Dom är definitivt "basically gone"

Tony Johanssons numera välkända bild
 

Sanna Rayman går till storms mot oss S-bloggare. Detta eftersom vi har påpekat dumheten och okunskapen i Fredrik Reinfeldts uttalande om att svenska industrijobb i grunden skulle vara borta (basically gone). I sin iver att försvara Reinfeldt väljer Rayman att recitera siffror som säger att industrijobben har minskat ifrån 1965 (1 263 000) till 2007 (722 000). Industrijobbens antal i statistiken har därefter minskat ytterligare till ca 567 000 jobb idag.

Enligt denna statistik har alltså antalet industrijobb i Sverige halverats. Om man ska följa Raymans logik betyder alltså "basically gone" att någonting har halverats. Därmed skulle t ex Centerpartiet vara "basically gone" idag med tanke på att dom i valet 1976 fick 24,08 procent och 2010 fick dom 6,56 procent. Inte mig emot men dessvärre är Centerpartiet i allra högsta grad med i matchen fortfarande och att kalla dom för "basically gone" vore inte riktigt korrekt.

Men för all del. Vi kan vara hyggliga mot både Reinfeldt och Rayman och inte ta dom bokstavligen på orden. Vi tolkar "basically gone" välvilligt och väljer att tolka det som det mer passande ordet "decreasing" dvs "minskande". För då har ju Reinfeldt rätt om man utgår ifrån Raymans siffror. Industrijobben har då med all säkerhet minskat i Sverige sedan 1965.

Fast nu uppstår ett annat problem. Det är nämligen så att det inte är helt enkelt att utifrån tillgänglig statistik avgöra var ett jobb ska placeras. Om man tar exemplet som Nilsson och Nyström använder sig av i sin bok "Jämlikhetsnormen" så kan en arbetare på golvet hos Volvo räknas både som tjänsteman och som industriarbetare. Är vederbörande anställd direkt av Volvo handlar det om ett "industrijobb". Om personen i fråga istället är inhyrd från ett bemanningsföretag så hamnar hen i kategorin tjänsteman (eller rättare sagt i tjänstesektorn). Samma jobb blir alltså olika i statistiken. Lägger man därtill det faktum att oerhört många tjänsteföretag idag är outsourcade funktioner där jobb som tidigare räknats som industrijobb hos storföretaget idag utförs av underleverantörer av tjänster så blir "jobbkartan" ännu svårare att greppa. Slutligen kan man slänga in ett antal egenföretagare som utför olika arbeten och var dessa placeras är inte alltid helt glasklart. Vad man kan konstatera är att industrisektorn i Sverige i allra högsta grad är kvar och att dess betydelse för ekonomin och jobben inte bör underskattas.

Bilden som Rayman vill måla upp är att Sverige idag ska skapa tillväxt genom att vi utökar antalet lågproduktiva jobb. I en värld där strukturomvandlingarna driver på allt kraftfullare och där konsekvensen av dessa omvandlingar blir allt tuffare konkurrens mellan allt mer produktiva jobb så är Raymans och Reinfeldts recept förödande för svensk konkurrenskraft. Tvärtom måste vi göra allt vi kan för att fler högproduktiva tillväxtföretag skapas, att fler människor kan ta dom jobb som skapas och att dom som idag är överkvalificerade för sina jobb tar ett steg upp på jobbtrappan så att fler lågproduktiva jobb blir tillgängliga för människor med lägre kompetens. Så bygger man Sverige starkt inför framtiden och så skapar vi en hållbar och konkurrenskraftig arbetsmarknad. Men den insikten är tyvärr "basically gone" hos både Rayman och Reinfeldt.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Plötsligt händer det. Jan Andersson och Bengt Silfverstrand har enad front emot Almega

 

Läs mer på Socialdemokraterna