Fortsatt diskussion kring SD:s opinionslyft

Diskussionen kring SD:s (och V:s) framgångar i opinionsmätningarna på senaste tid fortsätter. Idag är det Ulf Bjereld, Jonas Hinnfors och Marie Demker som skriver om saken på SvD Brännpunkt. Dom konstaterar att skälet är det som många andra har påpekat. Dom övriga partiernas dragning mot mitten gynnar partierna längst ut på respektive kant. Det här är en ganska logisk slutsats. Dom konstaterar också att diskussion om ”integration” och migrationspolitik gynnar SD. Trion är även inne på samma resonemang som jag var i helgen kring försvars- och kriminalpolitiken och dess effekter på bland annat ”gammelmoderater”.

En sak som är intressant i sammanhanget är vilken effekt alla fall av uppmärksammade utvisningar har på SD:s framfart. Trion i artikeln tar inte upp detta explicit men man skulle kunna tänka sig att alla dessa fall, som vi bland annat känner genom namn som Hadille, Ganna och Khaled Maana, har påverkat SD:s siffror. Hjärtskärande historier där varje normalt funtad människa känner sympati och förstår skälen till varför dom ska stanna. Dessa historier ställs sen mot myter om kriminella invandrare som får stanna i landet eller än värre, tankar om t ex andra generationens invandrare som kastar sten på polisen gör det pga etniska och kulturella skäl istället för vad det faktiskt handlar om, socioekonomiska, dvs klassmässiga, orsaker.

I detta har regeringen ett stort ansvar tillsammans med Miljöpartiet. Deras migrationspolitiska överenskommelser har inte fallit väl ut och handläggningen, betingad av resursbrist på Migrationsverket, är allt som oftast under all kritik. Migrationsverket har stora resursbehov och det är inga små resursförstärkningar som behövs. 1,1 miljarder bara för nästa år. Ett första steg till att minska den negativa debatten kring migrationsfrågorna och därmed mota SD i grind vore att se till att asylärenden och andra migrationsprocesser blir bättre, går fortare och smidigare. En solidarisk fördelning av flyktingansvaret på våra kommuner vore även det ett steg i rätt riktning.

Det finns mycket mer matnyttigt i trions artikel. Debattfrågan med SD som jag ofta berört i min blogg, frågan om mitten- och blockpolitiken och frågan om medias hantering av SD. Men det får någon annan skriva om idag.

Edit: För övrigt anser jag fortfarande att vinsuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Skjut på avsändaren istället

Idag kom veckans nyhetsbrev från SKL. Brevet innehåller som vanligt både det ena och det andra. Två artiklar fångade mitt intresse. Den ena handlade om att försörjningsstödsbördan ökar och att allt fler sitter fast i det som tidigare kallades socialbidrag. Den andra var en debattartikel av en drös borgerliga Stockholmspolitiker som tillsammans med SKL:s ordförande Anders Knape (M) klagar på Arbetsmiljöverkets påstådda paragrafrytteri. Ett rytteri som dom påstår är omotiverat bland annat pga det, enligt deras mening, dåliga forskningsläget på området.

Båda artiklarna fick mig att förvånas på olika sätt. I frågan om det ekonomiska biståndets ökning slås man av att det ingenstans i artiklen nämns ett ord om den statliga kostnadsöverlastningen på kommunerna. Om det här var regeringens eller Moderaternas hemsida skulle jag inte ha reagerat nämnvärt. Det vore ostrategiskt att nämna dessa fakta eftersom det är den borgerliga politiken som skapar problemen för kommunerna. Men nu är det kommunernas egen intresseorganisation som skriver och då vore det på sin plats, kan man tycka, att frågan om kostnadsökningar för kommunerna kom upp. Vilka konsekvenser skulle det ge, rent ekonomiskt, om dom gamla a-kasse- och sjukförsäkringsreglerna hade gällt? Detta är en högst relevant fråga för en kommunorganisation.

När det gäller debattartiklen slås jag mest av häpnad över borgarnas fräckhet. För jag antar att det är ren och skär fräckhet som är rådande. Alternativet vore okunskap men eftersom jag vill ta skribenterna för pålästa så antar jag att dom bara drar en rövare och hoppas att den ska gå hem. Skribenterna skriver bland annat:

"Badrum och hela boenden byggs om för att tillgodose Arbetsmiljöverkets krav, men blir arbetsmiljön bättre? Flera av de medarbetare vi talat med, på boenden som dömts ut, ser det som problematiskt att de äldre behöver flytta och att verksamheten hotas av nedläggning. Vi undrar vad Arbetsmiljöverket baserar sina krav på?

Få fullskalestudier har gjorts för att mäta den yta som behövs för att utföra ett bra arbete på äldreboenden. Endast en dokumenterad studie har gjorts. Denna genomfördes 1979 av Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut. Institutet är numera nedlagt.

Bra arbetsvillkor för medarbetare ser vi som förutsättning för att arbetet ska kunna ske på ett tryggt sätt som säkerställer kvalitén på omsorgen för de som behöver den.
Vi vet att det finns en önskan att Arbetsmiljöverket, i stället för att fokusera på stelbenta vitesförelägganden som SKL ser gäller både kommunerna och landstingen, borde lägga mer krut på att ge råd och tips om hur olika arbetsmiljöproblem ska lösas."

Vän av ordning vill då påpeka ett par saker:

1. Ett av skälen till att Arbetsmiljöverket inte hinner med att göra uppdateringar av alla regler är för att en av dom första åtgärder som den borgerliga regeringen genomförde vid maktskiftet 2006 var att skära ner anslagen. Arbetsmiljöverkets arbete nedprioriterades ordentligt.

2. I samma veva valde borgarregeringen att lägga ner Arbetslivsinstitutet. Detta institut sysslade med forskning kring arbetslivet och arbetsmiljön. Kunskapen och kompetensen som fanns vid detta institut vad stor och på många sätt världsunik.

Detta vet givetvis skribenterna mycket väl. Men istället för att klaga på sina kompisar i regeringen så klagar man på ett skadeskjutet verk som kämpar för att skapa en god arbetsmiljö som i sin tur gynnar brukarna genom att ge personalen bättre möjligheter och förutsättningar att göra ett gott jobb. Fast det är ju lättare att skjuta på budbäraren. Framförallt om man är polare med avsändaren.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ytterligare nedmontering av den svenska modellens ordning

Det är märkliga tider som vi lever i. Upp har blivit ner och fram har blivit bak. "Man känner sig alldeles förvirrad" som Björn Afzelius sjöng i sången. Man kan också, i likhet med Afzelius, ställa följdfrågan kring vem som tjänar på det?

Svensk välfärd byggdes genom kommunerna. Starkt kommunalt självstyre att utforma välfärden och samhället utifrån det lokala samhällets behov och önskemål är kännetecknande för den svenska offentliga modellen. Detta har visats sig vara en synnerligen framgångsrik modell. Staten har gärna fått hjälpa till men då i form av generella statsbidrag som kommunerna själva kunnat använda. Denna ordning har på senare år blivit allt mer ifrågasatt. Göran Perssons maxtaxa är ett praktexempel på när riksdagspolitiker tar beslut som kommunerna bara har att följa. Tycka vad man vill om reformen som sådan, att den satte sig över det kommunala självstyret är helt uppenbart.

På samma sätt har staten tagit stort ansvar vid t ex katastrofer. Att kommunerna kan söka stöd hos staten är en självklarhet i det svenska systemet. Bland annat MSB har till uppgift att stödja kommunerna när olyckan är framme.

Men som sagt har någonting hänt i den svenska offentliga ordningen. Två tydliga exempel på detta är införandet av LOV som diskuterats livligt under denna mandatperioden och idag får vi ett exempel till på att staten retirerar från ansvar och dumpar över kostnader på kommunerna.

LOV:en är kontroversiell. Den är även fördyrande och kostnadsdrivande. Att den slår i sönder den kommunala verksamheten är också tydligt. Därför tvekar många kommuner om att införa den. Här i Helsingborg har vi inte infört den trots att vi har ett borgerligt styre. Kloka omsorgspolitiker inser problemen och väljer att låta bli. Detta retar gallfeber på regeringen och framförallt ansvarig minister Maria Larsson (KD). Därför hotar hon att göra brott på det kommunala självstyret å det grövsta. Om inte kommunerna inför LOV:en så blir det tvingande lagstiftning. Staten lägger sig i den kommunalt uppbyggda välfärden på ett sätt som knappast är förenligt med det kommunala självstyret.

Att staten under den borgerliga regimen samtidigt undandrar sig kostnader och lägger över dessa på kommunerna är känt sedan länge.  Kostnader som tidigare låg i statliga försäkringssystem i form av a-kassa och sjukförsäkring slussas över till kommunerna och deras försörjningsstöd. Genom att försvåra tillträdet till och försämra dom statliga systemen tvingas kommunerna bära kostnaderna för borgarnas politik. Nu gör man samma sak i fråga om samhällsskyddet. MSB:s budget, för stöd till kommuner vid extremt väder, ska minskas. Nu ska man som katastrofdrabbad kommun bära större delen av kostnaderna själv. Vilka konsekvenser detta får när pengar som betalats in för skola, vård och omsorg går till att reparera vägar och gräva diken kan man snabbt räkna ut. Kommunerna tvingas höja den platta kommunalskatten och staten kan sänka den progressiva statliga skatten.

Dessa två exempel är tydliga exempel på hur borgerligheten genomför ett systemskifte bort från den svenska modellen både på arbetsmarknaden och inom den offentliga förvaltningen. För oss som välfärdsnation är detta ett stort hot. Och vem är det som tjänar på det?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Rasmus om extremt väder i USA och presidentvalskampanjen

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Med makt borde det komma ansvar

Som många redan har påpekat har Svenskt Näringsliv gjort bort sig en hel del genom att totalsåga S förslag kring välfärdens kvalité. I likhet med Göran Hägglund tar SN i från tårna och pratar om företagsdöd, valfrihetens uttåg ur välfärden och den ena överdriften efter den andra. Att SN får tokspel på ett S-förslag kan ses som en kvalitetsindikator. Samtidigt ska man ha klart för sig att det här är SN:s roll i högerns maktapparat. Genom att SN tar ut en så pass extrem position i förhållande till S så kan Moderaterna lägga fram ett något mer balanserat förslag och då framstå som välavvägda och ansvarstagande. Precis på samma sätt som Löfven markerar mittenlinjen gentemot LO. Man får alltså ta SN:s utspel för vad det är och se det i sitt sammanhang för att förstå vidden av frågan.

Samtidigt sätter SN fingret på en fråga helt omedvetet. Det gäller frågan om företags ansvar och maktelitens förutsättningar. SN menar att allt för långtgående regler för hur verksamhet ska bedrivas inskränker företagens möjligheter att agera som dom vill. Detta stämmer givetvis men frågan är vad syftet med olika verksamheter är. Samma fråga uppkommer när man talar om LASS-företagen. När nu reglerna ska skärpas och inspektionsmöjligheterna ska förstärkas så går Vårdföretagarna i taket. Inte ska väl samhället, som betalar kalaset, få lov att göra uppföljningar hur som helst. Möjligheterna till vinst ska alltså vara okontrollerade annars inskränks den "fria företagsamheten".

I slutänden handlar det egentligen om ansvar och makt. Vilket ansvar har ett företag och framförallt dess ledning för vad företaget gör. Vem har styrelsen ansvar gentemot? I ett aktiebolag är det ägaren som kan utkräva ansvar. Problemet är bara att man idag kan försäkra sig ifrån ansvaret. Det finns en gammal klyscha som säger att det inte är olagligt att göra dåliga affärer. Detta vet om inte annat tusentals kommunpolitiker runt om i landet som sitter fast i ruttna upphandlingar. Men frågan är om detta är en hållbar ordning i ett samhälle där välfärden är utlagd på entreprenad. Man kan till och med ställa sig frågan om det är hållbart i någon bransch överhuvudtaget.

Jag tycker att det vore sunt om vi fick en bredare diskussion kring personligt ansvar. Det talas allt som oftast om att alla har ett eget ansvar att fixa jobb, ordna sin utbildning och sköta sitt liv. Självfallet är det så även om man kan lägga olika betydelse i "eget ansvar". Men hur ofta talar vi om maktelitens personliga ansvar när det går åt helsike eller när det fuskas? Caremaskandalen är i grund och botten en styrelsefråga. Det är styrelsen som har ansvaret men hur stort ansvarsutkrävande har skett där? Eller hur stort ansvar togs av politikerna som var ansvariga för upphandlingen?

Barbara Ehrenreich har skrivit en bok som heter "Gilla läget - Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande". Där berör hon frågan kring hur makteliten inom företagsvärlden ser ut och vilka personer som sitter var och på vilket mandat. Det är helt uppenbart att kompetens inte är en speciellt viktig faktor för huruvida någon sitter i en bolagsstyrelse eller ej. Snarare är det personliga kontakter, tidigare uppdrag och tur som avgör. För många av dom som sitter i styrelser i storbolag runt om i landet har suttit i andra styrelser tidigare och det är knappast så att alla dessa företag har varit framgångsrika och lyckade. Tvärtom vandrar många som misslyckats i ett bolag vidare till ett annat bolag och kör på som om ingenting hade hänt. Ehrenreichs bok är visserligen skriven utifrån amerikanska förhållanden men jag har svårt att tänka mig att det samma inte skulle gälla på svenska dito.

Så när SN och Vårdföretagarna skriker om frihet, valfrihet och ansvar så bör man kanske möta dom på halva vägen. Gärna frihet och valfrihet men under förstärkt personligt (straff)ansvar. Då skulle vi förmodligen se betydligt försiktigare generaler som tog lite andra hänsyn än dom strikt gynnsamma för innevarande kvartal. Och då skulle vi få en kapitalism som var en utmärkt tjänare istället för den förfärliga herre som den är idag.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Göran och Peter J om SN, Lena om vinster i välfärden

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Beror SD:s framgångar på Moderaternas kris?

En fråga som jag gått och funderat på under dagen är huruvida SD:s nuvarandeframgångar i ett antal opinionsmätningar beror på SD eller om det är så att internt missnöje i dom borgerliga leden börjar få effekt. Som Markus Uvell skrev om igår så har SD tagit upp traditionellt borgerliga paradgrenar som försvarspolitiken och kriminalpolitiken. Deras lösning är inte den klassiskt borgerliga lösningen men fokuset på frågorna som mycket viktiga är klassisk borgerlig politik.

Om man såg samma tendens med ett flöde från S till SD så skulle talet om splittring och kris gå varmt i kvällstidningarna. Företrädare för S skulle vara intervjuade på sida upp och sida ner och någon tidigare okänd bloggare skulle få spekulera fritt kring orsakerna till den uppkomna situationen. Rubriker som ”kris i S leden” och ”Löfvens stora huvudvärk” skulle pryda löpen. Att det nu är ganska tyst är däremot inte så konstigt. Frågan är bara hur länge man kan ignorera det faktum att gammelmoderater nu går till SD och att SD är ett mer attraktivt alternativ för många mörkblå väljare framför t ex FP, C eller KD.

Alliansen har problem och det märks. Frågan är hur länge Kent Persson och hans kompisar kan ignorera det.
 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Lite läsning

Som politiker måste man ägna sig åt en hel del gissningar. Man måste väga samman teoretiska idéer med praktisk erfarenhet och sen lägga till en hel del magkänsla för att skapa sin politik. Många är dom politiska reformer eller skeenden som har blivit lyckade genom lika delar tur och skicklighet. Historiska omständigheter har räddat världen åtskilliga gånger. Ta bara Kubakrisen. Vad hade hänt om någon annan än John F Kennedy hade suttit vid makten i Vita huset? Om detta kan man spekulera men man kan konstatera att med en George W Bush istället för en JFK så hade förloppet med all säkerhet blivit ett annat.

Ibland kan saker bli precis som man har tänkt sig fast att man har sagt något helt annat. När politiker gissar och genomför saker lite "hipp hipp och häpp häpp" så blir resultaten också därefter. Johan Ehrenberg skriver klokt om den saken i fredagens ETC. Ett "hoppsan" är egentligen ett "precis såhär var det tänkt".

En annan som verkligen har börjat leverera kloka artiklar på löpande band är Anna Dahlberg på Exressen. Förra veckan skrev hon om högerns blinda marknadstro och idag skriver hon om att borgerligheten nu måste ta i frågan om vinster i välfärden. Dahlberg är relativt nöjd med partistyrelsens förslag till kongressen och hon tycker att borgarna ska ta chansen att göra upp över blockgränserna. Att frågan är lika känslig för allianspartierna som den är för S ligger underförstått i Dahlbergs text. Frågan bör avföras från dagordningen innan valet 2014 för annars riskerar borgarna att torska stort. Vad man då i sitt stilla socialdemokratiska sinne kan fundera på är om det gynnar S att avföra frågan från dagordningen. Många inom S anser det. Jag ser gärna att det är en valfråga 2014.

Det pratas som bekant mycket om vinster i välfärden just nu. Många inom S tiger just nu av förklarliga skäl. En som inte tiger är Lena Sandlin. Sandlin skriver klokt kring medlemmarnas status i partiet och hon utmanar på ett sätt som många andra inte kan eller vill göra just nu. Sandlin tål att läsas. Jag tror att hon sammanfattar hur många känner sig i dessa dagar inom S.

När vi ändå är inne på frågan bör intresserade läsa om hur det står till i Norge. Där görs inga vinster inom skolan och det verkar fungera hur bra som helst. Problemet med alla exempel från andra länder är informationsövertaget som en del får. För en vanlig partimedlem eller medborgare så är det omöjligt att sätta sig in i alla olika system och teknikaliteter. Man går på magkänslan och man tror på visioner. Men det skadar ju inte att läsa på.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Markus Uvell slår huvudet på spiken

Det är inte ofta jag säger det men idag ska jag faktiskt göra det. Markus Uvell, vd för Timbro, skriver mycket klokt på DN Debatt och tangerar mycket av den diskussion som jag fört under veckan kring Moderaterna och deras utveckling. SD tar nu, fullt logiskt, mest väljare ifrån M. Flödet är tydligt och riskerar att bli större. När traditionella högerpartier går mot mitten kommer delar av den högra flanken att se sig om efter andra partier. Om man som tidigare M-väljare på högerkanten inte delar KD:s myspys-stämpel utan vill se hårdare tag mot brottslingar och invandrare, tuffare klasspolitik och fler militärparader så finns det egentligen bara ett parti idag och det är SD. För att tala med mer marxistiskt språkbruk är det inget konstigt att den övre borgarklassen söker sig till fascistoida partier när klassmotsättningarna ökar. Det är nämligen denna klass som har allra mest att tjäna på det samhälle som SD vill skapa.

Uvell funderar också kring hur M ska kunna attrahera både "gammelmoderater" och dom mittenväljare som man i två val i rad tagit direkt från Socialdemokraterna. Balansgången är delikat och frågan är om den är möjlig. Under snart ett decennium har gammelmoderaterna tigit still. Reinfeldt har gjort något som ingen tidigare moderatledare lyckats med och 100 miljarder i skattesänkningar kan inte, som Uvell påpekar, ignoreras. Men mycket vill ha mer och när Reinfeldt står och talar om kollektivavtal och svenska modellen i partiledardebatten så är det inte konstigt att Gösta Bohman-fantasterna i partiet reagerar. Visst har M makten men vad ska den användas till är en ganska självklar fråga.

Det blir också väldigt tydligt hur den moderata taktiken ser ut i nuläget. Det är inte det minsta konstigt med tanke på Uvells slutsatser att M-företrädare och andra borgerliga politiker börjar prata om så kallade integrationsfrågor. Att tala om brottsbekämpning riskerar att fästa blicken på Beatrice Asks misslyckanden. Försvarspolitiken vill M helst av allt bara gräva ner och glömma. Dels pga hur man agerar, dels pga att man inte på sex år lyckats hitta en försvarsminister som kan låta bli att trampa i klaveret alternativt som avgår i vredesmod. Då återstår invandringen, "integrationen" och migrationspolitiken. Konsekvenserna om M öppnar den dammluckan vet vi av otaliga erfarenheter från kontinenten.

Tystnaden ifrån M-leden har varit kompakt under snart tio år. Det är i princip bara Anne-Marie Pålsson som har tagit bladet ifrån munnen. Fredrik Reinfeldt har varit en klok och mycket duktig general men det går inte att kväva en opposition i partiet hur länge som helst och när skutan börjar läcka räcker inte taktiska manövrar. Då krävs förändring. Moderaterna har nog bara sett början på sina interna problem och Sverige bör hålla andan. Det är av stor betydelse för landet vilken väg partiet väljer.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Moderat valtrixande och trångt i mitten

Idag är en fullspäckad dag i svensk politik. S har partistyrelse där vinster i välfärden ska diskuteras, två moderater har en debattartikel kring alliansens framtid på SvD Brännpunkt och SD får "rekordstort" stöd i Ipsos mätning i DN. Massor av trådar att kommentera och blogginläggen lär hagla. Frågan är om man inte kan sy ihop alla tre frågorna till någon form av helhet.

SD:s tillfälliga opinionslyft tolkas av många som att det är för trångt i mitten och att väljarna då flyttar sig ut mot kanterna. Denna tes bekräftas av att även V går fram. Att det är trångt i mitten vet vi sedan länge. Triangulering av motståndarens politik är snarare regel än undantag idag och när t ex S partiledning underlåter att ta ut skiljelinjer gentemot borgarna i en fråga som vinster i välfärden så är det klart att många väljare ser sig om för alternativ.

Att borgarna också upplever situationen som obekväm är inte speciellt förvånande. Mätning efter mätning har under lång tid visat att antingen KD eller C ligger farligt nära eller under riksdagsspärren. Maria Abrahamsson (M) och Krister Thelin (M) gör helt rätt analys i sin debattartikel idag. Ett alliansparti kan räddas av stödröster. Två lär inte gå att rädda. Jag personligen tror visserligen inte att det kommer gå så långt att C kommer behöva stödröster för att överleva som riksdagsparti men som jag påpekat tidigare är det med en utomstående betraktares lugn jag kan säga detta. För Moderaterna är osäkerheten en gnagande och högst påtaglig oro som man inte vill leva med.

Förslaget som dom två moderata riksdagsledamöterna lägger fram är att göra alliansen till ett riksdagsparti men att behålla varje partiorganisation. Vallagen har studerats och man har hittat en väg fram för att med olika listor kringgå fyraprocentsspärren. Lagen medger säkerligen detta men frågan blir vad den moraliska konsekvensen blir. Ska alliansbygget och slutligen borgerlighetens regeringsinnehav räddas av juridiska manövrar? Likheterna med det republikanska valtrixandet i USA är stora och man måste fråga sig om inte Abrahamsson och Thelin har fått något om bakfoten när juridik istället för sakpolitik ska rädda borgarna.

Problemet är idag, i mångt och mycket, att partierna är för profillösa. Under 2012 skulle allianspartierna profilera sig enligt en artikel i Fokus härförleden. S skulle sätta sin profil kring jobben och skolan men opinionsutdelningen har låtit vänta på sig. Man ligger bara marginellt högre i september 2012 än vad man gjorde med en ganska annorlunda politisk profil i september 2011.

Sammantaget är det politiska läget i svensk politik ganska låst just nu. Man kan fundera på vilka "game changers" som finns under 2013. Den socialdemokratiska partikongressen blir oerhört viktig, C:s och KD:s låga siffror kan skapa rejäl oreda och fokuset på jobb, skola och ekonomi riskerar att bli förskjutet om alliansföreträdare börjar tala om andra saker i desperation över sina dåliga opinionssiffror. Spännande blir det hur som helst.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Moderaterna börjar prata så kallad integrationspolitik

Valet 2014 kommer att handla om jobben. Jobben och ekonomin. Och kanske skolan. Så ser nog dom flesta bedömare på saken idag. Till detta finns det två skäl. Först och främst historiska. Svenska val handlar i regel om jobben och ekonomin. Har du inte hög trovärdighet i dessa två frågor vinner du inga val i Sverige. Det andra skälet är hur frågorna bedöms av opinionen. Alla tre frågorna ligger högt när man ser på mätningar kring vilka frågor svenska folket tycker är viktigast. Här är skolan en liten outsider. Skolan är viktig men sällan så viktig så att den avgör val. Men frågan är om den ändå inte kommer att vara en valfråga 2014. Björklunds experiment med hundratusentals skolungdomar, lärare och skolledare har gått helt över styr och ingen tror längre på Björklunds normpolitiska profetior om att det måste bli mycket sämre innan det blir bättre.

Att spelplanen ser ut på det här sättet vet alla politiska partier. I princip alla partier utom SD försöker också vinna väljare på en eller flera av frågorna. C vill vara företagarpartiet, FP kör på skolan, M satsar på jobb och ekonomi, KD vet jag inte riktigt vad dom vill men antar att dom försöker med allt, MP försöker bli ett skolparti, V försöker driva en alternativ ekonomisk politik och S kör på alla tre frågorna. Detta skapar, precis som i många andra frågor, trängsel i mitten. Därför blir det viktigt att försöka styra om agendan. Det blir viktigt att hitta andra frågor som svenska folket kan tänkas vara intresserade av.

I detta skede kommer SD:s politik in. Man kan nämligen lätt förledas att tro att den så kallade integrationspolitiken, dvs assimileringen av minoritetskulturer till majoritetskulturens fåra, är en fråga som svenska folket fäster väldigt stor vikt vid. Men med tanke på att SD inte har mer än 4-8 % i mätningarna så är frågan ganska lågt prioriterad. Samtidigt är det allt svårare för det borgerliga blocket att flytta väljare från S, V och MP över mitten och då blir det lockande att försöka knapra på SD:s väljare istället. FP har under längre tid, utan större framgång, försökt detta. Det kan bland annat bero på att FP är ett parti som inte har förmågan att sätta agendan i svensk politik mer än på högst ett område och då är skolfrågan helt dominerande.

Den stora faran är istället att M ska börja röra på sig. För M är ett parti som kan legitimera en fråga i den politiska debatten på ett sätt som bara S kan svara upp mot. När S drog igång en debatt om barnfattigdomen så pratade helt plötsligt hela landet om denna fråga. Om M börjar prata assimilationspolitik kommer det inte dröja länge förrän allt fler börjar diskutera detta och då har svensk politik hamnat i ett mycket farligt läge. Det räcker att lyfta blicken mot Danmark för att se vilka konsekvenser det får när högerregeringar börjar luta sig på högerextrema partier som är fyllda med fascister.

Nu vet jag att många läsare tänker något i stil med "vadå, ska man inte kunna diskutera invandringen" och givetvis ska man kunna göra det. Men den diskussionen måste ta sin utgångspunkt i människovärdet, i kraften hos individen och hos acceptansen för olika minoritetsyttringar. Diskussionen handlar inte om huruvida människor är svenska eller ej. Den handlar inte om huruvida någon är kristen, jude eller muslim. Vad den handlar om är hur vi solidariskt och i enlighet med dom mänskliga rättigheterna ska kunna föra en flyktingpolitik som är human och som inte sorterar människor utifrån etniska riktlinjer utan utifrån deras behov av skydd och asyl. Detta samtidigt som vi måste se till att varje individ som kommer hit, och som får stanna, får möjligheten att förverkliga sig själv genom ett tryggt liv med god utbildning och ett bra jobb. För alla människor är en del av samhället. Samhället ser bara olika ut i olika delar av landet. Om man börjar tala om "innaför och utanför" så har vi en diskussion som automatiskt ställer grupper emot varandra och det tjänar bara extremister på.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Ylva Johansson om integrationspolitik

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

Hur många borgerliga misslyckande kan ignoreras?

Politik går ut på att nå resultat eller att förverkliga sin vision om man så vill. Ofta sammanfaller visionerna. Alla politiska partier är t ex överens om att brottsligheten ska minska, att människor ska kunna känna sig trygga eller att färre ska gå arbetslösa. Vad som skiljer när målbilden är den samma är metoderna. Regeringen Reinfeldt kom till makten genom att lova att arbetslösheten skulle sjunka. Det har den inte gjort. Trots dom största skattesänkningarna i mannaminne har vi idag en långt mycket högre arbetslöshet än vad vi hade när borgerligheten kom till makten. Oavsett hög- eller lågkonjunktur så har borgerligheten misslyckats med att nå målet. Deras väg till visionen har misslyckats.

Samma sak gäller i fråga om brottsligheten. Trots en av dom största satsningarna någonsin på fler poliser så går brottsbekämpningen idag sämre än tidigare. Färre brott klaras upp och om BRÅ inte t ex använt sig av vad som närmast kan benämnas som kreativ bokföring så hade det sätt ännu värre ut. Fler poliser, färre uppklarade brott.

Skolan faller också in i kategorin av stora misslyckanden. Skolresultaten sjunker. Lärarna går på knäna. Kommuner riskerar (kanske) att tvingas säga upp lärare pga löneökningar. Misslyckandet är av stora mått.

Trots detta fortsätter borgerligheten, fullt förståeligt, att hävda att det inte är någon fara. Dom fortsätter hävda sina metoder. Dom fortsätter hävda sin kompetens. Den ena satsningen efter den andra resulterar i bästa fall i osäkra resultat, i värsta fall i riktigt dåliga resultat. Men efter sex år vid makten hävdar många borgerliga debattörer att bara dom får en chans till, bara dom får mer tid, så kommer allt bli guld och gröna skogar. Det är som om dom försöker driva opposition på sin egen politik. En metod som är väl beprövad men när misslyckande efter misslyckande rullas fram så blir det föga trövärdigt att en chans till skulle vara lösningen.

Lösningen ligger istället i en ny regering. Sverige har varit lekstuga för borgerliga testballonger under åtta år när vi går till valurnerna 2014. Många tunga löften är redan nu misslyckade. Ingen, med undantag från Anders Borg, tror på allvar att arbetslösheten kommer att sjunka under 2006 års nivåer i september 2014. Skolresultaten kommer, om man ska tro Björklund, inte att vara bättre förrän runt 2021. Hur det kommer att se ut med brottsligheten är oklart. Men att en vikande trend skulle förändras radikal på två år är osannolikt. Lägger man därtill enkel socioekonomi så vet vi att samhällen med ökande klyftor är mer utsatta för kriminalitet. Det talar knappast för att borgerlighetens helhetskoncept kommer att fungera på brottsbekämpningen.

Jag är tämligen övertygad om att många väljare förstår detta. Därför är det oerhört viktigt att vi pratar om det. Jobben och skolan kommer att avgöra valet 2014. Brottsligheten kommer att vara ett gissel så länge vi inte löser dessa två frågor. Sen kan Beatrice Ask & Co satsa, omorganisera och skälla på polisen bäst dom vill.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst "Moment 22" av Joseph Heller

Foto: angelnr1.blogg.se

I söndags läste jag ut Joseph Hellers klassiska "Moment 22". Bokens välkända titel är vida mer känd än boken som sådan. Jag visste inte var uttrycket kom ifrån men innebörden av det är väl dom flesta bekanta med. Man klarar sig ganska bra i livet utan att läsa boken men den är riktigt rolig så den är väl värd att läsa.

Boken handlar om Yossarian, kapten i amerikanska flygvapnet under Andra världskriget, som är placerad på den verkliga, men fiktivt uppbyggda ön, Pianosa. Läsaren får följa Yossarian, hans vänner, fiender och en massa andra personer som har mer eller mindre stor betydelse för berättelsen. Saker och ting hänger löst samman och karaktärer återkommer hipp som happ på ett finurligt sätt i hela berättelsen. Kritiken mot kriget, mot byråkratin, mot militären och mot en hel rad länder är skarp och humoristisk. I ena änden kan man skratta så att man gråter åt eländet och överdrifterna. I andra änden är det hela djupt tragiskt. Heller var själv flygare under Andra världskriget och det är hans egna erfarenheter som talar.

Boken är på ca 400 sidor och språket är ganska så svulstigt. En hel massa krångliga ord används och framförallt målar författaren bilder med språket som ibland är fullt logiska och ibland helt obegripliga.

"Moment 22" kommer sig från en massa omöjliga regler där man inte kan finna en lösning om man följer reglerna. Om man vill lyckas med A måste man lyda både regel B och C. Problemet är bara att om man lyder B bryter man regel C och vice versa. Som ett exempel. Det hela blir just ett "Moment 22".

Jag rekommenderar helt klart att ni läser boken. Den är rolig och det ena kapitlet är inte det andra likt.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Igår Palme

Foto: svd.se

Filmen om Palme av Kristina Lindström och Maud Nycander har blivit recenserad sönder och samman vid det här laget så jag tänker inte ge mig in i någon större utsvävning kring filmen och dess innehåll. Jag såg den igår på arbetarekommunens medlemsmöte och vår nya ombudsman Åsa Holmqvist hade gjort ett förnämligt arbete med både ljud och bild. Det var en speciell känsla att se filmen tillsammans med kamraterna i arbetarekommunen. Ovanpå allt i Folkets hus stora sal. Riktigt häftigt var det!

Som alltid med personporträtt så utelämnas vissa delar, andra delar omnämns men i andra ordalag än vad man hade förväntat sig och i en skildring av Palme känns det som att man skulle kunna ha med så otroligt mycket mer. Samtidigt är det fullt förståeligt att man inte kan ta med allt så ingen skugga ska falla på Lindström och Nycander.

Frågan är dock hur mycket mer Palme vi orkar med. Dom senaste åren har en handfull böcker utkommit av Östberg, Berggren och Greider m.fl. Och nu en film på det. Att pumpa en historia hur länge som helst skapar någon form av utmattning kring personen i fråga och jag hoppas verkligen inte att det ska inträffa med vår känsla av Olof Palme. Han förtjänar så mycket bättre.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Den moderata bildsättningen krackelerar

Moderaterna är ena hejare på bildsättning. PR är förmodligen M:s starkaste kort alla kategorier och det är fullt förståeligt. Äger man bildsättningen äger man agendan. Första gången en lögn berättas synas den och avslöjas. När man berättar den för tusende gången har det blivit en sanning. Det var så A-kassa, som är en försäkring, blev bidrag. Det var så sjukförsäkringen, som hör och häpna också är en försäkring, blev bidrag.

I frågan om klimat- och miljöpolitik har denna praktik utnyttjats till fullo av M. Under sex år har partiet försökt framstå som stora miljövänner. Det finns också en och annan moderat som verkligen tror på detta. Men dom allra flesta är inte beredda att betala det pris som miljön kräver. Det kostar för mycket både ekonomiskt och ideologiskt. Effektiv miljöpolitik är något som marknaden inte klarar av själv. Det kräver stora ingrepp i den frihet som M säger sig värna. Och i visa hänseende är det rätt. Ett företag får inte göra produkterna hur billiga som helst även om konsumenterna efterfrågar den produkten. Inte om det sker till en för hög miljökostnad. Därför är massor av ämnen förbjudna. Det är ett ingrepp från samhällets sida och M har svårt för detta. Av rent ideologiska skäl.

Så istället arbetar man med bildsättning. Ett tydligt exempel på hur bilden är viktigare än sanningen är Peter Danielssons (M) lögn om att han gått till ett evenemang istället för att ta bilen. Det hela var en ren lögn. Men Danielsson vet värdet av att sätta bilden, av att kontrollera agendan, och då var priset för lögnen inte högre än att han försökte sig på den. Samma sak är det med Anders Borg. Här hemma i Sverige talas det om miljö. I EU driver Borg en konservativ agenda tillsammans med den rent miljöfientliga regimen i Polen.

Miljöfrågor blir sällan så stora att dom avgör val. Men utifrån ett valperspektiv är det inte så lyckat om fasaden krackelerar på ett område och i frågan om miljön står Moderaterna med byxorna nere såväl lokalt som nationellt.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: Roger om politikens återkomst, Peter H om brutna löften

Läs mer på Socialdemokraterna

Ett av dom viktigaste besluten på länge för partistyrelsen

Carin Jämtin säger att något vinstförbud inte är aktuellt. Det talas istället om vinstbegränsningar. Varför begränsningar skulle ha mer framgång än vinstuttagsförbud är det ingen som har förklarat än. Det man kan göra i ett begränsningssystem kan man göra i ett förbudssystem i fråga om att kringgå reglerna.

Jag tycker att det är självklart att partistyrelsen måste försöka ta fram ett klokt förslag inför kongressen. PS måste försöka jämka samman alla dom tusentals viljor som finns i denna fråga. Men en sak ska man ha fullständigt klart för sig. Det är medlemmarna i socialdemokratiska partiet som ska avgöra frågan. Det är medlemmarnas vilja som ska fram. För S är i mina ögon fortfarande en medlemsstyrd ideella organisation. Har någon en annan åsikt får vederbörande gärna redovisa den publikt.

Balansgången att sy samman en kompromiss är delikat. Därför måste det förslag till beslut som PS presenterar på partikongressen i april vara öppet för förändringar och det måste vara mycket övergripande och allmänt hållet. Att enas om en målbild och sen diskutera medel för att nå denna målbild måste vara vägen fram. Vinstuttag är ett medel, inte ett mål i sig, för S. Därför måste vinstuttag diskuteras med samma öppenhet som t ex kvalitetsmått eller associationsform. Svårare än så är det inte. Problemet är att somliga blir väldigt upprörda när vinstuttagsfrågan diskuteras och tonläget höjs avsevärt. Man kan ju fundera på varför.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: Bengt på ämnet

Läs mer på Socialdemokraterna

Kort idag av förklarliga skäl

Dessvärre har en nära släkting till mig gått bort igår och därför blir det ingen mer bloggpost idag än det här. Stay tuned, I´ll be back.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Könsdiskriminering på SAS

Igår var jag i Stockholm och såg partiledardebatten på plats i riksdagen. Det var i samband med att vår valkrets hade träff som vi hade förlagt detta möte i Stockholm och vi fick dessutom möjlighet att träffa Stefan Löfven, Mikael Damberg och Magdalena Andersson. Alla tre besökte vårt möte och satt ner en lång stund och samtalade om budgeten, dagspolitiken, debatten och vinster i välfärden. Jag passade också på att påminna såväl Stefan som Magdalena om betydelsen av en fast förbindelse över norra Öresund.

Efter en lång dag flög jag hem med SAS. Trött som jag var hade jag inte speciellt mycket i tankarna. Men när jag gick på toa ändrades detta med en gång. Skälet var enkelt. Det fanns nämligen tre skyltar av "betydelse" i toalettsvängen på detta SAS-plan. Skylt 1 såg ut såhär:

Inget fel på detta. En manlig och en kvinnlig symbol visar att toan är till för såväl män som kvinnor. Inne på toaletten fanns två skyltar. Skylt nummer 2 handlade om var man ska slänga skräpet och såg ut så här:

En streckgubbe visar på ett prydligt sätt var man ska slänga skräpet. Figuren i sig, när den står ensam, är i mina ögon könsneutral. Den kan givetvis också tolkas som en man. Den tredje och sista bilden gällde blöjbyten och såg ut såhär:

Plötsligt har figuren fått klänning och har därmed getts ett kön. Bilden berättar att det är kvinnor som använder skötbordet.

Någon på SAS eller flygtillverkaren menar alltså att toaletten är till för båda könen, skräpet slängs av alla (alternativt av män) och att kvinnorna byter blöjorna. Detta är lika idiotiskt som att skötbord bara finns på damtoaletterna på många ställen. Könsmönster befästs via arkitektur och symboler utan att vi egentligen reflekterar speciellt mycket över det hela. Jag visade bilderna för ett antal personer och i princip alla reagerade kraftigt på bildspråket som förmedlas. Om det hela är diskriminering i lagens mening är jag inte tillräckligt juridiskt kunnig för att svara på men att det gör det i social mening kan jag däremot med all säkerhet intyga. Skärpning SAS!

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Borde Tyskland lämna EMU?

Anders Borg fick skit från Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble för att han menade att Grekland bör lämna EMU. Schäuble kritiserade Borg med argumentet att det inte blir någon statsbankrutt i Grekland. Man kan också tolka in det faktum att Borg sitter på åskådarläktaren och ger råd. Varför Anders Borgs ord skulle betyda ett dyft i EMU-frågan kan man ställa sig högst frågande till. Spar- och avregleringskonceptet som Borg torgfört under hela sin tid som politiker har misslyckats fullständigt i världsekonomin. Inte för att Schäuble har så många andra idéer men det gör inte att Borgs ord betyder mer för det.

En som också ger goda råd till höger och vänster är George Soros. Hans råd kommer också från åskådarläktaren men han känns lite mer seriös än Borg. Och Soros vågar utmana. Bland annat uttalar han sig nu om att Tyskland är det land som borde lämna EMU. En fascinerande tanke som mycket väl skulle kunna fungera om syftet är att rädda euron. Samtidigt är det helt orealistiskt i dagsläget och det skulle förmodligen betyda nådastöten för hela systemet om det skedde idag. Men framförallt skulle Tyskland, som är det land som genom lönedumpning har tjänat mest på krisen, aldrig lämna EMU så länge det finns tyska intressen i Grekland, Spanien, Italien, Portugal m.fl. EMU är Tysklands monetära union mer än någon annans union. Det vet tyska politiker och det är bland annat därför som dom slåss för att försvara både EMU och Tyskland.

Frågan är om det är en kamp som Tyskland kan vinna. För en av nycklarna till eurokrisens lösningar ligger i att Tyskland anpassar sig till övriga EMU. Tyskland måste sluta lönedumpa, dom måste låta andra länder låna på deras trovärdighet och dom måste acceptera att vara en del av en helhet på ett sätt som man hittills inte gjort. Jag tror inte att tyskarna är beredda att göra detta. Med tanke på att det redan finns nationella spänningar inom Tyskland mellan öst och väst så lär inte tyska delstater acceptera penningflöden som går över gränsen till andra länder en masse. Konsekvenserna om regeringen i Berlin skulle välja att ta på sig tättröjan i eurokrisen på allvar skulle vara (potentiellt) förödande för Tyskland som nation. För man ska ha i minnet att Tyskland inte ens är en 150 år gammal nation och att den centraleuropeiska historien är historien om hundratals små furstendömen. Inte historien om ett enat land.

Tyskland 1789
Foto: hoeckmann.de

 

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Missbildningar och missfall i krigets spår

Agent Orange, världens kanske mest kända krigskemikalie, användes en masse av USA under Vietnamkriget. Medlet användes för att avlöva stora skogsområden i dom vietnamesiska djunglerna och konsekvenserna av användningen är lika förödande som välkända. Det som gjorts för att mildra följderna räcker inte på långa vägar och frågan är hur många generationer vietnameser som kommer att få lida av krigets verkningar.

I Irak har ett krig precis tagit slut. Eller rättare sagt, det är slut enligt det officiella pappret. Kriget skulle vara smart. Smarta bomber, smarta soldater och smarta åtgärder. Men att civila mål bombats sönder och samman titt som tätt under Irakkriget är välkänt. Fallujah är det mest välkända exemplet på amerikanska övergrepp. Staden där Blackwaters legosoldater avrättade civila och där amerikanska armén slog till med obönhörlig kraft har gått till historien för sitt motstånd mot ockupationen och för den amerikanska maktens kompromisslöshet. Om detta går att läsa i Jeremy Scahills bok om Blackwater.

Nu börjar det också komma rapporter om att irakiska barn föds med missbildningar och att många irakiska kvinnor drabbas av missfall. Dessa konsekvenser kopplas till krigskemikalier. Bland annat vit fosfor användes vid anfallen mot Fallujah och för detta betalar nu den irakiska befolkningen mångdubbelt. Amerikanska och brittiska militärkällor förnekar skuld. Att USA och Storbritannien någonsin kommer att ersätta Irak för dom skador som landet åsamkats är högst osannolikt.

Man kan inte annat än förundras över hur krig kan motiveras. Frihet, demokrati eller befrielse. Dom ädla motiven är många. Den interventionistiska doktrinen saknar inte fina ord. Men hyckleriet vet samtidigt inga gränser. Vi ser det i Syrien, vi ser det i Iran. Endast vissa folk förtjänar intervention verkar det som. Andra gör det inte. Vem och vad som avgör är en fråga om timing och kontakter. Och att ta ansvar för det som kommer efter "befrielsen" räknas inte in. Då är ju landet fritt att välja.

Frågan är bara vad?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna





C och FP avgör alliansens framtid

Centerpartiet har det tufft. Folkpartiet har sett sina siffror minska till samma knattenivå som KD och C. Kristdemokraterna har varit "Krisdemokraterna" sedan valet 2006 och klarade sig på moderata nåderöster i valet 2010. Moderaterna däremot växer och frodas. Så ser alliansen ut idag och så har den sett ut länge.

Detta är frustrerande och även farligt för alla utom Moderaterna. Profileringen som skulle tillåtas under 2012 har inte gett några som helst resultat. Snarare tvärtom. Alliansen som helhet ligger still. Småpartierna har tagit mycket stryk och två partier dansar på fyraprocentsspärren. Jag har tidigare skrivit om att jag inte tror att C och KD åker ut. Men det är lätt för mig som utomstående betraktare att lugnt spekulera. Den lyxen har inte partiföreträdarna runt om i landet för C och KD.

Framförallt inom C märks detta. Med partikamrater runt om i vårt avlånga land, som har sett nivåer i 20-procentsklassen och som minns när C var den borgerliga kraften att räkna med i Sverige, så är det inte lätt att försvara den kräftgång som partiet går idag. För Centerpartiet är dörren historiskt alltid öppen åt både vänster och höger. På riksplanet har den varit stängd mot vänster under snart ett decennium. Men denna låsning har kostat. Att alliansen inte är skriven i sten blir allt tydligare och irritationen växer runt om i landet. Annie Lööf är inte Maud Olofsson. Annie Lööf har inte samma självklara status och pondus internt. Det är en viktig pusselbit i Centerpartiets framtida utveckling.

Folkpartiet är också ett splittrat parti. Många minns nivåerna kring 15 procent och har svårt att se den stora vinsten för Folkpartiet ur ett rent partiegoistiskt perspektiv. Socialliberalerna har bidat sin tid och ser nu att det finns profileringsutrymme i frågorna kring A-kassan och sjukförsäkringen. Nivåerna är på tok för låga men att nå förändring under Anders Borgs regim synes hopplöst. I alla fall om man talar om några förändringar av betydelse.

Om Moderaterna ska vinna valet 2014 måste alliansen hålla. Det är deras enda chans. För C och FP är läget inte lika låst. I alla fall inte på pappret. Sen är det osannolikt att något av partierna under nuvarande partiledarregim skulle kasta av sig alliansmanteln och sträcka ut en hand mot MP och S. Eller?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Staffan bra om S

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det ideella föreningslivets villkor och utmaningar

Det ideella föreningslivets roll för det svenska samhällets unika karaktär kan inte nog poängteras. En av dom mest svenska företeelser som finns är just vårt föreningsliv. Föreningar som engagerar människor på lika villkor och som hjälper till att fostra både demokratiska medborgare och stora världsstjärnor (som är demokrater dom också). Zlatan är ett typexempel på vad svenskt föreningsliv kan åstadkomma. Stefan Holm är ett annat. Carolina Klüft ett tredje och så kan man fortsätta.

Samtidigt är föreningslivet utsatt för samma press från konsumtionssamhället som alla andra sektorer. I takt med att människor lägger allt mer tid på mediakonsumtion, på jobbet och på att ta hand om sig själv i oorganiserad form får föreningslivet det svårare att rekrytera ledare och funktionärer. Många anser sig inte ha tid. Detta skapar nya utmaningar som måste hanteras.

Föreningsbidragen är en evig fråga. Hur stort bidrag ska samhället stå för och hur mycket måste dom ideella krafterna själva skramla ihop till? Var går gränsen för hur hög en medlemsavgift kan vara utan att det blir en klassfråga om man kan delta eller ej. Många idrotter är där redan idag. Andra närmar sig. Med en kvarts miljon fattiga barn i Sveige blir utmaningarna för såväl samhällets i stort som det ideella föreningslivet enorma. Idrotten och kulturen är ofta den enda länk dessa barn har till samhället bortsett ifrån den obligatoriska grundskolan. Om den länken bryts ökar segregation och utsatthet enormt.

Värdet av det ideella föreningslivet är mycket stort och det tål att påpekas. Det är på många sätt en lika unik del av Sverige som den svenska modellen själv. Föreningslivet identifierar många orter och samhällen runt om i vårt land. Vad vore t ex Åtvidaberg utan ÅFF, vad vore Listerlandet utan Mjällby?

Jag tar frågan om det ideella föreningslivets villkor och överlevnad på största allvar. Det vet jag att mitt parti också gör. Här i Skåne håller vi just nu på att ta fram ett idrottspolitiskt program och jag har stora förhoppningar på att det är något som kommer att ge oss många bra tankar och idéer kring hur vi ska utveckla den ideella sektorn i samklang med övriga samhället.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna 

Regeringen struntar i meddelarskyddet

Regeringen lovade för ungefär ett år sedan att lagstifta om meddelarskydd inom den privata välfärdssektorn. Men ingenting har hänt. Inte ens en utredning har startat och Beatrice Ask (M) skyller på att kompetenta utredare är svåra att få tag på. Detta är symptomatiskt för regeringen. Lova bot och bättring, få stryk i riksdagen, men underlåt att göra något. Har någon t ex sett några lagförslag kring partibidragen. Trots överenskommelser med Sven-Erik Österberg om att det skulle gå undan och sättas igång händer inget.

Vad som då är viktigt att hålla i minnet är att alliansregeringen inte dragit sig för att genomföra stora ideologiskt betingade utförsäljningar av företag, av bilprovningen och av apoteksverksamheten samt stora skolreformer utan att bry sig nämnvärt om vad remissinstanser och utredningar har sagt. Vill regeringen så kan regeringen. Problemet i frågan om meddelarskydd är att regeringen inte vill. Det ligger inte i deras intresse att skydda anställda och därmed i förlängningen kan man ifrågasätta deras inställning till brukarna. För meddelarskyddet är till för att "whistleblowers" ska kunna rapportera oegentligheter till media eller myndigheterna. Inte till sina ägare.

Enda fördelen med det som händer är att regeringen visar sitt rätta jag. Dom är inte särskilt intresserade av frågan och hoppas på att förhala den så länge det går. Det visar Ask i aktiv handling gång efter annan.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ytterligare ett kommunalråd i Skåne tra(m)par i klaveret.

Skånska moderata kommunalråd har en tendens att trampa i klaveret lite till och från. För en tid sedan var Hörbys Lars Ahlkvist (M) i blåsväder när han köpte en jättelik tavla på sig själv utklädd till romersk legionär och dessutom struntade han i att upphandla måleriet. Och alla minns vi väl Trelleborgs egen Ulf Bingsgård (M) som drev med skjutningarna i Malmö på Twitter. Malmös Anja Sonesson (M) ligger också bra till med sina okunskaper i basic statskunskap. Till denna rad av moderata pinsamheter sällar sig nu Peter Danielsson (M) i Helsingborg.

Bakgrunden är den att Danielsson blev intervjuad häromdagen i samband med Näringslivsdagarna här i Helsingborg. Danielsson fick svara på frågor om parkeringssituationen vid den nybyggda arenan och påstod då att han själv inte hade haft några problem med att hitta parkering eftersom han promenerat till evenemanget. Detta lät ju väldigt grönt och bra. Men dessvärre för Danielsson så var det inte sant.

En uppmärksam medborgare hörde nämligen av sig till Helsingborgs Dagblad som stod för intervjun och meddelade att Danielsson inte alls promenerat till arenan utan att han åkt med stadsdirektören i en bil. Danielsson, som har en bakgrund i PR-branschen, insåg att hans lilla propagandakupp hade fallit platt till marken och pudlade. Han lindar in sig i massa ursäkter och försöker släta över det hela i sedvanlig krishanteringsstil. För oss som betraktar det hela utifrån blir det hela lika tragiskt som det är komiskt. Varför ljuga om en sådan sak liksom? Man kan också fråga sig vad Danielsson mer kan tänkas ljuga om när en bilresa är värt risken att ertappas med brallorna nere.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Uppfriskande diskussion om A-kassan och arbetsmarknaden

Det verkar som om det är lite av proppen ur på svensk arbetsmarknad. På många olika sätt. Dels har varslen börjat rulla in. Efterfrågan sjunker och svenska företag får problem. Dels i fråga om regler. Det kommer fler och fler rapporter om dåliga arbetsförhållanden, anställda som far illa och löner som inte betalas ut. Dels om A-kassan. Det är längesedan en sådan livlig diskussion kring A-kassenivåerna fördes i offentlighetens ljus.

Om varslen har jag redan skrivit så dom lämnar jag därhän. Men dom andra två punkterna är högintressanta. Att svensk arbetsmarknad fungerar allt sämre utifrån ett löntagarperspektiv är uppenbart. Lärarna har fått det tuffare, sjukvården går på knäna, byggnadsarbetarna blir utkonkurrerade av låglönearbetare från andra länder, polisen hinner inte med, äldrevården måste springa lite fortare för varje dag, ungdomar får inte ta rast på sina första jobb och så vidare. Effektiviteten ska ökas och eftersom den enda effektivitet som räknas är den kortsiktiga penningmässiga vinsten för företaget så blir alla andra mått på livskvalité irrelevanta. Samtidigt som vi idag har en arbetsmarknad som är extremt differentierad ser vi också starka tendenser till en arbetsmarknad som går i rent tayloristisk riktning. Löpandebandsprincipen tillämpas inom hemtjänsten där duschningstiden av brukare är uppmätt via något som kan liknas vid tidsstudiemannen, unga tvingas leva på dagsverken och lagen om offentlig upphandling används som mätsamhällets kraftfullaste murbräcka.

Det är uppfriskande att det nu börjar diskuteras kring dessa frågor. Vad är det för ett arbetsliv som vi vill ha? Och följdfrågan blir då naturligt, vad är det för ett samhälle som vi vill ha? Är aktieutdelning det högsta målet med mänsklighetens existens eller är vårt liv mer än bara produktion och stress?

Ur detta växer också diskussionen om en god A-kassa fram. Lögnen om att höga ersättningsnivåer i A-kassan skulle ge hög arbetslöshet upprepas jämnt och ständigt. Men det gör den inte mer sann. Tack vare att Stefan Löfven har en enorm trovärdighet i frågan om A-kassan kan man också skönja en ny vår bland S-företrädare. Plötsligt är det helt ok att prata A-kassa igen. För en tid sedan var det nej, nej på den frågan. Men att prata om jobben är att prata om A-kassan eftersom den svenska modellen förutsätter båda för att fungera. Det vet Stefan Löfven och det vet både borgare och media att han vet.

Den stora frågan som följer är hur långt Löfvens trovärdighet i arbetslivsfrågor räcker och om han klarar av att artikulera dessa tillräckligt slagkraftigt för att visa på ideologiska skillnader som är svåra att utröna på t ex det ekonomiska området. Det återstår att se antar jag men jag har stora förhoppningar på att så är fallet.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: Leine och Göran 1 och 2 på ämnet, Britta om siffertrixande, Staffan om det politiska käbblet

Läs mer på Socialdemokraterna

Varför bry sig om man har full kostnadstäckning?

Jag tycker det är intressant att följa den ekonomiska debatten som förs här i Sverige och runt om i världen. Keynes står mot Friedman och som någon skrev, jag tror det var Tony Judt, har världen blivit till en experimentverkstad för ekonomiska teorier. Empiri känns som bortblåst och allt som påstås bevisas genom teoretiska modeller tas för sanningar.

Krisen i Grekland är ett helt uppenbart ett exempel på detta. Allt går käpprätt åt helvete i landet och pengarna är snart slut igen. Men samtidigt är det "strukturreformer" en masse som gäller och i klassisk normpolitisk stil ska det först bli värre för att sen, någon gång i en obestämd framtid, bli bättre.

IMF (och även OECD) har börjat inse att det där med modellföljande inte riktigt fungerar. Efter si så där 30 år har man förstått att t ex progressiv beskattning nog är rätt bra egentligen och att avregleringar av allting kanske inte är det bästa sättet att lösa alla möjliga problem på. Därför vill man ge Grekland mer tid. Reformerna som genomförs måste få verka. Riktigt hur dom ska verka är dock höljt i dunkel. För som bland annat Paul Krugman påpekat är det efterfrågestimulanser, dvs klassisk keynesianism, som behövs. Sparniten och det strama finanspolitiken har inte lyckats göra varken Greklands eller Europas finansiella situation bättre.

En annan intressant aspekt på frågan om skulderna är att dessa dels ökar, dels att det är olika länder som anges som borgenärer. Det pratas aldrig (i mainstreamdebatten) om att det faktiskt är en stor mängd privata institutioner som står bakom många av lånen och att det i slutänden är dessa intressen som ländernas regeringar företräder. Angela Merkel bli på så sätt förste ambassadör, torped och indrivare för tyska banker. Detta eftersom bankerna är "too big to fail" och ländernas regeringar är kidnappade i lånekarusellen.

Jag har talat om skuldned- och avskrivning under lång tid och jag väljer att göra det igen. Det är skandal på högsta nivå att banker och finansinstitut som har valt att exponera sig mot riskländer som Grekland kan få statlig uppbackning för att driva in sina skulder som annars riskerar att förbli obetalda. Om jag väljer att spela på en häst och den hästen förlorar får jag inte tillbaka några pengar. Om jag dessutom spelar med lånade pengar blir jag själv satt i skuld. Och om jag då inte betalar åker jag i finkan. Men när banker spelar på osäkra papper så kommer regeringen till hjälp för att täcka förlusterna. Det är ett horribelt system och så länge det förhåller sig så kommer finanskriserna avlösa varandra. För varför skärpa sig om man har kostnadstäckning?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ensamhetens Sverige tecknas framför oss

Den svenska modellen. Den kanske vackraste och mest väl fungerande samhällsmodell som någonsin existerat håller på att nedmonteras. Ytterst få andra system har uppnått så stora fördelar i fråga om utbildningsnivå, ekonomisk jämlikhet, solidariskt bärande av bördor, trygghet vid ålderdom eller utsatthet, hög sysselsättning i hela befolkningen. Men den håller på att monteras ner. Oavsett vad Fredrik Reinfeldt säger i sin regeringsförklaring. Oavsett vad Jan Björklund säger om Espresso House. Den svenska modellen är snart nedriven likt en kontaktledning på den svenska järnvägen.

Det värsta är att det har skett under sådan tystnad. Politiskt har det varit en del kamp och även fackligt har det skramlats. Men mest om ersättningsnivåerna. Inte så mycket om den fulla sysselsättningens uttåg från svensk arbetsmarknad. Att det blivit så beror till stor del på att svaret på den sysselsättningspolitiska knuten inte är formulerat tillräckligt väl. Det nyliberala löftet var ju full sysselsättning, evig tillväxt och minskande skuldsättning. I Sverige har minskande skuldsättning varit rådande under många år. Globalt har inget fungerat. Och till vilken nytta har den minskande skuldsättningen varit när vår järnväg inte  håller måttet, när våra miljonprogram är i skriande renoveringsbehov och när jämviktsarbetslösheten bara verkar öka? Problemet är att motförslaget mot det nyliberala löftet har varit för otydligt formulerat. Om det har varit formulerat alls dvs.

I september ökade varslen lavinartat. 7 329 människor varslades om uppsägning. Detta är människor som kommer att möta en otrygghet som tidigare generationer i Sverige inte upplevt på mycket länge. Från att ha en statlig inkomstförsäkring som gav en god trygghet kommer somliga att ha en täckning via privata försäkringar vars kostnad kommer att stiga radikalt i takt med arbetslösheten. Andra kommer att mötas av inkomster på 40-50 procent gentemot tidigare lön. För ytterligare andra väntar bara försörjningsstöd eftersom man inte är kvalificerad till A-kassa. Det här är inte svenska modellen.

Men modellen är nedmonterad. Mitt framför våra ögon kommer hela orter som Säffle och Orrefors få uppleva att den svenska modellen "has left the building". Den stora frågan är vad som kommer att hända då. Kommer utsattheten och otryggheten att vändas mot den politiska makten. Kommer dom som bär ansvaret för att den svenska modellen har monterats ner att ställas till svars? Eller kommer var och en få vara sig själv nock och bära sina bördor allena. Svaret kommer vi att se 2014. Verkligheten kommer att sätta jobbfrågan högst på agendan. Inte politiken, inte PR-byråerna utan verkligheten. Den hårda och kalla som många kommer att tvingas möta denna höst/vinter 2012/13.

Ensamma.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Även vi politiker måste vara innovativa

Har precis varit uppe på Helsingborgs Näringslivsdagar (#nldag på Twitter). Jag och Mikael Skoog minglade lite, snackade med några företagare och jag noterade att det var ont om vegetariska alternativ på smörgåsfaten. Inte för att det stör mig men det är en reflektion man kan ha.

En annan reflektion var en tanke som en föreläsare hade och som förmedlades på Twitter. "En god idé kännetecknas av att någon i rummet reser sig och säger nej för h*lvete". Jag tycker att det ligger väldigt mycket i detta. Att våga tänka stort och att våga tänka nytt är provocerande. Det märker vi bland annat när t ex Fredrik Reinfeldt varnar för att just visioner är kostsamma. Vi märker det också när vi i S inte utmanar mer än kring olika nivåer på skattesänkningar och kring när förslag bör läggas. Pagrotskys skatteutredning ger också för handen att när folk har vant sig vid något så ska man inte ifrågasätta det hela.

Konsekvenserna för den politiska utvecklingen i form av nytänkande är radikala. Det blir som en våt filt över hela det politiska samtalet när detta inte tillåts och precis som jag var inne på igår så tror jag inte det är så man bygger ett (gott) samhälle. Vi som politiker ska inte vara förvaltande. Vi ska våga se över nästa krön och vi ska våga drömma om ett bättre samhälle. För att prata lite näringslivsspråk så måste vi våga vara innovativa.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Hysteriskt om vinstuttag i välfärden

8 av 10 svenskar vill ha ett stopp för vinstuttag i välfärden. LO har visat på att väljare vill rösta på ett parti som är för vinstuttagsbegränsningar. Det är en mycket tydlig signal om vad en kvalificerad majoritet av svenska folket tycker. I ljuset av detta kan man undra hur en del opinionsbildare tänker.

En som jag numera brukar lyfta fram som klok är Per T Ohlsson. Och jag tycker visserligen att han fortfarande är klok men jag måste ställa mig frågande till hur karln resonerar. Ohlsson länkar nämligen samman Daniel Suhonens och Felix Antman Debels artikel i DN häromdagen kring vad dom kallar "dubbelagenter" med vinstuttagsdebattörerna. Ohlsson börjar svamla om sekterism och försöker via "guilt by association" få det till att dom som förespråkar ett stopp för vinstuttag i välfärden är emot privat näringsliv, är emot marknadsekonomin och är utopiska.

Ohlssons tes är nämligen den att att-satsen i den aktuella Handelsmotionen om demokratisk kontroll över marknaderna skulle vara en planekonomisk klausul som vill förändra hela samhället till en planhushållningsekonomi. Men Ohlsson läser att-satsen som Fan läser bibeln. Det är han dock inte ensam om men med tanke på tidigare beröm om klokskap hade jag förväntat mig en klarare och nyktrare analys. För Ohlssons logik ger för handen att om det offentliga väljer att utvärdera en marknads lämplighet för privat drift och ägande så är det per automatik att vilja expropriera och socialisera hela samhället. Skälen till att denna logik inte bara haltar utan att den faller pladaskt är dels att satsen inte säger något om att "allt ska socialiseras" utan endast att marknad för marknad ska utvärderas, dels för att socialdemokratin är för marknadsekonomi inom ramen för en blandekonomi.

För vi socialdemokrater är mycket väl medvetna om marknadsekonomins produktionsmässiga fördelar jämfört med andra system inom en rad områden. Marknadsekonomin är betydligt mycket bättre på att producera en hel rad konsumtionsvaror än vad en planekonomi någonsin kan vara till exempel. Men marknadsekonomin är betydligt sämre på att producera välfärdstjänster med en jämlik och kvalitativ fördelning. Detta framhåller Ohlsson själv att socialdemokratin historiskt har haft stenkoll på.

Hysterin hos många debattörer kring frågan om vinstuttag i välfärden leder till att sansade och kloka opinionsbildare som Per T Ohlsson hänfaller i rent horribla slutsatser. För som jag inledde är det inte bara socialdemokratin som är emot vinstuttag i välfärden eller som ifrågasätta marknadsekonomins funktion i välfärden. Det är stora delar av svenska folket. Och att kalla dessa åsikter och detta tankegods för sekterism är att trampa i det berömda klaveret.

För  övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Ett annat politiskt landskap

Söndagens partiledardebatt är vid det här laget helt sönderanalyserad. Jag såg den inte själv, jag satt halvt utslagen på tåget på väg hem från Bommersvik och hade ingen lust att lyssna på Fredrik, Jan, Annie och Göran. Men av snacket efteråt har jag förstått två saker. Dels att vissa tidningar numera är så desillusionerade av dom bristande politiska skiljelinjerna att dom istället börjar analysera kostymerna på deltagarna, dels att det hela mest handlade om en orgie i sifferexcersis. Någon säger 30 000, någon annan säger 15 000 och en tredje säger noll.

Skulden för att det blir så här är givetvis partiernas. Alla är så oerhört överens om många av åtgärderna att det utvecklar sig till en fråga om mängd och timing istället olika konkreta förslag. Ta bolagsskattesänkningen som exempel. Alliansen vill sänka den med 16 miljarder, S med 8,8 och V vill inte höja alls. I frågan om RUT-avdraget vill borgarna ha kvar avdraget i sin nuvarande form, S vill modifiera det lite och V vill ta bort det. Så här kan man fortsätta ett bra tag men poängen är nog tydlig redan nu. Så värst mycket politisk vilja och ideologi är det inte.

Det är trångt i mitten. Det är helt sant. Men mitten kan se olika ut och den kan placeras på olika ställen. Svenskt Näringsliv drar mitten åt höger, LO har förhoppningsvis börjat dra den mot vänster. Dom politiska partierna vågar än så länge inte sticka ut hakan och visa vägen åt endera håll. Resultatet blir en visionslös och andefattig politik där sifferbråk utvecklas till veritabla sandlådebataljer.

Ernst Wigforss talade om provisoriska utopier. Med detta menade han i korthet att man hela tiden måste sikta mot horisonten. På så sätt rör man sig sakta framåt och i takt med tiden kan man revidera sitt mål. Idag ser i princip inget parti mot horisonten. Snarare sneglar alla på varandra och när man inte håller ögonen på vägen framåt är det säkrast att stå still. Jag hoppas på en annan politisk utveckling i det här landet, en utveckling där politikerna vågar förmedla drömmar, visioner och berättelser om var dom vill att samhället ska ta vägen. Då kommer också tidningarna få något att skriva om istället för att bedöma åtgärder i decimaler eller kommentera färgen på slipsen.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Roger ger ett exempel på trixandet

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Helt tagen efter en fantastisk helg

Så var man tillbaka på jobbet igen efter en helt fantastisk helg på Bommersvik. Jag har förmånen att vara med på Campus Bommersviks satsning "Bommersviksakademin", även kallad #BommA, och jag är helt tagen. Vilken grej! Hundra supertaggade kamrater från såväl den fackliga som den politiska grenen av arbetarrörelsen. Alla mellan 25-35, med förtroendeuppdrag inom rörelsen och med ett enormt sug för att lära sig mer om svenska modellen, kommunikation, allmänpolitik, våra politiska motståndare och organisationsfrågor. Vid fyra tillfällen under ett halvårs tid ska vi träffas på Bommersvik och däremellan får vi hemuppgifter, läxor, utmaningar och fördjupningsuppgifter att förkovra oss i. Som sagt, jag är helt tagen.

Självklart är jag trött idag också. Man blir sådär tom efter en sådan här helg. Så mycket trevligt folk med så många nya tankar och idéer tar liksom musten ur en på ett härligt tillfredställande sätt. För mig som inte har en lång bakgrund inom SSU och S-studenter är det också relativt nytt att träffa partikamrater under dessa former från hela landet och det gör ju självklart sitt till. Men jag kan inte tänka mig att man någonsin förlorar suget efter den här typen av aktiviteter.

Får du chansen, sök till Bommersviksakademin nästa år och blir du uttagen, se till att vara med! Du kommer att älska det. Det gör jag. Tack alla för en fantastisk helg.

BommA 2012-13

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst Tony Judts "Illa far landet"

Häromdagen läste jag ut Tony Judts "Illa far landet". En uppgörelse med nutidens individualiserade och globaliserade värld. Judt, som var brittisk historiker, skriver om hur socialdemokratin ska kunna tackla en ny tid och hur en ny epok i vår historia ser ut att ta sin början. Jag är djupt imponerad av Judts klarsynthet och hans sätt att både beskriva historien och nutiden.

Boken är inte helt lätt att läsa. Det är många citat, många akademiska termer och det är mycket information som far igenom sidorna. Men samtidigt är detta bra för det ger läsaren tid att faktiskt reflektera över innehållet. Om en bok är allt för lätt att läsa riskerar man att susa igenom den utan att stanna upp och då försvinner just det där reflekterandet över texten som är så viktigt.

Jag tycker definitivt att boken bör läsas. Inte bara av socialdemokrater och dom som är intresserade av att utveckla den demokratiska vänstern utan även av andra med helt andra politiska åsikter. Judt anlägger ett perspektiv på historien som ger en tankeställare kring statens roll och vilka konsekvenser den oreglerade kapitalismen får. Ett perspektiv som är lätt att missa när man befinner sig mitt uppe i den storm av förändring som är vår nutid.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Bloggat: Marika Lindgren Åsbrink har recenserat boken mer utförligt

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Tal till nationen av Betnér

Är på utbildning i helgen så det blir lite svårt att hinna blogga. Därför bjuder jag idag på lite skratt istället.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna

Är den amerikanska drömmen den svenska framtiden?

Foto: http://watersblogged.blogspot.se (republikansk stödblogg men flaggan var bra)

Se mot USA och du ska skåda framtiden. Ungefär så kan man kortfattat förklara hur bilden av vår värld har sett ut under decennier. Att det stora landet i väster har sina förtjänster är det ingen fullt seriös debattör som påstår. Att det dock har horribla brister är det en del som förnekar eller helt enkelt väljer att ignorera.

När det gäller frågan om jämlikhet och ekonomisk funktionalitet bör man dock kasta in ett helt gäng med brasklappar. Ginikoefficienten i landet är hög. Ägandet är koncentrerat och skuldberget växer. Infrastrukturen förfaller enligt många intellektuella som t ex Tony Judt och kostnaderna per capita för sjukvården är, trots skrikande ojämlikhet, bland dom högsta i hela västvärlden.

Samtidigt med detta pågår det amerikanska presidentvalet. Ett val som av många har beskrivits som ett ödesval. Kampen mellan dom som vill se mindre statlig inblandning och dom som vill se mer är stenhårt. Obama som såg ut som en säker valvinnare för några år sedan är idag en stjärna på nedgång. Att han blir omvald är långt ifrån säkert. Vad det skulle innebära för landet och världen om Romney vinner vågar man knappt spekulera i.

Den intressanta paradoxen i den amerikanska retoriken kring skatter är att trots att landet har genomfört enorma skattesänkningar under flera decennier, trots att man avreglerat marknad efter marknad, trots att "talangar och entreprenörer" har fått fritt spelrum så står landet ändå vid en avgrund och är oerhört nära att trilla ner över kanten. Miljoner och åter miljoner människor har fått se sina liv sönderslagna i spåren av kraschen 2008 och ändå anses mer av samma medicin vara rätt väg framåt. Inte ens demokraterna vågar gå fram med några radikala förändringar. Sjukförsäkring till alla var den stora grejen i valet mellan Obama och McCain. Att alla människor ska ha rätt till en god sjukvård var alltså stridslinjen. I ett land som av många anses vara föredömet och drömmen på jorden.

Ett mått på ett lands verkliga frihet och välstånd är bland annat den sociala mobiliteten. Hur lätt det är för "murarens påg att bli professor" helt enkelt. I USA, som ofta framhålls som klassresornas förlovade land, är den sociala rörligheten lägst i hela västvärlden (tillsammans med Storbritannien). I Sverige däremot är den hög (även om vi under den borgerliga regeringen ser att den stadigt sjunker).

Jag är orolig för utvecklingen i såväl USA som Sverige. För om USA fortsätter att sjunka och om landet tar en än mer nyliberal riktning så kommer världen att bli en betydligt farligare plats. En amerikansk dröm utan verklig substans som bara fylls med tomma löften kommer visa sig ödesdiger. Om dessutom svenska beslutsfattare lever kvar i villfarelsen att landet i väster är ett föredöme på dom flesta punkter så riskerar vi att hamna riktigt snett även i Sverige. En sund och upplyst diskussion behövs om det samhälle som växer fram i USA. En diskussion som somliga klarar av att föra och som många misslyckas med.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Läs mer på Socialdemokraterna