Frågan är nu vad S kommer att göra

Det är välkänt vid det här laget att Ekonomistyrningsverket (ESV) igår gick ut och varnade för att regeringens reformer riskerar att leda till att överskottsmålet missas. Detta kom säkerligens om en smärre chock för många i den politiska sfären. Inte minst Anders Borg verkade ta det hela ganska tungt. Den annars så verbale och kvicke Borg ville inte kommentera det hela utan lät hälsa att Finansdepartementet gör en annan bedömning. Att sen just Finansdepartementet är sämst på prognoser, förmodligen för att dom är allt för politiserade, kan ju vara värt att påpeka i sammanhanget.

Borgs manöver, att bryta mot den tidigare sparniten, har precis som Mats Knutsson påpekade i Rapport flera förklaringar. Det handlar om yttre tryck via ekonomer, internationella aktörer, opposition och media. Det handlar också om att visa på handlingskraft gentemot väljarna. Regeringen har förmodligen gjort analysen att bilden av deras styre som idélöst har börjat sätta sig bland folk och då måste man ju ändra på det. Konsekvenserna av regeringens (delvis) omlagda kurs skrev jag om igår. Detta väcker självfallet frågor kring hur oppositionen kommer att agera.

För Mats Knutsson säger ytterligare en viktig sak i Rapport. Han påpekar att förtroendet för Borg är grundmurat hos det svenska folket och det gör att Borg har ett stort handlingsutrymme. Sällan har en regeringen och framförallt en finansminister åtnjutit ett sådant personligt stöd som regeringen gör i allmänhet och Borg gör i synnerhet. Även om Socialdemokraterna har tagit över förtroendeledningen i många sakfrågor så är stödet för Reinfeldt och Borg som personer exceptionellt högt. Därför kan man också undra hur Magdalena Andersson tänker inför budgeten. Kommer Borgs ord fortsätta att vara något närmast lagbundet eller kommer Andersson att fortsätta på den tidigare inslagna vägen med oerhört stramt ekonomiskt styre.

Jag tror på det senare. Dels för att bildsättningen av en vilsen regering kan fortsätta genom att man pekar på att den svänger på en femöring, dels för att S har andra finansieringar än vad regeringen har. S har t ex ca 16 miljarder mer i kassan bara genom att vi väljer att ta bort den helt verkningslösa subventionen på anställda ungdomars arbetsgivaravgift.

Som en parentes kan man diskutera det som Lars Calmfors lyfter i slutet på Sveriges Radios artikel om saken. Hur relevant är överskottsmålet egentligen? Men i nuläget är det just en parentes eftersom regeringen under sex år har tjatat om budgetregler som en helig ko. Att då svänga helt om bara sådär är inte riktigt trovärdigt och kommer förmodligen inte heller att hända. Så sent som i våras stod ju Borg och mässade om att statsskulden ska ner till 15 procent av BNP.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

 

*****

 

Media: Måsteläsning om Littorin

 

Bloggat: Marika, Peter H, Staffan

 

Läs mer på Socialdemokraterna