Lite vila

Jag kommer att posta lite mer sällan nu en tid framöver då jag går in i lite sommarvila nu. Men misströsta inte. Jag är snart tillbaka i full galopp igen! Tjoho på er! 

Vi måste byta både chaufför och buss

Dags att byta buss.
Foto: samlaren.org

Incitamentssamhället. Så skulle man kunna beskriva Sverige anno 2013. Ett land där ekonomiska incitament har blivit normen för hur verksamheter utformas och där nationalekonomins rationella individer är den enda form av mänskligt liv som finns. I alla fall om man ska beskriva hur politiken i regeringskansliet utformas.

Ni kan historien. Folk ska jobba mer genom stärkta incitament till arbete (jobbskatteavdrag och sänkta ersättningar). Fusk med VAB ska motverkas genom att sjukintyg ska lämnas från första dagen. Breda sänkningar av arbetsgivaravgifterna för unga ska få företagen att anställa fler ungdomar. Särskilda pengar ska ges till områden som lyckas bra med att motverka segregation, arbetslöshet och förbättra skolresultat. Skattefria zoner ska få företag att etablera sig på en viss geografisk plats. En särskild "kömiljard" ska minska köerna i vården.

Effekterna av åtgärderna är i regel osäkra, dåligt belagda eller direkt kontraproduktiva. Dessutom är åtgärderna ofta belamrade med bieffekter av skiftande slag. Bieffekter som dom teoretiska modeller som tankarna bygger på inte har förutsett eller ibland till och med inte tagit hänsyn till. Just kömiljarden är ett tydligt sådant exempel.

Frågan har lyfts tidigare av diverse landstings- och regionpolitiker. Kömiljarden stimulerar till att beta av köerna utan hänsyn till behovet av vård. I korthet kan det innebära att en förkyld yngre hen går före en multisjuk äldre hen. Fenomenet tangerar på många sätt vårdcentralsetableringarna i Stockholms län där man tjänar mer på att etablera sig i ett område med lågt vårdbehov jämfört med ett område där vårdtyngden är större. Incitamenten får alltså bieffekter som bryter mot rent moraliska och etiska överväganden.

Den här sjukan är typisk för det tänkande som kom in i offentlig sektor under 80- och 90-talen. New Public Management är namnet och målstyrning, incitament och kundtänkande är signifikativt för metoden. Att offentliga institutioner ska konkurrera med varandra om en pott med pengar genom att uppnå fastställda "mätbara" mål är sinnebilden för hur systemet fungerar. Att sedan människor kommer i kläm för att målen ska nås är "spill man får räkna med". Kvalité blir att nå mätvärden, inte att leverera heltäckande lösningar där professionen får utnyttja sin fulla kompetens och allt sitt kunnande. Stuprören i den offentliga verksamheten blir till sugrör i allt snabbare takt.

Att det här nu börjar komma upp till ytan spelar oss socialdemokrater rakt i händerna. När människor ser effekterna av incitamentssamhället kommer en reaktion att komma. En reaktion som vill se andra värden än ekonomisk utformade modeller som bas för politiken. Men för att vi ska kunna utnyttja den här reaktionen måste vi rannsaka oss själva och framförallt måste vi ha ett alternativ som är trovärdigt. Då räcker det inte med att byta busschaufför på samhällsbussen. Vi måste skaffa oss en helt ny modell med en betydligt bättre ratt.

*****

 

Bloggat: Martin om arbetslösheten, Peter H om frågor som inte ställts och Region Skånes sossar besöker sjukhus

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Har vi ett monopol ska det hållas

Foto: nwt.se

14-procentigt vin säljs i våra matbutiker. Vinexperten Edward Blom menar att risvinet är fullt drickbart. Enligt Helsingborgs Dagblad smakar ett annat 5-procentigt vin vedervärdigt. Hur det är med den saken spelar i mina ögon mindre roll. Problemet är att det säljs i vanliga livsmedelsbutiker.
För en sak ska man ha klart för sig. Kan ungdomar hälla i sig häxblandningar från föräldrarnas spritskåp så är lite matlagningsvin inga konstigheter att trycka i sig. Det är till och med så illa att ungdomar trycker i sig handsprit om det krisar riktigt ordentligt.

Jag tycker det är helt orimligt att så starka alkoholprodukter säljs i matbutiker. Framförallt med tanke på att det säljs som livsmedel. Att folk häller i sig handsprit där man har i medel för att motverka just drickandet är svårt att göra något åt även om man kan begränsa tillgängligheten om man nu skulle se att sådant missbruk breder ut sig. Men matlagningsvinet är nej, nej och nej i matbutik. Har vi ett alkoholmonopol så ska det hållas.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Regeringen som (V)åt dröm

Foto: regeringen.se

Vänsterpartiet har gjort en intern enkätundersökning. I denna konstateras att en stor majoritet av Vänsterpartiets lokala avdelningar vill se en trepartiregering med S och MP. En minoritet ser helst en tvåpartiregering med S. Resultatet är väntat. Det är orealistiskt för V att ingår i några andra typer av regeringskonstellationer.

Frågan är dock om V kommer att ingå i en regering efter valet. Jag tror inte det. S kan nämligen inte gå in i en valrörelse och binda sig vid att V ska ingå i regeringen. Det försökte vi 2010 och det gick inte. Att efter valet då släppa in V i regeringen skulle förmodligen skapa problem för S och MP rent förtroendemässigt.

Det var mer än en dörr jag knackade på i valrörelsen 2010 där folk öppnade och svarade att "jag röstar gärna på S men aldrig om ni släpper inte kommunisterna i regeringen". Detta ledde obönhörligen till en diskussion om huruvida V var kommunister eller ej. En diskussion som var lika fruktbar som huruvida man kunde rösta på S när Mona Sahlin var partiledare. När diskussionen börjar handla om sådana saker har man förlorat.

Min personliga uppfattning är att Vänsterpartiet definitivt inte är några kommunister. Det räcker med ganska elementära kunskaper i statskunskap eller nationalekonomi för att räkna ut det. Men problemet är att det finns massor av människor i vårt avlånga land som ser Lars Werner och CG Hermansson framför sig när man säger "Vänsterpartiet". Det innebär att oavsett vilka argument man för fram så kommer dom aldrig att rösta på någon som släpper in V i en regering. Det vore som att rösta in Brezjnev i regeringen i deras ögon.

Tidens tand gör att den här typen av reaktioner så sakteliga kommer att försvinna. Men jag tror att Vänsterpartiet skulle vinna på att göra något större av sin brytning med kommunismen. Hur är upp till någon annan att fundera ut men för S är det mycket svårt att innan ett val låsa sig vid en regering där V ingår. Inte för att det på något sätt är sakligt utan för att val även handlar om emotioner och känslor. Rent krasst är det förmodligen också så att V inte skulle fälla en S eller en S-MP-regering. I många sakfrågor är man ju helt överens. Eller?

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna  

Ställ upp för FN i Syrien Calle

Foto: manskligarattigheter.se

Situationen i Syrien förvärras dag för dag. Det är en klyscha men när nu regimen bevisligen har börjat använda sig av kemiska stridsmedel så är det svårt att inte använda sig av den. FN har gjort en förfrågan om Sverige kan tänka sig att skicka trupper till Golanhöjderna. Carl Bildt ställer sig tveksam till en sådan aktion. Motivet till tvekan är bland annat att det är farligt att skicka trupper dit.

Jag häpnar över detta argument. Svenska trupper ingår i en attackstyrka i Afghanistan där svenska yrkessoldater agerar tillsammans med NATO i ett krig som sedan länge har förlorat sin legitimitet. Att detta krig är farligt har Bildt aldrig lyft som motiv för att dra tillbaka några trupper. Nu när en FN-insats behövs för att bevara freden i regionen kring Syrien så tvekar Bildt.

Min skepsis är stor mot militära insatser. Jag anser inte att Sverige ska delta i anfallskrig i någon form. Men att Sverige ställer upp med fredsbevarande trupper för att förhindra att ett krig sprider sig är för mig elementärt. Det har vi alltid gjort sen Cyperns dagar. Att detta sen är farligt är väl helt självklart. I dagsläget är det dock ställt utom allt rimligt tvivel att dom soldater som vi skickar till en konflikthärd är fullt medvetna om vad dom ger sig in på. Man blir inte yrkessoldat om man inte är beredd att åka till krigsområden. Så Bildt, sluta tveka, ställ upp för FN och freden i världen.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Lysande av Reinfeldt!

Tittare under Reinfeldts anförande igår?
Foto: puppylove.blogg.se

Idag är på många sätt "dagen efter". Budgetmötet i Helsingborg är slut, likaså var det partiledardebatt i riksdagen igår. Sommarlovet har nu börjat i riksdagen och ett visst politiskt stiltje infinner sig därmed. Almedalsveckan börjar 30 juni i år och det kröner på många sätt den här vårterminens politiska verk. Jag ska dock inte dit i år utan väljer att faktiskt ta en lite längre semester denna sommar. Vi politiker lär ju få vår beskärda del av jobb nästa år.

Det bestående intrycken av partiledardebatten igår är väl annars två. Det ena är att Reinfeldt nu försöker visa sig mer aktiv, mer engagerad, mer laddad. Han börjar inse att "Göran Persson"-stämpeln sätter sig väldigt fort och därför kommer Reinfeldt, fullt logiskt, att göra allt för att framstå som pigg, glad och handlingskraftig. Givetvis kommer han i detta försök att vara ivrigt påhejad av sina stödtrupper som kommer hylla varje ansats till tändning eller glädje hos den trötte och slitne statsministern.

Det andra intrycket är Moderaternas nya siffertrixande. Moderaterna gör sin vana trogen ett tappert försök att definiera om verkligheten och ändra förutsättningarna i debatten. Genom egna hemmasnickrade räknesätt vill man framställa arbetslösheten som lägre än vad den är enligt officiell och objektiv statistik. SCB och Arbetsförmedlingen får alltså stå tillbaka för partisekreterare Kent Perssons egna siffror. Siffror där t ex personer i förvaringsåtgärden Fas 3 inte räknas.

Metodologin känner vi igen från Reinfeldts "etniska svenskar mitt i livet"-resonemang och från hans pressekreterares uttalande om att "om man inte räknar översta och understa tiondelen  av befolkningen så är inte ojämlikheten så stor". Även Annie Lööfs numera klassiska matematik i fråga om ungdomsrabatten kan räknas till denna verktygslåda.

Jag tycker det här är helt lysande. När ett politiskt parti väljer att försöka trixa med siffrorna för att dölja sina egna misslyckanden, istället för att ta tag i problemen som verkligheten presenterar, så betyder det att lösningarna och idéerna är slut. En siffertrixande Reinfeldt kommer aldrig att framstå som den där hungrige utmanaren som sopade banan med Göran Persson. Reinfeldt kommer istället framstå som den som ignorerar ett trängande behov i samhället och som inte bryr sig om det, av väljarna, utpekade problemet.

Förtroendet för Reinfeldt bygger till stor del på att han upplevs som trygg och stabil. Men stabiliteten bygger på ett slags kontrakt med väljarna om att han alltid ska ta fighten för jobben och för en stabil ekonomi. Detta kontrakt bryter Reinfeldt när han inte vill se arbetslösheten som ett problem. Likaså bryter Anders Borg kontraktet när han tummar på det statsfinansiella ramverkets regler. Man ska givetvis inte dra för stora växlar på enskilda debatter men jag skulle tro att gårdagens debatt på många sätt kommer att ses som början på slutet för Reinfeldt. I september 2014 får vi se om jag fick rätt.

*****

 

Bloggat: Martin två gånger, Göran en.

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Nu ser vi framåt mot valet

Foto: expressen.se

Dagens första inlägg blir det nyhetsbrev som jag skrev i min roll som politisk sekreterare den här veckan:

 

Det här nyhetsbrevet tar naturligtvis avstamp i det nyss avslutade budgetmötet. Jag säger nyss trots att det är torsdag idag för mötet höll på till långt in på kvällen igår. Det var slut runt niotiden och då hade det pågått sedan tisdagsmorgonen med uppehåll för nattvila. Sammanlagt ett dygn ungefär har Helsingborgs kommunfullmäktige kämpat för att få ihop en budget för valåret 2014.

För oss socialdemokrater var utgången av mötet bra. Vi fick igenom ett stopp för Hamnleden, bussfiler på Drottninggatan, stopp för delade turer i kommunen (om inte arbetstagaren själv vill ha det) och sen lite annat smått och gott i utredningsväg. Sammantaget är detta på sätt och vis den budget då Moderaterna har fått mest stryk i sedan valet 2010 och man kan konstatera att det parlamentariska läget ingalunda är så säkert som Peter Danielsson (M) stundtals verkar vilja göra sken av.

Som åhörare till debatterna har det givetvis kliat i både fingrar och hals på mig. Man vill ju slänga sig in i debatterna med liv och lusta. Samtidigt kan jag inte annat än vara stolt över hur mina kamrater skötte dom debatter som var. På punkt efter punkt skickade vi socialdemokrater upp företrädare som tog fighten för våra ståndpunkter och för våra åsikter. Trots klassiskt borgligt snack om att vi skulle vara slarviga, ansvarslösa och dåligt pålästa så fick borgarna slita ordentligt för att försvara sig och i ett flertal debatter blev det väldigt tydligt att vi i Socialdemokraterna sitter med dom starkaste argumenten.

Jag kan nu konstatera att vi går in i det sista skedet av den här mandatperioden. Nästa budget som läggs om ett år är valbudgeten. Det är skarpt läge och den budgeten som läggs nästa år är den budget som helsingborgarna kommer att leva med under 2015. Huruvida den budgeten kommer att bli röd eller blå är svårt att spekulera i nu. Den kanske till och med blir rödblå med tanke på att valnatten 2014 kan ställa om spelplanen fullständigt. Vi socialdemokrater söker stöd för vår politik och kommer att göra vad vi kan för att driva igenom den. Nu ser vi framåt. Nu ska vi vinna valet!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Julafton för politiska nördar som jag! #pldebatt och #kfhbg

Foto: superninja.se

Just nu pågår såväl budgetdebatten i Helsingborgs kommunfullmäktige som partiledardebatten i riksdagen. Kvalitén är lite varierande, i båda debatterna, men som politisk nörd kan man inte annat än njuta. Det som glädjer mig extra mycket är att jobben har varit uppe i båda församlingarna. Jag ser detta som ett tecken på att jobben verkligen kommer att bli huvudfrågan i valrörelserna nästa år och det kommer i allt väsentligt att gynna Socialdemokraterna. S har högst förtroende i jobbfrågan och verkligheten talar starkt emot borgarregeringen.

Vi socialdemokrater här i Helsingborg vill satsa 34 miljoner kronor på att halvera ungdomsarbetslösheten. Stefan Löfven vill att Sverige om sex år ska ha den lägsta arbetslösheten i EU. Både i riksdagen och i kommunfullmäktige här i Helsingborg driver vi 90-dagarsgarantin. Något svar från borgarna har vi än så länge inte sett.

Det spekuleras mycket kring just detta. Vad ska borgarna göra? Deras skattesänkningar har inte fungerat, det har till och med Dagens Nyheter konstaterat, så vad ska Reinfeldt och Borg då göra? Jag noterar två linjer i den här diskussionen.

En handlar om ett femte jobbskatteavdrag. Moderaternas partisekreterare Kent Persson har varit ute och snurrat i den här linjen. Den andra linjen är en linje som jag hör när jag pratar med en del politiska bedömare. Den handlar om att Anders Borg kommer att använda ett slopat överskottsmål till att skicka tillfälliga stimulanser till kommunerna och för att skjuta till någon större enskild stimulans till hushållen.

Jag vet inte vilken linje M kommer att välja. Det kanske finns en tredje linje som bygger på något helt annat. Det skulle kunna vara en sparalinje som är beroende av hur utvecklingen i Europa blir. Skulle det mörkna ytterligare under hösten/vintern så skulle det inte förvåna mig om Borg faller tillbaka i denna retorik. Det enda jag vet är att valrörelsen kommer att bli oerhört intensiv och jag misstänker att den kommer att börja redan i vinter. EU-valrörelsen kommer förmodligen bli mer av en inrikespolitisk debatt än en Europapolitisk dito. Hur som helst ser jag fram emot att prata jobb, jobb och jobb. För där kommer vi socialdemokrater att vinna.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Har vi fått tillbaka Göran Persson eller?

Foto: sverigesradio.se

Miljöpartiet har granskat statsministerns anföranden sedan 2010 och kan konstatera att Reinfeldt inte bryr sig särledes mycket om klimatet. Ska man tro MP:s granskning så bryr han sig inte alls. Nu tror jag säkerligen att Reinfeldt rent personligt kan bry sig i alla fall lite grann om klimatet men vi vet att Reinfeldt i princip väljer sitt offentliga agerande utifrån taktiska, inte sakfrågemässiga, ställningstagande. Är det viktigt att prata om en fråga, som t ex klimatfrågan var i samband med Köpenhamnsmötet 2009, då ger Reinfeldt järnet. Samma sak med arbetslösheten inför 2006 års val. Då var det den stora frågan. Nu, när arbetslösheten har bitit sig fast på en betydligt högre nivå än 2006 så är Reinfeldt föga förvånande tyst.

Det här är inte ansvarsfullt. Som politiker måste man se utmaningarna, identifiera problemet och leverera lösningar. Så driver man såväl politikutvecklingen som samhället framåt. Man har som statsminister ansvar för att samhället inte står still eller rent av går tillbaka. Vi vet att dagens ungdomar i stor utsträckning tvivlar på framtiden. Många tror inte längre att dom kommer ha ett bättre liv än vad deras föräldrar har haft. Det här är ett hot mot hela moderniteten och hela framstegstanken. Reinfeldt duckar den här frågan när han väljer att inte prata om klimathotet eller om arbetslösheten.

Jag såg dokumentärserien om Göran Persson i helgen. Serien som är gjord av Erik Fichtelius speglar via intervjuer med Persson hela den resan som en statsminister kan göra. Från glad och laddad till trött och seg. När man ser klippen på Reinfeldt ifrån dokumentären så kan man konstatera att det är en stor metamorfos som har skett. Från gladlynt och skämtande nykomling med ett sug i blicken till den gråa, trötta och direkt tråkiga statsministern som vi har idag. Reinfeldt kritiserade Persson stenhårt för att vara trött. Jag tror inte att Reinfeldt för sitt liv kunde tro att han själv skulle hamna i samma situation på ungefär sju år. Tänk vad tiden kan gå fort.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Då ska väl Tillväxtverket flytta till Perstorp

Foto: DO

 

Assimilationsminister Erik Ullenhag har beslutat att Diskrimineringsombudsmannen (DO), som är en statlig myndighet med ca 100 anställda, ska flyttas till Rinkeby eller Tensta. Den borgerliga regeringen har arbetat intensivt för att plocka tillbaka myndigheter från hela landet till Stockholm och när man nu gör ett försök till omvänd förflyttning så orkar man inte längre än till utkanterna av staden. Behovet sägs vara påkallat eftersom det bor människor i stadsdelarna som diskrimineras och dessutom påstås det stärka lunchrestaurangerna.

Jag tänker inte ens kommentera frågan om att lunchrestaurangerna går bättre om 100 personer från en statlig myndighet flyttar till ett område. Det kan vara så men att det skulle göra några underverk i en stadsdel där över hälften av ungdomarna är utan sysselsättning är fullständigt barockt. Däremot tänker jag kommentera själva beslutet att flytta just DO till Tensta/Rinkeby.

Det finns hundratals statliga myndigheter, departement, verk och företag. När folkpartistiske Ullenhag då tänker till så landar han i att Tensta/Rinkeby vore lämpligt att placera DO i eftersom människor där är diskriminerade. Folk som är diskriminerade i Tensta klarar alltså helt uppenbarligen inte av att åka tunnelbanans blå linje in till stan och besöka DO för att anmäla eventuell diskriminering. Dom klarar heller inte av att skicka ett e-mail och anmäla.

Nä, dom måste, enligt Ullenhags logik, ha kontoret på gångavstånd för annars funkar det inte. Eller så kommer DO:s närvaro i området att avskräcka alla diskriminerare att diskriminera. Frågan som uppstår då är varför inte Arbetsförmedlingens huvudkontor och Högskoleverket flyttar ut till Rinkeby om det är den fysiska placeringen som är av vikt. Man kan också fråga sig varför inte Tillväxtverket flyttar till Perstorp eller Bjuv här i Skåne. Där skulle man sannerligen både behöva riktat stöd till sina lunchrestauranger och all tillväxt man kan få. Dessutom skulle väl nattlivet få sig en skjuts också. I alla fall så länge Annie Lööf sitter vid rodret.

Ullenhags beslut att flytta DO är säkert välmenat. Jag tror verkligen det. Men i mina ögon blir det bara en stigmatiserande handling där man pekar ut människorna i Tensta/Rinkeby och säger till dom att deras huvudsakliga problem är diskriminering. Visst är diskriminering ett stort problem för människor. Såväl kvinnor som ungdomar, lågutbildade, HBT-personer, funktionsnedsatta och personer med utländsk bakgrund är diskriminerade i Sverige. Det finns ännu fler grupper som är det. Men huvudproblemet i Tensta är inte att DO ligger inne i stan utan att folk är arbetslösa och inte får den utbildning som dom behöver för att komma in på arbetsmarknaden. Ullenhag börjar i fel ände. Som vanligt.

*****

 

Bloggat: Peter H

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ingen inspiration alls

Har för tillfället ingen inspiration alls att skriva. Får se om det blir något lite senare idag annars återkommer jag helt enkelt imorgon. Ha en trevlig söndag så länge!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Rysningar längs ryggraden

Foto: pixgallery.com

Säkerhetsbranschen kör igång en lobbyingkampanj i sommar med målet att ta över en del av polisens arbetsuppgifter. När jag läser detta får jag en rysning längs med ryggraden. Namn som "Blackwater" och "DynCorp" far genom huvudet. Företag som finns (nu under delvis andra namn) på en av världens mest lukrativa marknader, säkerhetsmarknaden.

När jag läser kommunikationschefen på Säkerhetsbranschen, Mikael Johanssons, beskrivning av vad man för tillfället är ute efter på den svenska säkerhetsmarknaden så blir jag lite lugnare. Johansson menar att det främst handlar om att fånga husdjur och att transportera interner. Rågången, menar Johansson, är "förknippad" med våldsutövningen. Vi har tidigare läst om att IT-brott kan "behöva" utredas av andra än poliser. Gränsdragningen mellan polisarbete och annat säkerhetsarbete blir allt luddigare och ska man vara riktigt krass så är rågången kring våldsutövningen inte sådär klar som Johansson vill ge sken av. Ordningsvakter har redan idag rätt att utöva visst våld och att tillfälligt frihetsberöva t ex en (kraftigt) berusad person.

Jag anser att frågan om säkerhetsföretagens inträde i Sverige är mycket viktig att diskutera. För frågan är större än att bara fånga hundar på rymmen. Det handlar om den polisiära infrastrukturen och hur denna kan hålla hög kvalité. I USA har det gått så långt så att polisen inte längre kan utföra vissa uppgifter vilket kraftigt försvagar rättsstaten och samtidigt ger dom privata säkerhetsföretagen en orimlig makt. När orkanen Katrina slog till mot New Orleans var det Blackwater som var först på plats och deras verksamhet inriktades främst på skydd av (rika människors) egendom. Nödhjälp och allmän ordning kom i andra hand.

Lyfter man frågan ytterligare ett steg så finns risken att även försvarsmakten läggs in i diskussionen och då är vi riktigt illa ute. USA:s armé är idag helt beroende av privata företag när det gäller logistiken i t ex Afghanistan. Med tanke på att vi idag också har en kraftigt reducerad yrkesarmé här i Sverige är steget inte långt till att lägga ut mycket av infrastrukturen på privata företag. Sådant som tidigare sköttes av värnpliktiga läggs istället ut på legosoldater. Något som är problematiskt ur såväl säkerhetspolitisk som strategisk synvinkel men även rent ekonomisk. När infrastrukturen väl är utlagd och polisen eller armén inte längre själv kan utföra nödvändiga uppgifter så stiger priserna. Vinstmarginalerna i säkerhetsbranschen är enorma och det är mer än en gammal avdankad specialstyrkeofficer som blivit miljonär i branschen.

Frågan är inte lätt. Jag förstår helt Johanssons tanke i fråga om hundfångning. Men när man börjar se på konsekvenserna av att privata företag äter sig in i rättsstaten så är frågan inte så enkel längre. Det finns ett skäl till varför till och med nyliberalerna rent teoretiskt försvarar nattväktarstaten. En "privatväktarstat" är något av det sista man vill ha.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

Du är också övervakad

Foto: ryskmosaik.net

2008 rasade FRA-debatten i Sverige. Debattens vågor gick höga och dom räckte till och med för att föra Piratpartiet in i EU-parlamentet. Någon större skillnad har nu inte detta parti gjort och det är väl inte en allt för kvalificerad gissning att dom åker ut likt Junilistan gjorde förra gången. Men dagens nyhet om att USA samarbetar med ett antal stora internetföretag skulle kanske kunna få PP att komma på tapeten igen.

Storyn är enkel. USA samarbetar med Facebook, Google, Skype m.fl för att kartlägga medborgarna och "skydda" dom samma från terrorister (vem som är terrorist låter vi vara osagt den här gången). Hur detta är förenligt med demokratiska värden som åsiktsfrihet, yttrandefrihet och en hel rad andra friheter kan man ju diskutera. Jag tycker det rimmar mycket illa. Samtidigt hamnar man i det eviga dilemmat. Om man inte har något att dölja så spelar det väl ingen roll att man övervakas?

Internet är inte fritt. Det bör vi en gång för alla klarlägga. Det kommer aldrig att vara helt fritt så länge som det finns företag, nationalstater eller andra intressen inblandade. Internet ska inte heller vara ett rättslöst vakuum där människor kan syssla med illegala aktiviteter utan risk för att åka fast. En "polis" på Internet vore högst önskvärt. Men lika önskvärt som det är att lag och ordning ska råda på Internet, lika önskvärt är det att människor inte blir misstänkliggjorda, registrerade eller övervakade när dom är oskyldiga. REVA visade högst konkret och med all tydlighet hur övervakning missbrukas och hur oskyldiga drabbas när rättsstaten går över gränsen i sin ambition att upptäcka och förhinda brott.

Jag har inga universallösning på hur man ska komma till rätta med problemen på Internet. Ett sätt att förhindra mycket av den illegala verksamhet som finns skulle kunna vara någon form av ID-krav för att befinna sig på Internet. Samtidigt skulle det skapa andra problem och det kanske är så att dom problemen skulle vara större än dom det löser. Masscanning och lagring av ändlösa mängder av information känns inte heller det som rätt väg att gå. När dessutom dessa uppgifter används för att kontrollera mig så känns det ytterst obehagligt. Jag antar att den enda reella lösningen på "problemet" är att låta bli att befinna sig på nätet. Men det känns ju inte speciellt kul eller ens vettigt det heller.

Vad skulle ni som besöker min blogg läsa då liksom? :)

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Antingen gör vi något eller så lägger vi ner snacket

Foto: kajraving.blogspot.com

Ojämlikheten är ett växande problem i Sverige. Bilden av landet förändras likaså. I ena änden har vi en ekonomisk elit som drar ifrån. I andra änden har vi människor som bor i segregerade områden med hög arbetslöshet, utsatthet och hopplöshet. En hopplöshet som på sistone manifesterats i bland annat upplopp. Det nästan klyschiga uttrycket att "samhället slits isär" känns plågsamt aktuellt.

Frågan är vad man kan göra åt det hela. Så fort det handlar om att öka jämlikheten så kommer undanflykterna om att "det inte går". Men visst hade det gått. Om man vill. För det är vilja det handlar om. Den borgerliga regeringen har accelererat och förstärkt en utveckling som tog fart i 80-talets början och som genom finanskrisen på 90-talet blev ett permanent och mycket påtagligt problem.

Om man menar allvar med att man vill öka jämlikheten så bör man fråga sig vad som är effektivt. Då får man många olika svar. Svar som ofta är mer präglade av ideologiska ställningstaganden än faktiska omständigheter.

Ta fastighetsskatten till exempel. Dom flesta ekonomer är överens om att det är en effektiv skattebas. Samtidigt påstås den slå orättvist. Folk som kanske äger mark men inte har någon intäkt av marken måste betala skatt. Samtidigt äger den översta femtedelen av svenska folket 87 procent av tillgångarna där mark i allra högsta grad ingår som en post. Så helt uppenbarligen är en viss egendomsförändring ett måste om man menar allvar med jämlikhetsidealen.

Samma sak är det med förmögenhetsskatten. Många länder har en sådan skatt så någon omöjlighet är det inte att införa en sådan igen. Arvsskatt är också något man kan arbeta väldigt mycket med för att utjämna klyftor och även den finns i många länder. Att man beskattar kapitalinkomster olika jämfört med lön är en annan fråga man kan diskutera hur det slår mot jämlikheten. Progressiviteten i skattesystemet en ytterligare.

Frågan om jämlikhet handlar i mångt och mycket om förhållandet till äganderätten. Är äganderätten den överordnade samhällsnormen så kommer ojämlikheten som ett brev på posten. Samma sak om man väljer att beskära det offentligas rätt att t ex syssla med vinstdrivande verksamhet. Ett enkelt exempel här skulle kunna vara frågan om asfalt.

Jag pratade med en ekonomidirektör i en större svensk stad och han sa att kommunen skulle kunna halvera sina kostnader för ny asfalt om man hade ägt en egen asfaltsfabrik och skött arbetet själv. Så mycket för effektivitet och mervärde genom att lägga ut saker på entreprenad. Samma sak gäller externa kontra interna hyror i en kommun. Det kan kosta 50 procent mer per kvadratmeter att hyra en lokal av en privat fastighetsägare än att äga byggnaden själv. Så är fallet här i Helsingborg åtminstone. Myten om det privata näringslivets överlägsna effektivitet och produktivitet är många gånger inget annat än en gigantisk värdeöverföring från offentliga skattekonton till privata aktieägares dito.

Till allt detta måste givetvis också frågorna om arbetslösheten, sjukförsäkringen och andra trygghetssystem läggas. Genom att slå sönder dessa system förstärks den ökande ojämlikheten. Likaså är en skola som inte är sammanhållen en ordentlig förstärkare av en ojämlik samhällsutveckling.

Så frågorna vi som politiker måste ställa oss är först och främst om vi ser ojämlikheten som ett problem. Om vi svarar jakande på den frågan måste vi ställa oss en andra fråga. Nämligen den om vi faktiskt är beredda att ta dom beslut som behövs för att minska ojämlikheten. Om vi inte svarar jakande på den frågan så tycker jag faktiskt att vi kan sluta snacka om att jämlikheten måste öka. Det vore nämligen det enda hederliga.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst "Ett tänkande hjärta" av Yvonne Hirdman

 

Häromdagen läste jag ut Yvonne Hirdmans biografi av Alva Myrdal. Boken har fått titeln "Det tänkande hjärtat" och den bygger till stor del på brevväxlingen mellan Alva och Gunnar Myrdal. Det gör att boken på sätt och vis blir väldigt personlig. Samtidigt blir den oerhört seg stundtals eftersom det dels är ett jobbigt och invecklat språk som dom båda myrdalarna använder sig av. Dels är det mycket kärlek och ångest vilket inte jag finner någon större glädje i att läsa. Inte i det här sammanhanget i alla fall.

I boken får man följa Alva från liten flicka till nobelprisvinnande världsvan kvinna och den nästan dialektala kampen med maken Gunnar. Gunnar Myrdal var, om man ska tro breven och Hirdmans tolkningar av dessa, en riktig skitstövel. Alva var i sin tur en både svag och samtidigt mycket stark kvinna. Hennes intelligens och kompetens var mycket hög och hon bröt ny mark inom familjens, barnens, skolans, socialpsykologins och pedagogikens område. Tillsammans med Gunnar skrev hon bland annat en av förra seklets viktigaste böcker, "Kris i befolkningsfrågan", och behållningarna i detta verk kan inte nog betonas.

Det jag framförallt saknar i boken är partipolitiken. Det framgår inte riktigt hur och framförallt varför Alva och Gunnar blev hängivna socialdemokrater och socialister. Helt plötsligt är dom bara inne i partiet och Hirdman behandlar denna del som något sekundärt. Men man ska ha klart för sig att utan det socialdemokratiska partiet så hade makarna Myrdal förmodligen aldrig blivit så stora som dom de facto blev. Det var genom sitt bidrag till och samverkan med den svenska politiken som dom fick sin huvudsakliga storhet skulle jag vilja påstå.

Boken är som sagt ganska segläst stundtals och ibland begriper man inte mycket av brevens invecklade innehåll. Samtidigt ger Hirdman liv till en ångestfylld och komplex kärleksrelation som stod sig genom kriser, krig och långa tider av separation. Relationen till sonen Jan lyfts fram stundtals och det är inte för inte som man får sympati för Jans val att avsäga sig bekantskapen med sin mor. Boken är på ca 400 sidor och lämpar sig väl mest för den som har ett lite särskilt intresse av just Alva Myrdal. Vill man bara ha information om Myrdals verk och politiska gärning finns säkert bättre alternativ.

*****

 

Media: Svenskans recension av boken

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Bra LO-krav

Foto: sydsvenskan.se

Svenska Dagbladet har snackat med LO-förbunden och kan därför konstatera att en majoritet av dessa tycker att S ska gå fram själva i valet 2014. För mig är detta goda nyheter. S ska stå på egna ben och inte binda sig. Vi vet inte hur valresultatet ser ut och efter valnatten är det helt nya förutsättningar som gäller. Att då lova bort vare sig politik eller poster är fel väg att gå.

Gårdagens SCB ger för handen att det kan bli stora kast i svensk politik. Inte för att jag tror det men om KD åker ut är det politiska landskapet helt annorlunda. Lika så såg vi våren 2010 vad som hände med S siffror när vi lovade en politik som vi inte trodde själva på. Miljöpartiet hade några förslag som vi egentligen inte hade velat ha med i vårbudgeten precis som att V hade det. Att bakbinda Magdalena Andersson på samma sätt som Thomas Östros blev bakbunden vore förödande.

Om LO-förbunden är tydliga med sitt stöd till S och om LO kan sticka ut hakan betydligt mer den här valrörelsen än vad man gjorde och kunde i 2010 års valrörelse så kan det här bli riktigt bra. Ett tydligt och starkt stöd från LO är en förutsättning för att S ska kunna stå ensamt. Ett stöd som jag känner att LO ger under Kålles ledning.

*****

 

Bloggat: Roger gör klart vad som gäller. Vi är inte nöjda!

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Reinfeldt och Borg. Två losers helt enkelt.

 

Så kom den då. Mätningen som alla politiska nördar har väntat på och givetvis är den stora snackisen att M "rasar". I alla fall om man ska tro media. Tre av dom stora drakarna har rubriker där M "backar" eller "rasar". Förutom det uppenbart positiva att M faktiskt tappar ordentligt så finns det två andra delar i det här som jag vill lyfta fram.

För det första tror jag att en "M backar"-stämpel gör att dom som överväger att stödrösta på C och KD tänker ett varv till. Om man i grunden är en M-väljare och man ser att M "behöver" ens stöd så kommer man att tendera att rösta på M. Om M däremot verkar vara i en uppåtgående trend och dom känns "självklara" så kan man lika gärna stödrösta för att säkra upp småpartierna.

Den andra grejen är själva bilden av Moderaterna. M har framstått som nästintill orubbliga i många år nu. Dom har etablerat sig som ett parti som siktar mot 30 procent snarare än ett parti som riskerar att få runt 20 procent. Bilden av att M är ett "vinnarparti" gör att snacket kring partiet är positivt och att vara en "M-väljare" blir något outtalat bra. Man är helt enkelt stolt över att rösta på M. För S har det under många år varit tvärtom. Genom att M nu backar så blir läget lite annorlunda. Vem vill tillhöra förlorarsidan? Vem vill vara en loser?

Jag tror att dessa två delar är oerhört viktiga för den fortsatta utvecklingen av opinionen. Att ändra bilden av M från ett "inne" till ett "ute"-parti är en av dom viktigaste uppgifterna vi socialdemokrater har. Att det nu går lättare än tidigare att göra det beror på att verkligheten har kommit ifatt Moderaterna. Deras utlovade lyckoland har inte infunnit sig och för det är Fredrik Reinfeldt och Anders Borg ansvariga. Med verkligheten som facit kan man inget annat än konstatera att Reinfeldt och Borg har förlorat matchen. Dom är helt enkelt två "losers".

*****

 

Media: Det kom en annan mätning också idag

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det bästa hittills!

Dagens opinionsmätning är förhoppningsvis en föraning om SCB:n som kommer imorgon om jag inte har hört helt fel. MP verkar ha stärkts av sina kloka beslut på kongressen och det känns ju på många sätt lovande inför framtiden. Men jag tänker inte fundera mer kring opinionsmätningen utan tänker skriva om det självklara. Nämligen Bommersviksakademien (#BommA).

I helgen var det avslutningshelg för utbildningen som jag har skrivit om här på bloggen ett antal gånger. Andra året av #BommA-gänget tog "examen" och jag kan bara konstatera att #BommA är den mest fantastiska upplevelse jag haft i arbetarrörelsen så här långt. Så många engagerade och taggade kamrater från när och fjärran med så olika bakgrunder och livsmål.Mixen har varit fantastisk och således även resultatet. I #BommA har arbetarrörelsen ett kapital i såväl nutiden som framtiden som jag tror att få andra partier eller ens rörelse kan mäta sig med. Det bådar gott inför valet!

Söktiden för nästa års #BommA pågår just nu för fullt och är du mellan 25-35 år och delar arbetarrörelsens värderingar så råder jag dig att söka snarast möjligt. Du kommer inte att ångra dig! Söker gör du här.

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna