Den här taktiken är också ett sätt att putta bort motståndaren från den politiska mitten. Genom att lägga sig i mittfåran tvingar man motståndaren att profilera sig mot höger eller vänster. Vi har sett det i fallet med C och FP, som även om dom inte är motståndare i dagsläget till M, har tvingats mot höger pga M:s färd mot mitten. Rätt eller fel kan diskuteras, man kan också diskutera hur mycket tvång det har legat i positionsförändringen. Det finns säkert både folkpartister och centerpartister som välkomnat utvecklingen. Men inte desto mindre har det skett och mycket beror säkerligen på M:s ompositionering.
För oss som mitten-vänsterparti är det en delikat balansgång att varken hamna för långt till vänster eller för mycket i mitten. Under Stefan Löfvens ledning har partiet profilmässigt och retoriskt hamnat mer i mittfåran än vad som var fallet under Juholts ledning. Vilket som är mest framgångsrikt kan diskuteras. Om man ska tro opinionsundersökningarna när Juholt peakade innan alla turer kring hans person och dagens opinionsläge under Löfven så känns det som ganska dött lopp. I båda fallen är det ca 35 procent som gäller.
Med allt detta sagt skulle jag vilja hävda att om Socialdemokraterna ska nå några större framgångar i valet 2014 så måste det finnas klara politiska skiljelinjer mellan regeringen och S. I ett läge där regeringen tar många av S förslag på områden där S försöker profilera sig så måste man se på det politiska landskapet med andra glasögon. Det är livsfarligt för socialdemokratin att ge sig in i ett avpolitiserat förtroenderace där Löfven/Andersson ska ställas mot Reinfeldt/Borg och där det till slut är väljarnas förtroende för personligheterna, inte politiken, som avgör. Ett enda felsteg, en enda floskel eller ett enda avslöjande kan då stjälpa hela valrörelsen och ett sådant läge vill i alla fall inte jag hamna i.
Det är i detta sammanhang som vinstuttagsfrågan i välfärden kommer in. Det är också här apoteksavregleringen kommer in. Det finns ytterligare frågor som kommer in men dessa två frågor får tjäna som exempel. I dessa frågor finns nämligen inneboende ideologiska motsättningar som inte borgerligheten kan överbrygga. Borgarna vill ha vinster i välfärden eftersom deras intresse alltid är att värna kapitalet . Av samma skäl vill dom ha en avreglerad apoteksmarknad. För oss socialdemokrater är det fullt möjligt att ta ställning för ett stopp av vinstuttag och för att återreglera apoteksmarknaden. I fallet med vinstuttag står dessutom svenska folket å det kraftigaste bakom återinvesteringskrav där skattepengar ska stanna i verksamheten. I detta krav finns det även stöd från bland annat LO och Svenska Skolledarförbundet. Jag kan tänka mig att det finns ett starkt stöd för att göra något radikalt i apoteksfrågan också.
Mitten är lika lockande som nödvändig eftersom det är där som dom flesta svenska väljarna befinner sig. Men samtidigt får man inte i sin iver att vinna mitten förlora sin flank. För oss socialdemokrater är det lika viktigt att hålla rent vänsterut som det är att hålla oss på rätt sida mittlinjen. Det är balansgången som är det delikata i vårt partis framgång.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Det skulle vara väldigt lätt att putta ut moderaterna åt höger, om vi bara slapp fånerierna med återinvestering av överskotten.
SvaraRaderaVårdkoncernernas betalde lobbyist Jonas Morian skrev ju på Dagens Arena: "Socialdemokratins starkaste kort har alltid varit att man satt samhällsnytta framför ideologiskt käbbel. Det finns en tredje väg ut ur vinstdebatten, om fokus sätts på kvalitet snarare än vinstbegränsning. Jag hoppas att mitt parti väljer denna väg."
Och hur ska kvalitetsmålen nås utan vinstbegränsning?
Lägg märke till att Morian inte slår mot något vinstuttagsförbud utan mot vinstbegränsning! Själv snyltar han på välfärden. Han får sin försörjning av vårdföretagen, men arbetar inte i vården.
Hur stora får de överskott, som ska återinvesteras, bli? Jag kan inte se detta förslag som annat än en till vänsterpolitik maskerad högerlinje, som gör det möjligt för moderaterna att framstå som ett mittenparti i frågan.