Ekonomen Mats Persson skriver i SvD idag om bankunionen och fördelarna kontra nackdelarna med denna union. I grund och botten handlar det om en försäkring för våra banker. En försäkring som kan fungera väl om bankerna tar det samhällsansvar som man bör kunna kräva av dom. I det motsatta fallet kan försäkringen vara direkt destruktiv. En sak som man dock kan konstatera är att den japanska och den europeiska skuldsättningen ser olika ut. I Japan tar staten upp inhemska lån för att få igång sin marknad. I Europa tar staterna, och skattebetalarna, över bankernas lån för att rädda dessa ifrån konkurs. Det innebär i grund och botten att pengar slängs in till gamla ägare som har misskött sina banker utan att samhället får något särskilt tillbaka.
Sverige löste sin bankkris på 90-talet genom att ta över bankerna tillfälligt. Det innebar att samhällskostnaden för krisen blev betydligt lägre än vad den skulle ha blivit om man tillämpat den nuvarande europeiska medicinen. En medicin som bland annat Anders Borg varit med och ordinerat.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Media: Artikeln om borgerlig splittring i Helsingborg hittar ni här
Läs mer på Socialdemokraterna
Uppemot 6% arbetslöshet trots allt då och en mycket hög statsskuld låter inte som ett bra val.
SvaraRaderaVi ska nog söka bättre lösningar på vårt Svenska problem tror jag.
Jag tror att våra banker måste tvingas att splittras upp i olika självständiga enheter till att börja med och att de inte tillåts blanda olika affärsverksamheter som idag samt att de inte tillåts tillverka pengar på konstgjord väg i den omfattning de fått sedan långt tillbaka när socialdemokraterna släppte loss bankerna.
Tänka sig. Idag är vi nästan helt överens. Sen ska man inte förringa 2,9 procentenheters lägre arbetslöshet. Det handlar om tiotusentals färre arbetslösa. Statsskulden är i det japanska fallet inget problem enligt Wolodarski och jag är beredd att delvis hålla med.
RaderaTidigare har du hängt på i drevet mot Riksbanken och att räntan måste sänkas med hänvisning till att fler arbetstillfällen skapas. Som Wolodarski mycket riktigt redogör för får inte räntesänkningen denna effekt utan hushållen fortsätter spara. Detta gäller speciellt i Sverige där många hushåll har en extrem belåningsgrad på sina bostäder.
RaderaSen går det inta att jämföra Japan där ett hushåll i normalfallet har en buffert på flera årslöner med Sverige där medelsvensson i många fall inte har någon ekonomisk buffert att tala om.
En tillfällig "socialisering" av krisbranscher, som efter ekonomisk sanering och omstrukturering lämnas eller säljs tillbaka till det privata näringslivet, är en mycket intressant form av s.k. funtionssocialism.
SvaraRaderaMed detta ord menas ju att vissa delar av ägandet "socialiseras", medan andra delar förblir under privat rådighet. En privat markägare kan inte hindra eller ta betalt av allmänheten att vandra i skog och mark, men har rätt att sälja både marken och det som växer på marken.
En arbetsgivare har inte rätt att godtyckligt säga upp eller avskeda en anställd, men har faktiskt rätt att både sälja och lägga ner sitt företag. Det är inte heller tillåtet att diskriminera någon arbetssökande på grund av ras, religion, sexuell läggning eller sexuellt uttryck eller handikapp.
Det är däremot fullt tillåtet att diskriminera arbetssökande på andra grunder, även helt osakliga, t.ex. att någon har varit arbetslös länge. Samma sak är det med hyresmarknaden.
Det är inte tillåtet att diskriminera bostadssökande på någon av de angivna grunderna, men däremot tillåtet att diskriminera på grund av låg inkomst (som dock är tillräckligt hög för att räcka till den aktuella hyran). Det är också tillåtet att diskrinera bostadssökande för att de är bostadslösa!
Det är dock inte bara de privata hyresvärdarna som sköter sig så illa, utan främst de kommunala bostadsbolagen, som därigenom tilltvingar sig "sociala kontrakt" och liknande från sina ägare (kommunerna).
Hur socialdemokratiska och vänsterpartistiska kommunpolitiker kan tillåta denna "funktionsprivatisering" (direktörerna styr ju bolagen som om bolagen vore deras privategendom) är utslag av politisk ruttenhet: politiker och direktörer kliar varandra på ryggen.
Om så inte hade varit fallet, om inte den politiska sfären varit så till den grad insyltad i företagsägandet, hade vi nog haft lagar, som förbjuder ALL diskriminering på bostadsmarknaden.
Med arbetsmarknadsmyndigheter som hade haft tvångsbefogenheter mot storarbetsgivare, hade vi inte haft långtidsarbetslöshet, utan i stället fler korttidsarbetslösa.
Vi måste kunna diskutera den privata äganderätten, dels ur aspekten att skydda den privata äganerätten som sådan, och dels att den privata äganderätten inte får användas så att icke-ägare inte får tillgång till sådant som är livsnödvändigt (friluftsliv, bostad och arbete, så att man kan försörja sig själv).
Den privata äganderätten måste också regleras så att det privata näringslivet blir till gagna både för företagen själva och för hela samhället. I detta syfte måste staten kunna gå in som tillfällig ägare i krisbranscher för att rädda dessa.
Detta kan i vissa lägen vara rätt medicin.
Vad det hela visar är att en diskussion om ägarskap är av betydelse. I många lägen råder en alldeles för stor "laissez faire"-attityd till denna fråga.
RaderaKvällens nyhetssändningar i TV visade exempel på det jag skrev om diskriminering av långtidsarbetslösa (och lågutbildade) på arbetsmarknaden. Och det är när arbetsgivare kräver meriter, som inte alls behövs för det aktuella jobbet. Detta försvaras med att den, som har tagit en examen har visat att han har presterat något - vilket är en omskrivning för att de som inte har en examen kanske inte kan prestera något. Ja, bland lågutbildade finns förstås de som inte har tagit någon examen för att de har missbrukat. Men detta är en generalisering, som inte borde vara tillåten. Det är samma sak på bostadsmarknaden, där speciellt de kommunala bostadsbolagen diskriminerar bostadssökande med ekonomiska problem. Helt säkert finns bland dem personer, som inte betalar hyran, trots att deras inkomster faktiskt räcker till hyran. Men det är ovärdigt ett civiliserat samhället att skötsamma fattiga ska tvingas förödmjuka sig att söka bostad genom socialen.
SvaraRaderaUtbildning ska vara för att man behöver utbildning, inte för att man ska få ett jobb, som egentligen inte kräver någon utbildning. Man kanske behöver utbildning, för att man vill ha ett bättre jobb, eller för att bättre ta vara på sina rättigheter som samhällsmedborgare. Brist på utbildning får inte vara en grund för disksriminering
Att arbetsgivar och hyresvärdar diskriminerar enskilda personer utan saklig grund, är skäl nog att diskutera den privat äganderätten och hur det gemensamma ägandet utövas.Det behövs ingen total socialisering, utan endast vissa restritioner för ägarnas rätt att bestämma över sina företag.