I politikens tecken

För omväxlings skull får ni en bild på mig. Dock inte från idag.
Bilden är tagen på Helsingborgsfestivalen i somras.

Helgen går, som vanligt, i politikens tecken. Först lunch till lunch-konferens på Backagården och därefter direkt till Plantandagen här hemma i Helsingborg. Det är ett sådant privilegium att få vara med och träffa folk och medlemmar vid så olika tillfällen. Man blir helt enkelt glad.

Jag var ombedd att hålla ett litet anförande nere på Planteringen och eftersom jag inte spelade in det så lägger jag helt enkelt ut anförande i text här på bloggen istället.

Jag tänkte säga några ord om den fråga som jag ser som den allra största utmaningen för Helsingborg och för landet. Denna fråga påverkar allas vår ekonomi, den påverkar sjukvården och skolan. Den ger förutsättningar för fritid och kultur. Jag tänker givetvis tala om jobben.

I Sverige finns idag över 400 000 människor som saknar ett jobb. Arbetslösheten har stabiliserat sig på över 8 procent. Det är historiskt höga siffror som i grunden förändrar vårt land. När Fredrik Reinfeldt blev statsminister sa han att 6 procents arbetslöshet var massarbetslöshet. Man kan ju då fråga sig var vi ska kalla 8 procent. Jag kallar det skamligt hög arbetslöshet.

Vad vill då vi socialdemokrater göra för att minska arbetslösheten?

I landet vill vi satsa brett på det som kallas näringspolitik. Vi vill få företagen att växa och därmed också anställa. Vi vill minska företagens kostnader, förenkla byråkratin och skapa miljöer där vi tar till vara på människors vilja, engagemang och idéer så att nya företag kan startas och växa.

Vi vill satsa på en återupprättad arbetsmarknadspolitik. Regeringens åtgärder som instegsjobb, jobbcoacher och Fas 3 har misslyckats. Idag kränks människor i Fas 3 samtidigt som företag får billig arbetskraft och tjänar en hacka på köpet. Vi vill att människor ska få riktig och ordentlig lön för det arbete dom utför!

Vi måste också få en skola som fungerar. Regeringen har lagt förslag på förändringar i tid och otid. Skolan måste få lugn och ro att arbeta. Det är lärarna, inte politikerna, som vet bäst hur eleverna ska lyckas. Vi måste ge lärarna tid till varje elev genom mer resurser. Mindre klasser, fler lärare och begränsningar av vinstuttag från skolan är åtgärder som vi är säkra på kommer att stärka skolan. Stärker vi skolan och får fler elever att gå ut högstadiet och gymnasiet med bra betyg så kommer fler att kunna ta arbete senare i livet.

Vad gör vi då här i Helsingborg?

Vi socialdemokrater har lagt massor av förslag under hela mandatperioden för att skapa jobb. Vi har velat satsa på turism, biogas, ungdomsjobb och rekryterings- och matchningsförbättringar. Detta är förslag som framförallt hade gynnat ungdomar och utrikes födda. Vi vet att detta är två grupper som verkligen vill in på arbetsmarknaden men som inte får chansen. Hög ungdomsarbetslöshet gör att unga människor aldrig får chansen att komma in i arbetslivet. Arbetsmarknaden måste också bli bättre på att ta till vara på all den kunskap och kompetens som finns hos våra utrikesfödda.

För att runda av vill jag påminna om vad Fredrik Reinfeldt sa när han tog makten 2006. Han sa att vi skulle utvärdera honom på jobben. Nu, sju år senare, vet vi hur det gick. Han misslyckades. Istället kastade han ut människor i meningslösa åtgärder, han jagade ut sjuka och arbetslösa ur våra försäkringssystem och han försämrade framtiden för en hel generation genom att slå sönder skolan och höja ungdomsarbetslösheten. Så Fredrik Reinfeldt, vi ska utvärdera dig i valet 2014. Då kommer du inte att få godkänt och du kommer att få se Stefan Löfven bli statsminister.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Kommer regeringen fortsätta att trixa ändå?

Foto: http://jarnvagsbloggen.blogspot.se

För en tid sedan ändrades tolkningen av vad som är en försening när det gäller tågtrafiken. Plötsligt var ett tåg bara försenat om det anlände 15 minuter efter utsatt tid istället för tidigare fem minuter efter den samma. Nu har Trafikverket och järnvägsbranschen skrivit avtal om att det ska vara fem minuter som gäller. Det här är bra. Jag skrev om saken när det begav sig förra gången och var väl minst sagt kritisk till det här siffertrixandet.

Nu kvarstår väl bara att se vad regeringen och ansvarig minister Catharina Elmsäter-Svärd (M) kommer att göra. Det skulle inte förvåna mig om regeringen ignorerar den här förändringen och kör på den mer fördelaktiga 15-minutersstatistiken. Fortsättning följer!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Bidraget bidrar mer än till bidraget

Dom här pågarna tycker självklart att vi ska ha en bra a-kassa!
Foto: stockholmshistoria.com

En LO-trio med Karl-Petter Thorwaldsson i spetsen skriver idag på DN Debatt om hur a-kassan kan stärkas och förbättras. LO påpekar att man antingen får sänka ersättningsnivån och ha en kravlös tillvaro för dom arbetslösa eller att man i kombination med högre krav måste ha högre ersättningar. Regeringen försöker nå dubbel effekt med sänkta ersättningar och ökade krav. Något som såväl teorin som verkligheten har visat att det bara blir pannkaka. Att LO nu höjer rösten i a-kassedebatten är bra. Frågan kommer säkerligen att finnas med i valrörelsen på ett eller annat sätt.

Dock tror jag att frågan om a-kassan är lika mycket en anständighets- och legitimitetsfråga som det är en jobb- och ekonomisk fråga. Förra hösten var den här frågan uppe på tapeten i allra högsta grad. Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Magdalena Andersson talade då med emfas om a-kassans efterfrågestimulerande effekt. Att sänka ersättningsnivåerna till människor i utsatta situationer gör att köpkraften minskar radikal och det i sin tur slår både mot tillväxten och statens finanser. Därmed slår det också direkt mot jobben. När vi nu börjar vänja oss vid låga ersättningsnivåer och höga arbetslöshetsnivåer så kan man inte annat än nicka instämmande i Anderssons analys. Frågan om a-kassan är alltså helt avgörande för hur den svenska ekonomin ska klara sig. Därmed blir den avgörande för bekämpningen av arbetslösheten. Ett bidrag eller en försäkring är alltså inte bara till för den enskilde. Det stimulerar hela ekonomin vilket gynnar oss alla.

Givetvis är frågan om a-kassan en hjärtefråga. Det är inte rätt att människor som slängs ut i arbetslöshet ska behöva gå från hus och hem i ett välfärdssamhälle. Men den här argumentationen hamnar lätt i den där självförtroendesvackan som många fortfarande är inne i efter hela "bidragspartis"-epoken. Kan man däremot angripa frågan från andra hållet, från ekonomi- och jobbhållet, så blir diskussionen helt annorlunda. Jag hoppas innerligt att Andersson kommer in från det hållet om ett par-tre veckor när det är dags för vårt budgetalternativ. Då kan LO:s visioner om en värdig och bra a-kassa förverkligas snabbare än vad många tror.

*****

 

Bloggat: Göran om mer av LO, (edit) Roger

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det bidde inte mer än en halv tumme

Moderaterna försöker laga den spruckna fasaden
Foto: byggahus.se

Igår kom beskedet från borgerligheten och MP i Region Skåne att skatten ska höjas med 30 öre. För det moderatledda styret är detta inget annat än ett misslyckande. I det längsta har man gjort allt för att undvika en skattehöjning. Alla möjliga och omöjliga argument har använts för att motivera skatteabsolutismen. Resurser påstås vara oväsentliga, organisationen som dom själva styrt i sju år har ansetts ineffektiv, det har varit sossarnas fel och när ingenting har hjälpt och trycket har blivit för stort så har problemen helt inte existerat i Moderaternas värld.

Nu kryper man trots allt till korset och höjer skatten med 30 öre. Detta beror med allra största sannolikhet på att MP har drivit frågan. Utifrån ser det mest ut som ett desperat sista försök att laga den sedan länge spruckna fasaden.

Det är givetvis bra att MP ser behovet av en skattehöjning och vågar riskera samarbetet i den så kallade femklövern för att få sin vilja igenom. Men när man sitter i ett styre tillsammans med ett gäng som är anti allt var skatter och gemensam välfärd heter så blir det inte mer än en halv tumme när det väl görs något. 30 öre räcker inte ens för att täcka dom underskott som finns och regionen kommer med största sannolikhet gå med förlust även i år. "För lite och för sent" helt enkelt.

Dessutom ska man ha i minnet att skatterna bara är en del i hela problematiken i regionen. Det handlar lika mycket om ett bristande och svagt demokratiskt ledarskap. Ogrundade organisationsförändringar, dålig planering, undanflykt från ansvar och nonchalans har präglat det moderata styret. Situationen i regionen idag har uppstått till lika stor del ur bristande resurser som direkt inkompetens hos Moderaterna.

Framöver kommer den borgerliga linjen givetvis vara att skatten nu är höjd, att vi socialdemokrater bara höjer skatten för sakens skull och att man med dessa förändringar kan fortsätta med business as usual. Men för den med minsta insikt i problematiken är det uppenbart att Region Skåne inte kommer att komma på fötter igen förrän vi har fått ett moderatfritt styre. Därom råder knappast några tvivel.

*****

 

Bloggat: Peter J

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Lockropen skalla "mer i plånboken åt alla"!

Foto: http://veronica-palm.blogspot.se

 

Skolverket oroar sig över likvärdigheten i den svenska skolan. Skälet är enkelt. Det av regeringen införda läx-RUT gör att den som har råd kan köpa sig läxhjälp och det säger sig själv. Med mer undervisning, hjälp och stöd lyckas eleverna som får denna förmån bättre. Föräldrarnas pengar blir avgörande för hur barnen lyckas i skolan. Detta är ett stort avsteg från det generella välfärdstänket som har präglat Sverige sedan 1930-talet och som varit vägen till framgång för landet.

Samtidigt kan man på SVT:s texttv idag läsa om att IF Metall väljer att utöka sin egen "arbetsförmedling". Den statliga myndigheten Arbetsförmedlingen klarar inte av uppdraget på ett tillfredställande sätt enligt Metall som alltså nu fått nog. Detta är ett ytterligare bevis för att det generella välfärdstänket urholkas från statsmakternas sida. När inte ens en myndighet klarar av att leverera tillräckligt god kvalité på sina tjänster utan var och en hänvisas till egna lösningar så har hela idén om "lika möjligheter" urholkats.

Det här är allvarligt. Enskilda steg mot ett allt mer individualiserat samhälle gör att summan av alla steg blir en lång vandring bort från det generella välfärdssamhällets grunder. Förändringarna som började med sönderslagen sjukförsäkring och A-kassa har nu efter snart åtta år av borgerligt styre hamnat i myndigheter som havererar och framtidsdrömmar som är beroende av socialt arv och föräldrars köpkraft. I ett sånt läge väljer Moderaterna att driva ytterligare skattesänkningar som urholkar välfärden. Det är ett direkt slag mot dom medelklassgrupper som Moderaterna ständigt försöker locka till sig. För det är knappast sjuksköterskan, polisen, läraren eller busschauffören som köper läx-RUT:s tjänster eller som gynnas av att myndigheterna inte klarar av sitt uppdrag. Det tål att tänkas på när lockropen skalla om "mer i plånboken till alla".

*****

 

Bloggat: Martin om bland annat välfärden. Peter J drar Engström ett varv till.

 

Läs mer på Socialdemokraterna

 



Jag har läst "Processen" av Franz Kafka

Foto: bokus.com

Ibland behöver man blanda mer dagsaktuell litteratur med lite klassiker och vilken bok passar bättre in i epitetet klassiker än "Processen" av Franz Kafka? Boken är en av världslitteraturens mest kända verk och denna mytomspunna bok har till och med namngett ett socialt tillstånd. Vem har inte hört talas om en Kafkaliknande situation?

Handlingen är lika enkel som komplex. Josef K., kort och gott kallad K. genom hela boken, blir helt enkelt häktad en morgon. Han får veta att en process har inletts mot honom och nu är hans öde i händerna på domstolen. Vad han är anklagad för eller varför domstolen väljer att underrätta honom på detta sätt förstår han inte. Han blir inte heller inlåst som man brukar bli vid en häktning. Tvärtom vill inte domstolen hindra honom i hans värv vid banken där han arbetar. Vi får sedan följa med K. genom olika situationer och vid olika möten som mer eller mindre hänger samman med den process som han är inne i. Mystiken är tung och frågorna är många. Hur ska K. agera? Vem har anklagat honom? Vem kan han lita på?

Tolkningarna av boken är många. Det har gjorts liknelser med Stalins utrensningar, Gestapos terrorvälde och andra underrättelsetjänsters agerande. Det modernaste exemplet är väl USA och Guantanamo. Rättslöshet och maktlöshet får i Kafkas roman en form som nästan går att ta på. Det intressanta är att Kafka skrev sitt verk långt innan alla dessa händelser skedde. Så som samhällsanalys och framtidsprognos var (och är) boken anmärkningsvärt träffsäker.

Nämnas ska dock att boken inte är helt lätt att ta till sig. Stundtals känns hela läsningen meningslös och man kommer liksom ingenstans. En del avsnitt är direkt tråkiga och eftersom handlingen på sätt och vis är hopplös så blir läsningen också mättad av denna känsla. Språket och miljön är också aningen gammaldags och karaktärsbeskrivningarna är stundtals lite märkliga. Men boken är helt klart värd att läsa om man vill få en större insikt i just begreppet "Kafkaartat" och med tanke på att Processen är en så känd bok så är det alltid kul att ha läst den. Boken är i nyutgiven pocketversion ca 330 sidor.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Kommer pensionärerna sluta upp den här gången då?

Foto: anna-sabina.blogspot.com 

Det har varit ganska tyst om pensionsdebatten under en tid. Efter valet 2010 försvann skattefrågan från dagordningen och eftersom t ex S inte fick så stort stöd för sin linje att sänka pensionärsskatten förra valet så gavs inget mandat att driva frågan. Pensionärerna var inte tillräckligt intresserade den gången av att ge S makten och den orättvisa beskattningen blev således kvar.

Nu har dock verkligheten som bekant åter gjort sig påmind. Den så kallade "bromsen" i systemet slår till betydligt oftare än vad många hade räknat med och därmed sänks pensionerna helt automatiskt. Bekvämt för politikerna, tråkigt för pensionärerna. Men frågan är om inte pensionsdebatten kommer att ta ordentlig fart nu. Genom att det femte jobbskatteavdraget ställs mot sänkt pensionärsskatt så framkommer prioriteringarna tydligt mellan dom politiska alternativen och det kan i sin tur gynna S och alla andra partier som prioriterar sänkt pensionärsskatt framför ett femte jobbskatteavdrag.

Därtill ska gårdagens besked från Stefan Löfven läggas. S vill, klokt nog, skrota PPM-systemet. Ett förslag som hade gett bättre stadga till hela pensionssystemet och som hade satt stopp för dom hejdlösa spekulationerna som uppstått i spåren av att alla svenskar ofrivilligt blivit börshajar. Regeringspartierna, som består av fyra av dom fem partierna i pensionsgruppen, är för att svensken ska riskera att spekulera bort delar av sin pension och spelar därför ut kortet om "enighet" i frågan. För mig är det orimligt att hålla MP och V utanför pensionsgruppen och i rimlighetens namn borde gruppen bli parlamentarisk vilket skulle ge samtliga riksdagspartier tillträde. Varför S ska sitta ensamma i båten tillsammans med fyra högerpartier förstår jag inte.

Pensionsfrågan är helt klart en bubblare inför nästa års val. Den är dock svår eftersom erfarenheten från 2010 visar att pensionärerna inte låter sig lockas så lätt av löften om stora skattesänkningar. Vi får se om dom menar allvar med sina krav den här gången om det nu blir en valrörelsefråga.

*****

 

Bloggat: Annika

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Underskatta inte Moderaterna. Och inte heller Socialdemokraterna!

Idag sommartalar Stefan Löfven i Vasaparken i Stockholm. Som sades i SVT:s morgonsoffa i fredags lär talet handla om jobben, jobben och jobben. Det känns bra att Löfven har detta enorma fokus på en för samhället så avgörande fråga. När regeringen väljer att strula till det med generaldirektörer och prata om sänkta skatter som eventuellt kan genomföras om man har tur så väljer Löfven att fokusera på dom stora utmaningarna i Sverige.

Löfven är sist ut av partiledarna och han avslutar på så sätt "upptaktsträffen" inför valet 2014. Imorgon vet vi alla partiers prioriteringar inför höstens budget. Att Reinfeldt har höjt tonläget i svensk inrikespolitik sedan han talade i Almedalen är uppenbart. En ganska mästrande och raljant ton har smugit sig in och liknelserna med Göran Persson version 2006 gör sig än en gång påminda. Reinfeldt menar att Löfven är en hycklare samtidigt som han själv inte ens har ett säkert parlamentariskt stöd bakom sin politik. Tonen osar av arrogans och det är frågan om ett sådant tonläge kommer att gynna Reinfeldt.

Per T Ohlsson varnar på sätt och vis Reinfeldt i dagens Sydsvenskan. Situationen kan utvecklas till en "Palme vs. Fälldin"-situation. Det ligger mycket i denna jämförelse. Inte för att Reinfeldt är ens i närheten av Palmes briljans och Löfven är inte på långa vägar lika seg som Fälldin men i sättet att agera mot sin motståndare är likheten i alla fall synbar. Ett mått av underskattning och självgodhet verkar ha uppstått hos Moderaterna vilket förvånar mig. För som jag berättat tidigare var Ulrica Schenströms slutord när hon föreläste för oss på Bommersvik "underskatta aldrig din motståndare".

Fast jag kanske inte skulle vara förvånad egentligen? I princip hela det gamla gänget från 2006 är idag borta från moderattoppen. Istället har Kent Persson kommit in och han har ju nästan gjort rent hus med den kompetens som fanns där när han tillträdde. Persson styr idag en organisation som inte är på långt när lika stark som den maskin som Per Schlingmann byggde upp och med tanke på att Moderaterna dessutom haft en helt misslyckad partisekreterare mellan Schlingmann och Persson i Sofia Arkelsten så är situationen nog värre än vad Moderaterna själva vill medge. När moderaterna i regeringen dessutom är djupt splittrade så blir ju knappast situationen lättare att hantera för Persson.

Givetvis gäller samma varning för oss Socialdemokratera. Vi får inte slå oss till ro med att M har vikande opinionssiffror och att Reinfeldt bjuder in till ett gynnsamt debattläge. Än har vi inte sett vilka krafter som döljer sig i moderatdjupet och vi har ju faktiskt blivit bedragna av deras tarvlighet förr. Så pass opp! "It ain´t over til the fat lady sings".

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Vem ska sparkas var, när och hur?

Vad händer här?
Foto: mama.nu

Affären med Angela Bermudez-Svankvist rullar vidare. Idag avslöjas det att ABS har haft mer fuffens för sig än den rejäla mobiltelefonnotan. Det är middagar, resor och hotell med försök till avdrag m.m som är på tapeten. Att ABS haft fingrarna i en hel del syltburkar torde stå klart och för att travestera Sören Holmberg så borde ABS vara "rökt". Men den minnesgode kommer ihåg att alliansen, som Holmberg talade om, faktiskt klarade sig och ABS tänker ju ta strid för sin plats. Så frågan är vad gör regeringen?

Svaret på den frågan är just nu "inget alls". Locket har lagts på och ansvarig minister Hillevi Engström tiger. Att regeringen försöker tiga ihjäl saker är rätt vanligt förekommande. Att dom skulle lyckas den här gången känns dock orimligt. Utifrån min analys gör dom också fel i att tiga. Dels för att dom har ett förbannat ansvar att faktiskt agera när ABS så uppenbart är fel person på fel plats. Dels eftersom den här affären riskerar att växa och ju längre den får rulla på desto större blir ju trycket på regeringen. Dom måste ju faktiskt ta ställning för eller emot ABS nån gång.

Här kan man börja fundera på varför det blir såhär. Vi vet att Moderaterna har tappat mycket kompetens sen Kent Persson blev partisekreterare och nu finns inte precis någon med schlingmannska kvalitéer i den moderata toppen. Minister Engström är dessutom en kandidat till att få lämna sin post enligt vilda spekulationer och då vore det ju särskilt angeläget att bli av med hela frågan så fort som möjligt. Framförallt för Engströms egen del om hon nu vill sitta kvar.

Eller är det bara så att Reinfeldt cyniskt spelar schack med sina ministrar och att han genom den här skandalen får ett bra argument för att be Engström lämna? Det skulle kunna vara fallet för att visa sig handlingskraftig och kompetent. Att ha fd ministrar att skylla på är ju helt nödvändigt för Reinfeldt eftersom han aldrig kan erkänna något fel i den nuvarande politiken. Och i frågan om den höga arbetslösheten behöver nog Reinfeldt såväl ministrar som generaldirektörer och sossar att skylla på för att klara sitt eget skinn.

Hur som helst kommer den här affären bli intressant att följa. Mönstret är lite annorlunda den här gången, insatserna lite högre eftersom ABS är en nyckelperson i regeringens politik och valet närmar sig med stormsteg. Det var knappast den här upptakten Reinfeldt räknade med när han "sparkade igång" valrörelsen med sitt sommartal häromveckan.

*****

 

Media (edit): Den här storyn bara växer och växer

Bloggat: Martin i frågan. Göran om jobben

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ska Reinfeldt skylla arbetslösheten på Angela Bermudez-Svankvist nu?

Foto: http://charlottelindblad.files.wordpress.com/2011/10/img_2905.jpg 

Jag trodde i morse att ett eventuellt inlägg den här eftermiddagen skulle handla om Anders Borgs prognoser. Men den tanken blev bortknuffad av en betydligt större nyhet. Angela Bermudez-Svankvist, generaldirektör för Arbetsförmedlingen, riskerar att få sparken. Detta efter att styrelsen uttalat att dom inte längre har förtroende för henne. Nu är det dock inte upp till styrelsen att besluta om ABS öde. Det är regeringen som tillsätter och avsätter generaldirektörer. Men det vore ju mycket märkligt om regeringen valde att ge ABS fortsatt förtroende efter styrelsens uttalade misstroende. En bärande princip i alla organisationer är ju att personer i ledande position avgår om inte styrelsen har förtroende för dom.

Det som är anmärkningsvärt i den här nyheten är att det är styrelsen för Arbetsförmedlingen och inte regeringen som uttalar sitt misstroende. ABS har varit i blåsvädret förr och har fått utstå mycket kritik både internt och externt. Att regeringen ändå har låtit henne sitta kvar kan bara tolkas som att man anser att hon gör det hon ska och när det gäller att verkställa regeringens intentioner i arbetsmarknadspolitiken får man ändå ge ABS med beröm godkänt. Att sen dom arbetslösa, den egna personalen och näringslivet klagar och inte är nöjda är ju en annan femma. Det bryr sig uppenbarligen inte regeringen om.

Frågan riskerar givetvis att kladda ner regeringen. ABS var den första generaldirektören som rekryterades i öppen konkurrens efter att förre generaldirektören petats. Det var ett viktigt vallöfte från regeringens sida att höga poster inom myndigheter och förvaltningar skulle tillsättas med öppna sökprocesser. Efter att man rekryterat ABS har det gått lite sådär med just det löftet. Därför är man säkerligen lite extra orolig för att just den här rekryteringen ska ses som misslyckad. Att det ovanpå allt var Sven-Otto Littorin som rekryterade henne och uttryckte sig i ordalag som att ABS var "störtskön, om man får säga så" riskerar ju bara att göra hela rekryteringen än mer omdömeslös.

Regeringen kommer inte att erkänna att man gjort en dålig rekrytering. Istället kommer man skylla arbetslösheten och kritiken mot Arbetsförmedlingen på ABS. Hon kommer eventuellt också få utstå diverse glåpord med tanke på att hon uppenbarligen varit väldigt slarvig, alternativt nonchalant, med t ex sin mobiltelefon. Hur som helst lär inte regeringen ta något som helst ansvar. Det kan till och med gå så långt att man väljer att skylla på Sven-Otto Littorin. Fredrik Reinfeldt är ju närmast att betrakta som specialist på att skylla på före detta ministrar.

*****

 

FLASH (edit): ABS tänker sitta kvar

Läs mer på Socialdemokraterna

Skattefighten är en återvändsgränd

Foto: digitaltrends.com

Det är alltid kul när man kan få lite stöd för det man påstår. I förrgår skrev jag två inlägg med anledning av den "publika interndebatten" som pågick i Socialdemokraterna kring det femte jobbskatteavdraget. Min huvudsakliga tes var (och är) att vi inte ska ge oss in i skattedebatten alls. Tvärtom ska vi hela tiden diskutera jobb, sjukvård och skola. När man gör det blir nämligen den med skattesänkarambitioner skyldig att svara på frågor istället för vi. Dessutom har vi ju gott om frågor att ställa regeringen till svars för även när det gäller jobben, sjukvården och skolan.

Stödet som jag nämnde i början kommer från Henrik Ekengren Oscarsson på bloggen Politologerna. Vad HEO konstaterar är att skattefrågan i grund och botten bara vunnit ett val i modern tid i Sverige och det var 1979. Att skattefrågan däremot kan påverka är klart om man ser såväl till valen 2002 och 2006. Dock är jag ytterst tveksam till om Reinfeldts "200-300 kr mer i plånboken" kommer att räcka den här gången. Särskilt som dom moderata tabellerna dessutom mest är fiktion. 2006 var det "1000 kr mer i plånboken" och då fungerade välfärden och arbetslösheten var betydligt lägre. Folk är inte dumma och inser direkt att saker och ting hänger samman.

Så frågan som Reinfeldt måste svara på är "hur skulle ytterligare skattesänkningar sänka arbetslösheten och förbättra välfärden när dom största skattesänkningarna i landets historia bara förvärrat situationen"?

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ska vi bara se på igen?

Konskvenserna av gas har vi sett förr. Låt oss slippa se det igen.
Foto: wikipedia.org

Situationen i Syrien aktualiserar på ett smärtsamt sätt den problematik som FN-systemet i allmänhet och Säkerhetsrådet i synnerhet dras med. När två länder med auktoritärt respektive diktatoriskt styre kan blockera insatser för att förhindra massmord så är det något som är djupt fel med hela systemet. För användningen av kemiska stridsmedel är ett nästan säkert sätt att begå massmord i dagens konflikter. Framförallt i en konflikt som den i Syrien drabbas civila hårt eftersom mycket av striderna står i städerna. Risken att massmorden dessutom utvecklas till fullskaliga folkmord är överhängande. Om inte FN-systemet förmår agera i ett sådant läge för att aktivt förhindra det hela så måste man börja ställa sig frågor om legitimiteten hos Säkerhetsrådet.

Att ett säkerhetsråd behövs är nog dom flesta överens om men vetorätten för enskilda länder är en förlegad och direkt orättvis princip som får absurda och tragiska konsekvenser i ett läge som det i Syrien. Världen sa "aldrig mer" efter Andra världskriget. Vietnam, Kambodja, Bosnien, Rwanda och Sudan är namn som visar att världen uppenbarligen inte menade allvar. Ska nu även Syrien läggas till denna skamliga och mörka lista?

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Verkligheten vinner valet

Foto: svd.se

Stefan Löfven är onekligen mannen för dagen. Såväl skattediskussion som centerdito har varit på tapeten och åsikterna är många, långa och förväntade. Centerpartiet skrattar, Moderaterna gnuggar händerna och Kristdemokraterna pustar nog ut. Att S fokuserar på en skattediskussion under en dag är förmodligen en välkommen paus för alla borgerliga partier. Dom har ju det inte så lätt just nu. Arbetslösheten är rekordhög, sjukvården brakar samman, skolresultaten sjunker och bostadspolitiken fungerar inte alls. Det går inte så bra nu med andra ord.

En sak som jag har snappat upp idag var ett resonemang om att en diskussion om landsbygdsfrågorna kommer att stärka C. Likaså påstod någon att en krisstämpel på C, vilken dom har dragits med dom senaste åren, i valrörelsen kommer att mobilisera allmänborgerliga väljare till Centerpartiets försvar.

Jag tror att det ligger något i båda påståendena. Precis som att en miljödebatt stärker MP och att en skattedebatt stärker M så kommer en debatt om landsbygden förmodligen att stärka C. Nu är dock landsbygdsfrågan ganska liten i både folks medvetande och i antal väljare men det kan ju vara tungan på vågen som räddar C kvar i riksdagen. Även en allmän mobilisering till C:s försvar kan vara avgörande för valutgången.

Dock är där en sak som man måste ha i åtanke när man diskuterar så kallade allmänborgerliga stödröster. Normalt sätt brukar det handla om att rädda KD kvar. C och FP brukar inte behöva några stödröster vilket gör det lättare att mobilisera för KD:s sak. Men om både KD och C ligger nära fyra procent så riskerar ju stödrösterna att inte räcka till. En sådan situation kan göra att man trots allt lägger sin röst på Moderaterna eller Folkpartiet eftersom man är osäker på om ens röst "är värd något" annars. Detta blir särskilt påtagligt om ett av partierna, eller båda, ligger långt under fyraprocentsspärren. Vad "långt under" är vet nog ingen men någonstans går förmodligen en gräns när väljarna anser hoppet ute och överger skeppet.

Från S horisont innebär detta givetvis att debatten måste handla om frågor där vi är starka. Den ska handla om jobben, skolan och vården. Detta vet såväl Socialdemokraterna som alla andra på spelplanen och det är ju därför som Reinfeldt gör allt för att prata jobbskatteavdrag och regeringsalternativ istället. Så vad vi egentligen har att ta ställning till är om vi vill prata Reinfeldts språk eller vårt eget.

Jag är övertygad om att vi kommer att få en valrörelse som handlar om dom stora utmaningarna i Sverige och där skatterna används som ett verktyg för att möta dom behov som finns och inte tvärtom. Verkligheten är nämligen en alldeles för stark fiende för att Reinfeldt ska kunna ignorera den. Och vet ni vad? En valrörelse som handlar om verkligheten är jag helt övertygad om att vi socialdemokrater vinner.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Låt dom köra sitt skattesänkarsnack

Ersätt bara "Bush" med "Moderaterna" så funkar bilden alldeles utmärkt i Sverige med
Foto: www.theliberalcurmudgeon.com

Moderaterna vill sänka skatten. Vi har hört den förut och i regel torskar Moderaterna val när dom går fram med skattesänkningar som första prioritet. 2006 vann dom valet på jobben, 2010 vann dom valet på regeringsduglighet och ekonomin. När Moderaterna vann ett val på skattesänkarfrågan det vet jag inte. 1991 var det inte heller sänkta skatter som gav dom valsegern så det måste alltså ha varit innan jag föddes. Att Moderaterna ändå är beredda att gå fram med skattesänkarambitioner inför nästa val beror väl helt enkelt på att deras parti är så djupt rotat i just denna ideologiska fåra att inte ens Fredrik Reinfeldt klarar av att styra bort partiet från denna, för dom själva, destruktiva fråga. Att Kent Persson skrämt bort många kompetenta medarbetare från centrala positioner inom partiet underlättar ju inte heller kampen mot moderata gräsrötter som ständigt vill sänka skatten.

Socialdemokraterna däremot har nog aldrig vunnit ett val på att sänka skatten. Socialdemokraterna vinner val på jobb, ekonomi och välfärdsfrågor. Handlar valet om det är det guldläge för S. Partiledningen försöker med sin hållning, eller snarare sin ickehållning, kring det femte jobbskatteavdraget att styra bort diskussionen kring skatterna. Frågan är om det inte är en lite väl defensiv strategi. För som en del påpekar så märks effekterna av dom sänkta skatterna numera dagligen i Sverige genom försämrade skolresultat, en sjukvård i kaos och en infrastruktur som är eftersatt. Folk ser förfallet med egna ögon och förstår sambandet. Att då ha Moderaterna med Reinfeldt i spetsen gapandes om fler skattesänkningar är ju guldläge.

Här i Region Skåne föreslår vi socialdemokrater en skattehöjning på 60 öre. Ekonomin är nämligen körd i botten, personalen flyr och verksamheterna klarar inte av sitt uppdrag på ett tillfredställande sätt. Personal och patienter kommer i kläm. När jag berättar om vårt förslag för folk som jag träffar så är det mycket sällan som någon reagerar negativt på det här. Tvärtom är folk mycket positivit inställda till att vi äntligen vill ta tag i problematiken. Vi visar på ett alternativ till den borgerliga politiken som inger förtroende och hopp. Att då samtidigt ha Fredrik Reinfeldt stående i Stockholm och tala om ytterligare sänkningar är som en skänk från ovan.

Nu tror jag visserligen inte att partiledningen kommer att backa från sina tidigare utfästelser. Det skulle möjligen vara om prognoserna inför nästa år skulle vika avsevärt. Men mitt stalltips är att den fastlagda linjen lär ligga kvar och så var det med den saken.

*****

 

Bloggar: Ljunggren resonerar kring frågan. Fredrik om vårt lasarett

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Vad jobbar regeringen stenhårt för egentligen?

Köerna bara växer.
Foto: stockholmskallan.se

Terminsstart på våra universitet och högskolor betyder jaktsäsong för studenterna. Nya bostäder måste fixas och år efter år är kaoset mer regel än undantag. Idag berättas det om en rekordartad situation och då inte till det bättre. Studenter kan få vänta en hel termin på att få ett förstahandskontrakt.

Detta sker samtidigt som Sverige faktiskt har skurit ner på antalet studenter under högerregeringens tid vid makten. Så trots att det idag finns färre studenter och trots att tiden har gått så är det svårare idag för studenterna att få ett boende än vad det var tidigare. Någonting är alltså riktigt fel i regeringens plan för att hjälpa studenterna att hitta ett boende.

Fast man kan också vända på frågan och stilla undra om det kanske inte är så att regeringen vill ha en situation där studenterna inte kan hitta en bostad. Det finns nämligen en del indikationer på att det skulle kunna förhålla sig så.

För det första vill ju regeringen dra ner på andelen av befolkningen som går höre utbildningar. En mer elitistisk inriktning är tydligt deklarerad när det gäller våra universitet och högskolor. Då är det klart att en tuffare situation för studenterna gör att många ger upp.

Det andra argumentet följer då som en direkt konsekvens. Nämligen att arbetskraftsutbudet därmed ökar. Om fler tvingas ut i arbetslöshet ökar utbudet av arbetskraft vilket sätter press på lönerna neråt. Detta är helt i linje med regeringens övriga politik. Lönerna ska pressas neråt eftersom regeringen därmed vill stärka arbetsgivarnas makt. Jobbskatteavdragen är det tydligaste exemplet på detta och där råder ju inga tvivel om att i alla fall Moderaterna tänker fortsätta sin skattesänkarlinje.

Ett tredje argument för att sätta press på studenterna i bostadsfrågan är för att öka möjligheterna till andrahandsuthyrning. Detta är en reform som borgarna länge vurmat för och där dom tagit bort reglerna som förhindrade ockerhyror. Många desperata studenter i jakt på ett boende ger ju ett guldläge för den som vill hyra ut ett rum i sitt hus för en god profit.

Det finns fler argument för varför högerregeringen inte har några större ambitioner för att lösa studenternas bostadssituation. Alla dessa behöver inte dras här. Poängen har ju förmodligen redan gått fram. Jag är inte så säker på att regeringen vill lösa frågan. För om nu Attefall jobbar stenhårt med frågan och inte mer händer så verkar det ju nästan som om han faktiskt jobbar stenhårt just för att inget ska hända. Eller vad tror du?

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ja, varför är det aldrig deras ansvar?

Flyr undan ansvaret
Foto: posh24.se

Har fullt upp idag så det blir bara ett kort inlägg där jag spinner vidare på Staffan Lindströms, aka Jämlikhetsandens, bloggpost. Lindström ställer den befogade frågan om varför det aldrig är företagens ansvar? Detta med hänvisning till bland annat skolvalen och regionernas möjlighet att granska företagen bakom upphandlingar m.m. Frågan är högst påkallad och jag vill egentligen bara vidga frågeställningen. För det är inte många dagar sedan det uppdagades att byggarbetare, som arbetade på ett bygge där Stockholms Stad har ansvaret, fick 35 kr i timmen. Helt i strid med kollektivavtalen för byggnadsarbetare. Huvudentreprenören anlitar underleverantörer och avsäger sig allt ansvar för arbetsmiljö, avtal och löner. Såhär får det helt enkelt inte gå till och den som bär ansvaret måste vara huvudentreprenören. Så Lindströms fråga tål att upprepas:

Varför är det aldrig företagens ansvar?

*****

 

Bloggat: Peter J

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

En visa för den skånska vården

Dom flesta har nog redan hört och sett Henrik Jonssons cover "En fattig bonddräng" eftersom den delats flitigt på Facebook. Men den tåla att höras igen så jag drar mitt strå till stacken och lägger upp den här också. Det är en kraftfull känsla som kulturen kan skapa genom att sätta ord och bild på en verklighet som annars kan vara svår att ta till sig. Här har ni visan:

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst "Familjen Kennedy - En amerikansk dynasti" av Lennart Pehrson

 

Familjen Kennedy är en av 1900-talets mest kända och inflytelserika familjer i USA. Den mest kände företrädaren för familjen, John F. Kennedy (även kallad Jack), blev som bekant mördad 1963. Mordet blev ett startskott på en mytbildning som snabbt utvecklade sig till en legend. Kennedyfamiljen är på många sätt större i döden än dom var i livet.

Boken jag har läst är skriven av Lennart Pehrson och heter kort och gott "Familjen Kennedy - En amerikansk dynasti". I boken går Pehrson igenom familjens historia och dess medlemmars olika livsöden. Framgång och succé blandas med tragedi och katastrof. Politiska stordåd avlöses av sex- och drogskandaler. Familjens öde kan nästan liknas vid en välregisserad film med den enda skillnaden att verkligheten allt som oftast överträffar fiktionen.

Jag tycker att boken är intressant och den är även en lektion i hur amerikansk politik fungerar rent medialt. Utan pengar och en väloljad kampanjmaskin kommer man ingenstans i USA. Har man däremot detta kan man gå hur långt som helst. Själva boken är på ca 370 sidor i pocketversionen och språket är enkelt. Visserligen är det många namn som man ska hålla reda på men Pehrson upprepar ofta tidigare anekdoter och historier vilket gör att man snabbt minns vem det handlar om och hur historien hamnade just där den är för tillfället. Är du intresserad av amerikansk politik och historia så ska du definitivt läsa boken.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Frågorna som kräver svar av Reinfeldt

Frågor kräver svar.
Foto: aftonbladet.se

Idag talar Fredrik Reinfeldt i Gustavsberg. Hans tal i Almedalen fick enligt bland annat Metro/Yougov opinionssiffrorna att stiga. Idag presenteras dock en ny mätning i Aftonbladet från United Minds som i så fall visar att effekten av det där Almedalstalet inte var speciellt långvarig. Reinfeldt kommer väl försöka att visa glöd och engagemang idag igen för att på så sätt få några veckors lugn i opinionen. För trenden för Moderaterna är inte speciellt positiv just nu. I riket har känslan av att Moderaterna backat blivit bekräftad i dom senaste månadernas opinionsundersökningar. Siffror på 24-26 procent har börjat synas och det har verkligen inte hört till vanligheterna dom senaste åren. I Region Skåne är Moderaterna så impopulära att dom måste ha skydd av vakter för att inte bli bombarderade av ägg.

Att Reinfeldt och hans moderater säkert kan stiga lite i opinionen tack vare visat engagemang på scen är möjligt. Men Reinfeldts problem är att han inte kan svara på ett antal frågor kring avgörande delar i hans politik. Frågor som kräver svar.

Jobben. Den nymoderata arbetslinjen har havererat när arbetslöshetssiffror på upp över nio procent börjar höra till vanligheterna. Lösningarna som presenteras är samma lösningar som 2006. Det är fler jobbskatteavdrag, det är riktade skattesänkningar och det är andra generella skattesänkningar. Dessa ska kombineras med hårdare krav på arbetslösa. Utbudspolitiken fortsätter och inga åtgärder för att skapa fler jobb, dvs att öka efterfrågan vidtas.

Näringspolitiken. Regeringen får kraftig kritik från opolitiskt håll för att man skurit ner på antalet utbildningsplatser i den högre utbildningen. Rektorn för Lunds universitet, Per Ericsson, mer eller mindre sågar regeringen vid fotknölarna för den förda politiken. I en tid då andra länder bygger ut sin högre utbildning är det helt ologiskt att skära ner i Sverige. Tillsammans med den föraktfulla tonen från regeringens sida kring socialdemokratiska idéer som innovationsråd och satsningar på t ex höghastighetståg så blir Reinfeldt svaret skyldig på hur regeringen vill stärka näringspolitiken och öka den svenska konkurrenskraften.

Skolan och välfärden. Den moderatledda regeringens skolpolitik har havererat sen länge. Att låta Folkpartiet, utnämnt till "klyddarpartiet" så sent som förra veckan av Per T Ohlsson, sköta skolan har visat sig vara ett felsteg som kostat många barn och unga kvalité i utbildningen. Ett sammelsurium av åtgärder som pekar åt alla möjliga håll har inte fått svensk skola på rätt väg. Moderaterna har inga svar på hur en skolpolitik under deras ledning skulle vara annorlunda på något sätt. Dom har ju hittills gått med på Folkpartiets politik utan att göra något åt saken. När det gäller sjukvården behöver jag inte här upprepa allt men att det är kaos i Skåne är numera en nationell nyhet och angelägenhet.

Vinster i välfärden. Frågan har fått ny aktualitet i och med JB-konkursen. Nyheten om att riskkapitalister i det närmaste plundrar sina bolag för att säkra vinsterna utifall att reglerna skärps har möts med ro av Reinfeldt. Statsministern har undvikit en av dom hetaste politiska frågorna dom senaste åren och ju närmare valrörelsen vi kommer desto skyldigare blir han ett svar. Svenska folket nöjer sig inte med att Reinfeldt predikar valfrihetens evangelium när dom ser att skattepengarna rinner ner i fickorna på ägarna samtidigt som Aleris och andra vårdbolag missköter sitt uppdrag grovt.

Det finns fler frågor som statsministern är skyldig att svara på men jag tror att dessa fyra frågor är något av nyckeln för Reinfeldt. Om han ska vinna valet måste han kunna svara tillfredställande på dessa frågor. Hittills har han inte ens varit i närheten av några godtagbara svar och svenska folket låter sig inte förföras av tomt prat och hot om bristande regeringsalternativ. Så Reinfeldt, du kan visa hur mycket glöd du vill idag. Det kommer ändå inte hjälpa om du inte börjar leverera svar och politik som håller.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Vi får akta så att vårt folk inte sover

Det är nog ingen som har missat att Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket" har blivit teater. Pjäsen sätts upp på Alma i Stockholm. Det är nu bestämt att pjäsen ska spelas ända fram till valet. Min första reaktion är positiv. Jag har läst boken och man kan inte annat än förvånas över att författaren idag är Sveriges statsminister. I boken redogör Reinfeldt bland annat för sin inställning till svenska folket och denna inställning är inte någon trevlig läsning. Reinfeldt anser att svenska folket är "hjärntvättat" och att tron på välfärdsstaten är ett mentalt handikapp. Vad man ska ha i minnet när man läser det här är också att Reinfeldt knappast var någon duvunge när han skrev boken. Han satt i riksdagen och var ordförande för MUF. Så den som ser pjäsen måste ju förfäras.

Med allt detta sagt så vill jag ändå lyfta tanken att det kanske inte är så positivt att pjäsen spelas och då menar jag ur ett rent valtaktiskt perspektiv. För vi vet att "all publicitet är god publicitet" utom i vissa undantagsfall. Och även om en socialdemokrat som jag får ryck av pjäsen så är det inte så säkert att "opolitiske Svensson" får det. Tvärtom kan det ju växa fram en myt, helt i nymoderat anda, om att Reinfeldt minsann är en kulturell storhet som skriver teatermanus. I kombination med "den store statsmannens" pondus kan det bli en kraftfull motbild mot "den där svetsaren".

Nu är det ju inget som varken jag eller någon annan partistrateg styr över huruvida pjäsen ska spelas eller ej och det är precis som det ska vara. Men man måste nog ha någon form av beredskap här för att möta den moderata PR-maskinen och dess spinneri på den här uppståndelsen. För en sak är säker, underskatta aldrig någon. Särskilt inte Moderaterna.

*****

 

Bloggat: Kulturbloggen om pjäsen

 

Ladda ner boken här.

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Kungen i arbetsplatsolycka

Man tar sig för pannan!
Foto: svenskmjolk.se

Dagens tema är helt klart kungligheter. Zlatan i morse, en kung som sannerligen gör skäl för sitt epitet. Lunchens kung är vår arvsfurste och monark med sin hustru och tillika drottning. Kungen ska vara opolitisk och det gör han sitt bästa för att vara. Att det sen inte alltid går så bra är en annan sak. Som när han hyllar diktaturer och lägger sig i saker som han inte har att göra med. Eller tycker att media ska syssla med annat än att gräva i hans offentligt finansierade ekonomi. Men det kan ju räknas som olycksfall i arbetet. Arbetsplatsolyckorna ökar ju ordentligt i det här landet och kanske är det nu kungens tur att drabbas av denna eländiga utveckling.

Nu har ett olycksfall inträffat nämligen. Under ett besök i Sundsvall bar kungen och drottningen runt på en palestinasjal med trycket "Vår Aqsa och inte deras tempel". Den som kan sin Isreal-Palestinakonflikt inser snabbt att det här är ett budskap som knappast kan anses som opolitiskt. Det är snarare att betrakta som politisk dynamik.

För även om det vore intressant om kungen verkligen tog politisk ställning för den palestinska saken så tror jag nog att det hela är ett misstag av den lite större dimensionen. Någon har givetvis tänkt till på givarsidan och mottagarsidan, dvs kungen och hans kompisar, har inte tänkt till alls. Vad det hela kommer att få för konsekvenser är svårt att sia om. Upprörda israeler är väl att räkna med och en förstärkt språklig kompetens i kungens stab lär vara troligt i framtiden.

För kungen själv är det väl bara att vända blad och gå vidare som om inget hade hänt. Det har han ju gjort förr...

*****

 

Bloggat: Peter J

 

Läs mer på Socialdemokraterna

 



Kan bara hylla kungen

Foto: theguardian.com

Idag tänker jag inleda mitt bloggande med att hylla kung Zlatan. Han gick igår förbi Gunnar Nordahl i landslagets interna skytteliga och nu har bara Sven Rydell gjort fler mål. När man dessutom betänker hur oerhört mycket svårare det har blivit att nå den absoluta toppen och hur svårt det är att göra mål i dagens toppfotboll så inser man snabbt Zlatans storhet. Så hatten av för kung Zlatan!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Folkpartistiskt direktangrepp på den generella välfärden

Foto: rodaberget.wordpress.com

Att det är kris i den skånska vården är välbekant. Desperationen som börjar växa fram hos det borgerliga styret är påtaglig. Många av partierna i den styrande konstellationen börjar förstå att valet 2014 kan bli ett riktigt (välförtjänt) bottennapp för borgarna i Skåne. Därför kommer det ena utspelet efter det andra just nu. Miljöpartiet har klokt nog redan i våras signalerat för att skattehöjningar förmodligen är nödvändiga. Folkpartiet mumlade något liknande men har väl inte riktigt stått upp för den ståndpunkten. Och att man kommer att göra allt för att undvika en skattehöjning står klart i och med dagens nyhet att partiet kan komma att landa i kraftigt höjda avgifter på akutmottagningarna. FP är därmed beredda att offra bärande delar i den generella välfärdspolitiken för att slippa höja skatten.

Idén som lanseras går ut på att man ska kräva remiss till akutmottagningarna och att den som inte "måste" ha akutvård ska få betala kanske 7-8 000 kr för sitt besök. Hur den här remissgivningen ska fungera i praktiken är inte klarlagt. Det kanske kan fungera i dom större städerna där en vårdcentral kan placeras i anslutning till akutmottagningen. Men för den som bor långt ifrån stan är det här förmodligen inget alternativ. Dock är inte detta det mest alarmerande med FP:s förslag. Det är förslaget om avgiftshöjningen.

För vem ska avgöra om ett besök på akuten är "nödvändigt". Givetvis kan vissa besök avskrivas relativt enkelt. Men om man tänker på fall som lille Kevin eller den tvååriga flickan från Svalöv så är det inte så där alldeles enkelt att på förhand veta vem som behöver akutvård och vem som kan vänta. Konsekvensen blir att ett besök på akuten och tillgängligheten på den samma förvandlas till en klassfråga. Vågar du chansa och riskera en räkning på 7-8 000 kr eller ska du stanna hemma för det är ju "bara lite magknip". Det riskerar dessutom att uppstå enorma tolkningsproblem där överklagandena kommer att hagla vilket ytterligare ökar dom ekonomiska riskerna med förslaget. Både för patienten men även för Region Skåne.

Att det är ett stort problem att många söker sig till akuten när dom inte behöver akutvård är inget argument för att urholka likvärdigheten i vården. Redan idag köper folk sig förbi köerna i den offentliga sjukvården. FP:s tankegångar slår direkt mot hela idéen om den generella välfärden. Deras egna tillkortakommande i ekonomiska frågor och den ideologiska låsningen kring skatter driver alltså fram en utveckling som delar av FP och stora delar av den övriga borgerligheten faktiskt vill se. Med andra ord, borgerlig ideologi går inte ihop med den generella välfärdspolitiken.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Debattinlägg om den skånska sjukvården

Idag skriver jag tillsammans med min kamrat och bloggkollega Roger Jönsson om den skånska sjukvården på Helsingborgs Dagblads debattsida. Artikeln har även varit inne i Ystad Allehanda:

Trots att vi bor i olika delar av Skåne delar vi varandras oro för att våra nära och kära inte kan komma att få den vård de behöver inom sjukvården i Skåne. En sjukvård där människor far illa och sex personer har avlidit på grund av den rådande situationen.
En situation som den styrande alliansen med Moderaterna i spetsen, tillsammans med stödpartierna FP, C, KD och MP, försatt den skånska sjukvården i.
För vi vill vara väldigt tydliga här. Personalen i Region Skåne gör allt de kan utifrån de förutsättningar som ges och gör ett mycket bra jobb. Ansvaret för den rådande situationen är och förblir politiskt.
Konsekvenserna av detta ser vi i såväl verksamheterna som i media. Knappt går det en dag utan att man antingen får höra om misskötsel, stress och problem. På sistone har det framförallt handlat om förlossningsvården.
Vi har kunnat läsa om en organisation i upplösningstillstånd. Arbetsmiljöverket har hotat med att stänga akutmottagningar och avdelningar har riskerat att stängas på grund av hot om massuppsägningar.
Men allt detta är ändå inte det mest tragiska. Det har nämligen konstaterats att fem personer har avlidit i den skånska vården på grund av den rådande situationen under 2011. Nu visar det sig att även i november 2012 dog en patient på grund av den rådande situationen. Allt detta har ovanpå allt benämnts som ”tidningsankor” av det moderata regionrådet Michael Sandin.
För oss är det uppenbart att allt inte står rätt till på våra sjukhus.
I Helsingborg duggar vitena tätt på grund av överbeläggningar, trängsel och stress. Hotet om att käkkirurgin och delar ortopedin av någon outgrundlig anledning ska flyttas till Hässleholm finns kvar. Konsekvensen av detta är att kompetens riskerar att försvinna från lasarettet i Helsingborg. Ett kompetensdränage som i förlängningen kan hota akutverksamheten.
I Ystad minskar antalet vårdplatser, personal sägs upp vilket ökar stressen för de som arbetar kvar. Patienter ska transporteras till sjukhuset i Kristianstad, vilket leder till att ambulanskapacitet måste användas.
Vi socialdemokrater har konsekvent drivit en linje för att förändra och förbättra vården i Skåne, och förordar tre åtgärder.
1. Häv anställningsstoppet i vården och nyanställ de personer som behövs för att ge vården förutsättningar för att möta behoven. Det innebär cirka 1 300 personer mer i sjukvården.
2. Ge verksamheterna lugn och ro. De ständiga omorganisationerna måste upphöra. Vården måste få koncentrera sig på det den är till för, patienterna.
3. Ordning och reda i ekonomin. Stoppa besparingarna och de ständiga nedskärningarna. För detta krävs en skattehöjning. I vår budget landade den på 60 öre.
Det finns två tydliga alternativ för den skånska vården. Antingen fortsätter det kaos som råder och ekonomin körs i botten. Eller så röstar vi skåningar för ett maktskifte i nästa års val. Då har högern med Moderaterna i spetsen styrt i åtta år. Ekonomin, verksamheten och alla fagra löften har rasat samman. Det är dags att ändra på det 2014.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ett komplicerat problem som måste lösas

Foto: friends.se

Organisationen Friends presenterar idag skrämmande siffror om den svenska skolan. Var femte elev har blivit kränkt och lika många känner sig ensamma. Detta är alarmerande siffror som har betydligt större konsekvenser än den enskilda elevens eget helvete. För när man lägger till det fakutm att psykisk ohälsa sprider sig som en löpeld bland unga människor så inser man snabbt att det här inte bara är en rent mänsklig kostnad. Det kostar även enorma summor för samhället.

Vad beror då allt det här på? För mig som har arbetat i skolan och som kommer från en släkt full med lärare så känns svaret ganska enkelt. Dels handlar det om lärarnas stress, dels handlar det om att ickepedagogisk personal i form av bland annat elevassistenter, elevhälsa, korridorpersonal, städpersonal och vaktmästare blir allt ovanligare i våra svenska skolor, dels handlar det om ett allt mer utsorterande samhällsklimat.

Dom två första delarna är relativt enkla att ta ett helhetsgrepp om. Fler lärare i kombination med ökade satsningar på ickepedagogisk personal skulle göra stor skillnad. Om man betänker att en elev som mår psykiskt dåligt och hamnar i drogberoende kan kosta samhället så mycket som 600 miljoner kronor upp till 40 års ålder så känns satsningar på korridorpersonal eller fler kuratorer som en droppe i havet. Kortsiktigheten i det ekonomiska tänkandet där man ser till här och nu samt där man gör tolkningen att kakan alltid är konstant leder direkt till felbeslut när man betänker var man kan spara pengar.

Den tredje delen, att vårt samhälle är mer utsorterande idag än tidigare, är en stor politisk fråga som mer handlar om ett politiskt paradigmskifte än om enskilda insatser och åtgärder. 90-talskrisen i kombination med nyliberala idéer om det sovande folket har skapat ett samhälle där det inte längre är självklart att alla människor behövs. Människor tillmäts värde utifrån vad dom själva kan prestera, inte utifrån det faktum att dom är just människor.

Skolans utmaningar är många. Om man bara ser skolan som en utsorteringsmekanism där agnarna ska sållas från vetet och där kunskapsinhämtning är det allt annat överordnade målet så får man fram en form av lösning på det problem som Friends beskriver. Om man däremot ser skolan som något större än bara en transportsträcka som ska avklaras för att skola arbetskraften så kommer man fram till att problemet är mer komplext. Vilket i sin tur definitivt inte betyder att vi inte ska ta oss an det. Snarare är det ju precis tvärtom det.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Den borgerliga politiken är för mycket pajaskonster

Vården är en riktigt bubblare inför nästa års val. Jag skulle välkomna att vården stod högt upp på valdagordningen. Den som följt min blogg vet att här i Skåne är det kaos. I Stockholm är det också stora problem. Att just dessa två landsting/regioner dras med stora problem är inte så konstigt när man läser mellan raderna. Borgerliga ledningar driver en politik grundad på ideologiska vanföreställningar istället för att se till verklighetens utmaningar och problem.

Detta bekräftas idag av bland annat Bengt Jeppsson, professor i kirurgi. Han skriver i Norra Skåne om något som blir allt vanligare. Dåligt underbyggda beslut fattas utan hänsyn till experters och professionens synpunkter. Det här är en trend som går igen i såväl stat som landsting/region och kommuner. Så sent som igår kom nyheten om att Jan Björklund (FP) återigen backar från en av sina reformer. Inte undra på att skolan kommer att ta femton år att få rätsida på om Björklund ska hålla på som han gör.

En likhet som också finns mellan den utveckling som är i vården och hur det har sett ut i skolan är att borgerliga politiker i allt större utsträckning överger den svenska modellen och ger sig in i diskussioner som politikerna ska hålla sig undan ifrån såvida man inte sitter i t ex SKL:s förhandlingsdelegation. Lärarlönerna har diskuterats till leda dom senaste åren och nu ser vi hur stockholmska centerpartister i ett desperat profileringsförsök ger sig in i vårdens lönediskussioner. Ett annat exempel på när borgerliga politiker inte begriper vilka syltburkar dom ska låta bli är socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons utspel om tjänstepensionerna.

Det är ett stort problem att borgerligheten i sin iver att visa handlingskraft driver igenom omorganisationer, reformer och förändringar som inte är ordentligt förankrade och som ofta saknar mer än minsta möjliga parlamentariska stöd. Palme sa att svensk utrikespolitik inte är några pajaskonster och he, he och häpp, häpp. Denna beskrivning av den borgerliga politiken visade sig helt klart vara före sin tid. Vad vi ser nu är nämligen att inte bara utrikespolitiken utan stora delar av det borgerliga styret verkar agera likt den av Palme angripne Ulf Adelsohn. Släng in en fackla i röran och fly sen fältet. Så agerar inte en politiker som tar ansvar.

*****

 

Bloggat: Martin om Fas 3, Göran om vinster i välfärden

Läs mer på Socialdemokraterna 

Det här kan ge S, V och MP över femtio procent

Foto: fokus.se

Noterar att Stefan Löfven och Magdalena Andersson har en debattartikel på DN Debatt idag. I artikeln angriper L&A regeringen för dess flathet mot friskolorna. Den fria etableringsrätten är förödande för det svenska skolsystemets långsiktighet. Det är eleverna som får betala priset för regeringens experiment.

Jag tycker det är oerhört intressant att L&A tar den här fighten. Carin Jämtin hade också inne en artikel i Aftonbladet för en tid sedan om frågan. Partiledningen tar alltså fighten på bred front och signalerar att frågan om vinster i välfärden fortfarande lever. Det är bra och det är glädjande att kongressens beslut i våras nu börjar omsättas i faktisk politik. Politik som också visar sig hålla i testet mot verkligheten.

JB-konkursen är på sätt och vis skolområdets "Caremaskandal". Carema, och även Attendos, misskötsel av sina uppdrag på omsorgsområdet satte fingret på problemen inom vården. JB slår brutalt ner alla visioner om det perfekta friskolesystemet. Det är inte längre teoretiska diskussioner om konstadsdrivande verksamheter som urholkar likvärdigheten och undergräver långsiktigheten i välfärden. Carema, Attendo och JB är för evigt förknippade med en ohämmad kapitalism och dess effekter för den som råkar komma i vägen.

Frågan är om vinster i välfärden pga JB-skandalen kommer att leva in i valrörelsen eller om det blir en diskussion nu som sedan så sakteliga dör ut. I mina ögon vore en valrörelse som handlar om dom här frågorna att välkomna. Att kunna banka vinster i välfärden tillsammans med arbetslösheten i huvudet på Fredrik Reinfeldt vore mumma. Där vinner vi socialdemokrater varje dag. Det skulle även gynna V och MP med tanke på deras respektive partiers profil i frågan. Kanske är det ändå så att det är vinsterna i välfärden som kan pressa S, V och MP över femtio procent nästa år. Spännande blir det i alla fall!

*****

 

Media: Per T Ohlsson står återigen för dagens måsteläsning

 

Bloggat: Jan A

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst "Svensk maffia" av Lasse Wierup och Matti Larsson

Ny bok avklarad. Den här gången har jag läst den numera klassiska boken "Svensk maffia" av Lasse Wierup och Matti Larsson. Boken går på ett sakligt och kompetent sätt igenom den organiserade brottsligheten i Sverige och pekar bland annat ut dom största och mest brottsaktiva gängen i landet. Bland dessa gäng finns välkända organisationer som Hells Angels och Bandidos. Men även mindre kända grupperingar som Fucked For Life och Chosen Ones beskrivs och gås igenom.

Boken är på många sätt en skrämmande läsning om man inte har haft någon tidigare insyn i den här världen. Att gängen är olika och agerar olika är helt klart men att alla har fingrarna i en hel del olagligheter står utom all tvivel. Wierup och Larsson lyckas trots detta göra en granskning som inte blir moraliserande utan snarare ser saker för vad dom är. Världen ser ut så här vare sig du vill det eller inte.

Jag tycker boken är mycket läsvärd. Den är också numera den första delen av två. Boken "Svensk maffia - fortsättningen" har kommit ut eftersom originalboken är från 2007 och därmed mer är en historisk exposé än en dagsaktuell beskrivning. Pocketboken är på ca 370 sidor och språket är rakt, enkelt och hårt. Med tanke på att grova våldsbrott och annan tung kriminalitet beskrivs så ska man inte vara allt för lättskrämd om man läser boken. Den är tung men samtidigt oerhört nyttig för många misstänker jag.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Plötsligt händer det

Foto: http://lenasommestad.wordpress.com

Plötsligt händer det. Denna slogan är välkänd och ack så användbar. För det är verkligen så det känns ibland när man läser vissa nyheter. Igår var en sådan dag. Det var Peter Wolodarski som uppmärksammade på Twitter att Mark Carney på Bank of England (BoE) bröt ett nästan 35 år långt tabu i brittisk ekonomisk politik. Carney pekade ut arbetslösheten som sin största fiende och pratade om att sänka denna under sju (!) procent. Detta ska vara BoE:s stora utmaning och mål. Konsekvenserna av detta är större än vad man första kan tro.

För den som inte är insatt i ekonomi kan det låta som en självklarhet att en centralbank ska bekämpa arbetslösheten. Men dessvärre förhåller det sig i regel tvärtom. För den som följt den ekonomiska politiken dom senaste 30 åren är det nästan en självklarhet att centralbanker inte agerar mot arbetslösheten mer än möjligtvis indirekt. Centralbanker har inte brytt sig om arbetslösheten utan istället stirrat sig blinda på inflationen. Prisstabilitet som det kallas har varit det allt överordnade målet. I Sverige är det i princip så det fungerar. Det är därför som S driver frågan om att införa ett sysselsättningsmål för den ekonomiska politiken. Till att börja med i statsbudgeten. Om detta tar steget över och blir mål för Riksbanken också får framtiden visa. I USA har t ex Federal Reserve (Fed) att ta hänsyn till sysselsättningen så någon omöjlighet är det definitivt inte. Snarare är det tvärtom.

Vad det i grund och botten handlar om är hur man ser på den ekonomiska politiken. Är man för en passiv och svag stat som inte deltar aktivt i den ekonomiska utvecklingen, en så kallad monetarian eller nyliberal, så är det här rena helgerånet. Det är därför som det väcker sådan uppmärksamhet att just BoE gör den här markeringen. Storbritannian är trots allt thatcherismens hemland. Är man däremot som jag för en aktiv stat som agerar för att öka efterfrågan, en så kallad keynesian, så är detta glädjenyheter.

Följderna för den svenska debatten är som ni redan räknat ut stora. Plötsligt kan vi i S peka på exempel där centralbanker går från en strikt monetär linje till en mer keynesianskt inriktad ekonomisk politik och vips har debattens förutsättningar ändrats och våra argument har stärkts. Det känns riktigt bra att vi skånska socialdemokrater faktiskt lyfte den här debatten på kongressen i våras. Tiden talar för vår politik!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna