![]() |
Vem vinner? Foto: casinoreviewbank.com |
Läser man vidare i DN kommer man fram till en artikel om att självskadebeteendet bland unga män ökar. Nyheter kommer från SVT Nyheter och när jag går till den källan är artikeln visserligen lite fylligare men det saknas en sak enligt mig. Analysen. Varför skadar unga män sig mer idag än tidigare? Det resoneras mycket kring hur man upptäcker det och givetvis är det en mycket viktig diskussion. Men att upptäcka det är ju inte det samma som att förhindra det.
När jag tänker stilla på min kammare så vävs dessa tre nyheter i DN samman. Inte för att unga män blir gravida och inte för att dom är den vanligaste kategorin som är anställda på SAS (antar jag). Nä, istället är det dom övergripande konsekvenserna av det samhälle vi lever i som jag tror ligger bakom mycket av dom unga männens självskadebeteende. Arbetslivet är idag hårdare än tidigare. Tillfälliga anställningar, dåligt med jobb, försämrade avtal, pressade och utsatta scheman och arbetstider och allt högre krav på personalen skapar ett samhällsklimat som i grund och botten är väldigt paradoxalt.
I ena änden har vi dom undersysselsatta. Allt ifrån arbetslösa som inte får arbeta alls till tim- och deltidsanställda som gör allt dom kan för att få jobba mer. I andra änden har vi dom översysselsatta. Människor som jobbar för mycket och för hårt. Som jobbar övertid som regel och som får springa lite fortare och lite längre för vart år som går. Att människor mår dåligt i båda kategorierna är inte konstigt. Såväl skillnaderna som likheterna är stora men den psykiska pressen är på många sätt den samma och att sådant tar sig uttryck i sjukdomar, arbetsskador och lidande är inte något okänt. Tvärtom.
Diskussionen om arbetstidsförkortningar tar ofta avstamp i att vi ska dela på dom jobb som finns. Jag stödjer tanken om förkortad normalarbetstid. Men innan vi är där måste vi inse att vi faktiskt redan idag kan dela på dom jobb som finns. Utan att gå ner i arbetstid som första steg. 4,6 miljoner timmar arbetades över förra året. Det skulle innebära 117 000 jobb. Med andra ord skulle arbetslösheten inom "befintlig jobbram" kunna sänkas med nästan en tredjedel. Om vi bara organiserade oss annorlunda. Det skulle i sin tur spara massor av pengar i andra delar av samhällssystemet. T ex inom sjukvården. Vad det handlar om är synsätt, vilja och ambition. Det man hela tiden måste fråga sig är, om nu personalen och dom arbetslösa är förlorarna. Vem är då vinnarna?
*****
Bloggat: Roger om ett samhälle som slits isär
Läs mer på Socialdemokraterna
Din matematik om att dela på övertiden har inget ursprung i verkligehten, tyvärr är det ofta så med vänsterns räkne-exempel, det finns en anledning till att man inte kan anställa fler.
SvaraRaderavad gäller SAS så är det märkligt att sjukskrivningarna endast öker i Sverige, antingen är svenskar vekare eller så utnyttjar de systemet. Kanske hade det varit bättre att facken fick ebstämma så hade de SAS-anställda inte haft något jobb kvar alls.?
Min sambo kommer från ett utomeuropeiskt land, de jobbar MYCKET hårdare än svenskar men gnäller inte och är inte sjukskrivna.
Problemet med Sverige är att vi har världens högsta skatter, världens minsta lönespridning, EUs högsta lönekostnader. Detta betyder höga trösklar in på arbetsmarknaden samt att man inte kan ha någon överflödig anställd överhuvudtaget för det är för dyrt, vakna upp till verkligehten vänstern....
För övrigt har regeringen inte på något sätt lagt sig i arbetsmiljöarbetet som du påstår.
Leif dina kommentarer brukar vara bättre underbyggda än så här. Du har ju sakligt fel på punkt efter punkt.
RaderaFrågan om övertid är inget vänstern har räknat ut. Bland annat TCO pekar på fenomenet med att övertid tas ut istället för att ni personal anställs: http://www.utredarna.nu/matsessemyr/2010/01/19/ratt-arbetslinje-i-efterkris-politiken/
Att sjukfrånvaron ökar när arbetsmiljön försämras är tydligt belagt. Landstinget i Kronoberg skriver t ex om detta. Dom är knappast ensamma om den uppfattningen: http://www.ltkronoberg.se/upload/Dokument/Halsa_och_vard/Hitta_ratt_i_varden/Psykiatri/Vuxenpsyk_klin_ljungby/stressbeskrivning.pdf
Vi arbetar färre timmar per person men har högre BNP i väst-Europa än vad många andra länder har och gör. Det betyder i grund och botten bara en sak, vi har högre produktivitet. Du jämför alltså äpplen och päron.
För det första har vi inte världens högsta skatter (räknat av andel av BNP) i världen. http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Skattetryck/Skattetryck-i-Sverige-och-internationellt/
För det andra innebär ökad lönespridning inte sänkt arbetslöshet eller förbättrad välfärd. Vi har haft en drastisk ökad lönespridning sen 90-talet men arbetslösheten är idag fyra gånger så hög som vid 90-talets början. Välfärden är knappast bättre idag relativt 90-talet. Visst kan man välja Caremas blöjvägning eller Attendos pissnotor men tidigare födde man inte på handikapptoaletter och folk dog inte pga för lite personal på våra akutmottagningar.
Att arbetsmiljöarbetet har försämrats under nuvarande regering är väl belagt. En av deras första åtgärder var att lägga ner Arbetslivsinstitutet. Man la även ner stödet till skyddsombudsutbildningarna. En löntagare dör i veckan i Sverige i arbetsmiljörelaterade olyckor. Olyckorna utan dödlig utgång ökar även dom.
http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=regeringen_har_tungt_ansvar_for_forsamrad_arbetsmiljo_1334809810527
Vill bara nämna att kommentaren ovan inte är från mig (som brukar skriva kommentarer här emellanåt).
RaderaKänns väl ganska uppenbart att vederbörande har sina politiska sympatier betydligt längre till höger än vad jag har.