Det är nämligen lustigt det här med den övertro som finns på att organisationer inom offentlig sektor är fulla av "luft". Den som har besökt en vårdinrättning vet att personalen knappast sitter och fikar hela dagarna eller att dom står och hänger på lagret. Tvärtom småspringar dom allt som oftast förbi en och nåde den som drar över tiden på sitt besök.
Jag är trött på att skånsk sjukvård nedmonteras. Jag är trött på att det som fungerar läggs ut på privata händer av rent ideologiska skäl. Jag är trött på att min journal inte är en och samma journal utan att det finns en journal i det offentliga och en på Carema. Jag är trött på att personalen behandlas illa. Jag är trött på att borgarna och MP vägrar ta ansvar och istället gång efter annan skickar fram tjänstemännen för att göra "the dirty work".
Jag vill ha en framtid där skånsk sjukvård utvecklas och blir bättre, där skånsk sjukvård klarar mer och där skånsk sjukvård är en plats där personal från hela landet vill jobba. Något annat duger inte enligt mig. Därför tycker jag att Socialdemokraternas förslag om att höja skatten med 60 öre är bra. För med dom pengarna som det skulle generera så skulle skånsk sjukvård kunna få en andpaus. Man skulle kunna påbörja resan tillbaka till en vård i ordning och reda. Och faktum är, endast det bästa är gott nog för folket och det gäller även för skåningarna.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
"Jag är trött på att min journal inte är en och samma journal utan att det finns en journal i det offentliga och en på Carema."
SvaraRaderaJag håller inte med. Carema ska inte ha tillgång till journaler från någon annan vårdinrättning än sin egen, utan patientens skriftliga medgivande. Omvänt måste också gälla.
Ibland behövs journaler för att fullfölja en behandling. Om en felaktig diagnos har ställts av en tidigare vårdinrättning, kan journalerna därifrån göra skada. Om den nya vårdinrättningen får tillgång till journalerna, är det risk att den felaktiga behandlingen fortsätter.
En läkare måste kunna ställa självständig diagnos. Men läkare håller ofta varandra om ryggen, och vill inte vara upphov till diffentialdiagnoser, som sätter kollegor i klistret.
Har man blivit opererad hos Carema och söker vård för problem efter operationen på en offentlig vårdcentral är det inte så kul att få höra att dom inte kan se vad man är opererad för och vad som sades vid den tidpunkten. Men jag är inte omöjlig, gör det till ett patientval vem som ska kunna se journalerna.
RaderaMig stör det inte om den offentliga vårdcentralen kan komma åt all sjukvårdsinformation om mig.
Detta är ju en praktisk fråga, egentligen, som man borde kunna enas om över partigrser och ideologiska gränser. Likväl tror jag att regeringen har krånglat till det, och syftet är väl att de privata vårdbolagen ska tjäna pengar på behandlingar som patienterna inte vill ha. I varje fall inte hos den vårdgivaren.
SvaraRaderaDet kan aldrig bortförklaras att det finns en konflikt mellan patientens rätt till integritet och självbestämmande och sjukvårdshuvudmannens och vårdgivarens intresse att vården ska vara så billig som möjligt samt effektiv och framför allt rätt.
Detta handlar om betydligt fler än de "papperslösa", men deras behov av sekretess ställer dock frågan i blixtbelysning, att man måste våga söka vård, utan att det läcker ut till obehöriga. Det handlar också om rätten att neka vård, att inte påtvingas oönskad eller rentav skadlig vård, såsom läkemedelstester. Glöm aldrig Roxiam-offren 1993!
I vems intresse har regeringen beslutat om "samordnad journalföring", som innebär att alla vårdcentraler och sjukhus inom ett landsting /region har tillgång till journaler för alla patienter. För att kompensera denna allvarliga försämring av sektresskyddet verkar regeringen ha infört i det närmaste vattentäta skott, så att en vårdcentral i ett landsting kan ha svårt att få journal från en akutinläggning på ett sjukhus i ett annat landsting, även med fullmakt från patienten.
Det borde vara sekretess mellan varje vårdcentral och klinik även i samma landsting samt synnerligen enkla rutiner, varigenom patienten kan efterge sekretess "Skriv under här om du vill att vi ska skickas journalen till den vårdcentral".
Ett annat otyg, där kommersiella intressen har satts före patienternas rätt till integritet, är att alla apoteksbolagen har tillgång till kompletta medicinlistor för alla Sveriges patienter. En service, att kunna hämta medicinen på vilket apotek som helst? Eller bara en hjälp för apoteken att slippa hålla fullt sortiment? Nog borde väl varje patient själv få bestämma hos vilken /vilka apotekskedja (-or) han vill vara kund hos?
Hur var det med valfriheten?