Mitt ansvar som gynnad man

Foto: http://www.giveitforward.se

Igår fick jag ett lästips av min kära flickvän. Hon tyckte att jag skulle läsa My Vingrens svar till Marcus Birro om feminismen. Jag tänkte först att jag inte orkar lägga tid på att läsa något som har med Birro att göra överhuvudtaget. Birro är nämligen en sån där person som gör att jag byter TV-kanal när han dyker upp i rutan och sen tittar jag inte på den kanalen mer den veckan. Typ.

Men eftersom min sambo tipsat mig så läste jag texten ändå. Och Vingrens text är bra. För även om Birro figurerar i den så handlar den om något djupare än Birros trångsynthet. Texten beskriver ett perspektiv som vi allt för sällan talar om. Ett perspektiv som många gömmer sig från. Ett perspektiv som det är för jobbigt att tala om. Det är på samma gång feminismens förbannelse och dess styrka. Att se strukturerna i vårt samhälle som är så stenhårda och så skitiga att dom låser in individer i ett många gånger livslångt helvete som reproduceras i generation efter generation.

Som den priviligierade i en struktur, må det vara "mannen", den "vite" eller "överklassen", så är det på många sätt omöjligt att förstå strukturernas repressivitet, dess förtryck. Man kan förnimma det, man kan se det, men frågan är om man kan känna det. Jag kan aldrig förstå hur det känns för den där trettonåriga tjejen som Vingren berättar om. Men jag kan förstå att det som händer är fel och jag kan förstå att den värld som skapar förutsättningarna för att det ska ske är en värld som jag måste hjälpa till att förändra. Där ligger mitt ansvar som tillhörandes den gynnade parten i strukturen. Inte att som Birro klaga på att den missgynnade parten tar strid för sin rätt.

*****

 

Bloggat: My Vingrens text hittar du här.

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Gör ett bra jobb och få sparken

Foto: http://www.pelletsforbundet.se

Efter två dagars frånvaro är jag tillbaka i Helsingborg. Jag har varit i Brüssel tillsammans med kommunstyrelsen. Det har varit givande dagar och jag är nu, efter två vändor till Brüssel den här hösten, fullpumpad med kraft och energi inför EP-valrörelsen!

Under resan ner till Brüssel hamnade jag i en mycket intressant diskussion kring så kallade NKI-mätningar. NKI står för "Nöjd Kund Index" och är ett sätt att mäta användarnas nöjdhet med en viss vara eller tjänst. Inom offentlig verksamhet har den här typen av mätningar formligen exploderat på senare tid och bland annat SKL ger ut årliga rapporter kring NKI i landets kommuner. Det är på många sätt positivt att man genom det här verktyget får en viss bild av om folk är nöjda med ens verksamhet eller inte.

Det intressanta i diskussionen var dock inte att vi numera mäter kundnöjdhet en gång om året. Det intressanta var vilka konsekvenser detta kan få för en verksamhet. En kamrat berättade att det på hennes statligt ägda företag har gjorts sådana här mätningar och att dessa har varit mycket bra utifrån ett kundnöjdhetsperspektiv. Kunderna är oerhört nöjda med verksamheten som personalen bedriver. Saken är bara den att ledningen för företaget har tagit den här höga upplevda kvalitén som intäkt för att skära ner på personal. Med argumentet att eftersom personalen är så duktig så kan dom göra mer på kortare tid så har man skurit ner och avskedat folk. Vilket ju givetvis innebär att stressen ökar, kvalitén riskerar att försämras och massor av människor blir arbetslösa. Bara pga att dom har gjort ett bra jobb.

Det här är alltså en paradoxal effekt av alla NKI-mätningar. Personal som sköter sig och gör ett bra jobb riskerar alltså att förlora jobbet medan personal som missköter sig med stor sannolikhet får vara kvar eftersom dåliga resultat i NKI mycket väl kan bero på underbemanning. Det här visar att mål- och resultatsstyrningssamhället får helt bisarra konsekvenser för människor på såväl individ- som systemnivå. Därmed inte sagt att vi inte måste skaffa oss en uppfattning om hur kunder eller medborgare upplever olika verksamheter. Men resultaten kan tolkas och användas på helt fel sätt. Ni vet, det finns ju lögn, förbannad lögn och statistik...

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det får inte stanna vid #Demokratihotet

Hotfullt eller hoppfullt?
Foto: aftonbladet.se

Expressen och reportern Niklas Svensson kör just nu en granskning av hoten mot politikerna i Sverige. Under hashtaggen #Demokratihotet kan man följa diskussionerna på Twitter och läsa om hoten som förs fram mot folkvalda i parti och minut. Det är bra att Expressen väljer att lyfta upp den här frågan och jag tror många som inte befinner sig i den politiska vardagen blir förvånade över hur utsatta även fritidspolitiker är.

Men precis som med den så kallade näthatsdebatten så blir "hotet mot demokrati"-debatten förmodligen bara en medial vind som blåser förbi. För vi har väldigt lätt för att uppröras över hur hemskt det är men vad händer sen? Det är ungefär som med Jan Björklund och problemen i skolan. Björklund blir förbannad och sen händer det inget mer. Eller som med Anders Borg och bankerna för den delen.

#Demokratihotet är ett hot mot hela vårt sätt att styra vårt land. I takt med att rekryteringen till politiska uppdrag blir allt svårare så urholkas också legitimiteten i vår representativa demokrati och i förlängningen kan det innebära att vi koncentrerar allt mer makt på allt färre personer även i den politiska sfären. Därför måste man fråga sig om vi använder våra resurser rätt inom rättsväsendet och om vi avsätter tillräckligt stora resurser för att skydda politiker även på kommunal- och regional nivå.

Vi får hoppas att det med tiden kan ske en förändring till det bättre. Om inte så är vi mer illa ute än vad många riktigt kan ta till sig tror jag.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det kommer inte att gå Ullenhag

Foto: sverigesradio.se

Jobben är och förblir en av vår tids största utmaningar. Med runt 400 000 arbetslösa har vi idag en arbetslöshet som är historiskt hög. Det skapas på tok för få jobb och rörligheten på arbetsmarknaden är alldeles för låg. Detta påstående får starkt stöd av det faktum att var tredje arbetstagare i Sverige anser sig överkvalificerad för sitt jobb. I kombination med att många arbetsgivare skriker efter arbetskraft är det inte konstigt att arbetslösheten inte pressas neråt. Sen kan regeringen ha full sysselsättning som påstått mål för sitt arbete. Deras politik fungerar helt enkelt inte.

Varför fungerar då en socialdemokratisk politik när man vill skapa full sysselsättning?

För det första fokuserar en socialdemokrat på såväl utbuds- som efterfrågesidan av ekonomin. Det innebär att skattesänkningar som syftar till att sänka priset på arbete inte prioriteras över allt annat (Jobbskatteavdrag, krogmomsen, ungdomsrabatten, RUT m.m).

För det andra bedriver en socialdemokrat aktiv arbetsmarknadspolitik. Åtgärder som inte ger någon effekt (Fas 3, jobbcoachande, detaljstyrning av arbetsförmedlarna) väljs bort och möts av aktiva åtgärder istället.

För det tredje satsar en socialdemokrat på en bred utbildningspolitik som inkluderar både bredd och spets. I kris byggs utbildningssystemet ut och fler ges möjlighet att studera. (Den borgerliga regeringen har gjort precis tvärt om på både Komvux och högskolan).

För det fjärde verkar en socialdemokrat för att den svenska modellen med samverkande parter ska styra arbetsmarknaden. (Den borgerliga regeringen, främst i form av Folkpartiet, lägger sig i lönebildningen från tid till annan, lagstiftningen försämras på området utan att parterna har kommit överens om hur frågorna ska hanteras m.m).

Det finns fler skäl (främst finans- och penningpolitiska) till varför full sysselsättning inte kommer att infinna sig under en borgerlig regering men ovanstående exempel räcker gott och väl för att illustrera varför det inte går. Sen kan Erik Ullenhag (FP) säga vad han vill.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Råsaftscentrifuger och protokoll

Foto: http://www.alrp.se

Har lite för dålig inspiration just nu för att skriva något själv så därför ger jag er två tips som jag tycker ni ska läsa denna söndag.

Det första tipset är Roger Jönssons blogginlägg om EU-valet nästa år. Roger skriver bra och pekar på att det sociala protokollet kan bli en valvinnare för S.

Det andra tipset är Fredrik Virtanens krönika från igår om årets julklapp råsaftscentrifugen. Virtanen skriver träffande om vår samtid och vårt land och ser på råsaftscentrifugen som symbol för något mer än goda och färgglada drycker.

God läsning!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna



Bra jobbat alla!

Foto: din-x.se

Full rulle idag med dörrknackning i Bårslöv och lite senare ikväll kommer gäster hem till oss. Första gången vi har gäster "på riktigt" i nya lägenheten så det är ju lite nervöst. Kul ska det bli i alla fall. Dörrknackningen gick väldigt bra. Vi har knackat upp mot 800 dörrar på mindre än två månader och responsen har varit mycket bra. Folk är trötta på utvecklingen i landet och i Helsingborg och längtar efter förändring. En förändring som vi erbjuder.

Nu tar jag lördag och avslutar det här inlägget med att säga BRA JOBBAT till alla er som varit med och knackat dörr ute i Bårslöv (och givetvis även till alla andra som är ute och knacka dörr i Helsingborg och i landet för en socialdemokratisk valseger!).

*****

 



Läs mer på Socialdemokraterna

Borgare som sårade ungmör

Det har varit en hel del diskussion den senaste tiden kring Socialdemokraternas agerande i frågan om den höjda skiktgränsen. I korthet handlar från om huruvida välbetalda människor ska få en ytterligare skattesänkning eller ej. Vi vet sedan tidigare att regeringen måste låna för att införa det femte jobbskatteavdraget. Det innebär bland annat att regeringen bryter mot överskottsmålet. Socialdemokraterna försöker nu hindra regeringen från detta genom att tillsammans med MP driva på för att stoppa skattesänkningen. Debatten om den här frågan har dock tagit en mycket märklig vändning.

För istället för att diskutera vad regeringen prioriterar bort i välfärden genom att sänka skatten för dom med högst inkomster och det faktum att det hela finansieras med att låna pengar så diskuteras det om huruvida regeringen och talmannen tänker strunta i vad en riksdagsmajoritet tycker. Det i sig är oerhört anmärkningsvärt men jag menar att frågan om att regeringen lånar till skattesänkningar är viktigare än att prata om borgare som uppträder likt sårade ungmör pga att dom kommer att förlora.

Robert sjunger om en annan ungmö

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

HRF:s svängning är kanske sympatisk men likväl fel

Världen förändras!
Foto: http://www.lartecken.se

Hotell- och restaurangfacket (HRF) tvärvänder i frågan om krogmomsen. Plötsligt tycker fackförbundet att sänkningen är bra. Något kryptiskt kopplas sväningen till det faktum att det sker färre konkurser i branschen för tillfället. För några fler jobb tror inte HRF att subventionen har gett. Arbetsgivarorganisationen Visita och borgerligheten lär använda det här som ammunition i debatten. Något annat vore ju mycket märkligt.

 

Men som förespråkare av marknadsekonomi inom restaurangbranschen så blir jag förvånad av resonemanget. Konkurser är ju inte per defition något negativt. Konkurser uppkommer när ett företag inte klara sig konkurrensen. Det innebär att sämre företag slås ut och dom bättre blir kvar. På så sätt driva branscher framåt. Genom subventionen som krogmomssänkningen innebär så överlever fler företag som annars hade slagits ut. På detta sätt hölls t ex varvsindustrin och många andra industriföretag under armarna genom den borgerliga så kallade "Industriakuten" under 70-talet. Istället för att bejaka strukturomvandlingen så försöker politiken genom ett sånt här ingrepp förhindra nödvändiga förändringar. Facken i Sverige har historiskt varit med på banan när det gäller att bejaka strukturomvandlingen eftersom vi har haft bra omställningsförsäkringar och en fungerande arbetsmarknadspolitik. Det har varit en av dom största konkurrensfördelarna Sverige har haft gentemot andra länder och det är en grundbult i den svenska modellen.

Jag skulle kunna tänka mig att HRF har landat i sitt beslut att omvärdera subventionen till krogbranschen pga att våra omställningsförsäkringar har försämrats så radikal av borgerligheten. Det innebär inte att HRF har rätt men det är i alla fall en moraliskt godtagbar om än mycet beklaglig förklaring till omsvängningen.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Tid för drömmar i Helsingborg

Det är tid att lyfta fram våra drömmar!
Foto: fotoakuten.se

Idag (igen) är det fullt upp. Men nu har jag lite tid över så det får bli ett kort inlägg. Jag har deltagit i ett antal möten den här veckan med anledning av att vi i Helsingborgs arbetarkommun håller på att ta fram vårt kommunalpolitiska handlingsprogram (KPH) inför nästa mandatperiod. En remiss är ute och den ska stötas och blötas ordentligt innan våra svar skickas in. Jag tycker att det här är bland det roligaste man kan göra inom politiken. Att få sitta ner och diskutera vad vi socialdemokrater vill med Helsingborg, regionen och Sverige är så stimulerande.

Det blir samtal om stort och smått, om vad som är möjligt och vad som är önskvärt, om vad våra drömmar och våra mål består i. Jag älskar det! Dessutom blir jag alltid lika inspirerad när jag får sitta ner med andra medlemmar och bara spåna helt fritt. Det finns så många kloka kamrater i vår rörelse och nu är det verkligen deras tid att göra sin röst hörd. Så ta chansen alla att påverka politiken. Det är tid för det NU!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Regeringens styrning har spårat ur

Foto: sverigesradio.se

Ett statligt verk som struntar i att agera trots larmsignaler kring och vetskap om säkerhetsbrister i den egna verksamheten. Dessutom varnas inte allmänheten och verksamheten i fråga stängs inte ner. Allt rullar bokstavligen på som om ingenting hade hänt. Tills olyckan är framme i huvudstaden. Då sätter media klorna i frågan ordentligt och det blir en större nyhet av det hela.

Låter historien som hämtad från någon bananrepublik eller från något gammalt östblocksland i centralasien? Visst låter det så men icke. Vi pratar om Sverige 2013 och verket i fråga är Trafikverket. Spåren i Sverige är i oerhört dåligt skick och expert på expert sågar underhållet och kapaciteten. Trots detta agerar Trafikverket senfärdigt och uppenbarligen rent ignorant. Frågan som man då måste ställa sig är vem som bär ansvaret.

I en demokrati är det alltid den politiska ledningen som bär det slutgiltiga ansvaret för vad myndigheter gör och inte gör. Att Trafikverket inte agerat faller givetvis tillbaka på det faktum att regeringen inte har gjort tillräckligt i fråga om järnvägssatsningar. För Trafikverket agerar utifrån dom regler, direktiv och bestämmelser som regeringen fastställer. Likaså är storleken på budgeten och hur prioriteringarna i denna ska se ut först och främst en politisk fråga.

Hade det varit så att Trafikverket var det första verket eller myndigheten som spårat ur skulle man kanske kunna se det som ett tragiskt misstag. Men den minnesgode kommer ihåg att det inte är många månader sedan en generaldirektör fick gå på Arbetsförmedlingen. Försvaret och dess olika grenar har strulat till den milda grad att en minister fått lämna, Tillväxtverket har haft glada dagar på skattebetalarnas bekostnad och SIDA är i upplösningstillstånd. Lägger man där till hur ordningen och redan har varit på departementen och inom statliga företag så blir bilden knappast mer fördelaktig i fråga om regeringens ledningsförmåga. Det räcker väl att säga Näringsdepartementet, Utrikesdepartementet och Vattenfall för att avsluta den debatten.

Att en borgerlig regering har problem med styrning och ledning är föga förvånande. Borgerligheten drivs generellt av ett förakt mot politik och dess styrning. Det är bland annat därför som normpolitik, New Public Management och utförsäljningar är så oerhört attraktivt i deras ögon. Men när det kommer till att styra en stat så bryts det hela ner till att politiken finns där av en anledning. Politikens roll är att peka med hela handen. Det gäller alltid när man talar om "vad" men ibland måste politiken även våga säga "hur". Genom att avsäga sig ansvaret för "hur" gör man också innehållet i en verksamhet opolitiskt. I förlängningen är det ett hot både mot verksamheten men även mot själva demokratin.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Med full fart mot 1984?

"Alla sa att det ska vi inte ha". Så sammanfattar Mark Klamberg dagens nyhet kring att SÄPO vill bedriva inhemskt "signalspaning". Stora delar av FRA-debatten handlade om övervakning av gränsöverskridande trafik. Att fånga terrorister i stil med al-Qaida var målet. Hur många terrorister som FRA har stoppat vet nog ingen. Frågar man FRA är väl deras svar att den preventiva verkan är så enorm att terroristerna inte annat vågar än att hålla sig på mattan. Förmodligen kommer SÄPO köra samma argumentation som FRA. "Vanliga" människor har inget att frukta. Vem som är vanlig är väl lite svårdefinierat men som en del opinionsundersökningar visar så känner dom flesta ingen större oro för tillfället. Men bara för att man inte oroar sig betyder inte det att man tycker att det är ok. Jag gillar inte utvecklingen mot allt mer övervakning av vår kommunikation. Att övervaka enskilda när det föreligger misstanke om mycket grova brott är sin sak. Men masscanning av kommunikation får mig att rysa. 1984 kommer allt närmare känns det som.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Klonade män eller klonad klass?

Alltid lika aktuell (med viss modifiering såklart).

Stiftelsen Allbright har kartlagt svenska börsbolagsstyrelser och kommit fram till att det är "klonade män" som sitter i styrelserna. I princip alla har samma kön, bakgrund, utbildning och nätverk. Detta trots att det finns etiska koder för hur bolagen ska besätta platserna i sina styrelser. Koder som näringslivet själv har fastslagit.

Att det ser ut så här är knappast speciellt konstigt. Dom som sitter i bolagsstyrelserna är knappast okända för varandra. Det är ett ganska begränsat antal familjer och släkter som dominerar börsbolagens styrelser. Dom flesta har gått på något av våra riksinternat. När studenten sen är avklarad hänger man på Stureplan några år och pluggar någonstans där alla andra pluggar (igen), typ Handelshögskolan. Sociala koder och sammanhang reproduceras i generation efter generation och tillsammans med allt mer pengar och makt skapas en distans till resten av befolkningen. Då blir självreglerande koder inte ens värda pappret dom är skrivna på.

Det har hotats om lagstiftning i frågan om bolagsstyrelsernas sammansättning. Som symbolhandling kanske det är relevant. Men varför det skulle göra någon som helst skillnad att byta ut en man mot en kvinna från samma snäva sociala sammanhang med samma normer, värderingar och åsikter, bakgrund och sociala ställning är obegripligt. Huvudproblemet är att ägandet och styrningen är koncentrerat på en och samma sociala och politiska klass. Därmed inte sagt att man inte kan använda sig av symbolpolitiska medel i form av lagstiftning kring könskvotering till börsbolagsstyrelser.

Men att tro att det i grunden förändrar någonting mer än på pappret är enligt min mening naivt. Tvärtom blir diskussionen kring könssammansättningen av börsbolagsstyrelserna en perfekt dimridå mot att prata om själva kärnfrågan, den skeva fördelningen av inkomster, kapital och ägande som finns i vår värld. Om vi skulle utjämna dom klyftorna skulle också sammansättningen av våra bolagsstyrelser förändras. Det hela handlar om man vill förändra lite på pyramidens topp eller om man vill ta tag i hela dess bas.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Katt och bok

 

Söndag och jag ska iväg och titta på en katt snart. Ja, ni läste rätt, vi ska alltså skaffa katt. Det är inte min idé men jag inser att ibland får man ge sig i vissa förhandlingar. Så snart titulerar jag mig även kattägare. Just med anledning av att vi snart ska sticka så blir det bara ett kort inlägg. Som utlovat ska jag ge en recension av Maciej Zarembas "Patientens pris".

Boken handlar om hur den svenska sjukvården blivit körd i botten genom införandet av New Public Management (NPM). Zaremba, som är journalist och bland annat har skrivit i DN, går via intervjuer och reportage från verkligheten igenom vilka helt bisarra konsekvenser NPM och dess olika styrmodeller t ex DRG kan få för olika verksamheter. Som att patienter med näst intill samma diagnoser kan få helt olika behandling på sjukhus A och B bara för att läkare tvingas välja huruvida man ska ta "chansen" med en (potentiellt) dyr patient eller inte. Eller som det brittiska exemplet där ambulanserna i London plötsligt kunde ta två timmar på sig att köra en sträcka som tidigare tog 15 minuter. Ni kommer inte tro era ögon när ni läser om hur många av våra landsting och regioner styr sina verksamheter.

Ämnet är högaktuellt genom Stefan Löfvens debattartikel häromdagen som jag också skrev om. Du hittar det inlägget här. Att läsa "Patientens pris" är både viktigt och klokt. Den är dessutom lättläst och på runt 150 små sidor. Så läs den så fort du bara kan. Debatten om NPM har bara börjat!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Rosor och blåklintar

Folkpartiets landsmöte fortsätter och det är intressant att följa utvecklingen. Framförallt i perspektivet eventuellt framtida samarbete med Socialdemokraterna. För FP fattar gott om beslut som är förenliga och fullt möjliga att komma överens om utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv. SVT Text sammanfattar några viktiga beslut där FP och S står mycket nära varandra:

* Avskaffa den andra sjuklöneveckan.  
* På sikt slopa företagens sjuklöne-
ansvar. (Ingen omöjlighet utifrån ett S-perspektiv skulle jag tro)

Foto: http://sprudlandevitt.blogspot.se

* Höjda tak i socialförsäkringssystem.
Ersättningarna ska motsvara större
delen av inkomstbortfallet.
* Förbättrade konsumentlagar för att
stärka enskildas inflytande över
avtal. (Ingen omöjlighet utifrån ett S-perspektiv skulle jag tro)  
* Obligatorisk skola i tio år.
* Friskolor ska drivas av "seriösa ägare".
* Upphovsrätten för verk skrivna av
avlidna författare ska bli kortare. (Ingen omöjlighet utifrån ett S-perspektiv skulle jag tro)
* Det ska bli lättare att avstå
rättigheter till verk. (Ingen omöjlighet utifrån ett S-perspektiv skulle jag tro)
  * FP är numera för gemensam valdag för
riksdag, kommun och landsting.    

Samtliga dessa beslut är beslut som S antingen redan har tagit eller som säkerligen skulle kunna lösas bara FP och S satte sig ner och diskuterade. Likaså var stora delar av FP:s ombud på landsmötet för en större skattereform och vi vet från Sydsvenskans granskning i veckan att många tunga FP-politiker runt om i landet är för ett samarbete med S på nationell nivå.

Det hela kanske inte räcker för att sitta i en regering tillsammans. Men fördelen är att så heller aldrig har varit en förutsättning för S. För S är det viktiga att vi har en S-ledd regering. Inte vem som sedan sitter i den. På så sätt kan vi få största möjliga genomslag för vår politik. På samma sätt måste det ju vara FP:s mål att få igenom så mycket av sin egen politik som möjligt även nästa mandatperiod. Om det innebär att komma överens med en S-regering bör det ju, för ansvarsfulla politiker, vara bättre än att sitta i opposition och inte få igenom nånting.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Riv hela rasket sa Löfven!

Är det konstigt att det kan bli fel ibland?
Foto: http://www.treasury.govt.nz 

Ibland vill jag bara brista ut i ett "halleluja" trots att jag inte är det minsta religiös. Idag är en sådan dag. Skälet är att Stefan Löfven idag har en debattartikel på DN Debatt som på många sätt sammanfattar precis det jag har gått och grubblat på dom senaste veckorna. Artikeln handlar om att vi nu måste sätta stopp för New Public Management (NPM). Det måste vara slut med att leka affärsföretag med välfärden och styrmedlen som används måste vara anpassade för välfärdsverksamheter. Styrningen, eller kanske rättare sagt bristen på den, har totalt havererat genom att ersättningsmodeller, interndebiteringar, mål- och resultatstyrning m.m har blivit ett självändamål inom välfärdssektorn. Politiken har reducerats till att handla om prislistor och småjusteringar inom befintliga ramar istället för att kräva kvalité. Personalen detaljstyrs med styrkort ner på telefonsvararfrekvens och deras yrkesroll reduceras till måluppfyllnad för måluppfyllnadens skull istället för att finnas där för medborgarnas väl och ve.

Vad som gör det hela lite extra lustigt är att jag för ungefär en vecka sedan läste ut den alldeles lysande boken "Patientens pris" av Maciej Zaremba. Jag har av olika anledningar inte skrivit någon recension än men det kommer nog snart. Boken tar på ett helt lysande sätt upp NPM:s förödande konsekvenser för svensk sjukvård och har man inte förstått varför vi har en vårdkris i det här landet sen tidigare så gör man det definitivt efter att man har läst Zarembas bok. Hela boken är också en enda lång bekräftelse på att Stefan Löfven har helt rätt i sin analys.

Dessvärre lär det inte bli en valfråga huruvida vi ska avskaffa NPM eller ej. Men Löfven gör hela argumentationen om att S vill något annat med välfärden trovärdig på ett sätt som extra resurser eller skattehöjningar/sänkningar hit eller dit aldrig kan göra. Så bra jobbat Löfven! Håll nu i detta så blir det här riktigt bra!

I eftermiddag visslar jag på den här truddelutten.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Inte jämnt skägg för Folkpartiet

FP:s nedåtgående trend
Foto: Novus.se

Att Folkpartiet har problem är uppenbart. Partiet, som under perioder förr om åren har utmanat Moderaterna om platsen som största borgerliga parti, skulle betraktas som ett krisparti om det inte vore för att både Centerpartiet och Kristdemokraterna går så tokdåligt i opinionen. Framförallt i ljuset av att FP nu tappat sin enda profilfråga skolan. Tappet är inte heller tillfälligt utan det har varit känt under en lång tid att svenska folket inte längre tror på Jan Björklunds batongliberala "påställetmarsch"-skola. Att desperationen sakta sprider sig bland den brokiga skaran liberaler som bekänner sig till FP:s partibok är föga förvånande.

För att ändra bilden av partiet och för att göra ett försök att lyfta tänker nu partiet ta kampen för jämställdheten. Det är ju bra att ett parti vill prata jämställdhet. Problemet är bara att det dels är en fråga där FP knappast är så där värst trovärdiga så länge dom sitter i en regering med ett av Sveriges mest jämställdhetsfientliga partiet. Dels är banan knappast tom på partier som vill driva jämställdhetsfrågor.

Även om Socialdemokraterna, enligt Claes Borgström (V), lämnat fältet så finns det i alla fall ett annat parti som med stort fokus driver jämställdhetsfrågorna och det är givetvis Vänsterpartiet. Man kan tycka vad man vill om Borgströms uttalande och givetvis menar jag personligen att han har fel. Men oavsett så försöker alltså FP göra en inbrytning på ett område där det redan finns andra partier som fokuserar starkt på frågan. Även MP kan anses vara med i jämställdhetsmatchen och plötsligt blir det väldigt trångt. Slutligen kan man dessutom fundera på hur många väljare som kommer att lägga sin röst på ett parti enbart pga ett stort jämställdhetspatos. Tyvärr alldeles för få skulle jag tro. Därav ett ibland lite bristande fokus.

Men om jag nu ska vara lite positiv och se vad gott det kan komma ur Folkpartiets plötsligt nyväckta intresse för jämställdhet så kan det visa sig vara en bra omläggning som FP nu gör. För menar FP allvar med att driva jämställdhetsfrågan så måste FP se mer mot S och MP än mot M och KD. Det i sin tur kommer givetvis kunna bygga broar över dom av Reinfeldt uppställda blockmurarna. FP kommer givetvis aldrig att erkänna detta före valet eller så länge Jan Björklund sitter vid rodret. Fast som vi alla vet så pågår diskussionerna och spekulationerna för full om vem som ska efterträda Björklund och om alliansen förlorar regeringsmakten lär det inte sluta vid spekulationer. Med jämställdhetsfrågan högt på agendan är manegen krattad för Maria Arnholm eller kanske än mer troligt  för Birgitta Ohlsson. Och då ligger verkligen ett samarbete med S och MP närmre till hands.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Fredrik Reinfeldt, arg och larvig

Foto: http://chef.se

Helgens snackis fortsätter in i den här veckan. Stefan Löfvens besked om att Socialdemokraterna går till val på sin egen politik, för att därefter bilda en regering som ger störst möjlighet att förverkliga våra idéer, har uppenbarligen satt igång något hos borgarna. Först var det småpartierna som gick i taket med verbala övertramp och brösttoner av sällan skådat slag. Reinfeldt försökte mest förlöjliga S-beskedet. Han kunde nämligen inte förstå att ett parti i en parlamentarisk demokrati kan gå till val på sin egen politik.

Det hela kunde slutat där med borgerlig upprördhet och oförståelse. Men icke. Att ha en socialdemokrati lös i riksdagen kan inte statsmannen, regeringsbildaren och moderatledaren Reinfeldt tillåta. Därför har han nu, i egenskap av allsmäktig politisk kommentator, bestämt att hans tidigare utsaga om att "största block regerar" inte längre gäller. Eftersom Reinfeldt, likt en obstinat femårig som leker med Lego, har bestämt hur blocken måste se ut och vilka partifärger som får sitta ihop så kan han inte tillåta att någon annan bygger ihop andra klossar med andra färger. Har inte en kloss alla färger så räknas den inte heller i Renifeldts värld. Helt i enlighet med denna logik så har Reinfeldt bestämt att Vänsterpartiet måste ingå i en regering efter valet om inte Reinfeldt leder regeringen.

Det är skrattretande att Reinfeldt nu höjer sig över alla gränser, alla lagar och framförallt alla väljarna i sina ambitioner att bilda regering efter valet. Oavsett valresultat. Vad Reinfeldt inte verkar ha förstått är att han bara är regeringsbildare i detta nu och att det inte betyder att han är det för all framtid. Men det bevisar ju bara hur sammanvuxna Moderaterna har blivit med makten och med vilken arrogans det här riket styrs. Uppenbarligen är pusselläggande viktigare för regeringen än att berätta vilka lösningar dom har på framtidens utmaningar. Ett säkert recept på valnederlag skulle jag vilja påstå.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Debatt i debattens spår

Det ska ju byggas tunnelbana i Stockholm nu vilket inte är en dag för tidigt. Varför det har dröjt så länge kan man ju fundera på. Kanske beror det på att Socialdemokraterna har drivit frågan länge och då hamnar dom politiska motståndarna inom borgerligheten lätt i en motsatt uppfattning av ren automatik. Tyvärr fungerar nämligen politiken ofta på det sättet vilket bara är att beklaga. Istället för att se till det allmänna bästa blir det låsta positioner och pajkastning utan något annat mål än att förhindra motståndarens förslag. Ett annat talande exempel på detta är alliansföreträdarnas reaktioner på Stefan Löfvens besked att S går till val på sin egen politik och därefter söker stöd för den hos väljarna och i Sveriges riksdag.

Ett annat intressant fenomen som också allt som oftast uppstår när förslag läggs är alla följddebatter som kommer i kölvattnet. En sådan lite lustig debatt är frågan om vilken färg olika tunnelbanelinje ska ha. Tydligen ska gröna linjen till Hagsätra bli blåa linjen vilket rör upp känslorna rejält. Jag har lite svårt att förstå upprördheten. Fast det är ju inte första gången en diskussion uppstår kring färgen på tunnelbanelinjerna. En som varit ute i frågan tidigare är Percy Nilegård så jag antar att det hela är motiverat. Eller inte:

*****

 

Bloggat: Peter J om ytterligare kommentarer till tunnelbaneutspelet

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Juholt och bostäder

Foto: dn.se

Dagens alliansutspel kring tunnelbane- och bostadsbyggnation i Stockholm kan man ju fundera på vad det är värt. Som bekant var det i stort sett det här Håkan Juholt föreslog för två år sedan och då ifrågasatte borgarna Juholts trovärdighet. Media hängde på och Juholts belackare inom partiet använda bland annat tunnelbaneutspelet som argument för att Juholt inte var förankrad i verkligheten. Resten är historia.

Men oaktat allt detta så är det klart att det behövs fler bostäder i Stockholm. Lika självklart är det att tunnelbanan behöver byggas ut. Problemet är bara att alliansen har haft sju år på sig att lösa bostadsfrågan men ingenting har hänt. Tvärtom har borgarna halverat bostadsbyggandet. Bostadsbristen är idag akut i våra tre storstadsregioner och borgarnas svar på det här har varit ett tvåsiffrigt antal utredningar som sågas i parti och minut av diverse remissinstanser.

Under tiden så accelererar problemen på bostadsmarknaden och en indikation på att vi har stora problem att hantera framöver är att svenska folket nu är mer optimistiska kring bostadsprisernas utveckling än för ett år sedan. Det betyder att fler kommer att vilja låna för att köpa bostad och det betyder att skuldsättningen bland hushållen kommer att fortsätta att öka. Allt med statens goda minne i form av räntesubventioner och jobbskatteavdrag. Likaså bäddar utvecklingen för att byggjättarna kan fortsätta att plocka ut gigantiska vinster som är direkt kopplade till bostadsbristen.

Jag tror att vi ofta börjar i helt fel ände när vi diskuterar bostadsproblematiken. Det är inte i huvudsak kommunala särkrav eller långa handläggningstider som är huvudproblemet bakom bostadsbristen. Det är inte ens höga markpriser eller hyresregleringen. Huvudproblemet är att staten via räntesubventionerna dopar en form av upplåtelseformer framför en annan, att skattesänkningar till vissa grupper späder på utlåningen och att byggjättarnas avkastningskrav tillåts dominera prissättningen på nybyggnation. Detta i sin tur bidrar starkt till att blåsa upp den bubbla som snabbt stigande bostadspriser förr eller senare alltid leder till. Att ta tag i dessa tre delar är betydligt viktigare och framförallt effektivare än att urholka det kommunala självstyret eller att släppa marknadskrafterna fria vind för våg. Det är i alla fall min uppfattning.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Hur pallar Centerpartiet med Lööf?

Foto: svd.se

I ungefär en sjättedel av landets kommuner styr en blocköverskridande majoritet. Det är intressanta fakta i dessa dagar av debatt kring blockpolitikens vara eller icke vara. Det bli dessutom ytterligare intressant när man kan konstatera att Socialdemokraternas vanligaste samarbetspartner är Centerpartiet (i dom blocköverskridande styrena). Att då Centerpartiets partiledare Annie Lööf tar till en vokabulär som inte bara handlar om att äta upp skor och att hon avskyr socialism utan också drar till med liknelser som för tankarna till våldtäktsmän är märkligt och egentligen rätt skrämmande. Hur ser Annie Lööf på alla sina partikamrater som sitter och samarbetar med socialister ute i landets kommuner?

Det blir också extra märkligt att Lööf kan sitta kvar som partiledare när hon har denna syn av flera skäl. Jag har tidigare skrivit om att dom ideologiska spänningarna i Centern är enorma. Ett parti som är emot statliga subventioner och på samma gång vill öka stödet till landets lantbrukare blir liksom inte riktigt trovärdigt. Men än så länge verkar den typen av ideologiska kullerbyttor inte störa Centerpartiet. Att det stör väljarna är dock uppenbart vilket Centerpartiets opinionssiffror tydligt klarlägger.

Man kan ju fundera på hur alla centerpartister ute i landet som samarbetar med Socialdemokraterna känner sig idag. Hur man står ut med en partiledare som sågar stora delar av rörelsen längs med fotknölarna övergår mitt förstånd. Det i sig lyfter upp en intressant fråga. Man kan ju fundera på vad som skulle hända med Centerpartiets opinionssiffror om Annie Lööf avgick och dom fick en ny partiledare som gick till val på "samarbete för Sveriges bästa". Det hade sannerligen varit en gamechanger av stora mått.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Bjuds Piratpartiet in nu?

Foto: http://pimli.se/

I vår är det som bekant EU-val. Detta val är likt kyrkovalet på många sätt ett mobiliseringsval. Den som kan motivera just sina väljare att gå och rösta gör med all säkerhet väldigt bra ifrån sig eftersom valdeltagandet i regel är lågt. För mindre partiet är det därför ett utmärkt tillfälle att komma in i en folkvald församling. Bevis för detta är bland annat att både 2004 och 2009 kom partier in i EU-parlamentet som inte sitter i riksdagen. Junilistan 2004 och Piratpartiet 2009.

Att Junilistan kom in berodde mycket på att man lyckades spinna på den EU-kritik som fanns efter EMU-omröstningen 2003. EU som en "vara eller ickevara"-fråga levde i allra högsta grad vilket öppnade dörrarna för ett parti som uttalade sig mycket kritiskt. Likaså gjorde FRA-debatten 2008 att Piratpartiet fick svängdörrar rakt in i EU-värmen. Det är ingen vild gissning att SD kommer att göra ett bra EU-val 2014 med tanke på den debatt som finns inom EU just nu kring migrationsfrågor i kombination med den brittiska och franska högerns EU-skepsis.

Frågan är då var som kommer att hända med Piratpartiet. Många har nog räknat ut partiet. Dom har inte synts speciellt mycket i debatten, varken i EU eller här på hemmaplan. Likaså har deras frågor varit väldigt osynliga under lång tid. Men i och med NSA-avslöjandet i USA och den nu pågående debatten om Sveriges roll i det här via bland annat FRA så kan Piratpartiet mycket väl komma upp på banan igen och därigenom klara sig kvar i parlamentet. Samtidigt är där säkerligen en hel del av Piratpartiets väljare som är missnöjesröstare och dessa skulle förmodligen lika gärna kunna rösta på SD.

Det ska bli oerhört intressant att följa debatten framöver i just integritetsfrågorna och det ska bli intressant att se hur dom "gamla" partierna väljer att formera sig. Vänsterpartiet vill uppenbarligen ha upp en debatt kring integriteten på nätet. Det var dom som initiera debatten i riksdagen igår. Men hur tänker alliansen och hur tänker S och MP? Att Piratpartiet kommer att göra allt dom kan för att få riksdagspartierna att diskutera Internetfrågor m.m är solklart. Frågan är om fällan kommer att fungera.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Reinfeldt borde alltså rösta på Löfven nu

Foto: sverigesradio.se

Dagens stora snackis är mycket välkommen och oerhört efterlängtad. Socialdemokraterna går till val själva, söker stöd för en socialdemokratiskt ledd regering och kan tänka sig att samarbeta över dom nuvarande blockgränserna. Det här är precis som det ska vara tycker jag. S är liktydigt med ansvar och regeringsduglighet. Då kan man inte kedja fast sig vid masten och sitta kvar där oavsett om skeppet håller på att sjunka eller ej. Genom en sådan här hållning visar Stefan Löfven att han är en statsman likt tidigare socialdemokratiska statsministrar och inte en svag statsminister som förlitar sig på ödets nycker likt Fredrik Reinfeldt.

Att Jan Björklund väljer att kritisera Löfven är föga förvånande. Precis som Reinfeldt är Björklund fastsnurrad vid masten och jag skulle bli förvånad om inte Björklund följer en sjunkande alliansskuta ner i djupet. Med det sagt så kan ledarskapet se helt annorlunda ut i Folkpartiet efter nästa val. Tidningen Fokus tror idag på sin förstasida att Birgitta Ohlsson blir nästa folkpartiledare och jag är benägen att hålla med. Ohlsson har en helt annan profil än Björklund och det har även det andra alternativet i form av Erik Ullenhag. Med en ny besättning på folkpartibåten kan det politiska landskapet i Sverige muddras om rejält. Samma sak gäller för övrigt med Centerpartiet, Annie Lööf och Anna-Karin Hatt.

Mycket vatten ska rinna under broarna innan valet är avgjort och mycket kommer att hända som kan förändra spelplanen radikalt. Men utifrån dagens förutsättningar så tror jag att S kommer att stärkas efter det här beskedet. Nu kommer Reinfeldts attacklinje istället bli att en S-regering inte är trovärdig som alternativ till en alliansregering men då talar han samtidigt emot sig själv. För vi minns ju alla Reinfeldts hyllningar häromveckan till det socialdemokratiska samhällsbyggandet under tidigare generationer. Erlander, som om någon kunde samarbeta vitt och brett, lyftes fram som någon slags förebild för Reinfeldts nya moderater.

Vad Erlander skulle tycka om den saken kan man bara sia om men det man kan slå fast är att Löfven genom sin position (om någon nu ens skulle tivla på den saken) blir betydligt med lik Erlander än vad Reinfeldt någonsin kommer att bli. Så om Reinfeldt verkligen menade vad han sa på M-stämman härförleden så borde han ju faktiskt lägga sin röst på Löfven och ingen annan. Men det om något lär ju inte hända.

*****

 

Bloggat: Roger, Jan, Peter J, Peter H, Annika, Leine, Monica, Bror

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det börjar bli pannkaka av tårtdebatten

Foto: http://itstimetobake.blogspot.se

Debatten går het kring diverse bakverk för tillfället och inte beror det på TV-program som "Hela Sverige bakar" eller "Dessertmästarna. Nä, en tårtning skedde häromdagen och det har lett till en debatt som enligt min mening fullständigt spårat ur. Jag roade mig med att googla lite kring hur tongångarna gick när Bosse Ringholm, i egenskap av finansminister, blev tårtad 2001.

Visst var där dom som talade om hotet mot demokratin den gången men mängden inlägg* och kraften i reaktionerna var tillnärmelsevis inte så högljudda. Aftonbladet sträckte sig till och med så långt så att dom i en intervju bara sex timmar efter tårtningen undrade om Ringholm tänkte bjuda in förövarna på tårtkalas till departementet. Ringholm svarade då att "Nej, de är inte tillräckligt seriösa för det. De förtjänar inte det". Samma tidning är inte riktigt lika skojfriska i sin nyhetsrapportering, genomsläppta debattartiklar och sina ledarstick den här gången. Till Aftonbladets försvar ska dock sägas att man släpper igenom Oisín Cantwell. SD verkar inte märkbart störda över det som har hänt med tanke på att det gick utmärkt att kalla till presskonferens och prata sakpolitik dagen efter händelsen.

När man läser artiklarna från 2001 så kan man undra vad som har gått fel på bara tolv år när DN idag vräker ur sig det här på ledarsidan:

"Jimmie Åkesson är en makthavare. Men i fråga om tårtningen är han också ett brottsoffer. Och medan ingen journalist skulle fråga en kvinnlig politiker som blivit våldtagen om det kanske var något i hennes beteende som förklarade övergreppet så gör man det alltså när SD-ledaren tårtats." - DN

Det har helt uppenbarligen hänt en del med vårt offentliga samtal när en journalist som ställer frågor kring vad som kan vara bakgrunden till en händelse, där förövaren är tydlig med att det är ett politiskt motiv som ligger bakom, anklagas med "guilt by association" för att jämställa en tårtning med en våldtäkt. Att tårtning är en metod som är olaglig och förkastlig innebär inte att paralleller till vilka brott som helst är relevanta. Proportionerna sätts ur spel när man resonerar på det här sättet. Framförallt i ljuset av att samma typ av händelse för tolv år sedan renderade i en skojfrisk fråga om tårtkalas på "Finansen". Det vore intressant att veta vem som har författat texten och ta en diskussion med vederbörande om proportioner, genus och moral.

* Googlade "Bosse Ringholm tårta" i sökintervallet 2001-01-01 till 2001-12-13

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Inte speciellt grönt

Foto: http://www.tillvaxtverket.se

Region Skåne höjer, för femte gången sen 2008, taxorna i kollektivtrafiken. Fem procent ska taxorna upp. Likaså höjer man avgiften på akuten och vi i Skåne kommer att kunna stoltsera med landets högsta avgifter på akuten framöver. 450 kr kommer det att kosta. Jag minns mycket väl att jag här på bloggen hade stora diskussioner när jag började blogga runt 2008-09 just kring att borgerlig politik leder till höjda taxor. Att den dessutom skulle leda till höjda skatter är bara en ytterligare bekräftelse på att borgerligheten har svårigheter med att klara ekonomin. Driver man en starkt borgerlig politik så går finanserna åt helsike förr eller senare.

I Region Skåne har borgarna haft lekstuga tillsammans med MP i sju år. Det har varit privatiseringar på löpande band. Det har varit konkurser och dåliga upphandlingar. Det har varit dålig dialog med personalen och omotiverade omorganisationer. Det har varit nedläggningar och utförsäljningar på rent dogmatiska grunder. Det har varit arrogans och självgodhet.

Det mesta som händer i Region Skåne hamnar i skymundan av sjukvårdskaoset. Men att taxorna inom kollektivtrafiken höjs gång på gång, inte för att konsumentpriserna stiger brant utan för att andra områden i budgeten läcker som ett såll, är orättvist och orättfärdigt. Den stora frågan man måste ställa sig är hur Miljöpartiet kan acceptera det här. Speciellt som man i t ex Malmö säger sig vilja fortsätta driva en grön politik. Hur det kan vara grönt att höja taxorna i kollektivtrafiken gång efter annan begriper inte jag. Framförallt när det finns ett alternativ att samarbeta med som inte vill höja taxorna.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna



Tyvärr ingen valvinnarfråga i Helsingborg precis

Ingen valvinnare
Foto: http://www.bjornbergsindustri.se

Helsingborg har drabbats av farliga bakterier i dricksvattnet. Det var igår eftermiddag som beskedet kom från NSVA att vi ska koka vattnet innan vi dricker det och sedan dess råder vattenbrist i staden. Vi är varken den första eller den sista staden som kommer att drabbas av detta elände och i ljuset av hur t ex Östersund drabbades härförleden så kommer vi (peppar, peppar) förmodligen lindrigt undan.

Men man slås ändå av hur oerhört sårbara vi är i det moderna samhället. Allt vi tar för givet, allt vi ser som normal vardag, är uppbyggt kring ett antal extremt känsliga system. Om dessa system på ett eller annat sätt rubbas så uppstår stora svårigheter att klara våra mest basala behov. Vatten, el, livsmedel, bränsle och mycket, mycket mer är saker som vi knappt klarar oss utan bara för någon dag. På sätt och vis är det kanske tur att det här händer just nu. Tänk om det hade inträffat under en värmebölja i juli.

Utmaningarna är stora och jag tror att vi måste börja prata om dom på ett helt annat sätt än vad vi hittills gjort. Ta bara det här med den "underhållsskuld" som finns i vårt avlopps- och vattennät. Ett enormt investeringsbehov finns i den här infrastrukturen men det är sällan som någon politiker driver på stenhårt för att renovera vårt avlopp. Det är inte precis en valvinnarfråga. Fast i en värld med mer rim och reson så kanske det vore just dom frågorna som man vann val på. Men varför diskutera det? Finansministern har ju klippt sig!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Rasar M-bygget nu?

Förtroendet för Reinfeldt rasar så sakteliga
Foto: http://www.expressen.se

Opinionsmätningar kommer i tid och otid. Det är givetvis intressant att under lång tid se ett partis historiska trend. Går det uppåt eller neråt? Hur påverkade olika utspel och händelser opinionens riktning? Internt kan en positiv opinionsmätning också betyda mycket. Jag kan tänka mig att en del moderater kände lite extra glädje igår när DN/Ipsos visade att partiet steg för första gången på ett halvår i deras mätningar. Då blir dagen lite lättare och allt slit känns mindre tungt. Samtidigt vet vi att enskilda mätningar, framförallt när dom är långt från valdagen, betyder oerhört lite.

Det här gäller framförallt när vi pratar om partisympatiundersökningar. För när man mäter väljarnas viktigaste frågor eller förtroendet för partiledare så är det lite andra faktorer som spelar in. Dessa trender skulle i alla fall jag uppleva som viktigare än vilket parti man för dagen skulle tänka sig att lägga sin röst på. Förtroende är något som tar tid att bygga upp och förtroende byggs genom att pricka in dom frågor som väljarna tycker är viktiga. Givetvis i kombination med ett bra och förtroendeskapande agerande i media.

För Moderaterna har det här varit deras starkaste kort under lång tid. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har åtnjutit ett historiskt starkt förtroende under många år och det även långt in i oppositionens led. När M har tappat jobbfrågan och sjunker tillbaka i ekonomifrågan så har dom ändå kunnat surfa på att Reinfeldt och Borg svävat ovanför debatten. Därför är dagens mätning i DN/Ipsos viktig. För första gången på länge har Reinfeldt förtroende hos mindre än 50 procent av svenska folket. Han tappar fyra procentenheter vilket är klart mest av alla. Att andra partiledare vinner eller tappar enstaka procentenheter är sin sak men tittar man på Reinfeldts trend så är den nedåtgående.

Det här är i mångt och mycket nyckeln till valutgången. Om regeringen med Reinfeldt och Borg i spetsen börjar tappa i förtroende så är där inte mycket kvar att spela på för deras del. Ekonomin är viktig och där har Moderaterna fortfarande högst förtroende men i övrigt är det inte många rätt som M anses göra just nu. Men som alltid så kommer det hända mycket fram till valdagen och ingenting är klart.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst "Så föll den svenska modellen" av Björn Elmbrant

 

Häromdagen läste jag ut Björn Elmbrants klassiska bok "Så föll den svenska modellen". Boken är från 1993 och beskriver på ett eminent sätt hur Sverige förändrades från världsledande tillväxtnation med en nästintill unik modell till att mer bli ett land bland alla andra. Jag skulle väl inte dra det så långt som att den svenska modellen helt har fallit men den har på avgörande sätt förändrats och vår självständighet att fatta beslut är avsevärt begränsad idag jämfört med perioden förre 1980-talet.

Elmbrant går igenom olika faser och beslut som fattats där den svenska modellen steg för steg har monterats ned. Från arbetsmarknadslagstiftningen på 1970-talet, framdriven av LO, till 80-talets avregleringar av kreditmarknaden och nedskärningarna i början på 90-talet. Har man inte tidigare förstått varför Sverige kastades in i ekonomiskt kaos med 500 procents ränta 1992 så är Elmbrants bok en utmärkt redogörelse för vad som hände och varför. Som socialdemokrat är boken också oerhört nyttig att läsa. Den gör nämligen klart vad som händer när socialdemokratin slutar att drivas av sina egna visioner och anammar en ideologisk linje som inte stämmer överens med grundläggande socialdemokratiska värderingar. Det finns gränser för hur pragmatisk man kan vara och samtidigt påstå att man driver socialdemokratisk politik.

Boken som är på ca 390 sidor i pocketupplagan, inklusive efterord från 2005, är intressant och relativt lättläst. Stundtals blir det lite mycket ekonomi men inte svårare än att man kan ta sig igenom det hela ganska smärtfritt. Skulle man inte förstå alla turer med devalveringar, inflation och sparande så går boken bra att läsa ändå. Det är förändringarnas totala verkan som är poängen, inte varje enskild fråga. Jag tycker helt klart att man ska läsa boken. Om inte annat för att förstå varför vi är där vi är idag. Och är man socialdemokrat ska man definitivt läsa den för att se hur fel det blir när socialdemokratin slutar att vara en rörelse för löntagarnas bästa och sätter sig i knäet på dom som vill kapitalets bästa framför allt annat.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

En skam för Sverige

Foto: http://www.enskamforsverige.se/

Igår var jag på Helsingborgs konserthus och såg standupshowen "En skam för Sverige" med Magnus Betnér och Soran Ismail. Showen var som väntat grymt rolig och bjöd på allt mellan himmel och jord. Men framförallt rörde det sig kring rasism, normer, invanda föreställningar och en hel del skumma saker som vi människor sysslar med till och från. Framförallt Betnér är fantastiskt duktig på att fånga in tidens svängningar i sin standup och han ifrågasätter på ett brutalt rakt sätt mycket av det som många tar för givet att "så är det". Humorn är oerhört intelligent även om den förs fram på ett sätt som inte alltid är så lätt att tränga igenom. Likaså är Betnérs referenser inte alltid helt lätta för alla att förstå. Som vem Liam Norberg är t ex.

En sak som dock slår mig framförallt när Ismail framträder är att det stundtals blir mer av folkbildning än av humor. Ismail är så oerhört engagerad i sin antirasism och i sitt ifrågasättande av normer att i alla fall jag stundtals får känslan av att jag sitter på en studiecirkel på ABF och inte på en standupshow. Visst är det kul men det är ju mil ifrån den nästintill innehållslösa humor som t ex Johan Glans allt som oftast praktiserar. Givetvis är det oerhört bra att Ismail för ut det här budskapet i en standupshow men det vore ännu bättre om han fick lön från t ex Forum för levande historia och åkte runt och föreläste för skolklasser och på arbetsplatser.

Showen är hur som helst väl värd att se och kul har man mest hela tiden. Så har ni chansen så gå och se den.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Pensionärerna, valet och framtiden

Dom äldre är viktiga
Foto: http://www.vaasa.fi

En åldrande befolkning ger fler äldre väljare. 26 procent är över 65 år nästa val och enligt PR-konsulten Björn Sundberg är trygghetsfrågorna viktigast i den här gruppen. Vård- och omsorg är med andra ord det som gäller. Om det verkligen förhåller sig så kan man fundera på. S har ett grundmurat förtroende inom välfärdsfrågorna och ändå röstade fler äldre på alliansen än dom rödgröna förra valet. Samtidigt gick S ut med förra valets största skattesänkningslöfte till just pensionärerna i form av borttagen straffskatt på pension i förhållande till lön. Så helt enkelt är det nog inte att som Sundberg peka ut vad det är som spelar störst roll.

Gruppen 65+ är också oerhört splittrad. Dels förändras äldres behov i takt med att dom närmar sig dom 80. Dels är t ex pensionärerna den grupp som hyser flest miljonärer samtidigt som många av våra fattigaste medborgare hittas där. Så att skapa en politik som når hela det äldre kollektivet är verkligen inte lätt. Om det ens är möjligt.

Men förutsatt att Sundberg har rätt så ligger ju vi i S utmärkt till inför valet 2014. Sjukvården är en av våra viktigaste och mest prioriterade frågor. I alla fall här i Skåne. Äldreomsorgen är vi oerhört duktiga på vilket bland annat återspeglas i att S idag är ett mycket starkare kommunparti än riksdagsparti. Här i Helsingborg har vår vice ordförande i Vård- och omsorgsnämnden Ingela Andersson ett stort förtroende bland många äldre just för att hon är kompetent och duktig i dom här frågorna.

Sen är det säkert så att ett parti som på ett bra sätt kan kommunicera till dom äldre, i en tid då alla partier vill attrahera väljare bland dom andra 75 procenten, har stora möjligheter att göra ett mycket bra val. Problemet för det partiet som riktar in sig allt för mycket på dom äldre är att dom riskerar att tappa möjligheterna att vara ett parti för framtiden. Det är en tuff balansgång att gå helt enkelt mellan att ensidigt fokusera på en grupp och vara framgångsrik där och att vara ett parti för dom allra flesta. För oss i S gäller det andra helt klart. Att peka ut särintressen är liksom inte vår grej.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det blev en bild

Haft fullt upp idag med studiebesök och annat så har inte hunnit blogga tidigare. Och just nu orkar jag inte heller något speciellt så istället får ni en bild på mig i (en för liten) bygghjälm. Bilden är från idag när vi besökte Filbornaverket i Helsingborg. Trevlig helg!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna