 |
| Är den svenska modellen bara en illusion? Foto: moillusions.com |
Samma sak gjorde min flickvän Malin i fredags. Hennes beskrivning av sin situation pekar tydligt på att någonting har gått sönder i Sverige. Den överenskommelse som finns mellan medborgarna och staten håller inte. Staten har valt att bryta dealen. För hur mycket du än sköter dig, hur mycket du än betalar i skatt, hur noga du än är med din deklaration så får du inte den omsorg och trygghet du behöver om du skulle falla utanför den byråkratiska mallen.
Det här underminerar förtroendet för samhället. Det skapar otrygghet och det i sin tur gör människor rädda. Det gör också att vi fokuserar på fel saker precis som Peter Wolodarski skriver. Förändringar och nyheter ses som hot istället för som möjligheter. Man håller fast vid det man har istället för att sträva mot nya mål. Det ställer "vi" mot "dom" och istället för att säga "hur lyckas vi med båda" så ser vi bara möjligheten att välja "antingen eller".
Ohlsson nämner av förklarliga skäl Saltsjöbadsavtalet när han talar om den svenska modellen. Men i sin iver att hylla samförståndet så tycker jag att han underlåter att trycka på det som kanske var allra mest avgörande för att hela modellen skulle komma på plats. Det mycket oroliga 30-talet där arbetsmarknaden i Sverige var djupt dysfunktionell. Strejkerna avlöste varandra och arbetsgivarna hade stora problem att hantera produktionen. Detta tvingade arbetsgivarna att komma till bordet.
Ofta slås strejkvapnet ur händerna på dagens debattörer med paralleller till dom politiskt villrådiga strejkerna runt om i Europa. Alla har vi väl sett hur liten effekt dom franska böndernas tredagarsblockader har i realiteten. Men med en hög organisationsgrad hos dom fackliga organisationerna och med samhällsbärande grupper i löntagarkollektivet så kan man nå helt andra resultat än bångstyriga fransmän på traktor.
Vad vill jag då ha sagt med det här? Jo, vi måste börja inse att illusionen om den svenska modellens upprätthållande under den borgerliga regeringen är just en illusion. Den monteras ner bit för bit, dag för dag. Vi måste också se att det krävs en viss politisk situation för att återupprätta, eller rättare sagt omskapa, den svenska modellen i vår nya tid. På 30-talet var det industriarbetarna som sa stopp. Idag är det sjukvårdspersonalen, lärarna och transportnäringen som måste resa sig upp. Det kräver nya grepp från fackföreningsrörelsen, det kräver nya analyser från socialdemokratin och det kräver arbetsgivare med annat patos än bara profitens snäva intresse. Jag är övertygad om att det går. Men då krävs det en regering som vill nå dit och en sådan regering har vi inte idag.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Du glömmer det viktigaste: den svenska modellen bygger på att skicka kostnaderna vidare till någon annan.
SvaraRaderaStaten har inte brutit någon deal, det är bara det att nu måste vi betala för vår egen välfärd och då känns den inte prisvärd längre.
Du får gärna utveckla vad du menar med det.
RaderaVill nog påstå att den svenska modellens sönderfall har pågått mycket längre än så. Enligt min mening började den efter krisen i början på 90-talet. Innan dess fanns en form av samhörighet i det svenska samhället som alltmer försvunnit för att idag istället vara väldigt individualistiskt utifrån olika intressegrupper.
SvaraRaderaDet är ganska tydligt att våra politiker oavsett partifärg gynnar bostadsägande barnfamiljer som är medelinkomsttagare eller med högre inkomster än så. Nästintill avskaffad fastighetsskatt, ROT, RUT och som om detta inte vore nog verkar denna grupp kunna se fram emot högre barnbidrag och lägre barnomsorgskostnader inför nästa val. Frågan är bara när folk börjar skattefuska i större skala när vissa grupper så extremt prioriteras på bekostnad av andra mer behövande som hemlösa, arbetslösa, långtidssjuka etc. Betalar man en av världens högsta marginalskatter förväntar man sig att denna ska användas någorlunda förnuftigt.
Du har rätt i att det började som en rejäl "skakning på nedre däck" i och med 90-talskrisen. Men man höll emot betydligt bättre tidigare. Det var när man började urholka trygghetssystemen 2006 som det krackelerade ordentligt.
RaderaFast man kan ha olika syn på varför trygghetssystemen urholkats. Många skyller på de s.k. jobbskatteavdragen men dessa är enligt mig en nödvändig anpassning i dagens globaliserade ekonomi. Det finns ändå pengar att återställa dessa till rimliga nivåer om man återinför fastighetsskatten, tar bort ROT och RUT samt avskaffar ränteavdragen.
SvaraRaderaDet konstiga är att även ditt parti anser ovanstående rikemanssubventioner vara mer prioriterade än drägliga villkor för utsatta grupper. Den senaste budgeten innehåller bara marginella förbättringar för dessa medan valfläsket används för barnfamiljer som man hoppas vinna över från M.
Tycker du är inne på något intressant här. Vad man måste göra är att förenkla och förtydliga skattesystemet. Om detta har jag skrivit många gånger. Precis som du skriver så är t ex fastighetsskatten en mycket bra skatt eftersom den inte går att "flytta". Många ekonomer är för ett återinförande av denna.
RaderaBåde RUT och ROT är att betrakta som konjunkturstimulanser. Sen har dom olika genomslag och effekt som sådana. Jag tycker att både RUT och ROT ska avskaffas när det är lämpligt ur ett konjunkturperspektiv.
Ränteavdragen bör reduceras ja.
Att S inte går fram med ett sånt paket är ju ganska förståeligt. Om folk har vant sig vid en viss nivå på skatterna kan man inte höja dom på ett bräde. Då vinner man inga val och vinner man inga val kan man inte göra ett dugg. I slutänden handlar det dessutom inte om vilka skatter vi vill införa eller ta bort. Det handlar om vilket samhälle vi vill skapa och då är skatt ett medel, inte ett mål.
De flesta ekonomer är också överens om att fastighetsskatten är den minst skadliga skatten ur ett tillväxtperspektiv så jag förstår inte varför S valt att inte återinföra denna.
RaderaFörutom ovan nämnda fastighetsskatt så är de övriga inga skatter utan omfördelningar av skattepengar. Dessa konkurrerar alltså enligt min mening med mer angelägna områden som förbättrade villkor för utsatta grupper. Jag köper inte att man ska föra en populistpolitik bara för att vinna val. Kan man istället visa att man inför dessa "försämringar" för tidigare gynnade grupper som ett medel att lägga mer resurser för t.ex. hemlösa, arbetslösa och långtidssjuka borde detta kunna accepteras. Kombineras detta även med att S går i bräschen för att avveckla inkomstgarantin och politikerpensioner innan 65 år bör succén vara given.
Fastighetsskatten har fördelningspolitiska konsekvenser också. Det är inte en helt enkel fråga.
RaderaTyvärr är det ofta stor skillnad mellan vad man önskar och vad man kan genomföra. Realpolitik är långt ifrån idealet för det mesta. Jag lever efter att inte låta det bästa bli det godas fiende.
Sverige hade en unik situation på 70-80 talen med en intakt basindustri. När skatterna höjdes och det starka samhället etablerades fungerade det bra en tid. Den s.k. guldåldern. Men tiderna har förändrats. Gränserna har öppnats för internationell konkurrens. Det blir konkurrens om jobben. Pressen ökar på löne- och skattesänkningar. Svenska varor får inte vara för dyra. Det är nu helt omöjligt att höja skatterna. Mattan dras undan för traditionell välfärdspolitik modell (s). Villkoren för välfärden har hårdnat.
SvaraRadera