Den lilla haken i hela berättelsen

Foto: biltema.se

Den cypriotiska krisen är på alla EU-debattörers läppar den här veckan. Förslaget om en engångsbeskattning fick nej i det cypriotiska parlamentet och nu undrar alla vad som ska ske. Den så kallade trojkan, EU, eurogruppen och IMF, har än så länge inte dragit tillbaka sin hand helt. Om Cypern måste lämna EMU riskerar det att få klara efterverkningar. Grekland har inte lämnat EMU ännu. Grekland är för stort för att man rakt av ska våga riskera en sådan prestige- och ekonomisk förlust. Cypern däremot är en droppe i havet. Frågan är bara var gränsen mellan droppe och störtflod går.

Frågan kan tyckas enkel. Cypern måste betala sina skulder och få ordning på sin ekonomi. Därför behöver dom nödlån och för att få dessa lån måste landet underkasta sig hårda krav om mer spartanskt leverne. Att cyprioterna bävar inför detta är inte konstigt. Strax norr om den lilla ön ligger grannlandet Grekland och med tanke på att detta land till och med börjat definieras som ett U-land så kan man förstå den cypriotiska oviljan och rädslan. Det hela är dock inte riktigt så lätt som ovanstående beskrivning ger sken av. Det finns, som alltid, minst en hake.

Cypern har under lång tid sett sin arbetsmarknad slås sönder. Genom den fria rörligheten har många cyprioter blivit arbetslös eftersom lönedumpningen i landet har varit omfattande. Lönerna har sänkts radikalt vilket gör att många cyprioter inte har kunnat överleva. Istället har arbetskraft ifrån t ex Ryssland och Vietnam tagit över många av jobben. Är jobben vita betyder det att skattekraften minskar. Blir jobben svarta* försvinner istället skattebasen. Det här i sin tur undergräver hela ekonomin och den nedåtgående spiralen förstärks radikalt. Köpkraft, skattekraft och livskraft försvinner ur ekonomin**.

Att vi inte får höra den här sidan av historien är föga förvånande. Att pressa lönerna ligger nämligen helt i linje med den politik som EU:s ledning bedriver. Om detta skrev Claes-Mikael Jonsson, LO, igår. Han betecknade det som att politiskt undantagstillstånd råder i Europa och att dom förändringar som framförallt Tyskland driver igenom, under förevändningar av "nödvändighet", inte är något annat än tydliga och medvetna politiska åtgärder. I skydd av kaoset omformas Europa i en nyliberal riktning helt i linje med högerns våta dröm om låga löner, försämrade rättigheter för löntagarna, ökade klyftor och minimal social trygghet. Normpolitikens incitamentsamhälle version 2013.

När man har det här klart för sig inser man ganska snabbt att den medicin som ordineras av trojkan är mycket besk. Den är dessutom rent kontraproduktiv. Paul Krugman m.fl är väldigt tydliga med att den åtstramningspolitik som bedrivs i Europa är helt fel väg att gå. Den är destruktiv och potentiellt mycket farlig. Vad som behövs är enligt samma ekonomer starka stimulanser där EU:s starkare ekonomier går före. I detta har Sverige ett stort ansvar. För även om inte vi bär skulden till EMU:s kris och även om vi har haft ordning och reda på våra inkomster och utgifter så innebär inte det att vi står fria.

Vi har alltid ett ansvar som EU-medlemmar att hjälpa våra medmänniskor. Om vi inte kan tro på den idén, om vi inte kan leva upp till det måttet, då har vi heller ingen rätt att kalla oss för européer.


*Vilket dom tenderar att bli när lönerna sänks allt för mycket eftersom oviljan att betala skatt ökar.
** Om allt detta kan man läsa i boken "De nya trälarna"

*****

 

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna