Som ni kanske har noterat är det ett tag sedan jag skrev en bokrecension. Det beror inte på att jag har slöat och inte läst någonting. Det beror helt enkelt på att jag har läst den brittiske journalisten
Robert Fisks mastodontverk "
Det stora kriget för mänskligheten". Boken är på över 1 100 sidor och texten är inte något vidare stor heller. Lägg där till mängder med arabiska och persiska namn, makabra skildringar av historien i Mellanöstern och tonvis med fakta och ni förstår varför det har tagit lite tid. Men bra är den och lärorikt var det.
Just dom makabra skildringarna av det rena och grymma våldet är något som utmärker boken. Fisk lägger inga fingrar emellan, han berättar "som det är" och han är starkt kritisk till hur andra journalister använder språket för att lindra, mildra och rent av förvränga skeenden och historien. Kritiken mot dom muslimska och persiska regimerna är stenhård, likaså kritiken mot väst och då företrädesvis USA, Israel, Storbritannien och Frankrike. Hans sätt att sätta in historien i ett perspektiv och att ta ställning för mänskliga rättigheter, internationell rätt och alla folks frihet är oerhört positivt.
Detta har givetvis lett till att han har fått utstå oerhört mycket kritik. Bland annat är han en av få västerländska journalister som har intervjuat Usama bin Laden och bin Laden hade stor respekt för Fisk eftersom han ansåg att Fisk var en av få västerländska reportrar som rapporterade objektivt. Som Fisk själv påpekar är det kanske inte det omdömet en utrikeskorrespondent helst vill ha av en man av bin Ladens karaktär men faktum är att bin Laden har fel. Fisk är långt ifrån objektiv. Tvärtom hyllar han den ställningstagande och kritiskt granskande journalistiken.
I boken avhandlar Fisk Algeriet, armenierna, Irak, Iran, talibanerna och mujaheddin i Afghanistan, Israel-Palestinakonflikten och mycket mer. Genom sitt arbete som journalist för främst tidningen
Independent har han rapporterat från nästan varje konflikt som funnits i Mellanöstern dom senaste 40 åren. Eftersom han själv bor i Beirut och har bott där i nästan hela sitt vuxna liv så har han fått en
insikt i den arabiska kulturen som få västerlänningar kan mäta sig med. Det ger ett djup i analysen och berättelsen som är oerhört intressant och lärorikt.
Man kan också i skenet av Fisks berättelse om västs inblandning i Mellanöstern fundera på hur klok
Frankrikes intervention i Mali är. För som Fisk säger så kan man ju undra varför skyddet av visa kulturskatter är viktigare än andra (Buddhastatyerna i Afghanistan eller Timbuktus tempel jämfört med Bagdads muséer och bibliotek). Varför vissa regimer får behandla sina kvinnor och brottslingar efter medeltida regler och andra inte får det (Saudiarabien jämfört Mali eller Afghanistan). Eller varför vi tillåter vissa regimer att massakrera sina egna invånare när vi intervenerar vid andra tillfällen (Irak 1980-tal jämfört med Irak 2000-tal eller Mali 2013 jämfört med Syrien 2013).
Den som har tid, ork och kraft nog att läsa boken bör göra det. Men det är ingen bok man tar med sig på pendeltåget eller som man ska läsa klart på två veckor. Det är snarare en semesterbok för den som vill skapa sig en mer heltäckande bild av en av världens mest spännande och utsatta regioner.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
