Det går inte bra nu

Det blir inte bra när det krymper.
Foto: http://metrobloggen.se/majsan47

Sveriges ekonomi krymper. I kombination med 9,1 procents arbetslöshet är det här riktigt dåliga nyheter. Hushållens konsumtion var lägre än förväntat. Företagens investeringar sjönk och dom offentliga utgifterna orkade inte dra upp BNP till förväntade nivåer. Kort sagt kan man säga att det inte ser bra ut alls för svensk ekonomi just nu.

Något annat är egentligen inte att förvänta heller. Om man väger samman ett Europa i kris där faran ingalunda är över, en inflationspolitik som misslyckas år efter år och ett överskottsmål som fortsätter att dra undan pengar från ekonomin så är det inte speciellt konstigt att siffrorna pekar neråt. Där är inget som drar ekonomin. Att hushållen och företagen håller igen är självklart. I kristider är folk försiktiga och varför ska företagen investera i produktionskapacitet som inte är nödvändig för dagen. Även om det kommer att straffa sig i längden så är det svårt för företagsledningar med kvartalskniven på strupen att motivera kraftiga investeringar när ingen vändning är i sikte. Kvar finns då bara en som kan vända utvecklingen och det är staten.

Att inte låna pengar till produktiva investeringar i ett läge när räntorna och statsskulden är mycket låga är kvalificerat vansinne. Dels lär vi inte kunna låna billigare i framtiden, dels försitter vi en historisk chans att bygga Sverige starkare när i princip alla andra i västvärlden måste hålla igen. Socialdemokraternas beslut på kongressen att öka lånefinansieringen av infrastruktur är därför helt rätt. Vad Anders Borg tänker göra är höljt i dunkel.

För tänk er in i Borgs situation. Han har en arbetslöshet som är historiskt hög och som han i alla fall symboliskt måste bekämpa för att få trovärdighet i nästa års val. Därtill krymper ekonomin vilket gör att utrymmet för vidlyftiga skattesänkningar är minimalt. Det som givetvis lockar är att använda pengarna från överskottsmålet, pengar som han redan har använt i tidigare, men då öppnar han sig för stark kritik från oppositionen. För S är manöverutrymmet mycket större kring överskottsmålet med tanke på att LO så tydligt har deklarerat att man stödjer ett borttagande av målet. Dessutom finns det ett stort stöd i partiet för att riva upp kongressbeslutet kring överskottsmålet. Det märkte man om inte annat under debatten kring frågan. Men för Borg blir det problem eftersom hela hans politiska karriär är byggd på att vara herr Svångrem.

Konsekvensen är att det inte återstår så mycket för Borg mer än vänta och se. Höstens budget är den budget som kommer att granskas under nästa år och även om vårproppen är viktig, det såg vi inte minst i förra valrörelsen, så sätter höstbudgeten ramarna för hela valrörelsen. Om inte Borg kan bjuda på en enda storsatsning i likhet med ett femte JSA så tappar han slagkraft. För hur hårt han än håller i tyglarna så nog måste man kunna bjuda väljarna på några större satsningar under ett valår. Allt annat är ju att signalera att man varken kan eller vill något med sitt maktinnehav. Vilket visserligen är en ganska träffande bild av det borgerliga styret dom senaste två-tre åren.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna