Jag har läst "Nationalekonomi för nyfikna" av Gunnar Örn

Foto: bokus.se

Läste ut Gunnar Örns "Nationalekonomi för nyfikna" häromdagen. Som jag tidigare berättat stack min flickvän boken i mina händer efter att hon sett boken på Arlanda och därefter tänkt att jag alltid sagt att jag skulle ha velat läsa nationalekonomi. Så jag antar att hon tyckte jag passade in på kategorin nyfikna.

Boken är lättläst men självfallet bör man ju ha lite hum om vad nationalekonomi handlar om innan man ger sig på den. Samtidigt är Örn pedadogisk och det är inte speciellt svårt att hänga med. Dessutom är språket enkelt och boken är inte på mer än ca 200 sidor.

Dock ska man, som alltid när nationalekonomi är på tapeten, vara medveten om att det som sägs inte är några sanningar och att den subjektiva ådran är stor inom disciplinen. Detta tar sig uttryck i bland annat Örns resonemang kring arbetstidsförkortningar och arbetsförhållanden i tredje världen. Örn för mer eller mindre fram åsikten att folk ska vara glada att dom slipper vara jordbrukare och istället kan få sitta vid en symaskin 14 timmar om dagen. Den som dessutom har mage att kräva bättre arbetsvillkor klassas som mer eller mindre korkad.

Men med detta i bakhuvudet så är givetvis boken bra att läsa. Mest för att den ger en enkel överblick kring vad nationalekonomi handlar om och även lite just eftersom den så tydligt sätter fingret på den förhärskande (neo)liberala strömningen inom ämnet. Förmodligen helt omedvetet dock men ändå.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Misslyckanden bottnar ofta i bristande förståelse

230 miljoner kronor satsades av regeringen på att minska återfallsbrottsligheten bland ungdomar. Resultatet är nedslående, pengarna verkar inte ha gjort varken till eller från. I likhet med andra projekt och åtgärder som regeringen dragit igång, typ kulturarvslyftet, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar, supermiljöbilspremien och fler poliser har effekterna i princip uteblivit.

Skälet till att just detta projekt har misslyckats anges bland annat till att myndigheter har haft svårt att samarbeta. Det ligger säkert något i det. Men samtidigt tror jag att man i mångt och mycket missar lite av kärnan i varför (många) ungdomar begår brott.

Av egen erfarenhet vet jag att ett antal saker spelar in när unga människor begår brott. I allmänhet kan man säga att det finns ett moment av spänning. Det ger en "kick" att t ex sparka sönder en lyktstolpe eller kasta snöbollar på bilar vid motorvägsviadukten. Den här kicken måste ständigt förstärkas och förnyas för att ge samma effekt. Därför blir brotten grövre och grövre ganska snabbt.

Dessutom har många ungdomar en inneboende rastlöshet. Man vill att det ska hända något och när man inte upplever att tillräckligt mycket action pågår så drar man igång lite själv. När kombinationen kickar/rastlöshet sätter in börjar det bli problem.

För allt som oftast slutar det inte där. I alla fall inte för dom som återfaller i brott. Dessa individer har i regel ytterligare en ingrediens i sin personlighetscocktail och det är hopplösheten. Man har sedan länge gett upp, både som individ och som samhälle. Lärarna har slutat tro på en, föräldrarna är trötta på en, fritidsgårdarna har portat en, fotbollslaget har slängt ut en och dom städade vännerna är rädd för en. Dom faktiska och dom upplevda utsikterna för ett bra liv har snabbt försvunnit och kvar finns bara en känsla av "varför ska jag bry mig". En känsla som snabbt muterar till "fuck it, jag skiter i allt".

Det är också någonstans i glappet mellan kickar, rastlösheten och hopplösheten som alkohol och narkotika blir riktigt problematiskt. För om man tidigare haft sociala normer och koder som har hindrat en ifrån att dricka på en tisdagkväll eftersom man har skola dagen efter så försvinner dessa normer snabbt i takt med att man tappar förståelsen för varför t ex skolan är viktig.

I det här sammanhanget spelar myndigheters olika sekretessregler ganska liten roll. Vad som krävs är att man tar tag i alla delarna av problembilden hos individen. Det finns ingen "quick-fix" utan varje individ har sina egna förutsättningar och egna problem som måste lösas innan man kan nå framgång. Somliga är fortsatt extrema kicksökare och då kan det vara kickarna man måste hantera. Någon har större problem med sin hopplöshet och då kan det vara sysselsättning som krävs. Att skapa nya sociala nätverk är också en mycket viktig del i att hantera rastlös- och hopplöshet.

Det är därför som t ex "exitverksamheter" måste finnas även tidigt. Det måste gå att aktivt välja att "hoppa av". Genom att ge individer en känsla av att det finns en utväg så kan man nå stor framgång. Men om man suttit på en institution under en tid och sen slängs rakt ut i samma gamla verklighet som tidigare så är det ofta kört. Man måste kunna bryta upp och det helt. Man måste möta andra människor, som inte är myndighetspersoner, som har andra förväntningar på en. Det man alltid måste ha i minnet är att många av dom som återfaller i brott har släppt alla dom normer och konventioner som vi andra ser som normala och rådande. För att kunna lösa problemen måste man tänka utifrån deras verklighet, inte utifrån vår egen Svenssonvardag.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

 



Läs mer på Socialdemokraterna

Här har ni höstens ord om jag får bestämma

Höstens ord i svensk politik lär bli järnrör. Det är inte speciellt konstigt med tanke på den genomslagskraft som SD:s pajaserier har fått dom senaste veckorna. I likhet med Juholtaffären förra hösten så har SD:s interna rundor blivit den stora snackisen som fördunklar det politiska samtalet. Jag tycker detta är beklagligt. Det var väl ok att snacka om detta några dagar efteråt men jag är i alla fall trött på det. Samtidigt vet jag att jag hade fått betydligt fler läsare på det här inlägget om jag hade skrivit "Lars Isovaara" i rubriken. Dessvärre är det lätt att falla in i att följa strömmen och det är svårt att inte ständigt kommentera varje liten förändring som sker i "Cirkus SD".

Med detta sagt skulle jag önska att höstens ord var något helt annat. Idag kommer BNP-siffror som visar på att BNP-tillväxten hålls uppe av hushållens konsumtion. Utan hushållens köplusta hade vår tillväxt avstannat helt. Den hade förmodligen också sjunkit. Omvärlden är som ett mörkt hål vilket gör att vår exportindustri har det mycket tufft. Investeringsnivåerna är historiskt låga vilket gör att obefintlig draghjälp kommer därifrån. Hushållen räddar oss och det är ju bra det. Problemet är dock precis det som Pekka Kääntä (placera.nu) pekar på:

"Att både export och investeringar sjunker är beska besked och det faller då på hushållen att hålla uppe tillväxten. På sikt kan vi sätta stora frågetecken kring om hushållen orkar trycka upp sin konsumtion ytterligare - i alla inte utan ytterligare stimulanser."

Vad som behövs för att driva på konsumtionen ytterligare är alltså det som jag faktiskt skulle vilja göra till höstens ord, nämligen efterfrågestimulanser. Detta ord förekom flitigt i den socialdemokratiska budgetargumentationen och det tog sig konkret uttryck i form av höjt barnbidrag, sänkt pensionärsskatt (dubbel sänkning i förhållande till regeringen) och en borttagen differentiering av a-kasseavgiften. Därtill ville vi i S höja taket i a-kassan vilket direkt skulle ge ökad köpkraft i många hushåll.

Man kan ha invändningar mot att stimulera hushållens konsumtion. Hur hållbart är det att vi håller uppe tillväxten genom konsumtion? Ska vi handla oss ur krisen? På detta skulle jag vilja svara både ja och nej. På kort sikt är det avgörande att hushållen fortsätter att konsumera. Alternativet förskräcker med minskad inhemsk efterfrågan, fler förlorade jobb och förmodad recession. På lång sikt är det nödvändigt att vi börjar investera betydligt mer än vad som är fallet idag. Men investeringar i t ex infrastruktur ger inte den direkta effekt på konjunkturen som behovs här och nu och eftersom exportmarknaden ser ut som den gör så är alternativen få idag.

Kring det här talas det en hel del i vissa kretsar men det når inte igenom i det politiska samtalet. Borg "avvaktar och ser", Löfven försökte föra fram sina synpunkter i bland annat Agenda nu senast men når inte riktigt igenom bruset och en del andra partier verkar helt ointresserade av dom ekonomiska frågorna och väljer att prata om betyg i fyran, ettan eller på BB. Till och med den tidigare så intensiva debatten om vinstuttag i välfärden har ju fått stryka på foten dom senaste veckorna vilket säkert glädjer en del.

Jag hoppas att "Cirkus SD" snart drar ifrån stan och att det politiska samtalet återgår till att handla om sakfrågorna som rör Sveriges framtid. Och tills dess tycker jag att vi upprepar det som borde vara höstens ord några gånger, efterfrågestimulanser, efterfrågestimulanser, efterfrågestimulanser.

*****

 

Bloggat: Monica och Tord på ämnet

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Bra dansk reform

Danska skolbarn ska gå mer i skolan. Inte så att dom ska gå fler år eller få fler läxor. Istället handlar det om fler timmar i själva skolan i varje årskurs. Jag förutsätter att det är lärarledd tid eftersom det är uttalat att lärarna därmed ska lägga mer av sin arbetstid i skolan.

Jag gillar den här idén. Kunskap och kompetens är framtidens kanske viktigaste resurs och för oss i Öresundsregionen kommer kunskap att bli ännu viktigare. När ESS och MAX IV står klara kommer behovet av välutbildad arbetskraft att stiga radikal och med tanke på hur globaliserad den typen av sektor är så måste vi vara på hugget och i absolut världsklass för att kunna konkurrera om forskningsresultaten och jobben som dessa leder till. Att då Danmark väljer att förstärka sin skola radikalt är en bra satsning.

Utifrån ett skånskt och svenskt perspektiv är det då givetvis oroande att vi i Sverige verkar gå åt andra hållet. Fallande skolresultat i kombination med neddragningar på gymnasiet och förkortade gymnasieutbildningar är knappast rätt melodi för att möta den globala konkurrensen. Tvärtom måste vi i ett läge som detta öka kunskapsnivån i hela samhället. Jag skulle vilja påstå att vi förutom längre skoldagar med mer lärarledd tid skulle behöva ett kunskapslyft även för den vuxna delen av befolkningen. Folkbildningen har tappat i kraft och bildningen minskar i takt med att äldre generationer försvinner och nya tar vid. Eftersom jag vet att försämrad bildning slår rakt in i dom socioekonomiskt svagaste grupperna så är det en skrämmande utveckling. Ett av skälen bakom den minskade sociala mobiliteten ligger säkerligen här.

Fler studietimmar i själva skolan gör också att behovet av läxor och den därtill eventuellt följande läxhjälpen minskar. Men för att vi i Sverige ska kunna öka antalet lärarledda studietimmar så måste dom administrativa bördorna minska på såväl lärare som skolledare. Mätsamhällets konsekvenser för lärarnas arbetssituation är ohållbar och därför måste framtida lärare få möjlighet att göra det dom är bäst på, att undervisa.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Att bygga bostäder handlar om vilja

Bostadssegregationen är fördubblad på tjugo år. Konsekvenserna av detta är som bekant svåra. Allt från stenkastning mot myndigheter och ökad misstro mellan olika grupper till försämrad boendestandard och ökad utsatthet. Segregationen slår hårt även mot dom socioekonomiskt starkare områdena i form av ökad upplevd otrygghet, minskad förståelse för hur samhället ser ut och en ökad känsla av utsatthet även där. Bostad är en social rättighet och i det ingår även ett gott boende.

Den svenska bostadsmarknaden har varit problematisk under många år. Från att ha varit sval blev den 2007 iskall. När borgarregeringen valde att ta bort det statliga stödet för hyresrätter och när ombildningarna stod som spö i backen så försvann mycket av incitamenten att bygga. Som en byggare sa till ett kommunalråd här i Skåne när denne gjorde ett besök på en byggarbetsplats som lagts på is:"Jag kommer inte att bygga en hyresrätt till i det här landet förrän DIN regering kommer till makten igen". Som ni förstår var inte kommunalrådet någon borgare precis.

Vi som arbetar ute i kommunerna sliter hårt för att få igång bostadsbyggandet. I Helsingborg har det gått rätt ok något år nu men i och med att konjunkturen viker igen så ser det ut att bli en nedgång återigen. Man kan arbeta hårt med sin egen mark, med att ställa krav eller så kan man göra som Växjö gjort, man sätter mer eller mindre tak på kvadratmeterpriset i kommunen. Att jobba med små detaljplaner och små byggherrar är också ett sätt som Växjö med stor framgång har använt.

Men hur mycket än kommunerna sliter så är bostadspolitiken i slutänden statlig. Precis som med arbetsmarknads- och näringspolitiken kan vi kommunpolitiker göra lite men aldrig allt. För att lösa situationen med nästan obefintliga bostadskedjor, där t ex äldre ensamstående sitter kvar i stora villor eller innerstadslägenheter, så måste staten ta ett helhetsgrepp. Det gäller att se över allt ifrån kostnader och krav till rättigheter att ombilda och att sätta hyror efter olika parametrar. En sak är i alla fall säkert, det är svårt att bli mycket sämre än vad den nuvarande regeringen är och har varit på området. När regeringen dessutom misslyckas med att skapa nya jobb så kan man ju undra vad dom egentligen sysslar med där i Rosenbad.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det läcker på UD

Utrikesdepartementet verkar ha sinne för humor och ironi. Alternativet är en omedvetet bra timing. Jag återkommer till varför.

Idag kan vi läsa om att Carl Bildt har vissa problem att sköta säkerheten som det anstår en utrikesminister. Han lattjar med sitt gmail-konto och tycker att det duger gott och väl för att sköta sina departementsaffärer. Vilka andra affärer han sköter via kontot kan man bara spekulera i men risken att någon hackar kontot och läcker innehållet till t ex Wikileaks är ganska överhängande.

Vad har då detta med Utrikesdepartementets sinne för humor alternativt goda timing att göra? Jo, UD har ett Twitterkonto och där postades följande tweet med tillhörande bild för en liten stund sedan:

Helt uppenbarligen läcker det in på UD. Om det också läcker ut saker pga departementschefen Carl Bildts oförsiktighet kan man ju bara spekulera kring. Man kan också bara fundera kring om UD:s personal faktiskt sänder ett budskap till sin chef via Twitter på samma sätt som chefen brukar sända sina budskap till personalen via sin blogg. Kul är det hur som helst. Bra är dock varken vattenläckan eller Carl Bildts agerande. I vilket fall som helst bör båda problemen åtgärdas snarast.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Martin och Peter J på ämnet

Läs mer på Socialdemokraterna 

En av Juholts frågor

I region Skåne står borgerliga företrädare och kallar personalens och Arbetsmiljöverkets kritik för tidningsankor. Anders Borg står i riksdagen och kallar Socialdemokraternas seriösa förslag för science fiction och trots att bankerna tjänar storkovan på sina bolånekunder så är det spararna som ska flytta sina lån och använda sin valfrihet. I en sådan kontext är det inte konstigt att inget händer i frågan om pensionssystemet. Om man väljer att strunta i verkligheten så finns inte problemet.

Håkan Juholt stod våren 2011 och sa att pensionssystemet måste ses över. Tomas Eneroth har en lite försiktigare linje men menar att man kanske måste börja skruva lite på rattarna i systemet. Borgarna verkar helt kallsinniga. Dom fick igenom sin önskedröm om att alla medborgare i hela landet skulle bli aktiespekulanter och att då ta ett steg tillbaka och erkänna att det där inte var så lyckat känns "out of the question". Det vore ett nederlag för borgerlig ideologi att dra bort börsen från en samhällsbärande funktion. Sen kan Erik Bengtzboe kalla sig ickeborgare hur mycket han vill. Det är de facto ens politiska handlingar som avgör vad man är, inte vad man i schlingmannsk anda, väljer att kalla sig.

Jag är uppriktigt sagt orolig för framtiden. Jag blir 30 nästa år. Det är väl ungefär då man ska börja bry sig lite mer om sin pension om jag har förstått saken rätt. Men för mig är det helt omöjligt att hinna sätta mig in i 35 års framtida börsutveckling och då sparar jag ändå en del helt frivilligt i aktier och fonder. Jag begriper en del, jag har relativt god inkomst och jag är ekonomiskt intresserad. När individer som jag, med mina förutsättningar, inte kan bemöda sig att uppbåda kraft, tid och kompetens för att välja "rätt" så är ju frågan hur folk utan dessa egenskaper agerar. För många är börsen mest en avlägsen och lite skrämmande parallellvärld där man inte alls känner sig hemma. Att då behöva sätta sin tillit till ett system man varken stödjer eller begriper är fel.

Det är möjligt att folk ska kunna välja att ha sina pengar i ett PPM-system. Men det finns massor av människor som inte vill ha det. Därutöver kan var och en som vill och har råd placera egna pengar i pensionsförsäkringar. Så varför inte skapa ett valfrihetssystem för pensionerna. Ett tryggare och ett för dom som vill leka börshaj med sin framtida försörjning. Om vi kan ha valfrihet i alla andra delar av samhället så kan vi väl ha det i form för pension också?

Hur som helst måste frågan upp på bordet. Det är inte hållbart i längden med ett system utan legitimitet i dom breda folklagren och där stora delar av politiken har tappat förtroendet. Jag förväntar mig inte en omstörtning av systemet imorgon men jag tycker att frågan måste upp på bordet och det nu. Vi har inte råd att vänta för det är trots allt allas vår framtid det handlar om.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Nästan bedrägligt beteende

Tänkte bara att jag skulle tipsa om det här inslaget på Sydnytt från i fredags. Det är en oerhört talande inblick i hur Region Skåne styrs och vad som händer med vår sjukvård under den borgerliga regimens ledning. Regionen styrs av M, KD, FP, C och MP.

*****

 

Bloggat: Bengt om saken

Läs mer på Socialdemokraterna

Borgerlig taktik slår hårt mot Sverige

Jag tjatar en del om regeringens passivitet kring konjunkturutvecklingen och det kan tyckas tråkigt. Men jag har svårt att förstå hur Anders Borg kan underlåta att vidta några som helst extra åtgärder när situationen ser ut som den gör. För oss i Skåne, som har lägst sysselsättningsgrad i landet, är det katastrofalt med fler varsel och ökad arbetslöshet. När då ansedda aktörer som Morgan Stanley går ut och varnar för att hela världen ska slungas ut i en recession nästa år blir man inte precis gladare över Borgs passivitet.

Det hela är nämligen ganska enkelt. Sverige är exportberoende. Om omvärlden får lägre köpkraft så blir suget på svenska varor mindre och vi säljer färre produkter till utlandet. När då investeringsnivån är låg i den svenska ekonomin, t ex inom infrastrukturområdet, så återstår bara inhemsk konsumtion och den kan höjas genom efterfrågestimulanser. Det är inom detta område som regeringen bör agera och det snarast. S la i sin budget tydliga efterfrågestimulanser i form av bland annat höjt barnbidrag och sänkt pensionärsskatt (dubbelt så stor som borgarregeringens). Likaså agerade man för en likvärdig a-kasseavgift vilket Borg på sin höjd har öppnat för med kniven på strupen. Men att det skulle ske till nästa år är något som jag håller för högst osannolikt.

Varför Borg väljer att agera på detta sättet är höljt i dunklet men man kan våga sig på en gissning. Han vilar förmodligen på hanen inför nästa års budget, den som borgarna ska gå till val på. Under tiden ökar arbetslösheten från redan höga nivåer, under tiden blir fler barn fattiga i Sverige, under tiden slits infrastrukturen ut och under tiden tappar Sverige i kompetens och konkurrenskraft. Är detta att ta ansvar för ekonomin? Knappast.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Mer passion tack

Det blir mycket referenser till SvD-skribenter idag men så är det också söndag och man har tid att läsa sånt som man kanske inte brukar bemöda sig att plöja igenom. En som jag definitivt inte brukar ödsla tid på är Göran Skytte. Historien om Skytte kan dom flesta, mannen som började som proggare och vänsterradikal, gjorde aktieklipp och blev kristen och sen tog steget in på SvD:s ledarredaktion och blev högermegafon á la grande. Men som sagt, jag ska inte ödsla varken er eller min tid med Göran Skytte så jag går rakt på sak.

Skytte lyfter nämligen idag en intressant sak i sin kolumn. Han riktar strålkastarljuset mot politiken "som en gäspning eller som passion". I sin kolumn går han sen igenom partiledarna och landar i att den ende som egentligen verkar ha någon passion överhuvudtaget är Annie Lööf och detta eftersom hon är smålänning typ. Jag delar varken Skyttes analys eller slutsatser i stort men i en sak är vi helt överens. Det behövs mer passion i (den svenska) politiken.

Jag har som bekant dömt fotboll tidigare och ska med all säkerhet bli instruktör till våren. En sak som allt som oftast lyfts fram när man pratar om bra eller dåliga domare är passionen. En domare som visar passion är ofta en mycket bättre domare. Man får så mycket gratis om man utstrålar glädje, engagemang och kärlek till sporten. Genom sitt kroppsspråk kan man visa att man brinner för det man gör och sånt sprider sig. Det inspirerar och det lyfter både spelet och omgivningen. Jag tror att samma sak gäller för politiken.

Stora politiker engagerar. Olof Palme är paradexemplet, Håkan Juholts brandtal är ett annat. Carl Bildt är en tredje och egentligen, Maud Olofsson är en fjärde. Alla väckte eller väcker dom engagemang, kärlek, frustration och rent av hat genom sitt sätt att vara, genom sitt sätt att tala och genom sin politiska drivkraft.

Jag försöker ofta förmedla detta till mina kollegor. Visa att du brinner för frågan, visa att du älskar att stå i talarstolen, visa att du känner för det du talar om och du vinner debatten. Sen är det givetvis en gräns mellan emotionellt pladder och konkret politik, en fälla som Juholt ofta föll i, men har man bara på fötter när man gör sina utspel så faller man inte ner i den grop som Juholt aldrig lyckades ta sig upp ur.

Framtiden får utvisa om vi kommer att få fler passionerade politiker på topposter i vårt land. Jag tror och hoppas det även om man ibland när man tittar ut över det ganska anonyma havet av toppolitiker i det här landet kan ha lite svårt att se varifrån en passionerad politisk talang likt Palme ska komma ifrån. Det är kanske som med fotbollsspelare. Det föds bara en Zlatan och en Pelé så där vart 50 år och då får man hoppas att man är med i gamet så att man får chansen att ta del av deras passion.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger om att hopp behövs

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ja, här är en socialdemokrat som lyssnar

Som sagt, Andreas Cervenka är en ny favorit och ja, jag lyssnar. Tråkbanken, som Cervenka kallar den, är ett måste för att få ordning på stora delar av det inbyggda systemfel som finns i kapitalismen. Jag håller just nu på och läser "Nationalekonomi för nyfikna" av Gunar Örn. Jag fick den av min flickvän för att jag hade mumlat något om att jag skulle ha läst nationalekonomi om jag inte varit dum nog att skolka så mycket att jag fick IG i matte C på gymnasiet.

I boken pratar Örn bland annat om företagsvinsterna i Sverige. Han väljer då att, i sann raljant nationalekonomistil, att framställa ca 64 miljarder kr (2006) som "peanuts". Dessutom räknar han bort finanssektorn i form av bank-, kredit och försäkringsbolagen ur vinstkalkylen. Lägger man till dessa blir vinsterna bra mycket högre. Vinster skapade av vad marxister kallar "den arbetsfria inkomsten", dvs räntor m.m. Problemet är att vårt finanssystem är helt fokuserat kring just denna arbetsfria inkomst. Pengar skapas av banker genom enkla knapptryckningar och det är svårt för staten att ha kontroll över det hela. När hela systemet dessutom är uppbyggt på risktagande istället för ansvarstagande så är det inte speciellt konstigt att det går som det går när man tar risker. Förr eller senare förlorar någon.

Globaliseringen har givetvis gjort att möjligheterna att gå en annan väg har minskat. I en värld där USA sätter agendan, med sin övertro på marknadsekonomins möjligheter, blir det snart när omöjligt att göra något på egen hand. Men å andra sidan, när västvärlden mådde som bäst var USA ett av dom mer progressiva länderna i fråga om beskattning av rikedom och i fråga om statliga ingripanden i det ekonomiska livet. En av anledningarna till dom enorma framgångar som 50- och 60-talet innebar för både USA och för Sverige var just insikten om att ansvar för det gemensamma och jämlik fördelning av inkomsterna var vägen till framgång. När detta bröts upp knäcktes också stora delar av utvecklingen på mitten. Några stack iväg mot toppen medan den överväldigande majoriteten blev kvar och samma majoritet fick bära risken eftersom dom som stack iväg blev "to big too fail".

För progressiva krafter runt om i världen måste ett återupprättande av en ekonomi som värnar jämlikhet och gemenskap vara högsta prioritet. En krasch kostar nämligen alltid mer än vad den föregående uppgången smakar.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Enskilda livsöden bakom siffrorna

Varslen fortsätter att hagla över Skåne i allmänhet och Helsingborg i synnerhet. Benzlers är nästa företag att varsla. Tillsammans med bland annat McNeil och Kemira blir det över 100 jobb som riskerar att försvinna. På bara några veckor. Lägger man där till att Expert har gått i konkurs, K-Rauta stänger igen, cityhandeln utarmas och att ett stort antal stora infrastrukturprojekt har fått skjutas på framtiden så blir bilden av Helsingborg som en framtidsstad ganska mörk. Något måste göras för att vända trenden och man kan ju fundera på vad den borgerliga ledningen väntar på.

Samma sak är det i riket. Anders Borg kan på sin höjd tänka sig att justera ner sina BNP-prognoser. Att göra några förändringar i en budget, som redan när den lades fram i höstas var verklighetsfrånvänd, verkar vara helt uteslutet. Inget biter på Borg. Vare sig extra debatter i riksdagen om varselvågen eller sämre siffror från Konjunkturinstitutet eller AF.

Det hela känns dock igen. Borgerligheten gör så här. Dom skär ner mellan valen, drar åt svångremmen, för att sedan lossa den inför valrörelsen. Då kan man kalla halva återställare för satsningar, man kan ge sken av att man plötsligt har massa pengar och man kan sätta bilden av att man är handlingskraftiga. I min gamla hemkommun Staffanstorp var det här legio. Frågan är vilken typ av samhälle vi bygger när det ska gå ner i två-tre år för att sedan gå upp ett år och sen upprepa och varsågod och skölj.

Sverige, Skåne och Helsingborg behöver långsiktighet. Det får vi inte med en borgerlighet som inte ser längre än till nästa val. Det är en ren omöjlighet att bygga ett hållbart samhälle när man inte är beredd att agera när tiderna förändras. Det handlar nämligen om människor, om enskilda individer, som kommer i kläm. För bakom varje siffra i statistiken gömmer sig en enskild människas livsöde. Det får vi politiker aldrig glömma bort.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Nu ska vi väl inte "förnyas" förrän efter en valseger?

Förnyelsearbetet rullar på inom S. Det har det gjort ett rätt bra tag. Jag hoppas att det räcker nu och att vi inte ska behöva förnyas i någon djupare mening förrän efter ett segerval. För man blir ganska förvirrad av alla nya turer som har varit. Ena stunden går vi åt det ena hållet, i nästa stund åt det andra. Men att vi ska fokusera på jobben är givet, kunskapen lika så. Sen hade Aftonbladets ledarsida kloka synpunkter häromdagen på att S måste vara mer än ett parti som bara pratar jobb och utbildning. Även om det implicit ligger i detta att jobben och kunskaperna måste fixas för att allt det andra, i form av välfärden, ska fungera så skadar det inte att vara explicit ibland. För det som skiljer S ifrån M och FP är just djupet, vad ska vi med jobben och kunskapen till på ett samhälleligt plan.

Till detta förnyelsearbete kan man koppla det nya partiprogrammet som ska antas på kongressen. Igår var Morgan Johansson ifrån programkommissionen hos oss i Helsingborgs AK och föredrog programmet. Det var intressant att lyssna på Morgan och jag fick en djupare förståelse för många av skrivningarnas innebörd. Sen påpekade jag att det kanske vore snyggt om vi pratade lite om den funktionssocialism som faktiskt präglar programmet och att vi "Wigforssocialister" nog gärna skulle se lite mer skrivningar om var vi faktiskt vill att samhället ska ta vägen i demokratisk och socialistisk riktning.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Kärnkraften eller politiken först?

Ansvar, vad betyder det? Är det att till varje pris rädda ett status quo? Är det att värna allas intressen? Är det att utveckla och förändra? I den svenska debatten verkar ansvar ha blivit synonymt med att sänka löner och skatter för att säkra vinster. Dammluckorna till detta öppnades under krisen 2009. IF Metall valde att gå med på löne- och arbetstidssänkningar för att rädda kvar jobben. Nu 2012 gick SAS med ultimatum till facken, köp lönesänkningarna vi anger eller så stänger vi ner företaget. Att fler nu följer och vill göra liknande uppgörelser är föga förvånande. När till och med statliga företag bedriver lönedumpningspolitik så finns det väl inga skäl för varför någon annan skulle låta bli.

Historiskt har löntagarna stått starka när sådana här krav har framförts. Den fulla sysselsättningen var norm för politiken, starka omställningsförsäkringar med en hög a-kassa var ett av dom viktigaste medlen och tron på den nya teknikens möjligheter att skapa nya arbetstillfällen var hög.

Detta har förändrats. Regeringens anfall på a-kassan har satt press på löntagarorganisationerna. Dels genom att det blir allt viktigare att hålla fast vid "jobbet" till varje pris. Tron på att ett nytt jobb väntar är låg. Dels för att arbetslösheten har blivit allt mer hotande och skrämmande i takt med att den stiger. Detta är ineffektivt så det förslår. Gamla industrier, olönsamma tekniker och svaga löntagare bidrar inte till att skapa högre tillväxt i ekonomin. Istället hamnar vi allt längre bak i konkurrensen. Trenden kring att misstro den tekniska utvecklingens förmåga till att skapa jobb förstärks dessutom å det grövsta när regeringen väljer att satsa pengar på att vi ska äta mer ute, städa hos varandra och bankvinster som säkras. Pengar som kunde gått till investeringar, till innovationer och till kunskapsförstärkning.

Jag gillade inte IF Metalls avtal 2009. Att sänka lönerna är aldrig bra ur ett makroekonomiskt perspektiv. Sen har jag full förståelse för att man i den kontexten som rådde då valde att göra så. Vem bryr sig om makroekonomi när man riskerar att få gå ifrån hus och hem? Men för oss som politiker måste ju alltid frågan ses utifrån nästa steg i processen. Är det ansvarsfullt att gå med på att lönerna sänks? Sen kan man ju hävda att politikerna inte ska lägga sig i lönebildningen och det ligger ju mycket i det. Men det är en enorm skillnad i mina ögon att stå upp för att lönerna inte ska sänkas och på att gå in och säga att med si och så mycket ska dom höjas (eller inte höjas). Dessutom kan man ju snart fråga sig vad politiker ska lägga sig i egentligen. Penningpolitiken är no,no, lönebildningen är inte att tänka på om man inte är folkpartist och skattehöjningar får man överhuvudtaget inte ens nämna. Man kan ju nästan börja fundera på om inte politiken kommer att vara avvecklad före kärnkraften i det här landet.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst "Jag är Zlatan Ibrahimovic" av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz

Efter att ha läst två böcker som ingick i kursen för Bommersviksakademin så har jag nu återgått till att läsa "vanliga" böcker igen. Igår läste jag ut Zlatans bok "Jag är Zlatan Ibrahimovic". Jag är väl lite sen på just det men som ni vet så finns det så mycket annat skoj att läsa och då fick Zlatan vänta. Man får ju av honom så att det räcker och blir över ändå eller vad säger ni i England?

Boken är bra på många sätt. Först och främst är den lättläst. Det är nästan talspråk och även om Zlatan säger kul saker så säger han sällan några svåra saker. Han låter som bekant fötterna tala. En mycket positiv effekt av att boken är så lättläst är att många unga, framförallt pojkar, som inte brukar läsa har lånat boken på skolbibliotek runt om i landet. För mig som gammal lärare är det mycket glädjande och pojkars läsande är ju en ständigt aktuell fråga.

Zlatan ger dessutom en mycket god inblick i hur barnfattigdomen, inte bara den rent materiella utan även den själsliga, kan se ut i Sverige idag. Med tanke på att barnfattigdomen ökar och att utsattheten för många barn i vårt samhälle är enorm så är Zlatans beskrivning av fenomenet mycket bra (och nyttig). Han ger också en inblick i hur segregationen ser ut. Att unga människor i t ex Rosengård knappt har lämnat sin egen stadsdel och att dom inte känner igen sig i världen utanför. Den utsatthet som detta bidrar till och konsekvenserna för samhället är förödande. Det sätter fingret på klassmotsättningarna och den revansch som Zlatan ständigt talar om blir förståelig på ett helt annat sätt. Jag känner själv igen mig i Zlatans tonårsfrustration. Känslan av att alltid behöva vara på sin vakt, alltid vara missförstådd, känslan av att alltid vara den som alla klagar på och känslan av kamp.

Dock tappar boken någonstans efter hundra sidor. Då blir det mer som en gammal Buster-tidning. Fotbollen tar, fullt förståeligt, fullständig överhand och även om jag minns alla fantastiska mål som Zlatan gjort så blir det ganska innehållslöst. Är man inte särledes intresserad av fotboll så kan jag förstå om man slutar läsa någon gång runt sidan 150. Sen är där en hel del intressanta tankar och händelser, ofta kända från media, som Zlatan lyfter fram. Det är intressant att höra Zlatan berätta från sin horisont men det blir som sagt lite för lite av den varan och för mycket "så gjorde jag det målet och den finten där och där".

Jag tycker ändå att boken är klart läsvärd. Den bör läsas även av dom som inte är fotbollsintresserade. Zlatan betyder mycket mer för Sverige än vad många riktigt förstår. För unga killar och tjejer i våra förorter är Zlatan symbolen för att det går att förändra sitt liv utan att förändra sin person. Citatet som är skrivet på bron vid Annelundsvägen fångar essensen i hela Zlatans liv:

"Du kan ta killen ifrån Rosengård, men du kan aldrig ta Rosengård ifrån killen"

*****

  För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Inte så konstigt att det går åt h*lvete

Andreas Cervenka på Svenska Dagbladet har seglat upp som något av en liten favorit för mig. Han har på senare tid levererat krönika på krönika om diverse ekonomiska fenomen med den ena kritiken giftigare än den andra. Idag är det världens fixering vid inflationsmålen, dvs prisstabilitetshetsen, som är i blickfånget. Och nä, jag tycker inte att vi ska gå tillbaka till 70- och 80-talens devalveringsekonomier. Jag tycker inte heller att vi ska låta inflationen stegras hur som helst. Precis som Cervanka förbehåller jag mig däremot rätten att diskutera ekonomi och politik utan att vara fastlåst vid nyliberalt tankegods som gång efter annan har visat sig vara påhittade sagor om perfekta världar, osynliga händer och genomrationella individer.

Inflationsmålet på två procent har missats gång efter annan. Enligt Lars EO Svensson kan det ha kostat oss 40 000 jobb på 15 år. Om detta stämmer kan diskuteras men att man i dagens ekonomiska situation kan se sambandet låg inflation - hög arbetslöshet är rätt tydligt. Så något ligger där säkert i det som Svensson säger. Att den låga inflationen dessutom har dragit upp den privata skuldbördan till extremt höga nivåer är något som nu till och med Stefan Ingves verkar kunna erkänna. Plötsligt är den förda penningpolitiken ett problem, inte ur ett strikt inflationsmålsperspektiv, men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. För samtidigt som Anders Borg skäller på grekiska staten för att dom har en skuldbörda på 160 % av BNP så talar han väldigt tyst om att svenska hushåll har en skuldsättning på 170 % av sin disponibla inkomst. Den totala svenska skuldsättningen är en av dom allra högsta i världen. Betydligt mycket högre än Greklands t ex. Skillnaden är att i Grekland är det staten som har problem, i Sverige är det hushållen som bär risken.

Ett tecken i tiden på att något börjar gå i sönder i Sverige är faktiskt den deal som SAS nu har tecknat med facken. Inför ultimatum om flytt och konkurs tvingar man likt, ett tyskt bilföretag, sina anställda att sänka lönerna. Detta är en utveckling som vi sett i just Tyskland under tio år där man bland annat genom denna typen av dealar har pressat lönerna vilket i sin tur är en av dom bidragande orsakerna till hela Euro-krisen. Deflationsekonomin har på många sätt förvandlats till en lönedumpningsekonomi och detta egentligen helt utan skäl. För löneandelen sjunker i många företags totala omsättning och vinstmarginalerna stiger. Det är alltså inte för lite pengar som finns. Problemet är att en fartblind ekonomisk elit får sätta spelreglerna. Inte konstigt att vi kraschar titt som tätt.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Region Skåne med anledning av min post igår. Martin om SAS.

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

Regeringens nya kläder

I takt med att borgarna verkar göra allt dom kan för att sälja ut ytterligare delar av svensk infrastruktur och drift så fortsätter misskötseln av andra delar av trafiksystemet. Trafikverket meddelar att pengarna för underhåll är slut och trots att regeringen slog sig för bröstet och sköt till 1,8 miljarder kr för en tid sedan så räcker det inte. Och vem hade egentligen trott på det? Regeringen väljer att snåla och vem blir lidande? Ja, egentligen alla andra.

Näringslivet förlorar pengar för att godstågen blir stående och för att personalen inte kan ta sig till och från jobbet. Samhället förlorar skatteintäkter för att antalet arbetade timmar riskerar att sjunka, för att företagen går sämre och för att kostnaderna ökar lavinartat när man väl börjat slarva med underhållet. Enskilda medborgare förlorar pengar i utebliven lön, förlorad tid och antalet förkylningar lär ju öka rejält också med tanke på hur många som får stå och frysa på kalla perronger runt om i vårt avlånga land. Ingen tjänar på att järnvägen missköts. Ingen mer än regeringen.

Vad vinner då regeringen? Jo, utrymme i sin budget som kan användas till sänkt restaurangmoms, RUT-avdrag och meningslösa arbetsgivarrabatter. Men frågan är om det är vad näringslivet som helhet efterfrågar. För man ska ha klart för sig att Sverige är ett mycket industriberoende land med stark export. Om inte våra transporter fungerar så förlorar vi, enligt Sydsvenska Handelskammaren, en av våra största konkurrensfördelar nämligen den om punktliga leveranser. Vi kan aldrig konkurrera med våra löner i Sverige. Därför måste vi konkurrera med andra saker. Låg korruption, stabila regler, snabba transporter, punktliga leveranser och kompetenta medarbetare är allt saker som vi i Sverige kan konkurrera med. När regeringen slarvar med någon av dessa delar, som t ex transportsystemet, så minskar svensk konkurrenskraft. Och när den minskar kan vi sänka restaurangmomsen bäst vi vill. Folk kommer ändå inte ha råd att gå ut och käka om dom förlorar jobben pga dålig infrastruktur.

Regeringen är oerhört kortsiktig i sin planering. Det handlar sällan om mer än att vinna nästa val. Att se mot framtiden är verkligen inte dess starkaste gren. Sen kan dom ha hur många framtidskommissioner som helst. När det enda som byggs är luftslott så blir landet inget mer än nya kläder för kejsaren.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Peter J, Martin om en spolning

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Sjukvården ska utvecklas, inte avvecklas

Socialstyrelsen börjar ställa frågor kring dom planerade besparingarna på SUS. Sjukhuset kommer att gå med underskott i år och så kommer det förmodligen bli nästa år också. Den borgerliga och miljöpartistiska ledningen pratar, som vanligt, om effektiviseringar. Men som vi alla vet, inklusive nämnda politiska grupperingar, så är effektiviseringar i detta fallet synonymt med neddragningar.

Det är nämligen lustigt det här med den övertro som finns på att organisationer inom offentlig sektor är fulla av "luft". Den som har besökt en vårdinrättning vet att personalen knappast sitter och fikar hela dagarna eller att dom står och hänger på lagret. Tvärtom småspringar dom allt som oftast förbi en och nåde den som drar över tiden på sitt besök.

Jag är trött på att skånsk sjukvård nedmonteras. Jag är trött på att det som fungerar läggs ut på privata händer av rent ideologiska skäl. Jag är trött på att min journal inte är en och samma journal utan att det finns en journal i det offentliga och en på Carema. Jag är trött på att personalen behandlas illa. Jag är trött på att borgarna och MP vägrar ta ansvar och istället gång efter annan skickar fram tjänstemännen för att göra "the dirty work".

Jag vill ha en framtid där skånsk sjukvård utvecklas och blir bättre, där skånsk sjukvård klarar mer och där skånsk sjukvård är en plats där personal från hela landet vill jobba. Något annat duger inte enligt mig. Därför tycker jag att Socialdemokraternas förslag om att höja skatten med 60 öre är bra. För med dom pengarna som det skulle generera så skulle skånsk sjukvård kunna få en andpaus. Man skulle kunna påbörja resan tillbaka till en vård i ordning och reda. Och faktum är, endast det bästa är gott nog för folket och det gäller även för skåningarna.

 

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Lögn, förbannad lögn och Moderaterna

Aftonbladet kör idag en grej på att Reinfeldt tydligen, under sitt tal igår på Moderaternas framtidsdag, skulle ha sagt att det "inte går att dokumentera" att ett parti vunnit tre val i rad. I alla fall inte med "deras" förutsättningar. Vilka förutsättningar Reinfeldt snackar om det vet jag inte. Men OM Aftonbladet inte har klippt och klistrat allt för mycket så är det helt sanslöst egentligen det Reinfeldt står och säger.

Den som kan lite nutidshistoria vet att S vann valen -94,-98 och -02, dvs tre val i rad. Den som kan lite mer nutidshistoria vet att Tony Blair och Labour vann valen -97, -01 och -05. Det finns givetvis fler exempel även om det inte tillhör vanligheterna. Att det är svårt är helt rätt. Men vill man kan man dra till med att Republikanerna i USA vann tre gånger i rad med Reagan och Bush eller att Thatcher och Mayor vann ännu fler val på raken i Storbritannien.

Reinfeldt och hans kompisar i moderattoppen har en mycket ful ovana att dra till med rena lögner för att försköna sitt eget varumärke. Vem minns inte såna klassiker som Sofia Arkelsten om rösträtten och apartheid? Eller varför inte  en sån höjdare som Kent Perssons bevingade uttalande häromdagen om att M under en längre tid har drivit på för att införa lagstiftning angående partibidragen? Sen kan man ju dra en hel rad av uttalanden av Carl Bildt i frågor som rör nordöstra Afrika och Lundin Oil om man inte är nöjd än. Ulf Kristerssons siffertrixande är också en sedan länge välkänd mylla för lögner. Lokalt har vi också allas vår egen Peter Danielsson som drog en rövare för att vinna PR för en tid sedan.

Jag förstår att Moderaterna gör så här medvetet. Den absoluta makten har alltid vetat att om en lögn upprepas tillräckligt många gånger så blir den en sanning. Likaså är en liten lögn lätt att avslöja men en stor lögn för hela folket bakom ljuset. Jag är nämligen helt övertygad om att det är medvetet. Vi pratar om ett gäng ytterst kompetenta individer med enormt mycket kunskap bakom sig. Dom har alla förutsättningar för att vara så pass välinformerade så att en lögn inte ska behöva användas. I alla fall inte med sådan systematik. Alternativet, att dom skulle tro på sig själva och inte vara mer pålästa än vad som i så fall skulle vara fallet, förskräcker nämligen.

Problemet med hela det här moderata sanningsböjeriet är att många av dom som lyssnar på budskapet inte har full koll. Dels blir den moderata partiorganisationen duperad men vad som är än värre är att många av våra medborgare, som faktiskt har förtroende för politiken, tror på den dyngan som M står och rabblar upp. Men bara för att folk tror på något betyder inte det att det är sant.

Att Fredrik Reinfeldt vill spela ner förväntningarna inför 2014 och göra sig själv till en underdog är fullt förståeligt. Utan jämförelser i övrigt så är det så storlag inom fotbollen gör när dom ska möta svaga motståndare. Genom att sänka förväntningarna på sig själva och genom att måla upp motståndaren som ett större hot än vad dom är så kan dom styra fokuset bort från sin egen prestation och sätta press på motståndaren. Men att ljuga för att nå dit? Det är att gå över gränsen.

Men som sagt, jag har inte läst hela Reinfeldts tal så jag reserverar mig för eventuella "klipp och klistra"-fasoner från Aftonbladet. I så fall får mitt inlägg gälla dom andra moderatlögnerna.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Peter H om samma sak

Läs mer på Socialdemokraterna

"Bad cop"-LO

Nyheten om att Anders Borg är beredd att slopa den differentierade A-kasseavgiften är glädjande. Det har varit ett stående krav från LO sedan borgarna införde den och vi i S föreslog detta i vår budget inför 2013. Skälet är enkelt, Borg vill försöka sänka ungdomslönerna genom att erbjuda deltidsutbildning och för att detta ska fungera måste han ha med sig arbetsmarknadens parter. Som motkrav har LO med Kålle i spetsen ställt upp kravet om att slopa ovan nämnda differentiering. Man kan ha många synpunkter på detta "krav"-spel men rent generellt är det en bra förändring som kommer till stånd. Framförallt eftersom åtgärden helt har missat sitt påstådda syfte om att få fler i arbete. Det enda den har bidragit till är att minska antalet anslutna till A-kassan och försämra fackens förhandlingsposition. Detta har givetvis varit det egentliga huvudsyftet men det går inte att uttala för en ledande moderat som Anders Borg. Inte offentligt i alla fall.

Vad den här förhandlingen visar på är att LO, när man ställer krav och tar fighten, kan göra skillnad. Kålle har, som tidningen Fokus skrev om häromveckan, höjt tonläget och han har börjat fylla ut den vänstra planhalvan i svensk politik. Jämfört med Wanja Lundby-Wedin som var en "lame duck" i tre år så är Kålle rena bulldozern. Detta är mycket lovande av ett antal skäl.

Förutom dom mer uppenbara skälen som att löntagarnas rättigheter stärks så finns det andra, mer subtila, fördelar med LO:s nya vänsterlinje. LO kan ta på sig den roll som Svenskt Näringsliv har haft på högersidan sedan dom bildades 2001. Nämligen den så kallade "bad cop"-rollen. SN har tagit ut avståndet till höger och fört fram det ena högerförslaget efter det andra vilket har fått Moderaterna att framstå som rena duvungen. Genom att SN t ex tar fighten med S om vinstfrågan i välfärden så slipper M göra det. M kan luta sig tillbaka och låta SN banka på högertrummorna så mycket det bara går.

Om LO får igenom sitt krav om slopad differentiering av A-kasseavgiften så innebär det också att S kan ta ett steg till i frågan om krav för löntagarnas väl. Nästa steg torde vara en höjning av taket i både A-kassan och i sjukförsäkringen. Och jag är tämligen säker på att om LO får igenom sin vilja den här gången så kommer deras aptit på fler förhandlingar och större reformer att växa. Något som kommer att flytta debatten vänsterut i landet och som vi alla vet följer också mitten med när debatten förs åt det ena eller andra hållet. En utveckling som man inte kan annat än välkomna!

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Göran och Martin om jobb

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Oflyt för S

S har haft lite oflyt den här veckan. Först exploderade hela #SDgate i ansiktet på media-Sverige och allt fokus låg där. Sen visade det sig att Israel och Hamas ser ut att stå inför en stor upptrappning av den pyrande konflikten. Och givetvis hänger media, bloggare och andra tyckare på. Jag själv har hållit mig kring dessa två ämnen under några dagar så inga stenar ska kastas från min sida. Men som sagt, S har haft otur.

För just den här veckan har S lanserat sig som "framtidspartiet". Det är ett gediget arbete som nu presenteras och där S ska rikta in sig på att bli ett parti som av väljarna förknippas med framtid och utveckling. Detta utan att för den sakens skull tumma på samarbetsviljan och tryggheten. Frihet, jämlikhet och solidaritet ska alltså gå som en röd tråd i framtidsbyggandet. Snyggt, smart och bra tycker jag. Men hur många hade egentligen koll den lanseringen? Ett fåtal bloggare och några S-medlemmar. I övrigt tror jag det gick förbi ganska många. I alla fall om man ska tro Twitter. Det var inte många gliringar den dagen från borgerliga debattörer och just antalet gliringar brukar vara ett bra bevis för hur väl någonting har fallit ut rent lanseringsmässigt.

Det andra som S gjorde helt rätt den här veckan men som gick ganska snabbt förbi var gårdagens debattartikel i DN. Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson skrev en utmärkt artikel om att regeringen måste agera med anledning av det förändrade ekonomiska läget. Varselvågen har slagit in över Sverige med oerhörd kraft och det går inte många dagar utan att man läser om nya uppsägningar. Regeringen spår i sin budget att arbetslösheten ska sjunka något nästa år men för den med någon form av verklighetsförankring borde den prognosen slängas i papperskorgen. Den var optimistisk redan när den kom och nu två månader senare är den rena luftslottet. Men som vi förstod av debatten i riksdagen angående varselvågen så kommer inte regeringen göra ett dugg. Hillevi Engström (M) var tydlig på den punkten och likheterna med 2008-09 är stora. Då valde regeringen att vänta med extrapengar till kommunerna vilket ledde till stora uppsägningar i offentlig sektor och förvärrad arbetslöshet.

Timing betyder allt i politik och man kan väl lugnt påstå att S hade lite otur den här veckan. Men lika säkert som att timing är viktigt så är också uthållighet och långsiktighet nyckelfaktorer och där ligger S mycket bra till. Det gäller bara att hålla i och köra på. Det kommer att betala sig.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Göran på ämnet, LO-bloggen om avtalsrörelsen

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

Ska Almqvist, Ekeroth och Westling utvisas?

Aktuellt i Politiken gjorde i veckans nummer en granskning av SD:s politik. Om AiP hade en osedvanlig timing i sin granskning eller om man visste något som vi andra inte visste låter jag vara osagt. Artikeln är en guldgruva den här veckan och den hjälper alla oss som vill granska SD:s faktiska politik. I Artikeln går bland annat att utläsa några motionsutdrag. Vad sägs t ex om följande förslag från Mikael Jansson och David Lång:

"Obligatoriska DNA-tester på alla som söker asyl ökar förutsättningarna för att klara upp brott som den asylsökande eventuellt gör sig skyldig till i framtiden."

Det finns många kommentarer kring detta. Man skulle kunna börja med att fråga varför inte alla människor som vistas i Sverige ska DNA-testas eftersom alla människor är potentiella brottslingar. Man skulle också kunna fråga sig hur detta förslag, som är direkt rasistiskt, går ihop med nolltoleransen inom SD. Men vi lämnar det därhän just nu.

Vad jag skulle vilja fundera kring är nämligen om inte SD, i logikens namn, borde kräva fråntagande av medborgarskapet och utvisning för firma Almqvist, Ekeroth och Westling (AEW). Denna stilla undran får jag när jag läser vidare i AiP:s artikel som bland annat citerar Jimmie Åkesson. Åkesson säger:

"Det svenska medborgarskapet har urholkats och tilldelats människor som bevisligen inte känt någon lojalitet till Sverige eller haft någon ambition att bidra till samhällets bästa."

"Man ska ha uppvisat anpassningsvilja och motivation att bidra till det gemensamma."

Menar Åkesson på fullaste allvar att trion hade ambition att bidra till det gemensamma och samhällets bästa när dom beväpnade sig med järnrör, när dom agerade självutnämnda ögontjänare inför polisen, när dom kallade en tjej för hora, när dom kallade andra svenska medborgare för babbe och blatte-lover, när dom knuffade in en tjej i en bil och när dom ljög inför hela den svenska pressen? Firma AEW har väl, även i snäll tolkning, urholkat medborgarskapet genom att uppträda på detta sätt? Dessutom är det ju inte första gången som Almqvist uppträder såhär vilket innebär att han upprepade gånger har agerat högst olämpligt. Är det svenskt att uppträda på detta sätt upprepade gånger?

Nä, firma AEW ska vara glada att inte deras egen politik är det som gäller i Sverige för då hade dom förmodligen fått foten ut i Östersjön fortare än kvickt. Enligt SD ska vi nämligen inte ha sådana individer i Sverige. Men först hade dom givetvis blivit registrerade i en DNA-bank eftersom alla tre helt uppenbart är potentiella brottslingar.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Hamas och Israel skjuter sig själva i foten gång på gång

Samtidigt som #SDgate rullar vidare i Sverige och tar stor del av den mediala uppmärksamheten så pågår ännu en tragedi i Mellanöstern. Israeliska armén förbereder en markoffensiv mot Gaza som svar på dom raketbeskjutningar som har förekommit på senaste tiden. Raketer har (också) regnat ner över bland annat Gaza City som en förberedelse och nu riskerar det att bli så kallat "fullskaligt krig" även i Israel. Just beskrivningen om "fullskaligt krig" haltar dock betänkligt. I Syrien är det fullskaligt krig, att palestinska grupper med bland annat Hamas i spetsen skulle kunna bjuda liknande motstånd som den syriska oppositionen gör är helt otänkbart. "Fullskaligt krig" implicerar att det på något sätt skulle röra sig om relativt jämbördiga parter men så är verkligen inte fallet.

Vad som behövs är en återupprättad fredsprocess och ett erkännande av Palestina som stat. För att nå dit måste USA och då framförallt Barack Obama engagera sig på ett helt annat sätt än tidigare. Den möjligheten finns nu sedan Obama blivit omvald till sin andra period. Det var under Clintons sena dagar som fredsprocessen senast fungerade bäst och en upprepning av det skulle kunna ske. Nu även med det tillägget att den demografiska situationen i Israel är stabilare vilket ger bättre förutsättningar att planera långsiktigt.

Dock är det synnerligen korkat av Hamas eller vem det nu är som skjuter raketer att göra det rent allmänt och i synnerhet just nu. Detta av den enkla anledningen att Israel kommer att gå till val inom en relativt snar framtid och ju större hotet från palestinska grupper är desto bättre kommer det förmodligen att gå för dom mer militanta grupperna i den israeliska politiken. En yttre fiende är alltid den bästa bundsförvanten för nationalistiska och extremistiska grupper. Visserligen struntar Hamas blankt i staten Israel eftersom dom vill utplåna den men även med det målet borde dom ju vilja ha en mindre militärisk regim i Israel. Hamas skjuter sig själv i foten, både bildligt och bokstavligt, varje gång dom anfaller Israel.

Återhållsamhet från Israels sida är också av stor betydelse. Varje gång ett palestinskt barn dör så skapas nya extremister både i och utanför dom palestinska områdena och den israeliska statens maktapparat borde ha lärt sig detta vid det här laget. Deras agerande verkar ibland också styras av en utplåningslinje och att tro att det palestinska folket skulle lämna Israel på ett eller annat sätt är att lura sig själv.

Jag hoppas att USA tar initiativ till en återupprättad fredsprocess snarast. Det sista världen behöver är att det blossar upp ett blodigt krig inne i Gaza City. Regionen är, som bekant, tillräckligt instabil som det är.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Fem dagspolitiska konsekvenser av #SDgate

Kent Ekeroth tar time-out. Att så skulle ske var ganska väntat även utan det filmmaterial som kommit fram idag. SD försöker krishantera bäst dom kan och när nu två av tre på filmerna är borta och endast den relativt ointressante Christian Westling är kvar så riktas istället strålkastarljuset på Jimmie Åkesson. "Källor" inom partitoppen påstår att Åkesson kände till filmen. Jag har föga förtroende för när kvällstidningarna skriver om "källor" utan att kunna ange några namn eller faktiska bevis, minns Juholt så förstår ni varför, men som jag skrev om igår så verkar det orimligt att inte Jimmie Åkesson skulle ha känt till episoden och den tillhörande filmen.

Jag tror att drevet nu kommer att gå vidare och rikta all sin kraft på Åkesson. Kärnan i jakten kommer förmodligen handla om vad Åkesson vetat och om han ljög igår på presskonferensen. Under tiden kommer ett antal dagspolitiska konsekvenser att infinna sig för SD som kan påverka deras ställning inom svensk politik ordentligt.

1. SD:s kritik av media som lögnare står sig från igår helt platt. Även om det tidigare bara har varit en försvinnande liten minoritet av svenska folket som har köpt SD:s "PK-mediaretorik" så kan inte ens dom mest hårdnackade SD-anhängarna skylla media för lögner i det här ärendet. Inte så länge som dom själva vill aspirera på någon form av trovärdighet. För dom stora lögnerna och det stora "PK-snacket" har SD:s företrädare stått för.

2. Åkesson kommer, om han sitter kvar, att vara ifrågasatt. Hans "ofelbara" gloria kommer att hänga på sned. Samtidigt kan hans aktier stärkas om drevet går på under lång tid utan att faktiskt hitta något konkret. Martyrbilden kommer då sättas upp fort och många potentiella väljare kommer att sympatisera med den "jagade" Åkesson.

3. Det kanske allvarligaste problemet för SD är det kompetensglapp som uppstår under en tid framöver. Almqvist och Ekeroth har varit med och byggt upp mycket av det som SD är idag och dom har varit i riksdagens hetluft under två år. Båda är dessutom unga män som attraherar andra grupper än t ex Anders Borg eller Magdalena Andersson. Ersättarna kommer att få svåra roller att fylla.

4. Den ersättare som kommer in först i riksdagen när någon SD:are lämnar är Markus Wiechel. Wiechel är dömd för förtal så sent som för något år sedan och att ersätta två våldsverkare med en smädare är problematiskt. Sen tycker jag inte att man ska få panik bara för att någon har begått brott tidigare i sitt liv, vi kan inte diskvalificera folk för evigt från det offentliga styret hur som helst, men det faktum att Wiechel är dömt i relativ närtid och att han ersätter just någon ur firma Almqvist & Ekeroth är problematiskt för SD:s trovärdighet.

5. Läckaget av filmen visar förmodligen på illojalt beteende av någon i den relativa SD-toppen. Detta är ett fenomen som SD inte har varit med om sedan Mikael Janssons dagar och för SD är detta ett oroväckande tecken. Högerextrema rörelser (och även vänsterextrema dito) har en stark tendens till fraktionsbildning och splittring. Det SD har varit bra på är att sluta leden centralt och på att kontrollera sin partiapparat. Lokala tokar har inte fått lov att påverka stabiliteten i partiet men när nu interna läckor visar på en förmodad maktkamp i absoluta partitoppen så skapar det ett klimat i partiet som kan vara problematiskt inför framtiden. Inget parti mår bra av falangstrider och i detta sammanhang är små partier i allmänhet och SD i synnerhet särskilt sårbara.

Det finns säkerligen fler delar att resonera kring när det gäller konsekvenserna av den här affären och att #SDgate har skadat partiet är uppenbart. För oss som står utanför är det väl bara att luta oss tillbaka och vänta. Drevet är igång och som bekant så ger det sig inte förrän det har fått vad det vill ha. Att fälla två tiotaggare är stort, att fälla en tolvtaggare är större.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Peter J, Anna, Peter H, Calle, Martin och så Leine om Moderaterna

 

Läs mer på Socialdemokraterna

#SDgate lär rulla på ett tag till

#SDgate rullar vidare. Erik Almqvist har avgått (eller blivit utsparkad) från sina partiuppdrag men anser sig fortfarande ha tillräckligt med förtroende för att sitta kvar på det finaste uppdraget av alla. Jag talar självfallet om hans riksdagsuppdrag. Att han väljer att sitta kvar där känns mest som en handling av girighet. 59 300 kr i månaden är inte dåligt och har man vant sig vid dom pengarna är det svårt att på dagen avsäga sig dom. Om Almqvist på allvar tänker sig en comeback så borde han avgå, sitta av sin tid i den mediala karantänen och sen komma tillbaka med intyg om terapi, om hjälp för sitt drickande och en stor portion ödmjukhet.

Frågan som nu reser sig är självklart den om Kent Ekeroth och Christian Westling framtid. Framförallt Ekeroth har en framträdande position både i partiet och i deras riksdagsgrupp och det är ju inte så lite tveksamt om en rättspolitisk talesperson och tillika riksdagsledamot kan filma en sådan här händelse utan att ingripa och försöka stoppa Almqvist och Westling. Dessutom deltar Ekeroth aktivt i försvaret av Almqvists agerande, han trivialiserar kritiken mot gruppens agerande och han skrattar högljutt åt firma Almqvist och Westlings kränkningar.

Därutöver finns det ett antal scenarier för vad som har hänt med den numera välkända filmen. Antingen har Ekeroth och den som Almqvist kallar ”tredje part” varit dom enda som sett hela filmen och då har Ekeroth låtit bli att berätta om innehållet för såväl Almqvist och Westling som för Jimmie Åkesson. Detta låter osannolikt. Filmar man en fyllefilm av ett bråk så gör man det gör att visa upp den. I en grabbig miljö med mycket aggressioner är dessutom såna här filmer rena troféer.

Om Ekeroth har visat filmen för fler inställer sig frågan om vilka fler det är. Att Almqvist skulle ha sett hela filmen håller i alla fall jag för sannolikt. Om så är fallet ljuger Almqvist vilket gör hans situation än mer omöjlig i riksdagen. Man kan också undra hur det kommer sig att en tight grupp som SD:s ledning, som i grund och botten består av ett kompisgäng, skulle undgå att berätta om filmen för varandra. Det känns osannolikt att Ekeroth och Almqvist inte skulle ha berättat något för Åkesson. Med tanke på hur god självkontroll t ex Almqvist verkar ha på fyllan så kan man ju fundera på om han lyckats hålla tyst om sina ”bravader” särskilt länge.

Något som också talar för att filmen är spridd utanför kretsen Ekeroth och ”tredje part” är att filmen faktiskt hamnat hos Expressen. Visserligen är SD:are rent generellt väldigt konspiratoriska men tror någon verkligen att Ekeroth och en ”tredje part”, som Ekeroth uppenbarligen litar väldigt mycket på, skulle läcka filmen? Jag tror inte det och just själva läckaget talar för att kretsen som sett filmen, innan den kom till allmänhetens kännedom, är relativt stor.

Det ska bli oerhört intressant att fortsätta följa SD-gate och något säger mig att den här historien inte på långa vägar är över ännu.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: Inte rasist men...

Läs mer på Socialdemokraterna

Kan Almqvist och Ekeroth sitta kvar Jimmie?

Jag har gjort mycket dumt i mitt liv. Det ångrar jag bittert. Jag var ung, jag testade både det ena och det andra och jag hade ett j*vla humör. Därför blev jag nykterist, jag sade upp bekantskapen med min gamla umgängeskrets och jag gjorde ett val. Antingen lever jag ett seriöst liv eller så kan jag lika gärna skita i allt.

Genom dessa val har jag fått en andra chans. Jag har blivit accepterad av samhället igen och det är jag evigt tacksam för. Med allt detta sagt kanske inte jag ska vara den som fördömer det som SD-politikerna gjorde sommaren 2010 strax innan dom blev invalda i riksdagen. Men jag vill ändå säga något om det.



Erik Almqvist (född -82), Kenneth Ekeroth (född -81) och Christian Westling (född -83)  var påverkade, aggressiva och hade oerhört dåligt omdöme. Vi pratar inte om några tonårskillar som fått en snefylla utan tre fullvuxna män som ger sig på en kraftigt berusad kille och kallar honom för rasistiska och kränkande saker. Dessutom kränker dom en ung kvinna å det grövsta när hon försöker avstyra det hela. När det hela sedan dessutom blev känt var det ingen av dom tre som ville erkänna någonting trots att det fanns gott om folk som såg dom.

Att Erik Almqvist inte minns, trots att han sett en video och trots att historien knappast lär ha försvunnit ur hans medvetande efter Soran Ismails utspel i september 2010, kan man tycka vad man vill om. Det är fullt möjligt att han var så packad och påverkad att han inte minns något alls även om jag har svårt att tro det när jag ser filmen. Almqvist har uppenbarligen tillräcklig kontroll för att utan vidare börja en större argumentation med en vilt främmande tjej och det på ett sammanhängande sätt. 

Jag kan förstå att folk tappar kontrollen på fyllan. Jag kan förstå att tonårskillar och -tjejer ballar ur när dom dricker. Jag säger inte att det är rätt eller försvarbart men jag kan ha förståelse för det. Jag vet själv. Men vad jag inte kan förstå är hur två kandidater på valbarplats på en riksdagslista kan ge sig ut på ett fyllerace några månader innan valet och vräka ur sig rasistiska påhopp. Jag kan inte heller tycka att det är acceptabelt. Givetvis ska inte SD-trion dömas att vara borta från det politiska livet resten av sina liv men att dom idag sitter i riksdagen som om ingenting hade hänt och att dom fortsätter att dricka, festa och vräka ur sig rasistiska påhopp tycker jag är helt horribelt. Den juridiska biten tar jag inte ställning till men man kan ju fundera på om inte trions agerande hade räckt för fällande domar i en domstol.

Att partiledningen inte tagit tag i det här beror väl på ett antal saker. En av anledningarna är väl att Almqvist och Ekeroth tillhör partiledningen. Men om Jimmie Åkessons brev till medlemmarna om nolltolerans ska ha någon som helst trovärdighet så bör ju Almqvist och Ekeroth vara dom första som lämnar partiet. Man kan ju ställa sig frågan också hur dom som anser att SD är ett bra parti tänker efter det här. En av deras kärnfrågor är ju tryggheten i samhället och hur trygg känner man sig när tre män hoppar på en ensam fyllerist? Man kan också ställa sig frågan om det är såhär man vill att integrationsfrågan ska hanteras? Almqvist och Ekeroth väljer ju att på allra påtagligaste sätt ta upp frågan i filmen och det får dom ju ofta credd för av sina potentiella väljare.

Sist men inte minst kan man ju fundera på hur filmmakarna på 90-talet kunde vara så förutseende som dom var. Byt ut tuppkammen mot en ljusgrå kavaj och allt är precis som sommaren 2010 eller?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Capio köper Carema och konsekvensen av att vara antikapitalist

Capio köper Carema Sjukvård. En omsättning på 1,7 miljarder byter ägare och Capio tar över en ännu större del av den svenska sjukvården. Samtidigt renodlar Carema sin verksamhet och siktar på att utvidga sin dominans på omsorgsområdet.

Hur gör detta att valfriheten ökar? Två koncerner koncentrerar sina verksamheter. Capio utökar sin dominans. Carema satsar på expansion en masse. Att denna expansion i grunden handlar om uppköp av mindre aktörer och av övertaganden av kommunala verksamheter vet vi sedan länge. Vad detta innebär är ökad likriktning och mindre valfrihet i fråga om antalet utförare, i fråga om alternativa metoder och i förlängningen fördyringar genom bland annat ökade kontrollbehov och monopolsituationer.

Välfärdssektorn följer samma mönster som alla mogna sektorer. Stora aktörer köper upp mer och mer vilket leder till oligopol och i slutänden monopol. Monopoliseringstendensen inom kapitalismen är välkänd. Att det leder till vinst- och därmed maktkoncentration är välkänt. Lägger man därtill att löneandelen av företagens ekonomi sjunker drastiskt är det inte konstigt att världen är i kris trots att vinsterna skjutit i höjden dom senaste decennierna. Maktbalansen mellan arbete och kapital är kraftigt förändrad och genom att avreglera välfärdssektorn förstärks bara denna tendens.

Det är bland annat av detta skäl som vinstuttagsförbud är så viktigt i välfärden. För om man menar allvar med att vi socialdemokrater ska ha ett medborgarfokus i våra beslut så måste vi också se till mer än enbart valet av utförare. Vi måste se till konsekvenserna av våra organisatoriska modeller. Vad innebär det för samhället i stort när ytterligare skattemedel går från gemensamt ägande, dvs att ägas av dig och mig, till att ägas av en liten elit? Denna diskussion om makt och därmed demokrati borde vara högaktuell i dagar som dessa när programkommissionens remiss om partiprogrammet säger att vi socialdemokrater är en antikapitalistisk rörelse. Blir inte konsekvensen av det att vi vill minska kapitalets makt och därmed också undandra sektorer från kapitalets inflytande? Om svaret är ja blir följdfrågan, ska vi följa partiprogrammet?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

För mig som politiker ska endast det bästa vara gott nog för folket

Sjukskrivningarna ökar. Nä, det är inte en moderat valslogan från 2006 utan en verklighetsbild från Sverige 2012. Det är inte heller moderat propaganda ifrån oktober. F-kassan vill ha 2,5 miljarder mer i anslag och detta samtidigt som arbetslösheten ligger på 7,4 % i september enligt SCB. Att denna siffra lär stiga kan vi nog förvissa oss om med tanke på den senaste tidens varselvåg. Så läget är riktigt illa om man ska tro Moderaterna anno 2006.

Foto: blogg.vk.se

För det är väl trots allt dessa vi måste lyssna på? Arbetslinjen som via ekonomiska incitament skulle få befolkningen att arbeta mer, bli friskare och fuska mindre, har visat sig verkningslös. För löftet från Moderaterna var ju att press arbetslösheten och sänka sjuktalen. Fredrik Reinfeldt sa till och med att vi skulle utvärdera honom på jobben. När vi nu sex år senare gör det kan man inte annat än se att han har misslyckats. För det går inte att skylla på "krisen". Oavsett konjunkturläge så har den svenska arbetslösheten legat på en högre nivå än vad den gjorde vid maktövertagandet. Hur detta kan tolkas som något annat än ett misslyckande, när sjukskrivningarna dessutom ökar, när långtidsarbetslösheten ökar, när tågen inte går och när skolresultaten sjunker, är för mig obegripligt.

Men jag antar att M-företrädare letar fram någon undersökning som säger att Sverige är världens tredje bästa land att leva i. Sådana undersökningar finns alltid. Vad dom tar hänsyn till spelar inte så stor roll. Att arbetslösheten inte är med är dock ganska talande. Dessutom vill jag hävda, precis som Gustav Möller en gång gjorde, att "endast det bästa är gott nog för folket". Varför ska svenska folket nöja sig med en regering som slår sig till ro och som tycker att status quo är bra? Som politiker måste det väl ändå vara min uppgift att göra det så bra som möjligt?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Kinesisk kapitalism och oro

Kina är i fokus med anledning av kommunistpartiets kongress. Ett nytt ledarskap ska utses och spektaklet rullar på med sedvanlig pompa och ståt. Att partiet fortfarande kallas kommunistiskt är rent ideologiskt-teoretiskt helt horribelt även om det inte är bättre att kallas kommunistiskt än vad man nu kan kalla dom.

Kina har gjort en resa som många bedömare för bara 10-15 år sedan trodde var omöjlig. Då talar jag inte om tillväxttakten eller dess stärkta ekonomiska position. Det jag talar om är dess politiska utveckling. För i motsats till vad flera seriösa bedömare trodde har inte Kina blivit en demokrati bara för att kapitalismen har släppts in och för att marknader har liberaliserats. Den gamla liberala sanningen om att kapitalism och demokratin förutsätter varandra har slagits sönder och det är tydligt att många högerdebattörer har svårt att förhålla sig till detta. Å ena sidan är den kinesiska kapitalismen rena drömmen för högern, å andra sidan blir ett erkännande av kapitalismens framsteg i Kina ett erkännande om att gamla sanningar inte längre gäller. Ryssland är också ett exempel på detta vilket tål att påpekas.

Samtidigt stärker Kina sina positioner och den imperialism som landet tydligt utövar är påtaglig och blir allt starkare. När Hu Jintao talar inför kongressen är det militär förmåga som lyfts fram. Inte för att jag tror att Kina vill starta krig mot USA eller mot Japan men att Kina vill markera och förmodligen också intervenera i framtiden är ganska uppenbart. Vi kommer förmodligen snart att se en tid när det inte enbart är USA som intervenerar direkt i interna nationella konflikter.

För svensk del är frågan ytterligt komplicerad. Mycket av svensk ekonomi är idag knuten till Kina och framförallt mycket av framtida ekonomisk tillväxt är uppbunden kring förhoppningar om att Kina ska utvecklas väl i ekonomiska termer. Detta gäller för övrigt hela EU.

Jag känner oro för Kinas stärkta maktpositioner. Att världens starkaste ekonomi inom några år är en diktatur bådar inte gott för världen. Demokratiargumentet för ekonomisk tillväxt försvagas om inte annat och den nyckfullhet som diktaturer trots allt har är farlig för såväl världsfreden som handeln. Att stärka demokratiska krafter i Kina måste vara en av världssamfundets viktigaste uppgifter för att säkra framtidens fred. Allt annat förskräcker.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna