Fem dagspolitiska konsekvenser av #SDgate

Kent Ekeroth tar time-out. Att så skulle ske var ganska väntat även utan det filmmaterial som kommit fram idag. SD försöker krishantera bäst dom kan och när nu två av tre på filmerna är borta och endast den relativt ointressante Christian Westling är kvar så riktas istället strålkastarljuset på Jimmie Åkesson. "Källor" inom partitoppen påstår att Åkesson kände till filmen. Jag har föga förtroende för när kvällstidningarna skriver om "källor" utan att kunna ange några namn eller faktiska bevis, minns Juholt så förstår ni varför, men som jag skrev om igår så verkar det orimligt att inte Jimmie Åkesson skulle ha känt till episoden och den tillhörande filmen.

Jag tror att drevet nu kommer att gå vidare och rikta all sin kraft på Åkesson. Kärnan i jakten kommer förmodligen handla om vad Åkesson vetat och om han ljög igår på presskonferensen. Under tiden kommer ett antal dagspolitiska konsekvenser att infinna sig för SD som kan påverka deras ställning inom svensk politik ordentligt.

1. SD:s kritik av media som lögnare står sig från igår helt platt. Även om det tidigare bara har varit en försvinnande liten minoritet av svenska folket som har köpt SD:s "PK-mediaretorik" så kan inte ens dom mest hårdnackade SD-anhängarna skylla media för lögner i det här ärendet. Inte så länge som dom själva vill aspirera på någon form av trovärdighet. För dom stora lögnerna och det stora "PK-snacket" har SD:s företrädare stått för.

2. Åkesson kommer, om han sitter kvar, att vara ifrågasatt. Hans "ofelbara" gloria kommer att hänga på sned. Samtidigt kan hans aktier stärkas om drevet går på under lång tid utan att faktiskt hitta något konkret. Martyrbilden kommer då sättas upp fort och många potentiella väljare kommer att sympatisera med den "jagade" Åkesson.

3. Det kanske allvarligaste problemet för SD är det kompetensglapp som uppstår under en tid framöver. Almqvist och Ekeroth har varit med och byggt upp mycket av det som SD är idag och dom har varit i riksdagens hetluft under två år. Båda är dessutom unga män som attraherar andra grupper än t ex Anders Borg eller Magdalena Andersson. Ersättarna kommer att få svåra roller att fylla.

4. Den ersättare som kommer in först i riksdagen när någon SD:are lämnar är Markus Wiechel. Wiechel är dömd för förtal så sent som för något år sedan och att ersätta två våldsverkare med en smädare är problematiskt. Sen tycker jag inte att man ska få panik bara för att någon har begått brott tidigare i sitt liv, vi kan inte diskvalificera folk för evigt från det offentliga styret hur som helst, men det faktum att Wiechel är dömt i relativ närtid och att han ersätter just någon ur firma Almqvist & Ekeroth är problematiskt för SD:s trovärdighet.

5. Läckaget av filmen visar förmodligen på illojalt beteende av någon i den relativa SD-toppen. Detta är ett fenomen som SD inte har varit med om sedan Mikael Janssons dagar och för SD är detta ett oroväckande tecken. Högerextrema rörelser (och även vänsterextrema dito) har en stark tendens till fraktionsbildning och splittring. Det SD har varit bra på är att sluta leden centralt och på att kontrollera sin partiapparat. Lokala tokar har inte fått lov att påverka stabiliteten i partiet men när nu interna läckor visar på en förmodad maktkamp i absoluta partitoppen så skapar det ett klimat i partiet som kan vara problematiskt inför framtiden. Inget parti mår bra av falangstrider och i detta sammanhang är små partier i allmänhet och SD i synnerhet särskilt sårbara.

Det finns säkerligen fler delar att resonera kring när det gäller konsekvenserna av den här affären och att #SDgate har skadat partiet är uppenbart. För oss som står utanför är det väl bara att luta oss tillbaka och vänta. Drevet är igång och som bekant så ger det sig inte förrän det har fått vad det vill ha. Att fälla två tiotaggare är stort, att fälla en tolvtaggare är större.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Peter J, Anna, Peter H, Calle, Martin och så Leine om Moderaterna

 

Läs mer på Socialdemokraterna