En ansvarstagande kapitalism

Bara folk äger saker individuellt så blir allting bra. Den som äger något vårdar detta och strävar alltid efter bästa förädling av värdet. Ungefär så sammanfattas den nyliberala doktrinen. Om något däremot ägs kollektivt, där alla har del i ägande, så förfaller det enligt samma doktrin. Att så inte är fallet är bevisat sedan länge. Det räcker väl med att säga allmännyttan för att konstatera att gemensamma tillgångar kan fungera bra. I alla fall om måttstocken är att ge största möjliga nytta till största möjliga antal. Och vill man kan man lägga till Lehman Brothers eller Ivar Kreuger för att bevisa att aktieägande inte är synonymt med solskenshistorier.

Andreas Cervenka talar idag i sin krönika om ägarkapitalism kontra kundkapitalism. Vi lever idag i ägarkapitalismens tidevarv och har gjort så under många långa decennier. Jag har inga problem med att människor äger aktier, jag har inga problem med att folk blir rika, men jag har problem med att bolag inte styrs utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Jag har problem med att VD:ar berikar sig själva på bekostnad av långsiktighet och samhällsnytta.

För jag vill se en kapitalism som tjänar samhället. Inte tvärtom. Jag skulle vilja se en ansvarstagande kapitalism. Marknaden är, på många områden, en utmärkt tjänare. Men den är i regel en urusel herre. Banksektorn är ett lysande exempel. Ägandet och i slutänden inriktningen på bankens verksamhet spelar extremt stor roll. En bank vars enda syfte är att skapa (högsta möjliga) vinst åt aktieägarna varje kvartal kommer förr eller senare, i dagens avreglerade kapitalism, att blåsa upp en bubbla. En bank som inte tar ett samhällsansvar är kanske ett av dom största hoten mot det finansiella systemet och därmed också mot alla medborgare.

Samma sak gäller för välfärden. Om vinstmaximering är det enda som räknas kommer förr eller senare någon att ta genvägar, likt bankerna gjorde med sina subprime-lån, och riskera hälsan för helt oskyldiga medborgare. Ett större samhällsansvar behövs och det är därför non-profitföretag är att föredra i välfärden.

Det pratas mycket om jämställda styrelser och det är en viktig fråga. Men en fråga som borde diskuteras än mer är vilket samhällsansvar enskilda aktörer har. Den ideella sektorn tar ett enorm samhällsansvar bara genom sin existens som mötesplats och nav i samhället. Den offentliga sektorn tar ett samhällsansvar av sin natur. Jag tror att även företagsvärlden, arbetsgivarna, kan ta ett samhällsansvar. Det ligger i deras långsiktiga intresse. Det var bland annat så Sverige byggdes starkt och det var så den fulla sysselsättningen uppnåddes. Förhoppningsvis kan Sverige och världen komma dit igen. Men då krävs det mer än adrenalinstinna och risktagande börs-VD:ar. Det krävs engagerade och ansvarstagande styrelser som sätter upp andra mål än att vinstmaximera till varje pris och dit är det en lång väg.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna