Men i slutet av 1970-talet och med 1980-talets inträde i historien skedde som bekant något. Den nyliberala och neokonservativa rörelsen växte sig allt starkare och världen förändrades i en sällan skådad takt. Borta var gemensamhetstanken, ersatt av individualismens sötma. Konsekvenserna efter 30 år är uppenbara. Omfördelningen i västvärlden har minskat radikalt. Dom rikaste i världen blir rikare och ojämlikheten ökar i många västerländska demokratier. Medelklassen växer dock i många länder, den tekniska utvecklingen gör att produktiviteten ökar vilket leder till ökat välstånd för fler, och detta tas som intäkt för att allting är bra. Hur kan man kritisera en utveckling där fler människor sakta men säkert får det bättre rent materiellt? Samtidigt glömmer man ofta bort att stora delar av det globala välståndet har skapats i Kina. Ett land som är allt annat än demokratiskt.
I detta ligger mycket av socialdemokratins utmaning. För kapitalismen har i många stycken tjänat världen väl. Att då hejdlöst kritisera den är svårt. Samtidigt är socialdemokratin en antikapitalistisk rörelse och det med rätta. Det ligger dessutom en intressant sanning i att kapitalism idag skapar välstånd utan införandet av demokrati. För tidigare har detta varit en gyllene regel som högern har använt sig av på ett nästan religiöst sätt. Bara kapitalismen får fritt spelrum så kommer demokratin. Bland annat Kina visar på att kapitalism går utmärkt att tillämpa utan demokrati. I Ryssland och Ukraina har vi sett att kapitalismen snarare leder till minskad demokrati.
När världen senast var inne i ett superindividualistiskt årtionde, för snart hundra år sedan, så blev konsekvenserna förödande. Fascism, nazism och kommunism växte sig starka med välkända följder. Detta skedde inte över en natt. Det tog lång tid. Men i ett samhällsklimat där var och en står sig själv närmast i alla lägen och där var och en ska vara sin lyckas ensamme smed skapas också förutsättningar för att locka över dom som inte lyckas med detta till rörelser som lovar guld och gröna skogar bara rätt medel används för att nå målet. I kombination med starka ekonomiska intressen kan denna mix bli dödlig oerhört fort.
I Spanien växer folkstormen mot systemet. I Grekland har vi förmodligen bara sett början. Om Italien börjar vackla kommer Europa att hålla andan. Skulle därtill euron falla vet nog ingen var det hela tar vägen. Samtidigt ser vi att den amerikanska hegemonin försvinner och världen går från en relativt stabil hegemonisk ordning på systemnivå till en mycket mer osäker ordning där flera olika maktcentra växer fram. Maktcentra som är långt ifrån demokratiska.
En stabil värld kan inte byggas på enbart egenintresse. Det gäller såväl på systemnivå som på individnivå. Om ojämlikheten blir för stor kommer alltid dom som slås ut att kräva revansch. Det kommer i sin tur alltid att drabba dom som är mer lyckligt lottade. För socialdemokratin gäller det att formulera och omformulera den gemensamhetstanke som var gällande när socialdemokratin var som starkast. Först då skapas legitimitet för rörelsen och först då kan socialdemokratin erbjuda en trovärdig lösning på världens problem.
För övrigt anser jag (och svenska folket) att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar