Reinfeldt har utrotat massarbetslösheten!

Idag får många stå med mössan i handen och vänta på ett jobb. Här är en förvånad mössa i handen.
Foto: pusha.se

Tillbaka vid skrivbordet igen efter två dagars frånvaro pga bröllop. Inte mitt eget då utan en god väns. Men vardagen närmar sig så sakteliga och snart är även semestern slut. Faktum är att det för min del redan börjat dra igång lite igen. Det är kul. Jobbet och politiken är ju så oerhört spännande och stimulerande och hur skönt än semester är så vill man ju ändå komma igång igen. Det är en lyx att kunna gå till jobbet. Att ha ett jobb idag är nämligen på många sätt en lyx även om 90,9 procent har ett jobb. Normalt sätt är något som 90 procent av befolkningen har inte riktigt att betrakta som lyx kanske men med tanke på vilket lidande det innebär att inte ha ett arbete så blir arbetet så oerhört mycket mer värdefullt.

Därför är det också märkligt att det inte pratas mer om den arbetslöshet vi har. 9,1 procent är arbetslösa. 484 000 är utan jobb. Människor som givetvis ska ha ett jobb. När sittande regering skriver om arbetslösheten är det närmast i förnekelsetermer. Kent Persson, partisekreterare för M, skriver idag rena rappakaljan i Helsingborgs Dagblad där han "lagar siffror efter läget". Vad man dock kan konstatera när man läser Persson är att regeringen helt uppenbart är nöjda med läget. Regeringen ser inga skäl till att göra några förändringar i sin politik. I en politik som alltså har lett oss fram till en arbetslöshet som närmar sig tvåsiffriga nivåer.

Peter Johansson skriver föredömligt om hur media på många sätt hänger på det här. Eller snarare hur media väljer att inte hänga på någonting alls. SCB:s siffror presenteras med en torftighet som är lika torr som gräset är nere på gården efter den här julimånaden. Några analyser av eller kommentarer till läget syns knappt till. Det är som om 484 000 människors livsöde är utan betydelse.

Annat var det 2006. Ett enkelt lackmustest på hur diskussionen i media gick då är att se vad DN skrev. Vad man då ska ha i minnet när man läser ovanstående är att det vid den här tidpunkten var runt 6 procents arbetslöshet. Peter Wolodarski skrev såhär 15/5 2006:

"Knappt ett decennium senare är massarbetslösheten fortfarande olöst."

Ledarsidan skrev såhär 23/8 2006:

"Men deras (alliansens min anm.) gemensamma plattform ger dem en god grund att kämpa från. Alliansen sätter massarbetslösheten i första rummet, den arbetslöshet som enligt socialdemokraterna knappt finns och i alla fall inte är något problem därför att den försvinner av sig själv om inte i morgon så i oktober."

Det är också intressant att läsa t ex Per T Ohlssons spalt från igår. Texten är egentligen ett inlägg i försvarsdebatten och kan väl närmast ses som ett kåseri över en annan tid men det talande för texten är att Ohlsson i sin skönmålande beskrivning av 60-talets Sverige nästan helt bortser ifrån att det i princip rådde full sysselsättning vid denna tidpunkt. En av dom absolut största skillnaderna som finns mellan dagens Sverige och det Sverige som fanns före 1990 är att den fulla sysselsättningen har försvunnit.

Analysen av arbetslösheten och dess negativa effekter på samhället i allmänhet och individer i synnerhet har mer eller mindre försvunnit från den mediala agendan. Om det var så att det rådde full sysselsättning och massarbetslösheten hade försvunnit av det skälet hade jag inte varit förvånad. Det som förvånar mig är att skälet till att begreppet massarbetslöshet har försvunnit som begrepp ur diskussionen är att regeringen Reinfeldt har höjt arbetslösheten så mycket att begreppet inte längre räcker till. Så konkret kan man konstatera att Reinfeldt löste massarbetslösheten genom att höja arbetslösheten en nivå till. Vad som råder idag kan man ju fundera på. "Krisartat hög arbetslöshet" kanske?

*****

 

Bloggat: Peter J, Alliansfritt

 

Läs mer på Socialdemokraterna