Här har ni höstens ord om jag får bestämma

Höstens ord i svensk politik lär bli järnrör. Det är inte speciellt konstigt med tanke på den genomslagskraft som SD:s pajaserier har fått dom senaste veckorna. I likhet med Juholtaffären förra hösten så har SD:s interna rundor blivit den stora snackisen som fördunklar det politiska samtalet. Jag tycker detta är beklagligt. Det var väl ok att snacka om detta några dagar efteråt men jag är i alla fall trött på det. Samtidigt vet jag att jag hade fått betydligt fler läsare på det här inlägget om jag hade skrivit "Lars Isovaara" i rubriken. Dessvärre är det lätt att falla in i att följa strömmen och det är svårt att inte ständigt kommentera varje liten förändring som sker i "Cirkus SD".

Med detta sagt skulle jag önska att höstens ord var något helt annat. Idag kommer BNP-siffror som visar på att BNP-tillväxten hålls uppe av hushållens konsumtion. Utan hushållens köplusta hade vår tillväxt avstannat helt. Den hade förmodligen också sjunkit. Omvärlden är som ett mörkt hål vilket gör att vår exportindustri har det mycket tufft. Investeringsnivåerna är historiskt låga vilket gör att obefintlig draghjälp kommer därifrån. Hushållen räddar oss och det är ju bra det. Problemet är dock precis det som Pekka Kääntä (placera.nu) pekar på:

"Att både export och investeringar sjunker är beska besked och det faller då på hushållen att hålla uppe tillväxten. På sikt kan vi sätta stora frågetecken kring om hushållen orkar trycka upp sin konsumtion ytterligare - i alla inte utan ytterligare stimulanser."

Vad som behövs för att driva på konsumtionen ytterligare är alltså det som jag faktiskt skulle vilja göra till höstens ord, nämligen efterfrågestimulanser. Detta ord förekom flitigt i den socialdemokratiska budgetargumentationen och det tog sig konkret uttryck i form av höjt barnbidrag, sänkt pensionärsskatt (dubbel sänkning i förhållande till regeringen) och en borttagen differentiering av a-kasseavgiften. Därtill ville vi i S höja taket i a-kassan vilket direkt skulle ge ökad köpkraft i många hushåll.

Man kan ha invändningar mot att stimulera hushållens konsumtion. Hur hållbart är det att vi håller uppe tillväxten genom konsumtion? Ska vi handla oss ur krisen? På detta skulle jag vilja svara både ja och nej. På kort sikt är det avgörande att hushållen fortsätter att konsumera. Alternativet förskräcker med minskad inhemsk efterfrågan, fler förlorade jobb och förmodad recession. På lång sikt är det nödvändigt att vi börjar investera betydligt mer än vad som är fallet idag. Men investeringar i t ex infrastruktur ger inte den direkta effekt på konjunkturen som behovs här och nu och eftersom exportmarknaden ser ut som den gör så är alternativen få idag.

Kring det här talas det en hel del i vissa kretsar men det når inte igenom i det politiska samtalet. Borg "avvaktar och ser", Löfven försökte föra fram sina synpunkter i bland annat Agenda nu senast men når inte riktigt igenom bruset och en del andra partier verkar helt ointresserade av dom ekonomiska frågorna och väljer att prata om betyg i fyran, ettan eller på BB. Till och med den tidigare så intensiva debatten om vinstuttag i välfärden har ju fått stryka på foten dom senaste veckorna vilket säkert glädjer en del.

Jag hoppas att "Cirkus SD" snart drar ifrån stan och att det politiska samtalet återgår till att handla om sakfrågorna som rör Sveriges framtid. Och tills dess tycker jag att vi upprepar det som borde vara höstens ord några gånger, efterfrågestimulanser, efterfrågestimulanser, efterfrågestimulanser.

*****

 

Bloggat: Monica och Tord på ämnet

 

Läs mer på Socialdemokraterna