Kinesisk kapitalism och oro

Kina är i fokus med anledning av kommunistpartiets kongress. Ett nytt ledarskap ska utses och spektaklet rullar på med sedvanlig pompa och ståt. Att partiet fortfarande kallas kommunistiskt är rent ideologiskt-teoretiskt helt horribelt även om det inte är bättre att kallas kommunistiskt än vad man nu kan kalla dom.

Kina har gjort en resa som många bedömare för bara 10-15 år sedan trodde var omöjlig. Då talar jag inte om tillväxttakten eller dess stärkta ekonomiska position. Det jag talar om är dess politiska utveckling. För i motsats till vad flera seriösa bedömare trodde har inte Kina blivit en demokrati bara för att kapitalismen har släppts in och för att marknader har liberaliserats. Den gamla liberala sanningen om att kapitalism och demokratin förutsätter varandra har slagits sönder och det är tydligt att många högerdebattörer har svårt att förhålla sig till detta. Å ena sidan är den kinesiska kapitalismen rena drömmen för högern, å andra sidan blir ett erkännande av kapitalismens framsteg i Kina ett erkännande om att gamla sanningar inte längre gäller. Ryssland är också ett exempel på detta vilket tål att påpekas.

Samtidigt stärker Kina sina positioner och den imperialism som landet tydligt utövar är påtaglig och blir allt starkare. När Hu Jintao talar inför kongressen är det militär förmåga som lyfts fram. Inte för att jag tror att Kina vill starta krig mot USA eller mot Japan men att Kina vill markera och förmodligen också intervenera i framtiden är ganska uppenbart. Vi kommer förmodligen snart att se en tid när det inte enbart är USA som intervenerar direkt i interna nationella konflikter.

För svensk del är frågan ytterligt komplicerad. Mycket av svensk ekonomi är idag knuten till Kina och framförallt mycket av framtida ekonomisk tillväxt är uppbunden kring förhoppningar om att Kina ska utvecklas väl i ekonomiska termer. Detta gäller för övrigt hela EU.

Jag känner oro för Kinas stärkta maktpositioner. Att världens starkaste ekonomi inom några år är en diktatur bådar inte gott för världen. Demokratiargumentet för ekonomisk tillväxt försvagas om inte annat och den nyckfullhet som diktaturer trots allt har är farlig för såväl världsfreden som handeln. Att stärka demokratiska krafter i Kina måste vara en av världssamfundets viktigaste uppgifter för att säkra framtidens fred. Allt annat förskräcker.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna