onsdag 29 augusti 2012

Vill vi betala priset?

I 20 år har det rådande paradigmet inom offentlig upphandling varit "lägstapris"-principen. Upphandlingarna har strävat efter att pressa priset. Utvecklingen har varit ivrigt påhejad av den övervakande myndigheten, Konkurrensverket. En myndighet vars syfte är att:

"arbeta för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna samt en effektiv offentlig upphandling till nytta för det allmänna och marknadens aktörer." - Konkurrensverket

Det som upphandlas ska alltså inte bara vara bra för den som upphandlar. Även den som säljer tjänsten eller varan ska ha nytta av det hela. Om detta är rätt eller fel är en annan diskussion. Vad som är viktigt att komma ihåg är att man kan konkurrera med olika medel och att man kan fästa olika stor vikt vid olika parametrar.

Prisparametern är den lättaste att övervaka och förstå. Den som lägger ett anbud med lägst pris och som påstår sig kunna uppfylla kontraktsvillkoren vinner. När väl kontraktet är i hamn är det brukligt att en eller flera av villkoren bryts. Mest för att uppföljningen i regel är alldeles för svår och komplicerad. Att skriva avtal som är lätta att följa upp är nämligen inte det enklaste.Framförallt inte om vi talar om tjänster. Att se om en penna är rätt dimension och om den skriver tillfredställande är lätt. Att mäta om vården på ett vårdhem är av hög kvalité är långt mycket svårare. När dessutom en lägstaprisprincip råder är det lätt hänt att priset som man kommit överens om är för lågt. Exempel på detta kan vi se t ex vid region Skånes upphandlingar med DSB First eller Sirius Humanum.

Att Konkurrensverket syftar till att stärka konkurrensen när dom granskar upphandlingar bidrar inte precis till att högsta kvalité eftersträvas. Eftersom priset i regel värderas väldigt högt när beslut om utförare ska tas så vinner i regel den aktör som lägger lägsta pris. Konsekvenserna av detta är många. Ta Caremaskandalen i vintras. Eller ta för all del Securitas avtal med Kriminalvården. Ensamarbete och lägre säkerhetstänk blir (en av) konsekvenserna med katastrofala följder. Men skattekollektivets pengar har värnats. Frågan är bara vilket samhälle vi får när människors säkerhet och hälsa riskeras för att lägsta pris väljs.

För att göra det extra tydligt. Om du går in i affären för att köpa en bit godis till dina barn eftersom dom är hungriga och du har att välja mellan en transfettsfylld lågprisprodukt som är importerad från Tyskland eller ett närproducerat äpple som kostar lite mer. Vad väljer du då? För att mina barn ska må bra väljer i alla fall jag (om jag nu hade haft några barn) äpplet. Jag tror att det är värt priset att välja något nyttigt och ickekonstlat framför något som har framställts på konstgjord väg för att pressa priset maximalt. Samma sak är det (i regel) med offentliga upphandlingar.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Bloggat: Roger
 
Läs mer på Socialdemokraterna

1 kommentar:

  1. Ibland undrar jag om det någonsin genomförts en IT-upphandling som gått rimligt till. Grundproblemet är att beställaren saknar kompetens att skriva en ordentlig kravspecifikation. Man börjar istället med en halvtaskigt utkast och ändrar under projektets gång.

    Det finns ingen gräns för vilka belopp som kan slösas bort:

    http://www.idg.se/2.1085/1.179163/tio-miljarder-for-sap-pa-forsakringskassan
    http://www.idg.se/2.1085/1.368058/ny-storsatsning-pa-forsakringskassan

    SvaraRadera