Sanningen är inte helt lätt

Vad ser du?
Foto: 2a24.wordpress.com

 

Inför S-kongressen är det många som har synpunkter, åsikter och idéer om vad som ska och inte ska göras. Frågan om vinstuttag i välfärden är en sådan fråga. Många vill göra sin röst hörd och tonläget har skruvats upp till nivåer som jag inte riktigt gillar. Jan Nygren, PR-konsult, skriver idag om Daniel Suhonen och tycker att Suhonen ska skämmas. Detta för att Suhonen har synpunkter på att betalda lobbyister utövar stark påtryckning mot partiledningen och utvalda ombud. Suhonen har uppenbarligen kommit åt en öm tå. Men jag tänker inte lägga mig i debatten mellan Nygren och Suhonen. Den klarar dom själva. Vad jag istället ska fundera på är lite hur "experter" kontra "amatörer" behandlas i olika debatter.

 

Carolina Neurath skriver idag i SvD att "experterna vet lika lite som amatörerna". Hon talar om ekonomins utveckling och pekar på att prognosmakare har fått ett enormt utrymme i såväl den allmänna debatten som i policyskapandet. Neurath konstaterar också att detta i grund och botten är mycket märkligt eftersom:

 

"Människor har en förmåga att hitta stöd för det man tror på, och argumenten är inte ointressanta att få ta del av. Men som läsare kan det vara bra att veta: experter vet egentligen lika lite som amatörer om den ekonomiska framtiden. För hur säkert och väl underbyggt det än kan låta finns det en viktig detalj: ingen har en dold talang att se in i framtiden."

Jag gillar den här ingången. Att den dessutom med all säkerhet stämmer bekräftas bland annat av dom så kallade ratinginstitutens totala genomklappning. Det bekräftas också av kommunismens fall och nyliberalismens misslyckanden. (Man hittar som sagt stöd för det man tror på.)

Människor och organisationer har väldigt mycket synpunkter och åsikter. Dessa värderas givetvis olika. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte per automatik är fakta som presenteras bara för att det är en viss person som påstår något. Lika lite som att det per automatik är åsikter för att någon annan säger något. Lars Calmfors och Assar Lindbeck har också fel ibland. Precis som att Pelle Svensson har det. Man måste granska vad det är som sägs och varför det sägs.

Lika självklart är det att man inte bör hamna i en total relativism. Allt kan inte väga lika tungt. Allt är inte sant. Men det kan faktiskt finnas två sanningar som utifrån varje given horisont har sin egen legitimitet. Det är också därför som Anders Borgs utsagor inte kan tas som intäkt för sanningen hur säker han än är. Lika lite som att Magdalena Andersson alltid har rätt.

För mig är det här en viktig insikt och en viktig hållning när jag kommer till kongressen. Där kommer det att finnas oerhört många kompetenta, erfarna och kloka partikamrater som kommer att ha väldigt klart för sig vad som gäller och vad dom tycker. Men det betyder inte per automatik att dom har rätt.

På samma sätt är det med debatten mellan Nygren och Suhonen. Visst är där folk som låter sig påverkas av lobbying. Att tro eller påstå något annat är i min mening naiv. Men lika klart är det att en del inte har blivit påverkade eller har förändrat sina åsikter efter att lobbyisterna har försökt påverka. Den stora frågan är snarare vem som har försökt påverka vem och hur detta har skett. Där borde det råda en mycket större öppenhet och tydligare redovisning. Eller är det så att någon skäms?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna