Jag delar Per T:s tankar. Krisens Europa betraktas utifrån ett uppifrånperspektiv. Det är kapitalet, pengarna och makten som ska räddas. Europas löntagare och dess allra mest utsatta, dom arbetslösa, är det ingen som talar om. Inte på makronivå, inte på EU-toppmötesnivå och knappt heller på nationell nivå. Europa borde börja tala om ett socialt protokoll som säkerställer människors sociala behov först.
Mer ortodoxt lagda marxister skulle se Europas kris som det första steget mot kapitalismens sammanbrott. För en kommunist är utvecklingen bara en bekräftelse på att revolutionens förutsättningar närmar sig med stormsteg. För en fascist är situationen också mumma. Europas folk lider och en yttre och inre fiende, den muslimska, bär skulden. För kommunister är lösningen revolutionen. För fascisten är borttagandet av icke önskvärda element, lösningen. Att krafter som dessa växer och frodas i ett Europa som har slopat alla sociala hänsyn är inte konstigt.
Det enda sättet att möta detta på är genom social utjämning och solidariska lösningar. Förra gången det var kris behövdes det ett världskrig för att världen skulle vakna upp och inse behovet av en omfördelningspolitik med progressiva skatter, gemensamma åttaganden och solidariskt bärande av bördorna. Låt oss inte lära oss läxan lika dyrköpt den här gången.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Problemet är att det inte finns några resurser att utjämna med i Grekland. Pengarna är helt enkelt slut.
SvaraRaderaDen ansvarslösa immigrationspolitik som förs i Sverige kommer att leda till samma effekter även här: Redan nu får skolor, åldringsvård och missbruksvård i kommunerna stryka på foten för att pengarna går till försörjningsstöd åt nytillkomna. Jag tror tyvärr att spänningarna kommer att öka även här, då röststarkare grupper drabbas. Det händer senast då pengarna, liksom i Grekland, tar slut i Sverige och välfärdssystemen brakar ihop.
Hade det varit så att vi inte hade sänkt skatterna dom senaste 6 åren med över 100 miljarder så hade man kanske kunnat argumentera för att vi inte hade pengar. Men pengar finns, frågan är bara vad man gör med dom.
RaderaJag tror att europas politiker får välja: demokrati eller euro.
SvaraRaderaOm vi föreställer oss en skattesänkning på 100 miljarder så fördelar den sig på tre områden:
1. Sparande
2. Konsumtion utomlands
3. Inhemsk konsumtion
Jag föreställer mig att den tredje punkten är dominerande. Det ger nya jobb och massor med skatteintäkter.
Dessvärre har jobben inte kommit som teorin utlovade Henrik. Jobbskatteavdragets effekter kan i bästa fall beskrivas som oklara. Ska man vara lite mer pessimistiskt lagd är det pengar i sjön.
RaderaHur vet du det? Kan du jämföra med hur utfallet hade blivit utan jobbskatteavdraget?
RaderaOm man sänker skatten med 100 miljarder bör man kunna utvärdera effekten. I alla fall för den som säger sig vilja värna ekonomin. Vad jag vet är att alternativet att ha 100 miljarder mer i statskassan vore betydligt bättre för möjligheterna att bekämpa arbetslösheten, bygga bostäder och värna välfärden.
RaderaDet är problemet med samhällsvetenskap vs naturvetenskap: i det senare kan man ändra på en variabel och upprepa experimentet. Vi har ingen aning om hur utfallet hade blivit utan jobbskatteavdraget och att jämföra med en linjär extrapolation av tidigare utveckling är riktigt fånigt.
RaderaJodå, staten och kommunerna kan naturligtvis använda 100% av en tänkt skattesänkning till att "fixa jobb". Men blir det produktivt? Finns det något att visa upp året efter insatsen?