Gott nytt år!

2012 är slut och 2013 tar sin början. För min del har 2012 varit ett fantastiskt år. Jag har blivit invald i partidistriktets styrelse, jag har blivit utsedd till kongressombud och jag har haft ett mycket bra år både privat och rent professionellt. Det har funkat helt enkelt. För mitt kära parti har året också varit bra. Efter cirkus Juholt kom Stefan Löfven in och tillsammans med Carin Jämtin och Magdalena Andersson har han fått styr på skutan igen. Att det inte går kanonbra så här efter ett år är i mina ögon helt ok. Det är lugn och ro i alla fall och den gamla klyschan om att det är på valdagen som det avgörs gäller för min del fullt ut. Jag ska inte bli långrandig med återblickar för 2012, krönikor av det slaget finns överallt för den intresserade, så jag nöjer mig med att önska alla ett gott nytt år!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Den offentliga debattens innehåll avgör partiernas framgångar

Statsvetaren Marie Demker skrev ett intressant inlägg på sin blogg igår angående kopplingen mellan ekonomisk kris och förekomsten av rasism. Demker hävdar att det inte finns något samband mellan djupa lågkonjunkturer och rasism i dagens Europa och att därmed tesen om ekonomiska faktorer som utlösande för rasism kan förpassas till sophögen. Jag tror att Demker gör det aningen lätt för sig.

För även om kulturell protektionism är orsaken till rasismen så är det helt uppenbart så att utbildningsnivå och ekonomiska faktorer påverkar huruvida någon är mottaglig för den kulturella protektionismens dogmer och diskurser eller inte. Att dessutom endast se till dagens läge i Europa är att snäva av det hela lite väl. För annars vore ju konsekvensen av Demkers tes att Hitler skulle ha kommit till makten oberoende av 20-talets ekonomiska kris i Tyskland och det tvivlar jag starkt på.

Dock tycker jag att Demker sätter fingret på en mycket intressant fråga och det är frågan om den offentliga debattens innehåll. Jag har under många år drivit tesen att vi inte ska debattera med SD mer än nödvändigt. För varje gång vi tar en debatt med dess företrädare så ges dom utrymme att spy ut sin rasistiska galla var än diskussionen står. Den som har fascisterna i sitt parlament, som vi i Helsingborg t ex, vet precis vad jag talar om. Vid snart när varje möjligt och omöjligt tillfälle går SD:s företrädare upp och kräker ur sig rasistiska uttalanden eftersom det är deras bärande tanke och idé. Likadant är det om man tar en debatt i ett TV-program eller vad det nu än är. Sen finns det tillfällen då man "måste" debattera och det får man som politiker helt enkelt acceptera. Problemet är att man inte kan "vinna" debatter med folk som tillämpar cirkelresonemang. Det gäller såväl med fascister som med anarkister och kommunister. Alla svar står att söka i "sanningen". En sanning som alltid bevisas genom att återvända till samma sak t ex "massinvandring", "revolutionens nödvändighet" eller "individens totala frihet".

Men alla demokratiska krafter har ett ansvar att föra ett samtal om andra saker än så kallade kulturella markörer. Det gynnar t ex SD å det grövsta om den offentliga debatten handlar om pepparkaksgubbar och Tintin istället för om arbetslösheten, skolresultaten och infrastrukturen. Fascisternas svar är nämligen väldigt tydliga i frågan om kulturella mönster. Att man sen inte håller med dom är en annan femma. Det finns alltid några som kommer att "hänga på" precis som Demker säger. Om man istället diskuterar hur den svenska järnvägen ska fungera eller hur vi ska skapa fler jobb så står sig "släng ut alla icke önskvärda element"-tesen ganska så slät. Dom flesta människor inser nämligen att om vi börjar med etnisk rensning så blir konsekvenserna knappast fler arbeten.

Dom demokratiska krafterna i samhället har alltså ett stor ansvar och då är det inte speciellt lyckat att börja föra en stor diskussion om vem som för den mest "ansvarsfulla" migrationspolitiken. Prata istället om hur vi ska hantera situationen genom att t ex tala om den borttagna värnpliktens betydelse för ungdomsarbetslösheten och segregationsproblematiken mellan inrikes- och utrikesfödda. Eller så kan man diskutera EBO-lagstiftningen, SFI eller EU:s osolidariska flyktingsmottagande. Men skippa pseudodebatterna om pepparkakor och Luciatåget.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Var tog kollektivavtalet vägen?

"Driftsformen spelar ingen roll". Slagordet känns igen från vinstuttagsförsvararna inom välfärden. Man vill tala om kvalité utan att ta hänsyn till att kvalitén rimligtvis stiger om mer pengar går till verksamheten. För säga vad man vill, om man kan anställa mer personal, ha fler fritidsaktiviteter, köpa bättre toapapper eller vad det nu än må vara så höjs ju rimligtvis också kvalitén.

En annan del som också spelar stor roll är arbetsmiljöfrågorna. Många hemtjänstföretag inom den så kallade "RUT-sektorn" saknar kollektivavtal. Det har varit känt länge men idag kommer siffror i dagspressen på fenomenet. Här visar det sig att driftsformen spelar roll i allra högsta grad. Säg en kommun som inte har kollektivavtal för dom anställda inom denna sektor och du svarar själv på frågan om huruvida driftsform, dvs ägandet, spelar roll. Sen kan givetvis kommunerna bli bättre på att ställa villkor och göra upphandlingar men faktum kvarstår, man kan inte kräva kollektivavtal i en upphandling. Det man kan kräva är kollektivavtalsliknande villkor. Genom att låta varje kommun sköta sina upphandlingar så kan nyckfulla kommunledningar som inte vill ställa krav underlåta att göra det och därmed kommer dom företag som Roger Mogert kallar för oseriösa in på marknaden.

För givetvis är det inte svart eller vitt. Jag tycker det är bra att det finns alternativa utförare. Men jag tycker att skattemedel ska gå till verksamheten. Därför förespråkar jag non-profitföretag och andra former av ickevinstdrivande utförare. Framförallt med anledning av brukarnas bästa men även för personalens dito.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger skriver om långsiktiga mål

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ombud på kongressen och tre frågor

Jag har tillsammans med 34 andra kamrater blivit vald till att representera Skåne som ombud vid partikongressen i vår. Jag tackar givetvis stort för det förtroendet och ska göra allt jag kan för att förvalta det på bästa sätt. Nu börjar ett tufft arbete med att läsa in sig på handlingarna, besöka grundorganisationerna och träffa dom övriga ombuden för att mejsla fram Skånes inställning till dom olika frågorna.

För egen del är det framförallt tre områden, förutom partiprogrammet och organisationsutredningen, som intresserar mig:

1. Jobben och ekonomin. Skulle väl i och för sig kunna kallas två områden men dom hänger ihop. S måste ha en offensiv ekonomisk politik där gamla sanningar ifrågasätts för att vi ska kunna nå den fulla sysselsättningen. Jag tror inte att "vinna makten med ord för att därefter förändra" är rätt metod. Vi måste våga vara offensiva och framåt även i opposition. Då kan vi inte köpa Anders Borgs paket bara för att det är lättast så. En omläggning av den ekonomiska politiken är också en förutsättning för att stimulera tillväxten av nya jobb och nya jobb är precis vad vi behöver. Vi kan jobba med utbudssidan av arbetskraften hur mycket vi vill. Om inte efterfrågan finns där är det ett spel för galleriet.

2. Idrottsfrågor. För mig är idrotten lika viktig som kulturen. Det behövs en stor diskussion kring hur idrotten kan spela en större roll i vårt samhälle och hur vi behåller den svenska idrottens unika särprägel. Det ideella föreningslivet är ett av Sveriges starkaste och mest kännetecknande varumärken och är det något som bör värnas i det här landet så är det den saken.

3. Vinstuttag i välfärden. Som bekant så anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas. Partistyrelsens motionssvar från tidigare i höstas är en bra utgångspunkt. Men kvalitétsfrågan måste breddas. Det går inte att tala om verklig kvalité om man i samma andetag menar att det är helt ok att skattepengar som ska gå till kvalitén för brukarna istället åker ner i fickorna på aktieägare. Pengarna ska gå till verksamheten och inget annat. Där måste vi sätta ner foten rejält.

Detta är dom tre områden som jag brinner främst för. Men ni som följer mig vet att jag är tänd på det mesta inom politiken och jag bangar inte att ge mig in i debatter om kriminal-, utrikes-, utbildningspolitik eller vad den nu än må vara. Mitt problem är snarast det att jag måste begränsa mig. Men det är ett ganska angenämt problem som jag nog ska kunna hantera. Har ni tankar och idéer om kongressen får ni gärna dela med er av dom till mig. Skriv ett mail eller hör av er på annat sätt. Återigen, tack för förtroendet.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Personligt förtroende och rätten till heltid

Annie Lööf, denna eviga följetong, får ytterligare ett sista besked 2012 om att både hon och hennes centerparti ligger pyrt till. Det personliga förtroendet, den gren där Fredrik Reinfeldt dominerar stort, är rekordlågt för Lööf. Året då Centerpartiet skulle profilera sig och ta initiativet i alliansbygget igen är fullständigt förlorat. Man skulle kunna tycka synd om Lööf. Jag gör det inte. Det hon gör med Centerpartiet gynnar i princip ingen. Det finns ett fåtal procent i landet som känner igen sig i Lööfs nyliberala dogmatism. I övrigt är svenska folket starkt emot ett tillbakadragande av välfärden och samhället.

Mätningen ger för handen att Reinfeldt fortfarande leder stort i frågan om personligt förtroende. Reinfeldt är på många sätt större än sitt parti och för mig som socialdemokrat är det nog det största orosmolnet av dom alla inför valet 2014. Ett val idag som skulle handla om förtroende vinner Moderaterna förmodligen ganska enkelt och om inget oförutsätt händer fram till september 2014 så kommer spelplanen se ungefär likadan ut då som nu. För oss i S handlar det om att få valet att handla om sakfrågorna som Reinfeldt faktiskt har misslyckats med. Jobben, skolan, sjukvården, miljön, infrastrukturen och segregation.

Fast man blir inte glad när man läser att socialdemokratiska kommunledningar runt om i landet inte förmår att genomföra våra löften om rätt till heltid. Det är för dj*vla dåligt rent ut sagt och en skärpning måste till. Det är möjligt att det behövs statlig hjälp i en omställningsfas men samtidigt är det inget man kan skylla på. Förtroendet för vår politik ökar ju knappast när vi inte ens lyckas genomföra elva år gamla löften till en av våra få riktigt starka väljargrupper. Skärpning på den punkten tack!

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Göran

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Inte alls på hugget

Är inte alls på hugget idag. Så jag orkar helt enkelt inte skriva något av större intresse just nu.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Mer resurser till välfärden för att garantera vinsterna?

Har ingen större blogginspiration just nu så jag ska bara skänka en liten tanke till er läsare. Annelie Nordström, ordförande i Kommunal, går ut titt som tätt och vill diskutera kvalité i välfärden istället för utförare. Hon driver att välfärden behöver mer resurser för att höja kvalitén. I detta har hon helt rätt. Men att hon inte ser vinstuttag som ett resursslöseri, att befintliga resurser hamnar i fickorna på kapitalister istället för att gå till verksamheterna, till personalen och till brukarna, är för mig mycket märkligt. Om man nu är för mer resurser till välfärden måste ju steg ett vara att se till att alla pengar som vi idag satsar på välfärden stannar i välfärden. Annars hamnar man i en position där vi måste skjuta till mer pengar för att garantera vinsterna och då har man kommit långt bort ifrån ett löntagar- och brukarperspektiv.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Lite julstämning

Får väl passa på och hälsa alla en god jul. Just idag känns det inte så lönt att blogga om något annat nämligen. Inte den stora bloggläsardagen precis. Men jag får väl bidra med att sprida julstämning så här har ni ett litet klassiskt julklipp som nog kan hjälpa till att få alla i stämning. God jul!

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Löfvén talar klarspråk

Regeringen ligger bakom SD:s uppgång. Det skulle kunna ha varit sagt av någon av oss Netrootsbloggare. Men det är Stefan Löfvén som säger det. Löfvén skräder inte orden när han förklarar att den sociala otryggheten som växer fram i Sverige idag är skälet till SD:s framgångar. Jag är helt övertygad om att Löfvén har rätt.

Sverige har i över sex års tid sett välfärden ta stryk. Här i Skåne är t ex sjukvården på fallrepet. Borgerligheten underlåter att se problemet. Det ska "effektiviseras" bort. Väljer man att inte prata om ett problem så finns det inte. Ungefär som med barnfattigdomen. Samtidigt är borgerligheten snabb på att ta åt sig äran av allt som faktiskt fungerar. Därför kan man se moderata företrädare glädjas åt att just barnfattigdomen minskade nationellt 2010 enligt den av M hårt kritiserade rapporten från Rädda Barnen. Så dom fattiga barnen som enligt Moderaterna inte fanns förra året har alltså minskat med 6 000 barn i år. Fantastiskt eller hur?

Jag förstår att folk är förbannade och att man söker svar. När alla som har någon form av problem får veta att dom är lata, gnälliga mesar som inte klarar av att reda sig själva så väcks en aversion, en irritation och en känsla av att någon annan ska få betala för eländet. Det är i denna mylla som fascismen växer sig stark. Det är skönt att Löfvén talar klarspråk. Det behövs. Tydlighet och en klar konfliktlinje med borgerligheten är precis vad många önskar. Inte minst jag.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Peter H, Tord, Roger

Läs mer på Socialdemokraterna

Borg(ar) det här för ett stjärnfall lagom till jul?

Jag antar att det är julen som gör sig påmind i den socialdemokratiska bloggosfären. Detta med tanke på att Anders Borgs helomvändning kring den svenska konjunkturutvecklingen inte har renderat särskilt många inlägg. Alliansfritt, Roger och Martin har skrivit vars ett men i övrigt är det ganska tyst. Nu tänker jag givetvis inte göra anspråk på att ha svept igenom hela S-bloggosfären men i alla fall bland dom jag brukar läsa är det tyst.

Däremot är det inte tyst i media och på många sätt är det betydligt bättre. Att vi i S-bloggosfären skriker oss hesa om Borgs brister och fel är det nog rätt få som bryr sig om. Hade någon däremot gått ut och sagt att Borg var tidernas bästa prognosmakare hade det förmodligen väckt en del uppmärksamhet. Men när medias tunga kanoner börjar tala om trovärdighetsproblem för Borg, då är det något som kanske börjar hända i den svenska politiska debatten.

Mats Knutsson på SVT, som knappast kan anklagas för att vara en stor Borgkritiker, säger såhär under rubriken "Budgeten var ett luftslott":

"Finanskrisen som startade 2008 och ledde till en kraftig nedgång i ekonomin förutspåddes till en början att gynna den politiska oppositionen, men visade sig i efterhand framför allt ha gynnat alliansregeringen.
Anders Borgs trovärdighet bland väljarna ökade. Så kan det naturligtvis bli också den här gången, men frågan är om det är realistiskt.
Den här gången har oppositionen möjlighet att anklaga regeringen för att ha vidtagit otillräckliga åtgärder mot en nedgång som pågått under en längre tid och som flera bedömare varnat för.
Ett annat problem för regeringen är att arbetslösheten beräknas bli 8,3 procent valåret 2014, en ovanligt hög nivå med svenska mått och betydligt högre än när regeringen valdes 2006. Det blir en svår debatt att hantera för både Anders Borg och Fredrik Reinfeldt."

Ord och inga visor alltså. Budgeten är ett luftslott, oppositionens kritik var befogad och retoriken hänger inte samman med politiken och dess utfall. Det som gör Borgs läge än mer prekärt är att t ex Svenska Dagbladet redan i september gick ut och sa att budgeten var för snål. Ett antal tunga ekonomer sågade, på ekonomspråk, Borgs budget. Annika Winsth på Nordea sa:

"Vi tycker att regeringen är alldeles för optimistisk och lite märkligt att de inte har med siffrorna för kvartal två liksom Riksbankens senaste räntesänkning. De har en annan syn på tillväxt och privat konsumtion. Det gör att de får ett väldigt stort utrymme nu men möjligheten att stimulera ekonomin framöver blir mindre, säger hon."

Intressant i sammanhanget är att läsa vad som sades om budgeten för 2011. Hans Hjälte på Folket, som ju är betydligt mer Borgkritiska som tidning än vad t ex SvD är, skrev att:

"Anders Borgs budget för 2011 bygger på en uppblåst bild av svensk ekonomi. Det finns inga rejäla satsningar för att minska arbetslösheten. Istället gör Anders Borg som Göran Persson gjorde 2006. Han går och väntar på att konjunkturen ska lyfta sysselsättningen."

Dom mer S-märkta tidningarnas profetior från 2010-11 blir alltså nu i det närmaste citerade av tunga journalister som Mats Knutsson och en intressant parallell som Hjälte gjorde var den till Göran Perssons sista trötta dagar. Borg har gått och väntat på att någonting ska hända i svensk ekonomi, han har haft en konsekvent motvilja emot att göra några stora förändringar efter sina fyra jobbskatteavdrag, och när nu omvärlden ser ut som den gör så är detta en förödande politik. Att inte stimulera hemmamarknaden och då framförallt låg- och medelinkomsttagarnas köpkraft är potentiellt förödande för vår ekonomi på lång sikt.

För Borg, för Moderaterna och för Sverige inträder nu en mycket kritisk period. Ingen av parterna har råd med fler dåliga prognoser och önskebudgetar. För Borg krävs klockrena analyser framöver för att återfå förtroendet hos media. Annars kommer misstroendet sprida sig till väljarna och den borgska magin kommer att vara bruten. Problemet är att historien inte talar till Borgs fördel här. Det är nämligen inte första gången som Borg bommar en prognos rejält.

För Moderaternas del är Borg ett av två trumfkort i valet 2014. Det andra är Fredrik Reinfeldt och i botten ligger ett högt personligt förtroende. Om finansministerns stjärna börjar dala så kommer statsministerns gloria att hamna på sned och det enda som kan rätta upp den igen är att skaffa sig en ny finansminister. Jag tvivlar på att Moderaterna har råd med det.

Slutligen för Sveriges del är det helt avgörande att regeringen nu sätter in kraftfulla åtgärder för att stimulera jobb, utbildning och i förlängningen investeringar. När omvärlden sviker måste vi ta tag i saken själva och det räcker inte med att vara en passiv åskådare till utvecklingen och hålla tummarna för att den går åt rätt håll. Bakom varje siffra i arbetslöshetsstatistiken finns en människa med ett eget liv och egna drömmar. Vi politiker har en skyldighet att hjälpa till att förverkliga dessa drömmar och det gör vi inte genom att lägga armarna i kors och gissa hej vilt på hur framtiden ska gestalta sig.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 



*****

Media: Lena Melin kommenterar också budgeten

Bloggat: Efterlänkat Peter J skrev också om Borg

Läs mer på Socialdemokraterna

Ett skarpt inlägg i den socialdemokratiska idédebatten

Första dagen på julledigheten idag för min del och vad kan man bättre ägna den dagen åt än att läsa lite om socialdemokratin? Jag firar ju inte jul mer än att jag umgås med släkt och vänner så då får man mycket tid över till att göra annat. Av en ren slump bad en kamrat mig att läsa hennes kandidatuppsats som handlar om socialdemokratins dilemma. Ni vet detta ständigt aktuella ämne sedan 30 år tillbaka som tar sin utgångspunkt i att socialdemokratins teoretiska analys inte längre passar in på världen av idag. Hur det är med den saken kan man, som folk ju gör frenetiskt, diskutera i oändlighet och inläggen är många.

Jessi Norén ger sig in i debatten med hjälp av en trio sociologer vid namn Beck, Bauman och Giddens. Framförallt den senare av dessa tre herrar är välkänd för den breda allmänheten genom att han var Tony Blairs store rådgivare och arkitekten bakom "den tredje vägens politik". Det gick ju som det gick med den politiken men analysverktygen är flitigt använda och som med allt annat får man välja och vraka i vilka delar som man tycker är något att ha och vilka delar som man vill slänga på den teoretiska sophögen. En som utöver nämnda trio spelar en stor roll i uppsatsen, med sitt begrepp om "falsk medvetenhet", är Luke.

Uppsatsen finns att läsa i sin helhet här. Som jag sa till Jessi så är teori- och metoddelarna ganska så tungrodda. För den som vill köra kortversionen och som vill ta åt sig den stora behållningen av uppsatsen räcker det med att läsa analysdelarna. Kör från sida 23, så att du får med intervjupersonernas bakgrund och Jessis självreflektion, så har du läst vad du behöver. Framförallt ska du inte missa den avslutande analysen. Den är klockren och jag vill citera lite ur den för att ge dig som läsare ett smakprov på Jessis klokskap:

"Vad jag menar med det är att socialdemokratin tycks ha anammat det samhälle som Beck och Bauman beskriver och därmed ser inte socialdemokratin vilka samhälleliga förändringar och orsaker som ligger bakom samhällsförändringarna, det vill säga de anammar endast argumentationen utan att ha någon referens till samhällsförändringen. Det är en omedveten handling för hade den varit medveten hade det funnits en referens i resonemangen. Däri ligger det falska medvetandet.

 
Att inte förstå eller diskutera kring hur formerna för välfärden påverkar människan utan istället uttrycka sig att socialdemokratin ska vara pragmatisk till privatiseringar inom vård, skola och omsorg anspeglar på ett falskt medvetande. Att vara pragmatisk innebär att man tar till sig samhället som det är vilket har idag påverkat partiets föreställningsförmåga och handlingsförmåga. Socialdemokratin styr inte samhället med långsiktiga mål utan har endast anammat till exempel argumentationen om att upprätthålla kvalité. I detta ligger ett falskt medvetande."

Som ni märker så är där sting i analysen och Jessi väljer att sticka ut hakan och, enligt min uppfattning, tala klarspråk om vad det handlar om. Socialdemokratin begår vad man närmast skulle kunna kalla självbedrägeri när man undviker frågor kring ägandet, kring solidarisk fördelning av mervärdet och i fråga om att undvika att tala om vad det goda samhället ska bestå av. Uppsatsen är väl värd att läsa för den som vill hänga med i den dagsaktuella socialdemokratiska debatten och som jag sa ovan, man måste inte läsa hela för att ta till sig budskapet.

*****

 

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger om en mager Borg, Martin om kamp mot arbetslösheten, Bengt om vägs ände och Peter J om spruckna Centerdrömmar

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Leklandsdirektör Lööf

Aftonbladet "avslöjar" att det pågår kraftiga interna diskussioner i Centerpartiet. Anledningen uppges vara förslaget till nytt idéprogram som har varit på tapeten under den senaste veckan. Totalt skolflum, fri invandring och diverse andra stolligheter har varit föremål för häftiga debatter både inom C och utanför partiet. Att nu centerrörelsen ryter till är föga förvånande och, i mitt tycke, mycket hälsosamt. Det visar det som vi alla redan visste, nämligen att det finns en och annan sund centerpartist kvar där ute i myllan som inte alls ställer upp på den lööfska doktrinen.

Partiet har som bekant blivit allt mer präglat av en nyliberalism som får sin näring ifrån Stureplan och Margaret Thatcher. Annie Lööf hymlade aldrig med vad hon tyckte i grund och botten när hon blev vald till partiledare. Sen att hon försökte tona ner vissa drag är en annan femma. Lööf älskar Thatcher och så var det med den saken. Så vad centerpartister runt om i landet hade förväntat sig kan man ju undra. Varudeklarationen var ju tydlig så antingen var det naiv tro på fagra löften som gjorde sig gällande eller så var det helt enkelt bristande kunskap om vad nyliberalismen gjort i världen som var fallet. Hur det än ligger till med den saken så står man nu här, ett år och nio månader innan valet, och har en partiledare som under året har hanterat spritfester på skattebetalarnas pengar, som har tappat procentenheter i opinionsmätningarna och som vill göra om Sverige till den politiska motsvarigheten till Skara Sommarland.

Frågan är vad Centerpartiet ska ta sig till. Om Lööf hade varit partisekreterare hade man kunnat byta ut henne. Hennes situation påminner inte så lite om Sofia "Bagdad Bob" Arkelstens prekära läge efter rösträttsdebaklet. Men Lööf är partiledare, en relativt nytillträdd sådan, och då är det betydligt mycket känsligare att göra ett skifte. Samtidigt rinner tiden ut för Lööf. Om inte hennes förtroendekurva börjar vända uppåt snart så kommer hon och hennes parti att gå in i valrörelsen med en enorm uppförsbacke och med tanke på att Centerpartiet under hösten har legat under fyraprocentsspärren i ett antal mätningar så är situationen närmast att betrakta som kritisk.

Jag har tidigare skrivit att jag inte tror att KD och C kommer att åka ut ur riksdagen 2014. Moderata stödröster kommer att rädda KD. Lojala centerväljare, som markerat mot ledningen i mellanvalsperioderna, kommer att rädda C. Men för att ovanstående ska inträffa måste båda partierna ligga rimligt nära fyraprocentsspärren och med en Annie Lööf vid rodret så är risken överhängande att C fortsätter sin djupdykning. Var det någon som som sa Eskil Erlandsson?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Näthat in på bara skinnet

Idag har jag varit på ett säkerhetsmöte på polisen. Jag är säkerhetsansvarig för vårt parti i parlamentet. Med andra ord, jag samlar in hotbrev, håller reda på olika incidenter, kollar säkerheten vid olika arrangemang och pratar med säkerhetsavdelningen och polisen med jämna mellanrum. Varje parti har minst en sådan säkerhetsansvarig här i Helsingborg. Det är bra. Polisen tar politikens säkerhet på största allvar och gör en stor insats för att höja politikens egenförmåga att förebygga incidenter.

Vi hade bland annat en diskussion om näthatet. Där konstaterades att många av dom, en överväldigande majoritet faktiskt, som sitter och kräker ur sig hot, rasistisk goja och kränkningar på nätet är mycket fega personer som aldrig skulle göra samma uttalanden om dom var tvungna att skylta med sina namn. Det är oerhört svårt att spåra upp en person på Internet som vet hur man ska gömma sig och den tryggheten gör att många vågar säga saker som dom aldrig skulle stå för i ett mer publikt sammanhang. Att någon av dessa personer skulle gå så långt så att dom gör verklighet av sina hot är också oerhört ovanligt. Det är den så kallade svansen som man ska se upp med. För någonstans bland alla som läser kommentarerna kan det finnas personer med kraftiga våldstendenser som genom nätets hat kan skapa sig en legitimitet eller ett skäl för att utöva våld.

Som av en händelse skriver Åsa Linderborg om just detta idag. Hon berättar om hur hon blev utsatt för näthatets fulla kraft när Aftonbladet började granska bland annat den av Sverigedemokraterna stödda sajten Avpixlat. Jag rekommenderar starkt att du läser Linderborg. Hennes artikel hittar du här. Det ger en liten inblick i hur näthatet ser ut och vad det uppmuntrar till.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag tänker inte stödja ett förslag som ökar segregationen ytterligare

Om bara alla som ville fick ombilda sina hyresrätter i innerstaden så skulle bostadsmarknaden börja att fungera. Så lät löftet för några år sedan från borgerligheten. Kent Werne har beskrivit den sorgliga 2000-talshistorien om bostadsmarknaden i "Du sköna nya hem". Man kan ganska snabbt konstatera både genom att läsa boken och genom att studera verkligheten själv att det inte har fungerat.

Därför fortsätter borgarna att försöka finna lösningar. Problemet är att det finns en tro bland borgerligheten om att mer av samma medicin ska göra den sjuke patienten frisk. Men för alla som har knaprat Alvedon vid huvudvärk står det ganska klart att om inte två tabletter har hjälpt så lär inte tjugo göra det heller. Det behövs något annat.

Den svenska allmännyttan slogs sönder av det enkla skälet att EU inte ville ha den och att den borgerliga regeringen inte tog fighten. Tvärtom tog borgerligheten tillfället i akt att slå till mot den förhatliga allmännyttan och dess hyresnormer. Om inte EU hade ställt krav hade inte Hyresgästföreningen, SABO och regeringen hamnat i den uppgörelse som dom gjorde.

Nu vill borgarna höja hyrorna och stärka lägesfaktorn. I slutänden är det fri hyressättning som ska gälla och Hyresgästföreningen, som S tog rygg på vid tidigare nämna uppgörelse, ska försvagas ytterligare. För S är det alltid viktigt att se vad parterna säger. Med en försvagad Hyresgästförening blir förhandlingspositionen dock allt sämre, precis som för facken, och då blir det allt svårare att okritiskt ta rygg. Därför måste parterna på såväl arbetsmarknaden som bostadsmarknaden vara starka. Det måste råda en balans. Annars sätts den svenska modellen ur spel. En modell som tjänat Sverige väl. En modell som S har byggt och står bakom.

Konsekvenserna av höjda hyror i attraktiva lägen kommer automatiskt att bli ökad segregation. Att kunna bo centralt är redan idag en klassfråga och denna tendens kommer bara att förstärkas. Att hyrorna blir läge i avfolkningsbygder spelar inte speciellt stor roll eftersom folk måste bo där jobben finns. Så vad hjälper det en låginkomsttagare i Stockholm om hyran i inre Norrland sjunker?

Den borgerliga övertron på marknaden och teoriernas brister i mötet med verkligheten blir smärtsamt påtagligt när man ser på bostadsmarknaden. Att jämföra med t ex Tyskland är inte heller speciellt önskvärt. Den som har varit i Tyskland vet att bostädernas kvalité skiftar enormt, segregationen är stor i städerna och hela marknaden fungerar annorlunda. Bara en sådan enkel sak som huruvida vitvaror ingår eller ej skiljer sig markant.

Som socialdemokrat kämpar jag för att minska klasskillnaderna och då kan jag inte stödja ett förslag som genom ett enkelt pennstreck kommer att öka segregationen och klassamhällets genomslagskraft än mer.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Hur tänkte M här?

Borgarna slåss inbördes om förtroendet i skolfrågan. Centerpartiet är ute och halkar i slasken ordentligt, Folkpartiet är på ett sluttande plan och Moderaterna ser en chans att vinna förtroende. Frågan är bara hur taktiken egentligen ser ut. Hur tänker dom borgerliga strategerna när M klampar in på det enda område där ett annat borgerligt parti har ett riktigt, om än fallande, högt förtroende?

Med KD på fallrepet sedan länge och C balanserandes på slak lina är Folkpartiet den enda borgerliga bojen som kan hålla Moderaternas regeringsdrömmar vid liv. Att M skulle vinna ett val själv, utan sina tre små knattar, är osannolikt. Sen kan Reinfeldt snacka hur mycket han vill om statsbärande hit och dit. Reinfeldt behöver KD, C och FP. Varför ger han sig då in på Folkpartiets enda fråga?

Jag tror att M:s strateger har gjort analysen att FP är så pass starka i skolfrågan att det inte skadar dom om M också bryter in i den frågan. Man tänker sig att summan av två starka skolpartier ska bli mer än dubbelt så stor som var och en för sig själv. Alternativet skulle ju vara att M faktiskt tänker sno frågan ifrån FP och då begriper jag inte alls hur dom har tänkt.

För vad ska FP i så fall gå till val på? Det enda kortet i övrigt som FP har är ju det slaskiga, bruna kortet och även om FP har lyckats knipa röster i välrörelser förr genom att spela det spelet så vore det vansinne att göra det 2014. En valrörelse som handlar om dom bruna frågorna skulle inte gynna alliansen.

2012 skulle vara året då småpartierna i alliansen fick profilera sig och sticka ut. När man summerar denna kampanj har C sjunkit under fyraprocentsspärren i många mätningar, KD har parkerat där under och FP närmar sig. Strategin har alltså gått helt åt pipsvängen. Men det är långt kvar till valet så vi får väl se vad som händer. Intressant ska det bli att följa i alla fall.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger om jätten Gluff Gluff, Jan om magistern, Leine vill skicka julkort

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

En modern form av slaveri

Att utländsk arbetskraft utnyttjas i Sverige är välkänt. LO har gott om exempel på hur utländsk arbetskraft får arbeta under vidriga förhållanden på skamvillkor. Låga löner, urusla arbetstider och farlig arbetsmiljö är vardag för tusentals människor på svensk arbetsmarknad. I skenet av detta kan man ställa sig frågande hur Centerpartiet kan argumentera för att öppna upp gränserna helt. Konsekvensen av detta skulle bli en enorm press neråt på svensk arbetsmarknad och det vore förödande för såväl ekonomin som för löntagarna.

En bransch som man dock sällan tänker på när man talar om anställningsförhållanden och villkor är fotbollsbranschen. Afrikanska spelare tas till Europa för att "förverkliga sina drömmar" och hamnar i B- och C-klubbar där ingen egentligen bryr sig om dom. Allt för att agenter lovar guld och gröna skogar för att själva tjäna en hacka. Hur det går för spelarna som inte lyckas är det ingen som riktigt bryr sig om.

Men undantag finns. Malik Sesay, tränare i IFK Trelleborg, gör det. Han kallar fenomenet för modernt slaveri. Jag känner Malik via mitt fotbollsdömeri och vet att han har fog för det han säger. Malik sätter fingret på ett problem som vi borde prata mycket mer om. Vad är baksidan av den moderna fotbollen och vem betalar priset för den? För precis som på alla marknader där någon är en vinnare så måste det, för marknadens funktion, finnas förlorare. I det här fallet, som i så många andra fall, är det fattiga afrikaner som står längst ner på stegen och som får agera spottkopp för den europeiska toppfotbollen.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger om vår ekonomi

 

Läs mer på Socialdemokraterna



Låt oss lära läxan snabbt

Att det är kris i Europa är det väl ingen som har missat. Är det så att någon nu inte har fattat det så kan jag upplysa om att det är fullständig katastrof. Sedan år tillbaka samlar fd offentliganställda i Grekland ved på gatorna för att kunna värma sig under vinterhalvåret. Nu börjar nya företeelser dyka upp som att cancerpatienter inte får vård förrän det är för sent och att människor tar livet av sig för att deras bostäder tas i beslag. Per T Ohlsson skriver om detta på ett smärtsamt sätt idag.

Jag delar Per T:s tankar. Krisens Europa betraktas utifrån ett uppifrånperspektiv. Det är kapitalet, pengarna och makten som ska räddas. Europas löntagare och dess allra mest utsatta, dom arbetslösa, är det ingen som talar om. Inte på makronivå, inte på EU-toppmötesnivå och knappt heller på nationell nivå. Europa borde börja tala om ett socialt protokoll som säkerställer människors sociala behov först.

Mer ortodoxt lagda marxister skulle se Europas kris som det första steget mot kapitalismens sammanbrott. För en kommunist är utvecklingen bara en bekräftelse på att revolutionens förutsättningar närmar sig med stormsteg. För en fascist är situationen också mumma. Europas folk lider och en yttre och inre fiende, den muslimska, bär skulden. För kommunister är lösningen revolutionen. För fascisten är borttagandet av icke önskvärda element, lösningen. Att krafter som dessa växer och frodas i ett Europa som har slopat alla sociala hänsyn är inte konstigt.

Det enda sättet att möta detta på är genom social utjämning och solidariska lösningar. Förra gången det var kris behövdes det ett världskrig för att världen skulle vakna upp och inse behovet av en omfördelningspolitik med progressiva skatter, gemensamma åttaganden och solidariskt bärande av bördorna. Låt oss inte lära oss läxan lika dyrköpt den här gången.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Claes om S och M, Torbjörn om tidningen Spegelns problem med verkligheten

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Annie Lööf slår en kullerbytta

"Sverige tror inte på att punmpa in stödpengar till branscher som inte går bra"

Citatet är hämtat ifrån veckans nummer av tidningen Fokus. Den som uttalat det är Annie Lööf i en intervju med Dagens Industri apropå att det diskuteras statligt stöd till den europeiska fordonsindustrin. Om det är effektivt att ge stödpengar til fordonsindustrin eller ej kan man ju diskutera. Tar man fallet Kina så har ju statlig inblandning i fordonsindustrin varit lyckad. Tar man fallet USA kan man diskutera saken men att ingripandet har räddat hundratusentals, kanske miljontals, jobb och därmed ekonomin i landet är ganska klart. Åtminstone tillfälligt. I Sverige har avsaknaden av ingripande fått tydliga konsekvenser för bland annat arbetslösheten i Trollhättan.

Om man lämnar bilindustrin och lyfter upp Lööfs uttalande till en lite högre, mer allmänt hållen nivå, så kan man konstatera att Lööf inte lever som hon lär. Centerpartiet är kanske det parti som ivrigast förespråkar statliga subventioner till branscher som inte riktigt går runt av egen bärkraft. ROT-avdrag, RUT-avdrag, sänkt krogmoms och läx-RUT är alla förslag som Centern drivit med emfas. Centern har till och med gått så långt så man ville subventionera sådana saker som att gå ut med hunden åt varandra. Att skaffa sig en bartender för skattemedel är också en sak som Centerpartiet tycker är rimligt. Listan kan göras längre och fyllas på med bland annat IT-tjänster.

Centerpartiet förespråkar alltså riktat stöd en masse till branscher med lönsamhets- och expansionsproblem för att på så sätt skapa jobb i särskilda, av politiker, utvalda branscher. Detta rimmar ytterst illa med citatet i inledningen och visar på en dubbelmoral av stora mått. En dubbelmoral som paradoxalt nog är en av nyliberalismens mest framträdande drag. Historiska exempel på detta är bland annat det chilenska experimentet där staten ingrep i ekonomin till förmån för främst amerikanska bolags hejdlösa utnyttjande av landets naturresurser och befolkning.

Nu kan man tycka att jag är orättvis mot Lööf. Att jag tar ett lösryckt citat och blåser upp det till nivåer som inte står i proportion till vad Lööf säger och menar. Men jag anser inte att man kan tolka citatet på något annat sätt än det jag ovan redogjort för. Detta av det enkla skälet att Lööf faktiskt talar om "branscher". Hade Lööf sagt "en bransch" så kanske man hade kunnat tolka det som att Lööf endast uttala sig om bilindustrin och att hon bara, av någon outgrundlig anledning, avsåg att just bilbranschen inte ska stödjas men att andra branscher mycket väl kan få statliga stöd. Dessvärre säger Lööf faktiskt sitt hjärtas mening och hon slår direkt en ideologisk kullerbytta som nyliberaler ofta faller offer för. Men Margaret Thatcher hade varit stolt över Lööf så jag antar att det inte spelar så stor roll vad resten av världen tycker. Som ett resultat faller också Centerpartiet som en sten i opinionen.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det spretar likt taggarna på en igelkott om borgarnas skolpolitik

Det har inte gått många förbi denna morgon att Centerpartiet nu diskuterar slopad skolplikt. Istället vill dom införa lärplikt. Man ska lära sig saker i skolan, vilket i sak är helt riktigt, och när man kan det som krävs så ska man syssla med annat. Bort ska allt vad fostran, fördjupning och livslångt lärande heter och in ska mät- och upphandlingssamhällets statuter. Bara man lär sig det man "ska", strunta i hur det går till, så är allt frid och fröjd. Om det hela är en reaktion på att alliansen kört svensk skola i botten och att t ex många förskolor har svårt att nå upp till läroplanernas mål och krav är ju en tanke man kan ha med sig i bagaget. Tar man bort läroplanerna så kan man ju inte misslyckas med dom.

Det här går på tvärs med regeringskollegan Folkpartiets åsikter. Folkpartiet har slagits med näbbar och klor för att rensa ut det dom kallar för flumskolan. Man kräver betyg allt längre ner i åldrarna, strunt i om det leder till ökad stress, ångest och brustna barnahjärtan. Betygen ska dessutom sättas av legitimerade lärare som ska få sin status höjd genom högre löner. Att ett gäng föräldrar skulle bedriva skola i klubbstugan nere vid fotbollsplan utan att dom alla var lärare är uteslutet.

Vad Moderaterna tycker är väl något oklart. Lokala förmågor och småpåvar går i samma riktning som Centerpartiet. Dom nyliberala strömningarna är oerhört starka i dom moderata kommunleden. Ledningen däremot vet inte riktigt hur den ska ställa sig. Tobias Tobé gör sitt bästa för att sno skolfrågan ifrån Folkpartiet. Så sent som idag kommer krav på "superlärare" som lika väl skulle kunna lanserats av Jan Björklund vilken dag i veckan som helst. Den moderata skolpolitiken beskrivs väl bäst som aningen ambivalent.

Vad KD tycker kan man fundera på. Det svenska friskolesystemet får kritik från EU-håll för att man tillåter sekter att bedriva undervisning. För KD är detta en öm tå med tanke på att bland annat Livets ord driver skolor. Och i KD:s starkaste fäste Småland jämförs skapelseberättelsen med evolutionsläran. Om KD skulle välja att ta sin hand ifrån dessa skolor så skulle förmodligen partiet hamna i samma situation som Stockholmscentern, dvs riskera att få under noll (0) procent i väljarstöd.

Borgarnas skolpolitik spretar likt taggarna på en igelkott och något samlat alternativ för att utveckla den svenska skolan finns inte. Det är en oroväckande situation när det svensk skola behöver allra bäst är lugn och arbetsro. Skolan har under senare år blivit en experimentverkstad för borgerliga skolpolitiker och det har knappast varit till fördel för alla dom som befinner sig i skolan på ett eller annat sätt. Det som skulle behövas är en blocköverskridande överenskommelse om framtidens skola som kan vinna gehör hos en bred majoritet i riksdagen. Men för det krävs att statsministern tar ansvar för landets framtid och det är nog att begära för mycket i dagsläget.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Tummen sitter helt klart fast

Sverige går inte med i bankunionen och det tycker jag är bra. Jag argumenterade för detta redan för ett år sedan och då tog det inte lång tid innan majoriteten av borgarna och somliga partikamrater kritiserade ens ståndpunkt. Men jag är inte bitter. Jag är bara glad. I alla fall för den saken.

En sak som jag däremot inte är glad för är att vi nu riskerar deflation i Sverige. Eller om man ska vara riktigt petig så har vi deflation. -0,1 procent i inflationstakt borde ju i rimlighetens namn kallas deflation eftersom en takt på 0,1 procent hade kallats för inflation. Med tanke på att vi har en extremt stark krona och att exportmarknaden har havererat så är ju deflation det sista vi behöver.

Vad som inte heller gör mig glad är att vi har 8,1 procent arbetslösa i landet. Över 400 000 personer går utan jobb och inte lär det bli bättre efter nyår. Varslen duggar tätt, nästan 10 000 bara i november, och från regeringen är det knäpptyst. Någon tilläggsbudget är det inte tal om, infrastrukturdebatten är glödhet men satsningarna är lika kalla som Helsingborgsvädret och som sagt, våra exportmarknader är nere på eller närmar sig 30-talsnivåer.

Den frågan som gnager i mitt huvud är "vad vill regeringen"? Tänker dom sitta lugnt i båten fram till 2014-15 och därefter pumpa ut pengar till landsting och kommuner eftersom man räknar med en återhämtning i omvärlden då? En sådan politik är lika cynisk som den som borgerligheten här i Helsingborg bedriver i hemlöshetsfrågan. Där kommer en strategi arbetas fram, vilket är bra, men tills den strategin är klar och implementerad så får dom hemlösa snällt vänta. Var god dröj med andra ord.

Regeringen är svag. Det är helt klart. Att leda ett land i kris samtidigt som man inte har egen majoritet i riksdagen fordrar ledarskap och ansvarskänsla. En passiv regering tyder bara på att dessa egenskaper saknas hos ledningen. Reinfeldt borde sträcka ut en hand snarast möjligt och be någon av oppositionspartierna att greppa den för att om möjligt dra upp landet ur den kris som vi de facto befinner oss i. Men Reinfeldts tumme verkar vara uppstoppad någon annanstans och sitta fast väldigt hårt. Så några utsträckta händer lär vi inte få se på länge.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Martin på ämnet, Roger om gårdagens stora välfärdsnyhet, Göran om PPM. Jan sågar Mats Edman

 

Läs mer på Socialdemokraterna



Spelar driftsformen någon roll här då?

Beatrice Ask tycker att fler än dom med polisutbildning ska få lov att utföra polisiära uppgifter. Detta eftersom polisens uppgifter blir allt mer specialiserade. Jag kan förstå Asks tanke men jag delar inte hennes slutsatser. Det finns många invändningar emot hennes förslag.

Man kan börja med att fundera kring frågan om lämpligheten i att någon utan korrekt utbildning får lov att utföra myndighetsutövning. Polisens verksamhet är en av dom allra känsligaste verksamheterna som finns i en demokrati. Tänk er bara själva om andra än utbildade läkare utförde operationer på våra akutsjukhus eller om våra socialkontor bemannades av folk utan socionomutbildning. Rättsosäkerheten skulle öka väsentligt. Lägger man där till att t ex lärare nuförtiden måste ha legitimation för att få undervisa så kan man ju undra varför en grupp som lärarna ska få sin "status" höjd genom legitimering samtidigt som polisens status rimligtvis då ska urholkas genom att andra yrkeskategorier får lov att utföra deras arbete.

Att polisens uppgifter blir allt mer specialiserade innebär ju i grund och botten bara att fler poliser behöver bättre utbildning. Idag är polisutbildningen på två år (fyra terminer). Jämför det med en gymnasielärare som utbildar sig i fem år eller mer så förstår vem som helst att det finns utrymme för betydligt mer studier inom ramen för polisutbildningen. Är det IT-tekniker och revisorer som behövs för att utföra uppgifterna så får man väl bygga på polisutbildningens grundnivå på två år med dessa kompetenser. En polis utbildar sig dessutom i regel under hela sitt arbetsliv så det skulle förmodligen gå alldeles utmärkt att lära upp fler specialister om man bara fick rätt förutsättningar.

Slutligen finns det en farhåga med Asks förslag som jag tror att många missar. Om man tittar på hur utvecklingen i länder som USA, Storbritannien och Israel har sett ut så kan man snabbt sluta sig till att allt mer av traditionellt statliga uppgifter som polis-, säkerhets- och militärverksamhet läggs ut på privata företag. USA:s armé hade t ex inte kunnat fungera rent logistiskt om inte företag som Academi (tidigare Blackwater) hade funnits. Detta eftersom man skurit ner så enormt på "icke stridande personal". När orkanen Katrina slog in över New Orleans 2005 så hade dom amerikanska myndigheterna stora problem med att hantera följderna och att garantera säkerheten. Detta som en direkt konsekvens av nedskärningar i kapaciteten och outsourcing av viktiga samhällsuppgifter. Om man inte måste vara polis för att utföra vissa uppgifter, varför måste då polisen utföra uppgifterna? Detta är den självklara frågan som måste ställas kring Asks förslag.

Jag hoppas att Ask går på pumpen med sitt förslag. För även om inte Ask avser att privatisera polisväsendet i fas ett så öppnar man upp dammluckorna för en sådan utveckling i fas två, tre och fyra. Låter detta som en omöjlig och overklig utveckling så vill jag bara påminna om att Anders Borg tidigare ansåg att privatpersoner skulle få lov att äga atomvapen. Så att privatisera polisen skulle vara "peanuts" för Moderaternas nyliberala kretsar.

Och slutligen, hur mycket funktionssocialism man än vräker in i vårt partiprogram så kan det aldrig vara så att socialdemokratin ställer upp på att polisen privatiseras. Eller driftsformen spelar ingen roll här heller?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Heltid som rättighet måste ingå i en fungerande arbetslinje

"Heltid en rättighet, deltid en möjlighet". Under den parollen har S drivit sin politikutveckling i kommunerna. I Nynäshamn infördes det med stora vinster. Sen ska erkännas att det varit trögt på många håll men strävan och ambitionen finns där. Det motioneras friskt runt om i landet i frågan och som AiP (nr 47 2012) kunde visa är det gott om borgerliga kommunledningar som har sagt nej. I många av dessa ledningar har blivande statsråd suttit. Statsråd som när dom blivit rikspolitiker plötsligt hyllar rätten till heltid.

Man kan tjäbbla politiskt om frågan. Men för hundratusentals människor är det mer än en ideologisk diskussion. För dessa handlar det om ekonomi, om livskvalité och om hälsa. 100 000 svenskar, av dom en majoritet kvinnor, tvingas gå ner i arbetstid eftersom inte samhället klarar av att ta hand om deras föräldrar och äldre anhöriga. I välfärdslandet Sverige måste folk minska sin arbetstid för att sköta uppgifter som välfärden förväntas ta hand om. I takt med att den här typen av välfärdstjänster krackelerar och när arbetslösheten stiger så ökar också misstron mot samhället.

Att ha ett jobb som man trivs med och att ha en arbetstid som ger en tillräckligt god inkomst är en av dom grundläggande förutsättningarna för att en människa ska kunna förverkliga sig själv. En hållbar arbetslinje är en arbetslinje som strävar efter full sysselsättning inte bara i retoriken utan även i praktiken. För att nå dit kan måste vi ha en väl fungerande välfärd som gör att människor kan arbeta heltid eftersom vi vet betydelsen av antalet arbetade timmar för ett lands välstånd. Att sen välfärden i sig skapar jobb är egentligen bara en lycklig bieffekt.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Om att tvinga kommunerna

En ny stopplag ska stoppa kommunala krav vid byggnation av bostäder. Skälet är att en utredning har kommit fram till att detta fördyrar byggandet. Kraven som kommunerna ställer handlar främst om miljön. Man vill ha passivhus, man vill ha gröna tak och så där rullar det på. Kommunerna är dessutom så jobbiga så att dom ställer olika krav. Att byggherrarna tycker att detta är jobbigt förstår jag. Att det i byggfasen kan göra det dyrare förstår jag också. Men jag förstår inte hur man på lång sikt kan tycka att det är bättre att sänka (och skippa) miljökraven. Det lär ju bli bra mycket dyrare, på många sätt, i framtiden.

För om man harmoniserar lagstiftningen med sänkta miljökrav, för att pressa byggkostnaderna, så innebär det ju att miljöbelastningen inte minskar i den takt som det vore möjligt och att argumentera för att vi ska värna miljön mer behöver jag knappast göra här. Ett hållbart byggande är avgörande för att vi ska klara klimatutmaningarna. Om man inte kompenserar för dom sänkta kraven med någon form av miljöincitament så riskerar vi alltså att stå med miljömässigt sämre bostäder om några år och det vore en mycket beklaglig utveckling. Vad hela den här diskussionen bevisar är att bostadsmarknaden inte är en marknad som fungerar. Inte om man har som ambition att lösa miljöutmaningarna, hemlösheten och andra problem som idag är intimt förknippade med bostadsfrågan.

Man kan också fundera på vad det här betyder för det kommunala självstyret. LOV:en drivs igenom med hot om tvång och nu ska det kommunala planmonopolet mer eller mindre utmanas. 290 kommunala byggnadsnämnder kommer att bli kraftigt bakbundna om förslaget går igenom och det är knappast genom statliga påbud ut till kommunerna som den svenska välfärden har byggts. Sverige byggdes och bör byggas genom kommunerna.

Och om nu staten ändå känner att den måste tvinga kommunerna till något så kan den ju börja med att tvinga alla kommuner att solidariskt ta emot flyktingar. Det vore en betydligt mer klädsam välfärdsreform än att sänka miljökraven. Men med Billström (M) vid rodret lär det hotas något decennium till innan något händer på den fronten.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Staffan om något helt annat och Göran också om något helt annat

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Inte speciellt smickrande men lika bra att skriva om det

Sajten "Avpixlat", som är en sajt nära knuten till Sverigedemokraterna, uppmanar idag folk att söka upp hemadressen till journalister och politiker för att filma dessa i hemmiljö. Lämpligheten i detta har bloggen "Inte rasist men..." redogjort för på ett mycket bra sätt så att kommentera den saken tänker jag inte spilla tid på. (Du hittar redogörelsen här).

Istället tänker jag bjuda på ett inte helt smickrande klipp på mig själv som jag hittat på Youtube. Folk rotar ju fram all möjlig skit om en på nätet och då kan jag lika gärna bjuda på det själv. Jag har inget att dölja och jag står för det jag har gjort.

Bakgrunden är den att jag vikarierade som lärare 2006 och en elev smygfilmade mig när jag blir arg under en geografilektion. Jag hade gett klassen tre minuters rast eftersom dom var väldigt stökiga och jag trodde att det skulle lugna ner dom. Men jag misstog mig och framförallt en tjej fortsatte att springa runt, som en jojo, i klassrummet även efter rasten. Mitt tålamod tog då slut och jag blev arg.



Man kan ha många invändningar mot mitt agerande. Man kan också fundera på hur mycket en lärare ska tåla. Det tog rätt lång tid innan jag fick kännedom om att jag hade blivit filmad och när det väl kom fram tog jag det mest som en kul grej. Jag skrattade och snackade med killarna som hade filmat mig. För mig är (och var) det ingen stor grej. Dock bad jag dom att inte lägga ut filmen på nätet vilket dom ju, helt uppenbarligen, struntade fullständigt i.

Jag blev arg, eleverna var oerhört jobbiga men vi gick vidare. När en film väl är inspelad är det inte mycket man kan göra för att hindra spridningen av den i dagens läge. Man får förlika sig med detta. Samtidigt blir man rätt beklämd när man gör en sökning på Youtube på lärare som blir smygfilmade. Det är inget kul att se hur stressade och utsatta lärare blir arga på elever som beter sig illa och som inte bara beter sig illa där och då utan som också väljer att spela in lärarens utbrott. Kränkningen är enorm och som bekant är den evig. När något väl har hamnat på internet är det i princip omöjligt att få bort det.

Slutligen kan man konstatera att jag jobbade kvar som lärare fyra år. Jag jobbade bland annat med stökiga killar och tjejer som behövde en hjälpande hand för att klara av skolan. Jag fick oerhört mycket respekt av eleverna eftersom jag alltid sa ifrån och alltid visade vad jag tyckte om deras beteende. Jag tror på rak kommunikation, jag tror på att man måste vara ärlig och jag tror på att visa känslor. Många elever känner sig isolerade, ensamma och utsatta. När någon då visar känslor och sätter gränser så skapas ett förtroende. Barn behöver ramar att hålla sig inom, att testa sig själva emot, för att lära sig var gränserna går. Sen blev kanske jag lite för arg, vad vet jag? Och om någon nu tycker att jag var för auktoritär i mitt sätt mot eleverna så kan jag ju i alla fall luta mig tillbaka på att jag röstade på Folkpartiet och dess skolpolitik i riksdagsvalet 2006. Sen kom jag på bättre tankar och gick med i Socialdemokraterna.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Klockrent helt enkelt

Ibland hittar man bilder runt om på nätet som är riktigt bra och som träffar mitt i prick. Igår såg jag en sån på Facebook och jag tänkte att jag skulle dela med mig av den till er.

*****

 

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

En ansvarstagande kapitalism

Bara folk äger saker individuellt så blir allting bra. Den som äger något vårdar detta och strävar alltid efter bästa förädling av värdet. Ungefär så sammanfattas den nyliberala doktrinen. Om något däremot ägs kollektivt, där alla har del i ägande, så förfaller det enligt samma doktrin. Att så inte är fallet är bevisat sedan länge. Det räcker väl med att säga allmännyttan för att konstatera att gemensamma tillgångar kan fungera bra. I alla fall om måttstocken är att ge största möjliga nytta till största möjliga antal. Och vill man kan man lägga till Lehman Brothers eller Ivar Kreuger för att bevisa att aktieägande inte är synonymt med solskenshistorier.

Andreas Cervenka talar idag i sin krönika om ägarkapitalism kontra kundkapitalism. Vi lever idag i ägarkapitalismens tidevarv och har gjort så under många långa decennier. Jag har inga problem med att människor äger aktier, jag har inga problem med att folk blir rika, men jag har problem med att bolag inte styrs utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Jag har problem med att VD:ar berikar sig själva på bekostnad av långsiktighet och samhällsnytta.

För jag vill se en kapitalism som tjänar samhället. Inte tvärtom. Jag skulle vilja se en ansvarstagande kapitalism. Marknaden är, på många områden, en utmärkt tjänare. Men den är i regel en urusel herre. Banksektorn är ett lysande exempel. Ägandet och i slutänden inriktningen på bankens verksamhet spelar extremt stor roll. En bank vars enda syfte är att skapa (högsta möjliga) vinst åt aktieägarna varje kvartal kommer förr eller senare, i dagens avreglerade kapitalism, att blåsa upp en bubbla. En bank som inte tar ett samhällsansvar är kanske ett av dom största hoten mot det finansiella systemet och därmed också mot alla medborgare.

Samma sak gäller för välfärden. Om vinstmaximering är det enda som räknas kommer förr eller senare någon att ta genvägar, likt bankerna gjorde med sina subprime-lån, och riskera hälsan för helt oskyldiga medborgare. Ett större samhällsansvar behövs och det är därför non-profitföretag är att föredra i välfärden.

Det pratas mycket om jämställda styrelser och det är en viktig fråga. Men en fråga som borde diskuteras än mer är vilket samhällsansvar enskilda aktörer har. Den ideella sektorn tar ett enorm samhällsansvar bara genom sin existens som mötesplats och nav i samhället. Den offentliga sektorn tar ett samhällsansvar av sin natur. Jag tror att även företagsvärlden, arbetsgivarna, kan ta ett samhällsansvar. Det ligger i deras långsiktiga intresse. Det var bland annat så Sverige byggdes starkt och det var så den fulla sysselsättningen uppnåddes. Förhoppningsvis kan Sverige och världen komma dit igen. Men då krävs det mer än adrenalinstinna och risktagande börs-VD:ar. Det krävs engagerade och ansvarstagande styrelser som sätter upp andra mål än att vinstmaximera till varje pris och dit är det en lång väg.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

En skam för mänskligheten

Den ekologiska hållbarheten i världen är, tillsammans med den ekonomiska ojämlikheten, dom två största utmaningarna i vår tid. Frågorna hänger intimt ihop. Överkonsumtion i väst tär på resurserna, utvecklingsländerna försöker desperat komma ifatt och marknaden klarar inte av att hantera utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Politiken måste ta kommandot men misslyckas gång på gång.

I ett utvecklat land som Sverige är incitamenten att köpa ekologiska produkter helt uppenbarligen inte tillräckligt starka. I Qatar misslyckas världens länder med att enas om ett nytt miljöprotokoll. Gamla lösningar lyfts fram som framtidens melodi när kärnkraften ges en överhängande roll i bland annat Sverige. Detta istället för att satsa allt på att få fram ny teknik som kan lösa många av dom knutar som dagens energisystem bär med sig.

Jag förstår att det är svårt att nå konsensus på global nivå. Vi klarar ju inte ens av att nå konsensus på nationell nivå i Sverige. Historiska oförrätter blandas med krav på snabb utveckling. Pragmatism, solidaritet och jämlikhet är knappast ord som präglar processerna. Varje land verkar ha hamnat i fällan att försöka få alla andra att åta sig åtstramningar utan att själv förbinda sig till några. Ett ekonomistiskt spel spelas om och om igen där ingen kliver fram och tar täten. Sverige skulle kunna spela en större roll än vad vi gör idag. Men även vi är bakbundna av att vi t ex är med i EU där Polen inte är det minsta intresserade av att vika en tum från sin inslagna väg som ledande förorenare.

Moment 22 är ett ord som jag kommer att tänka på varje gång det drar ihop sig till global miljökonferens. Det är ansvarslöst, respektlöst och helt horribelt egentligen. För vad vi gör idag är att vi lånar av framtida generationer. Den skuld vi arbetar upp idag kommer våra barn och barnbarn att få leva med. I det perspektivet blir jag förbannad på länder som USA, Qatar, Ryssland, Polen och Kina m.fl som vägrar se sin egen roll i den globala historieutvecklingen. Det är en skam för mänskligheten att vi inte ens klarar av att komma överens om ett dokument som alla kan skriva på.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat. Roger om en kamp om väljarna

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jämställdheten måste drivas vidare

Jämställdheten är en fråga som är oerhört angelägen att lyfta fram. Kvinnor och mäns lika möjligheter är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Om detta skriver bland annat S-debattören Marina Andersson i Östran. Detta med anledning av den motion som är inskickad till partikongressen om jämnställda kongresser. Det finns en poäng i det som Andersson driver. Precis som att vi har varvade listor i valen, att vi har jämställda styrelser och att vi driver på för att t ex bolagsstyrelser ska bli mer jämställda så måste vi fundera över hur våra ombud till kongressen fördelas.

Samtidigt vet vi vilka svårigheter detta möter. Om fem arbetarkommuner ska rösta fram tre ombud och dessa arbetarkommuner är fria att nominera vem dom vill så riskerar vi alltid att få en skev fördelning. Att man skulle kunna kräva att en kvinna och en man nomineras i alla lägen är dock möjligt. Men till sist blir det ju rösten som fäller avgörandet. Medlemmarna röstar på vem dom vill och det kan vi aldrig inskränka.

Jag tror att problemet ligger i att kvinnor redan från början är sämre representerade på dom absoluta maktposterna. Män blir oftare ordförande, män blir oftare KSO och män blir oftare utsedda till ombud. Detta speglar något större än socialdemokratins interna frågor och det är roten till problemet, den ekonomiska maktens ojämlika fördelning, som måste angripas. Men det är ju lättare sagt än gjort.

Det ska bli mycket intressant att följa motionens väg på kongressen. Blir jag ombud kommer jag förmodligen att ge mig in i debatten. Jag kommer att formulera min ståndpunkt utifrån det svar som partistyrelsen ger. Är svaret tillfredställande och man på allvar gör något åt frågan och tar steg i rätt riktning så kommer jag att vara nöjd. Men om man bara säger att det är omöjligt, att det inte går, då tänker i alla fall jag höja min röst. För som politiker är det sista jag vill höra, "det går inte". Men som sagt, man ska bli ombud först.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Rasmus om mitt inlägg om "Amatören"

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Avgör person eller politik valet 2014?

Teknikföretagen konstaterar att det ser värre ut för den svenska utvecklingen än på mycket länge. Läget påminner starkt om inledningen på finanskrisen 2008 och i vissa fall är läget faktiskt ännu sämre. För landet som helhet är detta mycket oroande. Med tanke på hur hög arbetslösheten är nu jämfört med hur den var 2007-08 så riskerar smällen bli ännu större den här gången.

Anders Borg har levt i förnekelse under hela hösten. Om detta har det skrivits spaltmeter så jag ska inte dra den visan en gång till. Vad jag istället ska spekulera i är hur detta kan påverka det politiska landskapet. Jag ser främst två scenarier framför mig.

Det första som kan tänkas hända är att Borg, pga sitt starka personliga förtroende och sin kamerala inställning, vinner ytterligare förtroende genom att hålla i plånboken. Det var så Borg byggde sitt förtroende från första början och utdelningen kom i valet 2010. S matchade inte detta och resten är som man säger historia. Om inte arbetslöshetstalen, skolresultaten, barnfattigdomen, ojämlikheten och kaoset i sjukvården lyfts fram, om inte debatten kring detta bryter igenom, så riskerar Borg att vinna en promenadseger åt M. Kriser kan gynna sittande styre förutsatt att man på något sätt kan sätta bilden av god krishantering och av ansvar. Moderaterna är duktiga på det.

Det andra som kan tänkas hända, och som är annorlunda den här gången jämfört med 2008, är att S laguppställning ser helt annorlunda ut. Magdalena Andersson har kommit in och är det någon som kan matcha Borg i kameral utstrålning så är det hon. Jag har svårt att se att någon annan än Andersson skulle klara av att få S att ha ett lägre reformutrymme än M i sin höstbudget. Om Andersson lyckas bryta igenom Borgs ekonomiska förtroendedominans så försvinner det enda riktigt starka kortet som Moderaterna har just nu. I fråga efter fråga vinner nämligen S mark. Om firma Reinfeldt & Borg börjar krackelera har inte M mycket kvar att spela med. Något som också kommer att vara helt annorlunda den här valrörelsen är oppositionens uppställning. S kommer att gå fram som ett eget regeringsalternativ vilket skapar en helt annan spelplan än senast det begav sig.

Det finns många jokrar i den politiska leken. Hur kommer alliansen att hålla? Kommer SD att klara av att hålla sig kring 7-8 procent när valrörelsen går igång eller kommer man likt MP förra gången att sjunka när valdagen väl infinner sig? Kommer MP att kräva garantier för att ingå i en regering och kommer dom att klara av att hålla uppe sina siffror när valet infinner sig?

Vad tror du?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Vad är poängen om ingen bryr sig?

Riksrevisionen riktar kritik. Orden känns igen. Jag har ingen statistik men det känns som att det är vanligare nuförtiden att Riksrevisionen har kritik mot diverse saker. Men jag kan ha fel. Hur det än förhåller sig med den saken så är det lite märkligt att Riksrevisionen kritiserar till höger och vänster utan att någon verkar bry sig. För det är faktiskt den känsla jag får.

Läser man t ex senaste numret av "Riksdag & Departement" så noterar man att Riksrevisionen har kritiserat regeringen för att det är omöjligt att jämföra tandvårdskostnader i landet. Regeringen svarar på kritiken och menat att granskningen är för tidigt gjord och ser ingen anledning att göra något på grund av kritiken. Med andra ord, regeringen skiter fullständigt i vad Riksrevisionen tycker och tänker.

Jag har lärt mig att man vid revisionskritik ödmjukt tar emot kritiken och sen gör man något åt föremålet för kritik. Att man kanske inte gör exakt allt som revisionen säger är ju sin sak och att man kanske inte alls delar kritiken är en annan. Man går i alla fall inte i polemik med revisionen och man avfärdar den definitivt inte. Det är möjligt att Riksrevisionen skiljer sig från den kommunala revisionen men då kan man ställa sig frågan "what´s the point" med hela kalaset? Om man bara kan avfärda Riksrevisionen som man vill så är det inte något annat än en enda stor charad.

Det vore på sin plats att stärka Riksrevisionens makt. Jag förstår det demokratiska dilemmat i det hela så det kanske inte är läge att göra Riksrevisionens ord till lag. Men att förändra tonen mot Riksrevisionen, och att faktiskt kräva större uppföljning när Riksrevisionen påkallar problem, vore på sin plats. Annars känns ju Riksrevisionens inlägg i debatten inte tyngre än någon annan åsiktsmaskin och det är för mig en helt oacceptabel utveckling.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst dom fyra första kapitlen i "Amatören" av Rasmus Lenefors

Min pol.sek-kollega i Uppsala, Rasmus Lenefors, har skrivit klart sin debutroman. Boken heter "Amatören" och är en politisk thriller. Jag brukar inte läsa thrillers och deckare, jag är mer en "faktabok"-kind of guy, så jag blev glad när Rasmus lät mig läsa dom fyra första kapitlen i hans bok.

Boken inleds med en presskonferens där stjärnskottet Robin Kvist blir satt på valbar plats till EU-parlamentet. Kvist har gjort sig känd som en miljöförkämpe och han har bland annat pressat den republikanske presidentkandidaten John McCain med sina skarpa frågor. Att han nu med all säkerhet kommer att väljas in i EU-parlamentet är en stor sensation. Haussen runt Kvist är total. Men från presskonferensen kastas läsaren ut i skogen, till en enslig stuga i ödemarken, och ett brutalt mord. Man kan inte annat än undra vad detta har med den karismatiske Kvist att göra och lässuget växer sig självfallet starkare.

Jag är som sagt inte thrillerkillen men jag gillar inledningen på "Amatören". Det politiska språket är klockrent, Rasmus vet vad han pratar om och han kan "tugget". Hans beskrivning av den rent ut sagt störiga PR-killen, som i historien förmodligen bara är en obetydlig parentes, är mycket träffande och man riktigt känner hur dryg den snubben är. Att lägga sig vinn om sådana detaljer är bra och viktigt för läsupplevelsen och jag gillar ansatsen. Sen är jag kanske inte så exalterad över ett mord i skogen men att knyta ihop det med Kvist och den sylvassa frågan på presskonferensen om Kvists svagheter tål offentlighetens ljus gör att jag blir sugen på att läsa vidare.

Språket är lätt och kvickt. Det är korrekt i det politiska språkbruket och det gillar en formalist som jag. Om Rasmus lyckas fånga dramatiken i hela boken kan jag inte säga men det är onekligen en lovande början. Jag kommer personligen att läsa hela boken så fort jag har möjlighet och jag kan inte annat än välkomna Rasmus ambitioner att skriva politisk skönlitteratur. Sen om hans skildringar kommer att hjälpa eller stjälpa oss i vår strävan efter att locka fler till politiken kan man ju bara spekulera i.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

 Bloggat: Martin har också läst boken

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Låt inte cynismen styra politiken

Nästan en kvarts miljon barn är fattiga i Sverige. Denna siffra är två år gammal och vi vet att konjunkturen under 2010 var klart bättre än vad den är nu. Det är beklagligt att Rädda Barnen inte förmår att få fram mer dagsaktuella siffror. Men oavsett, att barnfattigdomen minskade med 6 000 barn mellan 2009 och 2010 är bra men det är alldeles för lite, alldeles för långsamt. Problemet är att regeringen inte tar i för att lösa frågan.

I takt med att inkomstskillnaderna ökar i Sverige och arbetslösheten är på oerhört höga nivåer så kommer barnfattigdomen att bita sig fast. När dessutom socialförsäkringssystemen nedmonteras för att öka utbudssidan på arbetsmarknaden så är ekvationen att lösa barnfattigdomen en omöjlighet.

Alla barn har rätt till en bra uppväxt. Man kan givetvis ha en god barndom även om ens föräldrar är fattiga. Se på Åsa Linderborg. Hennes barndomsskildring "Mig äger ingen" visar att ett barn kan vara lyckligt under dom mest skiftande omständigheter. Men samtidigt ska inget barn behöva lida för att dom har fötts med fattiga föräldrar. Därför måste samhället ta sitt ansvar. Det är inte barnens fel att föräldrarna har det svårt.

Det krävs en kraftsamling för att lösa barnfattigdomen. Det är inte värdigt Sverige att hundratusentals barn växer upp under förhållanden som är att betrakta som fattiga. Och den som är så naiv så att den tror att fattigdom endast handlar om huruvida man har över två dollar att leva på om dagen har en oerhört cynisk syn på sina medmänniskor och våra barn.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

S tappar och lite tankar

Dagens stora snackis (än så länge i alla fall) är givetvis SCB:s stora partisympatiundersökning. Sammanfattningen är snabbt gjord av SCB själv:

Partisympatiundersökningen visar att ett riksdagsval i november skulle ge regeringspartierna (C+FP+M+KD) 41,8 procent av rösterna. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle tillsammans få 49,1 procent. Sverigedemokraterna skulle få 7,9 procent och övriga partier 1,2 procent av rösterna.

Av detta kan man snabbt konstatera att borgarna har problem, att S,V och MP är i en stabil ledning och att SD behåller sin vågmästarroll och växer. Så inget nytt under solen där. Men vad som är intressant med SCB:s mätning i förhållande till dom andra strömätningarna som kommer i tid och otid är att SCB:s mätning går att bryta ner samt att underlaget är mycket större.

S tappar 2,5 % sen i våras. Nyhetens behag har försvunnit för S-ledningen och det är politiken som börjar granskas allt hårdare. S får 34,8 % i riket. Detta är en siffra som ligger i nivå med Juholts första siffra på 34,0 %. Mätningen från november förra året, när drevet gick som starkast, är utifrån ett statistiskt perspektiv ganska ointressant. Det var en exceptionell situation med exceptionella siffror.

Givetvis är det inte bra att tappa 2,5 %. Men det är inte det som gör mig mest fundersam. Det som får mig att fundera ordentligt är det faktum att S tappar i alla regioner förutom Stockholms kommun och Småland med öarna. I Smålandsfallet är ökningen endast på 0,3 % så man kan väl snarast säga att smålänningarna och öborna klarar av att hålla ställningarna. I resten av Sverige, inklusive Stockholms län, tappar S.

Nu ska det sägas innan jag går vidare att underlagen på regionnivå är små. Argumentet om att det är väldigt osäkra siffror är fullt gångbart och därför är felmarginalen väldigt stor. Men trenden är tydlig. S tappar i hela landet.

Vad säger detta egentligen? Om man ska ha skygglapparna på så säger det ingenting och dessutom leder vårt ”block”. Om man ser nyktert på det så säger det att vår politik går hem i Stockholm innanför tullarna men att resten av landet inte känner igen sig i den politiken. Att det skulle kunna vara så är fullt möjligt. Frågan om vinstuttag i välfärden drivs utifrån ett perspektiv som tar avstamp i Stockholm. Innovations- och näringspolitiken är ganska abstrakt för många människor. Skoldiskussionen rör just nu frågor om läxhjälp med rutavdrag och lärarlöner.  

Många människor känner inte igen sig i det här språket. Med det sagt behöver inte frågefokuset vara fel men när klyftorna ökar, när samhället blir hårdare och motsättningarna växer så kommer många människor att lyssna på den som målar upp den mest trovärdiga konflikten. Det är i kölvatttnet av detta som SD växer. Att SD har varit oerhört mycket i media på sistone har givetvis också spelat in. Det är svårt att föra en seriös politisk debatt om hur Sverige ska lösa varselvågen som slår in över landet när det enda som diskuteras är järnrör och polisanmälningar. Detta gynnar självfallet inte ett oppositionsparti vars stora fokus är just jobbfrågan.

Tidningen Fokus berör frågan om den politiska konflikten i sitt senaste nummer på ett bra sätt och man kan ju, med utgångspunkt ifrån SCB:s undersökning, fundera på om det inte ligger något i det. Samtidigt ska man ha klart för sig att valet är långt bort ännu och att stabilitet i opinionen, vilket vi i S trots allt har just nu, kan vara viktigare än att leda med hästlängder. För hur viktig än partisympatiundersökningen är för oss som älskar politik så är det bara en undersökning som räknas och det är den som görs på valdagen. Så fick jag med den gamla klyschan också.  

*****

Bloggat: Jan, Martin

Läs mer på Socialdemokraterna