Mer passion tack

Det blir mycket referenser till SvD-skribenter idag men så är det också söndag och man har tid att läsa sånt som man kanske inte brukar bemöda sig att plöja igenom. En som jag definitivt inte brukar ödsla tid på är Göran Skytte. Historien om Skytte kan dom flesta, mannen som började som proggare och vänsterradikal, gjorde aktieklipp och blev kristen och sen tog steget in på SvD:s ledarredaktion och blev högermegafon á la grande. Men som sagt, jag ska inte ödsla varken er eller min tid med Göran Skytte så jag går rakt på sak.

Skytte lyfter nämligen idag en intressant sak i sin kolumn. Han riktar strålkastarljuset mot politiken "som en gäspning eller som passion". I sin kolumn går han sen igenom partiledarna och landar i att den ende som egentligen verkar ha någon passion överhuvudtaget är Annie Lööf och detta eftersom hon är smålänning typ. Jag delar varken Skyttes analys eller slutsatser i stort men i en sak är vi helt överens. Det behövs mer passion i (den svenska) politiken.

Jag har som bekant dömt fotboll tidigare och ska med all säkerhet bli instruktör till våren. En sak som allt som oftast lyfts fram när man pratar om bra eller dåliga domare är passionen. En domare som visar passion är ofta en mycket bättre domare. Man får så mycket gratis om man utstrålar glädje, engagemang och kärlek till sporten. Genom sitt kroppsspråk kan man visa att man brinner för det man gör och sånt sprider sig. Det inspirerar och det lyfter både spelet och omgivningen. Jag tror att samma sak gäller för politiken.

Stora politiker engagerar. Olof Palme är paradexemplet, Håkan Juholts brandtal är ett annat. Carl Bildt är en tredje och egentligen, Maud Olofsson är en fjärde. Alla väckte eller väcker dom engagemang, kärlek, frustration och rent av hat genom sitt sätt att vara, genom sitt sätt att tala och genom sin politiska drivkraft.

Jag försöker ofta förmedla detta till mina kollegor. Visa att du brinner för frågan, visa att du älskar att stå i talarstolen, visa att du känner för det du talar om och du vinner debatten. Sen är det givetvis en gräns mellan emotionellt pladder och konkret politik, en fälla som Juholt ofta föll i, men har man bara på fötter när man gör sina utspel så faller man inte ner i den grop som Juholt aldrig lyckades ta sig upp ur.

Framtiden får utvisa om vi kommer att få fler passionerade politiker på topposter i vårt land. Jag tror och hoppas det även om man ibland när man tittar ut över det ganska anonyma havet av toppolitiker i det här landet kan ha lite svårt att se varifrån en passionerad politisk talang likt Palme ska komma ifrån. Det är kanske som med fotbollsspelare. Det föds bara en Zlatan och en Pelé så där vart 50 år och då får man hoppas att man är med i gamet så att man får chansen att ta del av deras passion.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger om att hopp behövs

 

Läs mer på Socialdemokraterna