Ett tragiskt drama i hur många akter?

Foto: twainquotes.com

Som jag berättade för er i måndags så tillbringade jag junis tolv sista dagar i Grekland. Skälet till detta är enkelt. Jag ville komma bort en stund. Att valet föll just på Grekland berodde främst på att jag har mycket goda vänner där. Närmare bestämt i Kastoria i norra delen av landet.

Bilden av det krisande Grekland är väldigt mörk. Läser man tidningsrubrikerna här i norra Europa så kan man få uppfattningen att landet är totalt utan hopp. Rent budgetmässigt är det kanske så på många sätt också. Men när man pratar med många greker så har dom ändå en hel del hopp om framtiden. Unga människor ser EU som en möjlighet att flytta utomlands och få arbete. Ungefär som med Danmark och Norge för oss i Sverige. Utan dessa länder hade vår ungdomsarbetslöshet varit väsentligt högre. Öppna gränser ger stora möjligheter att klara strukturomvandlingar.

Just strukturomvandlingarna är också något som många greker jag mötte faktiskt välkomnade. Det gör ont just nu men på längre sikt ser grekerna att det kan komma någonting gott ur allt det här. Framförallt hoppas man på att krisen ska rensa ut många av dom föråldrade reglerna som finns inom såväl offentlig förvaltning som på arbetsmarknaden. Likaså hoppas man på att korruptionen ska brytas och att politikerna ska börja arbeta för det gemensammas bästa och inte för sin egen personliga vinning.

Just korruptionen är ett jätteproblem som undergräver hela landets moral. Det var inte många greker jag träffade på som ville betala skatt. Skälet var enkelt. Dom försäkringar och tjänster som det offentliga levererade höll inte måttet. Man betala för ett skydd som inte existerade. Urholkade socialförsäkringar sänker betalningsviljan. Ett fenomen som vi även ser i andra länder inklusive Sverige.

Det som dock slår en när man reser runt i landet är kontrasterna. Motorvägarna är stora och breda. En del är dessutom väldigt nya och moderna. EU-pengar har lagt mycket asfalt. Asfalt som dessvärre inte utnyttjas. Antalet bilar som man möter på vissa sträckor kan understiga tio bil per mil även under dagtid. Lastbilarna är väldigt få. Vägtullar och höga bensinpriser omöjliggör t ex arbetspendling för många greker. Något som i sig är direkt tillväxthämmande. Likaså är väldigt många grekiska hus nya och mycket vackra. När man då vet att landets produktivitet är långt under landets levnadsstandard så inser man snabbt vilken enorm bubbla som landet levt i sedan EMU-inträdet. Vill man se en fysisk manifestation av onaturligt låga räntor är Grekland typexemplet.

Krisens tecken syns på många fler sätt. Enligt utsago från grekerna själva är det betydligt mindre folk på kaféerna idag än tidigare. Fler tvingas till odling av egna grönsaker och många butikslokaler står tomma i städerna. Misstron mot framförallt Tyskland är enorm men även USA och Kanada får sig en slev. Dessutom är rädslan för krig påtaglig. Med vem är dock lite oklart.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna