Skälet till att just detta projekt har misslyckats anges bland annat till att myndigheter har haft svårt att samarbeta. Det ligger säkert något i det. Men samtidigt tror jag att man i mångt och mycket missar lite av kärnan i varför (många) ungdomar begår brott.
Av egen erfarenhet vet jag att ett antal saker spelar in när unga människor begår brott. I allmänhet kan man säga att det finns ett moment av spänning. Det ger en "kick" att t ex sparka sönder en lyktstolpe eller kasta snöbollar på bilar vid motorvägsviadukten. Den här kicken måste ständigt förstärkas och förnyas för att ge samma effekt. Därför blir brotten grövre och grövre ganska snabbt.
Dessutom har många ungdomar en inneboende rastlöshet. Man vill att det ska hända något och när man inte upplever att tillräckligt mycket action pågår så drar man igång lite själv. När kombinationen kickar/rastlöshet sätter in börjar det bli problem.
För allt som oftast slutar det inte där. I alla fall inte för dom som återfaller i brott. Dessa individer har i regel ytterligare en ingrediens i sin personlighetscocktail och det är hopplösheten. Man har sedan länge gett upp, både som individ och som samhälle. Lärarna har slutat tro på en, föräldrarna är trötta på en, fritidsgårdarna har portat en, fotbollslaget har slängt ut en och dom städade vännerna är rädd för en. Dom faktiska och dom upplevda utsikterna för ett bra liv har snabbt försvunnit och kvar finns bara en känsla av "varför ska jag bry mig". En känsla som snabbt muterar till "fuck it, jag skiter i allt".
Det är också någonstans i glappet mellan kickar, rastlösheten och hopplösheten som alkohol och narkotika blir riktigt problematiskt. För om man tidigare haft sociala normer och koder som har hindrat en ifrån att dricka på en tisdagkväll eftersom man har skola dagen efter så försvinner dessa normer snabbt i takt med att man tappar förståelsen för varför t ex skolan är viktig.
I det här sammanhanget spelar myndigheters olika sekretessregler ganska liten roll. Vad som krävs är att man tar tag i alla delarna av problembilden hos individen. Det finns ingen "quick-fix" utan varje individ har sina egna förutsättningar och egna problem som måste lösas innan man kan nå framgång. Somliga är fortsatt extrema kicksökare och då kan det vara kickarna man måste hantera. Någon har större problem med sin hopplöshet och då kan det vara sysselsättning som krävs. Att skapa nya sociala nätverk är också en mycket viktig del i att hantera rastlös- och hopplöshet.
Det är därför som t ex "exitverksamheter" måste finnas även tidigt. Det måste gå att aktivt välja att "hoppa av". Genom att ge individer en känsla av att det finns en utväg så kan man nå stor framgång. Men om man suttit på en institution under en tid och sen slängs rakt ut i samma gamla verklighet som tidigare så är det ofta kört. Man måste kunna bryta upp och det helt. Man måste möta andra människor, som inte är myndighetspersoner, som har andra förväntningar på en. Det man alltid måste ha i minnet är att många av dom som återfaller i brott har släppt alla dom normer och konventioner som vi andra ser som normala och rådande. För att kunna lösa problemen måste man tänka utifrån deras verklighet, inte utifrån vår egen Svenssonvardag.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar