Ett misslyckande av stora mått

Per T Ohlsson skriver intressant om Frankrikes situation idag och detta gör han med anledning av att The Economist nyligen gjorde en genomgång av den franska ekonomin. En ekonomi som utvecklas på ett mycket oroväckande sätt och som riskerar att skada Europa för lång tid framöver. Om Frankrike faller så faller hela Europa och stora delar av världsekonomin också för den delen.

Att landet behöver reformeras är helt klart. Den franska stoltheten ligger dock som en våt filt över dessa förändringsbehov och att berätta för en fransman att han har fel är kanske inte det lättaste i världen. Men om inte fransmännen själva vill förändras så får EU hjälpa till och en gyllene chans att faktiskt göra något åt saken fanns för någon vecka sedan. EU:s långtidsbudget har varit på tapeten en längre tid och frågan om jordbruksstödet, som står för mer än 40 procent av budgeten, har återigen debatterats. Frankrike får en stor del av detta stöd och tillsammans med t ex Polen försvarar man detta obsoleta stöd med näbbar och klor. Ett stöd som på många sätt motverkar just strukturomvandlingarna som Frankrike så väl behöver.

Frankrike behöver strukturreformer av stora mått. Med det sagt måste man inte riva ner sitt statliga ägande och man måste inte riva sin stora offentliga sektor. Men man behöver förenkla företagande, man måste skapa bättre möjligheter för tillväxt och man måste givetvis se över sitt skattesystem. Sen måste det även det offentliga ägandet och den offentliga förvaltningen effektiviseras. Man måste också ställa krav på EU:s andra medlemsstater att dessa inte slår sönder dom sociala protokoll som finns men som borde tillämpas betydligt mer.

Ohlsson drar paralleller till Tyskland och den utveckling som varit där. Han lyfter detta som ett exempel på framgång och visst, utifrån tyska statsfinansiella ögon sett är Tyskland ett lyckat exempel. Men man ska också hålla i minnet att tyskarna dopat sin ekonomi genom att de facto lönedumpa. Det är dom tyska löntagarna som har fått stå för den tyska ekonomins framgång. Detta har i sin tur varit en av nyckelfaktorerna till den kris som vi nu upplever i södra Europa. Om även Frankrikes skulle börja lönedumpa så riskerar andra europeiska ekonomier att få det mycket tuffare.

Lösningarna på Frankrikes, och EU:s, ekonomiska problem är oerhört komplexa. Skruvar man lite grann i ena änden riskerar det att få enorma effekter på andra sidan. I detta skulle en mer solidarisk Europapolitik behövas. En politik som ser till hela EU:s bästa. Det skulle ge en helt annan legitimitet till systemet och en helt annan kraft i lösningarna. Problemet är kanske bara att man inte ens kan komma överens om vad som är EU:s bästa och då kan man egentligen bara konstatera en sak; att EU på många sätt har misslyckats.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna