onsdag 19 december 2012

Jag tänker inte stödja ett förslag som ökar segregationen ytterligare

Om bara alla som ville fick ombilda sina hyresrätter i innerstaden så skulle bostadsmarknaden börja att fungera. Så lät löftet för några år sedan från borgerligheten. Kent Werne har beskrivit den sorgliga 2000-talshistorien om bostadsmarknaden i "Du sköna nya hem". Man kan ganska snabbt konstatera både genom att läsa boken och genom att studera verkligheten själv att det inte har fungerat.

Därför fortsätter borgarna att försöka finna lösningar. Problemet är att det finns en tro bland borgerligheten om att mer av samma medicin ska göra den sjuke patienten frisk. Men för alla som har knaprat Alvedon vid huvudvärk står det ganska klart att om inte två tabletter har hjälpt så lär inte tjugo göra det heller. Det behövs något annat.

Den svenska allmännyttan slogs sönder av det enkla skälet att EU inte ville ha den och att den borgerliga regeringen inte tog fighten. Tvärtom tog borgerligheten tillfället i akt att slå till mot den förhatliga allmännyttan och dess hyresnormer. Om inte EU hade ställt krav hade inte Hyresgästföreningen, SABO och regeringen hamnat i den uppgörelse som dom gjorde.

Nu vill borgarna höja hyrorna och stärka lägesfaktorn. I slutänden är det fri hyressättning som ska gälla och Hyresgästföreningen, som S tog rygg på vid tidigare nämna uppgörelse, ska försvagas ytterligare. För S är det alltid viktigt att se vad parterna säger. Med en försvagad Hyresgästförening blir förhandlingspositionen dock allt sämre, precis som för facken, och då blir det allt svårare att okritiskt ta rygg. Därför måste parterna på såväl arbetsmarknaden som bostadsmarknaden vara starka. Det måste råda en balans. Annars sätts den svenska modellen ur spel. En modell som tjänat Sverige väl. En modell som S har byggt och står bakom.

Konsekvenserna av höjda hyror i attraktiva lägen kommer automatiskt att bli ökad segregation. Att kunna bo centralt är redan idag en klassfråga och denna tendens kommer bara att förstärkas. Att hyrorna blir läge i avfolkningsbygder spelar inte speciellt stor roll eftersom folk måste bo där jobben finns. Så vad hjälper det en låginkomsttagare i Stockholm om hyran i inre Norrland sjunker?

Den borgerliga övertron på marknaden och teoriernas brister i mötet med verkligheten blir smärtsamt påtagligt när man ser på bostadsmarknaden. Att jämföra med t ex Tyskland är inte heller speciellt önskvärt. Den som har varit i Tyskland vet att bostädernas kvalité skiftar enormt, segregationen är stor i städerna och hela marknaden fungerar annorlunda. Bara en sådan enkel sak som huruvida vitvaror ingår eller ej skiljer sig markant.

Som socialdemokrat kämpar jag för att minska klasskillnaderna och då kan jag inte stödja ett förslag som genom ett enkelt pennstreck kommer att öka segregationen och klassamhällets genomslagskraft än mer.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

11 kommentarer:

  1. Ta inte 20 Alvedon: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/paracetamol-hade-inte-godkants-i-dag_5836609.svd

    Om man säljer ut hyresrätter genom att ombilda till bostadsrätter borde det bli pengar över att bygga nya hyresrätter för?

    När ville (s) uppnå balans på arbetsmarknaden? Hela (s) historia har gått ut på nya spännande sätt klämma åt arbetsgivarna. Skatter in absurdum, löntagarfonder, jämställdhetsplaner och miljöplaner (oavsett relevans). Till slut uppnådde man massarbetslöshet och fackets makt krympte till ett minimum.

    Det är samma villkor på bostadsmarknaden. Går det inte att räkna hem en investering görs den inte och på sikt stiger priserna. Om vi inte förmår skapa bostäder för alla, vilka slås ut först? Jo, de svaga som skulle skyddas av politiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mycket som "borde" ske men som inte gör det. Som jag skriver, teorierna har inte stått sig i testet mot verkligheten.

      Jag har tidigare berättat anekdoten om S-kommunalrådet som var ute på ett besök med sina borgerliga kollegor i KS och träffade en byggherre. Året var 2007 eller 2008 och på frågan från en moderat sa byggherren:
      "Jag kommer inte bygga en hyresrätt till här förrän DIN regering kommer till makten igen" (varpå han pekade på S-rådet).

      Titta på statistiken över byggande nationellt Henrik och säg mig att borgarnas modell har lyckats bättre än sossarnas.

      http://www.alliansfrittsverige.nu/2012/10/bostadsbyggandet-har-rasat-med-75.html

      Radera
    2. Du kanske skall ta och jämföra bostadsbyggandet internationellt också innan du drar slutsatsen att skillnaden består i borgerligt vs socialistiskt styre.

      När jag läste på LTH fick vi besök av lettiska studenter som förklarade de usla bostadsförhållandena i hemlandet med att "det ägs av alla, dvs ingen". Apropå anekdoter ...

      Radera
    3. Jag skulle dra mig för att använda den lettiska bostadsmarknaden som ett exempel på lyckade resultat. Likt svensk ekonomi under slutet på 80-talet var det kredittillväxten som drev på.

      Sen tar du överhuvudtaget inte ställning till segregationsfrågan. Jag gillar inte att människor delas upp i stadsdelar utifrån ekonomiska och sociala parametrar. Jag är emot segregation. En fri marknad inom bostadssektorn leder till denna segregation. Hur vill du lösa det problemet?

      Radera
    4. Förlåt mig, borde läst det andra stycket innan jag svarade.

      Att de framgångsrika vill bo i villor och att de svagare kanske inte har råd till mer än en hyresrätt lär vi inte komma ifrån. Jag växte upp på norra fäladen i Lund. I skolorna samsades barn från alltifrån hyresrätter till fina villor. Där har du en modell; stadsplanering.

      Radera
    5. Jag publicerar inte din första kommentar. Du vet dessutom mycket väl att jag inte förordar planekonomi á la Sovjetmodell.

      Nu handlar det om bland annat lägesfrågan och då är det citybostäder som kommer i fråga till stor del.

      Visst ska man mötas i skolorna. Där är vi helt överens. Problemet, som du vet, är att idag har (vinstdrivande) friskolor i kombination med det fria skolvalet urholkat denna arena.

      Radera
  2. Bra Ola! Men nu är det väl tyvärr så att socialdemokratin inte heller har några riktigt bra lösningar. Därför är det viktigt att slå till bromsarna mot ytterligare försämringar innan sådana har hunnit arbetas fram. Bostad ska vara en mänsklig rättighet, och så står det också i FN-deklarationen om mänskliga rättigheter, men däremot ingenting i Europakonventionen om mänskiliga rättittigheter, vilket är mycket besynnerligt. Europakonventionen är i de ämnen den tar upp mer långtgående än FN-deklarationen, och dessutom bindande för medlemsstaterna på ett helt annat sätt. Skyddet för bostadslösa måste lösas på både nationell nivå och på Europa-nivå. Det räcker inte att bygga, om bostadslösa inte får hyra. Det måste finnas tvingande regler för fastighetsägare, som har en dominerande ställning på bostadsmarknaden i en kommun, att hyra ut, utan diskriminering av något slag. Det räcker inte med de vanliga diskrimineringsgrunderna (ras, religione, hudfärg, etnicitetet sexuell läggning, etc) Diskriminering på grund av låg inkomst måste också kriminaliseras, förutsatt att den bostadssökande har tillräckligt stor disponiibel inkomst för den aktuella hyran. Detta är "funktionssocialism" (vilket innebär att vissa funktioner av ägandet "socialiseras" medan andra funktioner, speciellt rätten att sälja sin egendom, kvarstår. Jämför allemansrätten. Nu finns ju i och för sig ett besittningsskydd, för den som redan har bostad. Mern detta innebär ju i praktien ett slags kommunarrest för personer med dålig ekonomi, som redan har en bostad. De förvägras rätten att flytta. Och detta är tyvärr inget nytt. Det förekom redan 2001, då jag först stötte på problemet. Jag ringde då runt till flera så kallade allmännyttiga bostadsbolag under fingerad identitet (uppgav mig vara en ICA-handlare som gjort konkurs, p.g.a. etabering av en stormarknad i närheten). Beskedet från samtliga s.k. allmännyttiga bostadsbolag var negativt. En ICA-handlare, som blivit av med både butik och bostad ska ligga på gatan och fryska ihjäl. Någon hjälp från socialen är det inte säkert att man får i den situatinen. Socialtjänstlagen gäller bara för personer som har sociala problem, inte personer som har enbart ekonomiska problem.
    I stället för "funktionssocialism)" (att privata ägare får vidkännas vissa insrkänkningar har vi en elakartad "funktonskapitalism" (direktörerna i offentligt ägda bolag får uppföra sig som om dessa bolag vore deras privata egendom). Bostadsfrågan har diskuterats i EU-parlamentet, där det konstaterades att minst 600 bostadslösa EU-medborgare frös ihjäl utomhus förra vinterna. 250 brittiska fattigpensionärer frös ihjäl i sina bostäder, eftersom energibolagen hade stängt av energileveranserna. Hur många kommer att frysa ihjäl denna vinter? Jag är faktiskt besviken på S-partiet, som är mer angelägna att försvara "allmännyttan" än att försvara de bostadslösa. Försvara den s.k. allmännyttan kan man förstås göra, om man använder densamma som ett (av flera!) medel för att hjälpa de bostadslösa. Men då måste det bli slut på ryggkliandet mellan politiker och direktörer i de kommunalägda bostadsbolagen. Vilket verkar vara en känslig fråga.

    SvaraRadera
  3. Bostadspolitik är oändligt invecklad. Det framgår bara av ovanstående inlägg. En sak är helt säker. Massor av borgerliga väljare tar avstånd från tanken på så kallade marknadshyror. Jag hörde nyss även bostadsministern göra det.
    Alla förstår att hyresvärdarna skulle kunna sätta vilka hyror de ville, att segregationen skulle öka och hyresvärdarna bli ännu rikare. Till vilken nytta?

    SvaraRadera
  4. "Funktionssocialismen" har ibland anförts som ett alternativ till offentligt ägande. Men kommer bäst till sin rätt i sådana fall, då de flesta är överens om att verklig socialisering inte bör ske, men att den oinskränkta äganderätten måste begränsas, då den står i konflikt med något betydande allmänintresse, såsom att alla ska ha rätt till bostad. Eller rätt till en meningsfull fritid i skog och mark, den s.k. allemansrätten.

    Men allemansrätten gäller inte heller oinskränkt. Tomtområden kring bostadshus och även industrifastigheter är undantagna. På samma sätt bör man se bostadsmarknaden. Det är när en person eller ett bolag äger en så stor del av bostadsbeståndet i en kommun eller på en större ort, så att beslut av en enväldig fastighetsägare i praktiken medför att de, som inte accepteras som hyresgäster, i praktiken berövas rätten till bostad. När det inte finns andra hyresvärdar, som man kan hyra en bostad hos.

    Det måste därför finnas lagliga möjligheter för bostadslösa att tilltvinga sig en bostad hos en sådan hyresvärd, förutsatt att självklara kriterier för rätten att hyra den önskade lägenheten är uppfyllda. Husägare, som bara äger ett fåtal hyreslägenheter (exempelvis högst tio lägenheter) bör undantas. Ett självklart kriterium för rätten att hyra är, förutom placering i bostadskön, att den önskade lägenheten har en bruksvärdeshyra, som inte överstiger den bostadssökandes betalningsförmåga. Den bostadssökandes disponibla inkomst ska vara tillräckligt stor för att täcka, förutom hyran, utgifter för mat och kläder, mm, enligt normen för försörjningsstöd.

    Ett annat kriterium bör vara att hyresvärden inte har en VÄlGRUNDAD anledning att befara att den nya hyresgästen allvarligt kommer att störa grannarna. I SÅ FALL ska kommunen vara skyldig att erbjuda "social kontrakt", eller andrahandsuthyrning, eller ordna bostad på annat sätt. Det finns emellertid bland politiker en föreställning att sociala kontrakt och andrahandsuthyrning ska komma till användning även när den bostadssökande enbart har ekonomiska problem.

    Så ska inte vara fallet, eftersom det vore en allvarlig diskriminering av lågavlönade. ALLA, som inte har svåra missbruksproblem e dyl, ska kunna hyra EN MINDRE lägenhet i eget namn, och ha möjlighet att själv välja bland lediga (mindre) lägenheter hos de större hyresvärdarna på orten - förutsatt en bra köplacering.

    Naturligtvis ska inte heller medel- eller höginkomsttagare diskrimineras, vilket faktiskt förekommer, när - i fall som jag känner till - kommunala bostadsbolag kräver att de ska ha en tre gånger som hög inkomst som den aktuella hyran. Det måste ju ändå vara den enskildes, och inte bostadsbolagets, sak att bestämma om han ska kosta på sig dyrbara utlandsresor eller lägga pengarna på en dyr och attraktiv hyreslägenhet hemma i Sverige.

    Marknadshyror för mindre lägenheter ska naturligtvis inte förekomma. Men för att fastighetsbolagen inte ska avskräckass från att bygga mindre lägenheter, kan det vara bra att klämma till med ett förbud mot marknadshyror även för de största lägenhetsstorlekarna.

    Hur man har det i andra europeiska länder kan inte vara något föredöme för Sverige, så länge man inte har skrivit in rätten till bostad i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Hade man gjort det, hade säkert lagstiftningen sett annorlunda ut i de länder, som nu anförs som efterföjansvärda exempel.

    Frågan är komplex, men det räcker inte att bygga, så länge bostadslösa inte kan få ett domstolsutslag på sin rätt att få en bostad. Jag har vid ett kort samtal tagit upp dennas fråga med Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson Veronika Palm, som spontant svarade: "Vi kan ju inte tvinga bolagen."

    Men det är just vad som behövs. Äganderätten får inte bli ett medel för att frånta andra deras mest grundläggande mänskliga rättigheter.

    SvaraRadera