måndag 3 september 2012

Är det verkligen effektivare och bättre?

Lagen om offentlig upphandling (LOU). Detta eviga gissel. Kommuner, landsting och stat samt ett otal offentligtägda bolag sliter med denna lag för att göra det bästa för medborgarna. Syftet med lagen, att göra den offentliga verksamheten effektivare, billigare och mindre korrupt, är nobelt. Men frågan är hur bra det är egentligen. I en strid ström kommer rapporter om att den ena upphandlingen efter den andra har blivit överklagad, upphävd och fel. Dessutom är syftet dubbelt. Dels ska lägsta pris eftersträvas, dels ska kvalité uppnås. Riktigt hur det där ska gå till har ingen på ett bra sätt förklarat. I botten ligger en marknadsideologisk teori som i fråga om pennor och skrivbord förmodligen stämmer. När det gäller asfalt kan man diskutera saken och pratar vi om tjänster som städning, kollektivtrafik eller vårdboenden är saken definitivt inte klar.

Två exempel på upphandlingar som gått åt helsike av helt olika anledningar kan man hitta i Helsingborgs Dagblad idag. Den ena upphandlingen rör städning i Höganäs. Den andra handlar om ljud- och bildanläggningar på Helsingborgs nya arena.

I Höganäs visar sig en av LOU:s stora brister. Politisk dogmatism tillåts styra och om upphandlingen går emot den ideologiska övertygelsen så får subjektivt tyckande avgöra istället för fakta på bordet. Den moderate KS-ordföranden Peter Kovács får personifiera dogmatismen som vi sett så många exempel av på sistone (lördagens inlägg om skolpolitikerna i Staffanstorp är det senaste). Kovács, som är välkänd för att vara minst sagt dogmatisk, "tror" inte att kommunens städning är billigast trots att kommunens eget anbud visat att det förhåller sig på just detta sättet. Med någon slags retroaktivitetsteori försöker Kovács få det till att det är upphandlingen som sådan som gjort att kommunen kommit fram till att den är billigast och därför behövs det konkurrensutsättning så att det kan bli billigast även i fortsättningen. Hur det hela går ihop begriper förmodligen inte ens Kovács själv. Det krävs förmodligen ideologiskt övertygade moderater av Michael Sandins och Göran Holms kaliber för att begripa hur Kovács tänker och som tur är hör dessa intellekt inte till vanligheterna i den svenska befolkningen.

Det andra fallet, det om ljud- och bildupphandlingen i Helsingborg, är mindre kontroversiellt. Striden är rent juridisk, har kommunen gjort rätt eller fel som tecknat ett tilläggsavtal? Men inte desto mindre pekar hela ärendet på ett stort problem med LOU. Oavsett vad som är rätt eller fel så kostar processen med överklaganden, viten och förseningar stora summor för kommunen. För inte nog med att tid och pengar går åt till att göra om hela upphandlingen. Dessutom riskerar kommunen att få betala vite och böter till diverse parter för att man har gjort fel. I detta fallet handlar det, om det bedöms som fel, ovanpå allt om ett fel som man har trott var rätt. Detta eftersom dom egna juristerna helt uppenbarligen är övertygade om att kommunen agerat helt enligt reglerna. Uttrymmet för tolkning är alltså stort och risken för detta tolkningsuttrymme står skattebetalarna för.

En kamrat sa till mig tidigt i min politiska karriär att "lagen om offentlig upphandling är det sämsta skit som svenska staten har hittat på". Om det förhåller sig så illa kan jag inte gå i god för. Jag kan tänka mig att dödsstraff till exempel bör räknas som värre. Men poängen är inte om det är det sämsta eller ej. Poängen är att LOU är dålig och att lagstiftningen borde ses över. Framförallt borde man försöka införa regler som förhindrar fall av Höganästypen. Jag vet att det finns möjligheter till att överklaga och överpröva även dogmatiska beslut men frågan är om det ska behövas en alert allmänhet och en mycket upphandlingskunnig opposition i varje enskild kommun eller om det är lagen som det är fel på.

Dessutom vore det snyggt om LOU höll sig till EU-reglerna i frågan om upphandlingar. Idag har Sverige, helt i enlighet med vår "bror duktig-mentalitet" hittat på massa egna regler och avgränsningar. Något som inte är betingat av EU:s regler överhuvudtaget. Något som man inte alltid tänker på när man kritiserar EU för att vara ett problem eller en bromskloss. I detta fallet är det faktiskt den svenska lagstiftningen som ställer till det.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna


1 kommentar:

  1. Upphandlingslagen har nyligen gjorts om. Det finns f.ö. två upphandlingslagar, beroende på vilken typ av verksamhet som ska upphandlas. Vilka regler som gäller nu, kan man läsa på Konkurrensverkets webbplats: http://www.konkurrensverket.se/t/Process.aspx?id=2119

    Såvitt jag kan förstå finns inget tvång för kommuner eller andra offentliga aktörer att konkurrensutsätta sin verksamhet. Och inte heller något förbud för den offentliga förvaltning, som tidigare har bedrivit verksamheten, att själv lägga anbud.

    Lagens krav på likabehandling av anbudsgivare, borde ju då innebära att den offentliga förvaltningen inte får diskrimineras för att den politiska majoriteten har beslutat att verksamheten ska "privatiseras". Det kan man över huvud taget inte besluta som jag tolkar reglerna. Utan det är konkurrensutsättning (upphandling) eller ej, som ska beslutas.

    Det kan finnas situationer, då det är förutstebart vilket företag, som kommer att vinna upphandlingen, om flera företag lägger in anbud, men ett av företagen har ett försprång, t.ex. att det redan finns på orten. Då kan man misstänka korruption, även om det inte alltid behöver vara fråga om det. Om då förvaltningens anbud nonchaleras, stärks ju misstanken om korruption.

    Lagen föreskriver att antingen ska lästa bud antas, eller det ekonomiskt mest fördelaktiga budet antas. Detta ska anges i upphandlingsunderlaget. Så även eventuell "viktning" av kvalitet och pris. Viktningen ska anges i procent, t.ex. 70 % för kvalitet och 30 % för pris.

    Detta innebär i klartext att ett dyrare bud ska antas, om det ger högre kvalitet än ett billigare anbud. Kvalitetskraven kan också skrivas in i villkoren, vilket betyder att anbud, som inte uppfyller de föreskrivna kvalitetskraven, öht inte ska beaktas.

    Reglerna är krångliga, men de som ansvarar för upphandlingarna och beslutar vilket anbud som ska antas, måste givetvis känna till och följa reglerna. Detta verkar inte ha skett vid upphandlingarna av de omskrivna Carema-boendena i Stockholm. Jag har läst att den ansvariga socialchefen har utretts av polis för tjänstefel. Vad som sedan skett i det ärendet känner jag inte till.

    Jag såg en TV-intervju med en anhörig, som själv är inköpschef i ett stort, privat företag. Han sa att ett så innehållslöst avtal som hade slutits mellan Carema och stadsdelsförvaltningen aldrig hade accepterats inom det privata näringslivet. Om han själv hade ingått ett så innehållslöst avtal, så hade han fått sparken direkt.

    Det har från en del debattörer på s-bloggarna förts fram att upphandlig och kontroll drar stora kostnader. Enligt min mening är det i och för sig inget hållbart argument mot upphandling. Även offentliga verksamheter måst tåla kontroll. Men upphandlingskostnaderna måste givetvis räknas med, när man beslutar om upphandling ska ske, eller ej Utöver kostnaden för själva entreprenaden, alltså.

    Konkurrensutsättning av en verksamhet ska ju inte leda till att den blir dyrare och /eller sämre. "Privatiseringar", som sker enbart av ekonomiska skäl, utan att några ekonomiska eller andra vinster kan påvisas, är ett ont som ska bekämpas. Detta tycker jag är viktigare än att bekämpa varje tillstymmelse till vinstudelning i de privata företagen, vars tjänster upphandlas.

    Jag tror inte att det blir så stora vinster som kan delas ut, om upphandlingsreglerna följs. Men det gör de ju inte i många fall. Om nuvarande lagstiftning är bra eller dålig i sig, har jag svårt att avgöra. Jag har inte läst lagen i detalj.

    SvaraRadera