Jag hoppas innerligt att jag har fel

Internationella rödakorskommittén (RK) varnar för social oro och uppror i Sydeuropa. Jag har tidigare skrivit om grekiska fd lärare som tvingas samla ved på gatorna för att värma sig om vintrarna. RK bekräftar nu denna bild. RK konstaterar att tidigare välmående (medelklass)grupper idag har svårt att få mat på bordet som en följd av den ekonomiska krisen och att risken därmed är stor för upplopp m.m.

Detta är förmodligen en korrekt analys av samtiden om man tar hänsyn till att sociala revolter sällan blir långvariga och livskraftiga om inte medelklassen är involverad. Lägger man därtill att det redan pågår upplopp regelbundet i många sydeuropeiska länder så blir framtidsbilden än mörkare. Risken för revolutioner kommer bara att öka i takt med att krisen blir djupare.

För frågan som varje seriös debattör och bedömare måste ställa sig är den som ställdes under en föreläsning på Bommersvikakademien i höstas; hur mycket arbetslöshet klarar ett samhälle egentligen innan det sociala kontraktet bryts? Så länge dom arbetslösa är svaga och oorganiserade grupper så är problemet lätt för makten att "individualisera". Det är det som har skett på ett mycket tydligt sätt i den borgerliga hegemonin som varit rådande i Europa under 2000-talets senare år. Sverige är i allra högsta grad ett talande exempel på detta. Men när starka grupper med högre utbildningsnivå, större organisatorisk förmåga och starkare sociala band blir utsatt för arbetslöshet, nöd och vemod så väljer dessa sällan att tiga stilla. Istället organiserar dessa grupper sig och då kan det hetta till ordentligt.

RK:s varning visar att det inte bara är kommunister, anarkister och fascister som ser detta som en möjlig utveckling. Skillnaden är den att förstnämnda grupper bejakar utvecklingen och ser den som ett steg i rätt riktning. För en demokrat är detta tvärtom det ultimata misslyckandet.

Jag är personligen mycket orolig för att t ex gamla juntaelement i Grekland ska ta till vapen. När nazistiska Gyllene gryning får stöd av 10-15 procent av grekerna är det inte längre en fråga om marginellt stöd. Ungerska Jobbik är också på stark frammarsch och detta i ett land som inte är ens i närheten av det grekiska dramat.

För mig är det obegripligt att inte dessa frågor står högst upp på EU:s dagordning. Att bara se på dom rena ekonomiska frågorna utan att analysera det sociala och kulturella priset av den förda politiken är oansvarigt och direkt farligt. Man kan ställa sig frågan om inte Europa påbörjat en ny Golgotavandring i och med att miljontals sydeuropéer lämnas vind för våg i social oro och misär. Jag är rädd för det men hoppas givetvis innerligt att jag har fel.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna