vet att mer skulle kunna ha gjorts för dessa ungdomar. Vi socialdemokrater har under innevarande mandatperiod lagt förslag på förslag, i totalt fem riktigt stora motioner, för att skapa så väl jobb som bättre förutsättningar för fler arbetstillfällen i Helsingborg. Dessa förslag har dessutom i huvudsak riktat in sig särskilt på just ungdomar. Men givetvis ökar en allmän efterfrågan på arbetskraft möjligheterna för andra som står utanför arbetsmarknaden att också komma in. Så våra förslag är win-win för alla berörda parter men ändå har Moderaterna sagt nej, nej, nej*.

Ofta sägs det att politiker inte skapar jobb utan att man bara kan skapa goda förutsättningar för andra att skapa jobb. Jag tycker att detta är en alldeles för snäv och i grunden felaktig inställning. Att använda den offentliga delen av ekonomin för att skapa arbete och därmed öka efterfrågan i den totala ekonomin är klassisk socialdemokratisk politik. Som när förskolan byggdes ut i det här landet. Offentliga jobb, skapade av och betalda med offentliga medel, gav den privata sektorn en rejäl skjuts framåt. Ett annat, ännu större exempel, är New Deal i USA där den offentliga ekonomin drog igång den privata sektorn på ett aldrig tidigare skådat slag.

Den som inte vill kännas vid politikens och den offentliga sektorns förmåga att faktiskt skapa jobb har antingen inte insett hur den offentliga och privata ekonomin samverkar och hänger samman. Det som händer i den ena delen påverkar och förändrar den andra delen. Fast ofta tror jag att folk faktiskt förstår detta mycket väl. Man har bara helt andra syften och då passar det bra att spela ner och nedvärdera politikens roll.


* Med ett ynka undantag gällande ökade satsningar på UF-företag

*****

Jag har läst "Fursten" av Niccolo Machiavelli

Häromveckan läste jag ut en av världshistoriens riktiga klassiker. "Fursten" av Niccolo Machiavelli är ett verk som har haft stor inverkan på bland annat statsvetenskapen och den har inspirerat och väglett mer än en politiker, härskare och monark genom åren. Boken är skriven i början av 1500-talet av Machiavelli som var rådgivare bland annat till familjen Medici i Florens. Att boken är så gammal gör givetvis att läsningen ibland blir lite krånglig och stilmässigt är boken gammalmodig. Samtidigt är den via nyöversättningar betydligt mer tillgänglig än vad t ex en bok med originaltext av Strindberg är. Så åldern på boken är inget hinder i sig att läsa den.

Fursten handlar om hur en härskare, en furste, ska handla i krig, mot sin befolkning, mot politiska motståndare och hur ett gott styre i allmänhet ser ut. Att läsa den bokstavligt idag vore en katastrof. För det är ju knappast tillrådigt att dela sina politiska motståndare i två delar och lägga dom på stadens torg. Men trots den grova brutaliteten så finns det stycken i boken som på ett träffande sätt pekar på hur politik kan föras för att försäkra sig om framgångar för såväl furstendömet (samhället man styr över) som för den personliga makten (möjligheten till omval).

Bokens brutalitet gör att man stundtals blir lite skeptisk till om Machiavelli har något av värde att förmedla till vår tid. Men om man har ett öppet sinne och översätter hans bok till moderna förhållanden så blir boken en god lektion i makt och styre. Att härska genom att söndra (så splittring i oppositionen), att ha sina vänner nära men sina fiender närmare (gör överenskommelser med LO) och att belöna dom som tjänar dig väl (fler jobbskatteavdrag och andra avdrag) är bara några av dom tips som Machiavelli redan för 500 år sedan gav för att vinna makten (till vår nuvarande regering). Så ska man vara lite krass kan man konstatera att det inte är mycket nytt som händer under solen på den politiska arenan...

***** 

Behövs det en kommission?

Foto: http://sverigesradio.se/

Riksbankschefen Stefan Ingves föreslår idag att en kommission ska tillsättas för att se över dom svenska hushållens skuldsättning. Ingves har under lång tid varit orolig för att vi har en växande skuldsättning i denna sektor och det är framförallt därför som han och majoriteten i Riksbanksdirektionen har valt att hålla uppe styrräntan. Att Ingves nu föreslår en kommission för att se över problemet är kanske klokt. Sverige har ju erfarenheter av ekonomiska kommissioner och att utreda en fråga grundligt utan politiskt käbbel och taktikiserande kan vara bra.

För det är ju inte bara på det ekonomiska området som det föreslås kommissioner och breda utredningar. Vi socialdemokrater har föreslagit ett antal kommissioner dom senaste åren. Nyligen var det skolan som skulle få sin kriskommission. Energifrågan har varit ett område där Stefan Löfven har velat ha en kommission sedan dagen han tillträdde. SSU och LUF har, tillsammans med en del andra debattörer (däribland undertecknad) argumenterat för någon form av större utredning kring skattesystemet. Det finns säkert fler områden som har varit föremål för kommissionsförslag på sistone. Men man ska ha klart för sig att det finns en del risker med den här typen av kommissioner.

En risk handlar om att det vardagliga politiska samtalet och den offentliga debatten stryps. Om en kommission med en massa experter utreder en fråga så är där inte mycket för allmänheten och den politiska debatten att diskutera. För varje förslag, varje invändning, kommer att landa i en slutsats som låter något i stil med att "det där tittar kommissionen på". Ett tydligt exempel på detta var Friskolekommittén.

En annan risk handlar om att en kommission genom sin dominerande ställning i debatten faktiskt gör att utrymmet att se på en fråga och hur den ska lösas minskar. För om kommissionen snöar in på ett område eller en lösning så är det oerhört svårt att få debatten att handla om andra förslag eller lösningar. Lindbeckkommissionen på 90-talet agerade och verkade i en politisk och ekonomisk kontext där vissa lösningar och vissa dogmer togs för slutgiltiga sanningar. Somliga talade om "historiens slut" och att i en sån tidsanda presentera långsiktiga lösningar har sina avigsidor.

En tredje risk ligger i frågan om ansvarsutkrävande. En kommission kan presentera både svåra och kontroversiella lösningar på ett problem men kommissionen kommer aldrig att behöva ta det fulla ansvaret för sina förslag. Det är politiken som måste genomföra förslagen och ta ansvaret för konsekvenserna. Likaså kommer politikerna som genomför förslagen att kunna skylla på "experterna" vilket lätt kan innebära att en förändring, ett förslag eller rentav ett systemskifte saknar bärare av själva idén. För om inte politikerna genomför allt som experterna föreslår, som i fallet med Lindbeckkommissionens förslag, så kommer alltid experterna kunna slå ifrån sig. Om då inte heller politikerna fullt ut bär idén så riskerar det hela att bli pannkaka.

Jag skulle kunna resonera mer kring varje risk och det finns säkert fler risker än dom tre jag nämnt här. Det skulle också behövas ett större resonemang kring den "avpolitiserande" effekten kommissioner har. Till viss del handlar det nämligen också om att politiker inte vågar sticka ut hakan, ta i dom svåra frågorna och säga sin hjärtas mening. I ett allt mer försiktigt mittenlandskap blir det viktigare att säga så lite som möjligt som låter så likt som möjligt det alla andra säger än att faktiskt stå upp för sin ideologiska övertygelse och ta strid för sin övertygelse. Vad konsekvenserna av en sådan inställning är får bli ämnet för ett helt annat blogginlägg.

*****

Avsnitt fem är här!

Nytt år, nytt podcastavsnitt. Årets första avsnitt handlar om supervalåret, kändisskapets roll för politiken, lite om olika valrörelsemetoder och sen kort om Skåneprogrammet. Mycket nöje!

Avsnittet hittar ni här.

*****