Mycket av diskussionen, för att inte säga i princip allt, kring terrorism har som bekant handlat om den islamistiska terrorn. Al-Quida och Al-Shabab är organisationsnamn som idag sätter skräck i världen likt ETA, IRA och PLO en gång gjorde. En av skillnaderna idag gentemot förr i tiden är att kampen är mer diffus och inte lika territoriell. Terrorn kan slå till var som helst och mot vem som helst. Det såg vi inte minst i Stockholm där en självmordsbombare till synes utan förklaring sprängde sig själv i luften och bara turen förhindrade att någon oskyldig kom till skada.
Samtidigt har det ensidiga fokuset på islamistiska rörelser förblindat mycket av diskussionen. För i takt med att neofascismen vuxit sig starkare har också dess väpnade inslag kommit till uttryck på ett mycket konkret sätt. Anders Bering Breivik är den starkaste symbolen för den högerextrema våldsrörelsen och i förrgår fick han en ytterligare följeslagare i och med terrordådet i Wisconsin. En fascist anföll ett sikhiskt tempel och listan över fascismens illdåd fylldes på med ytterligare en gärningsman.
Det skrämmande är att diskussionen, mycket på grund av det faktum att gärningsmännen ofta är ensamma, inte tar fart kring en ideologis påverkan på attentatsmannen. I fallet med Breivik är det inte klart huruvida han ska anses tillräknelig eller ej. Detta trots att han har helt klart för sig vad han har gjort, helt klart för sig varför han har gjort det och trots att det står helt klart att han säkerligen skulle göra det igenom om han fick chansen. Hans övertygelse bygger på en ideologisk övertygelse om att hans handlande är historiskt korrekt och nödvändigt.
Det är kring detta som diskussionen borde stå istället för att diskutera kring enskilda inriktningar på terrorn. Det som i mångt och mycket förenar terroristerna från olika ideologiska läger är just den starka determinismen. Historiens gång är redan fastställd och därför kan man också handla i enlighet med den historiska logiken. I detta skiljer sig inte fascister, kommunister och islamister åt. Alla riktningarna "vet" hur framtiden kommer att gestalta sig och då kan man lika gärna skynda på utgången. Men när vi fastnar i diskussionen kring "den muslimska terrorn" eller "högerextrema gärningsmän" så missar vi den djupa antidemokratiska ådran som genomsyrar ideologierna. För det är trots allt var kampen handlar om. Demokrati eller inte, varken mer eller mindre.
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
"Det som i mångt och mycket förenar terroristerna från olika ideologiska läger är just den starka determinismen. Historiens gång är redan fastställd och därför kan man också handla i enlighet med den historiska logiken. I detta skiljer sig inte fascister, kommunister och islamister åt. Alla riktningarna "vet" hur framtiden kommer att gestalta sig och då kan man lika gärna skynda på utgången."
SvaraRaderaJag tycker Breiviks kristna övertygelse är intressant också. Du verkar tycka att islam är mer problematiskt än kristendom, fast historiskt finns det inte belägg för det anser jag.
Utvecklingen sedan andra världskriget med rehabiliteringen av högerextremismen – till exempel Storbritanniens samarbete med fascisterna i Grekland under kalla kriget ( se t. ex. http://www.dalademokraten.se/Opinion–Kultur/Ledare/2012/06/27/Grekiska-Ny-Demokrati-har-en-grumlig-historia-2-/ ) – som tagit extra fart i samband med hur kalla kriget slutade och 11. september 2001 innebär att fascismen är närmare makten, ja delvis redan där, än vänsterpolitik.
Den politiska tyngdpunkten verkar just nu ligga åt högerextrema hållet med andra ord i världens mäktigaste länder.
Fast det måste man ju försöka ändra. Men (S), (PS) och de andra partierna i Socialistinternationalen kommer liksom i Tyskland innan Hitler kom till makten inte att vara några bundsförvanter i den kampen. När du buntar ihop alla kommunister med fascister och islamister som du gör (även Breivik buntar ihop kommunister med islamister) kan detta inte annat än stärka denna min övertygelse. I praktiken ger det mera spelrum åt determinister av den typen som ledde Hitler till makten.
Politik handlar om övertygelse, och när (S) inte längre tror på determinismen, kanske detta förklarar hur partiet har kunnat utveckla sig som det gjort sedan någon gång på 80-talet.
Alliansen har sin determinism som handlar om att människor är på ett visst sätt och att det är naturligt att låta det kapitalistiska systemet bestämma.
Men vad har (S)? Kanske handlar (S) i dag om att inte tro vare sig det ena eller det andra, tycka lite både ock, utan att det blir så stora skillnader med Löfven som statsminister. Precis som (PS) i Frankrike vill väl (S) anpassa sig till mer determinerade krafter på högersidan av politiken? Precis som var fallet i Tyskland innan Hitler kom till makten?
Den svenska socialdemokratin har en lång tradition av funktionssocialism. Problemet med deterministiska ideologier är att dom hamnar i ett cirkelresonemang. Allt som sker eller inte sker blir till bekräftelse på den egna övertygelsen.
RaderaGivetvis kan man även lägga till kristendomens extrema delar bland dom deterministiska skarorna.
Är det inte ett utslag av determinism när du buntar ihop kommunister och fascister som du gör?
RaderaHur ska en utomstående som ej är med i (S) inte tycka att det snarare har att göra med vad som anses gynna egna partiet snarare än någon sorts absolut (deterministisk?) sanningssökan som det kan ge sken av?
Visst kan ni i (S) tycka "vi är inte determinister, men det är islamisterna och kommunisterna", fast vinner ni något på det i samhället som helhet? Och även om ni skulle "vinna" på det, skulle det vara önskvärt?
"Den svenska socialdemokratin har en lång tradition av funktionssocialism"
RaderaVill Kjell-Olof Feldt och hans närmaste i (S) - högersossarna - återknyta till den traditionen?
Att islamism, kommunism och fascism är deterministiska till sin natur är inget som jag suttit och hittat på själv. Det är basic politisk ideologi. Socialdemokratin i Sverige har inte tillämpat determinism utan gått på den karlebyska linjen med funktionssocialism. Liberalismen är i sin utgångspunkt inte determenistisk men givetvis kan man anföra argument för att nuvarande regering bär drag av determinism när dom t ex säljer ut statliga bolag helt på ideologiska grunder.
RaderaTycker inte kommunism är deterministiskt. En som verkar i Marx' anda är rätt dynamisk av sig, i takt med tiden (fjärran från det kalla krigets stela strukturer). Det skulle vara om det vore deterministiskt att ta avstånd från förtryck, fast det tycker jag låter konstigt.
RaderaIslamism kan man väl få se som perverterad islam, ungefär som borgerliga omvärlden ledde till det stelnade och perverterade i t.ex. Kina och Sovjetunionen. Det verkar finnas en del som tycker att det är något stelnat och perverterat över (S) också. Nyligen kom det tydligen ut en bok som förklarar islamismen med västerländskt inflytande och kolonialism. Då kan man ju undra om USA och Västvärlden egentligen vill motarbeta islamismen, när USA och Västvärlden genom sitt agerande gör det motsatta.
Högerextremismen som rehabiliterats sedan andra världskriget och nu är den avgörande tyngdkraften i våra länder (det verkar t.ex. inte osannolikt att S-MP-V inte får majoritet tillsammans på grund av hur SD gynnas så mycket av det samhällsklimat (S) bidragit till) vill väl somliga ha till perverterad höger - fast det tycker jag nog inte är så solklart när man ser synergin mellan högerextrema grupper och partier som (S) i t.ex. Frankrike. Högerextremismen är kanske helt enkelt det normala i ett högersamhälle där debatt på djupet och fundamentala skillnader nedprioriteras?
Detta är förstås bara ståndpunkter från min sida. Fast kanske ska man akta sig för att ha ståndpunkter, det kanske blir för deterministiskt? Politik är att vilja har jag för mig att det hette någon gång i tiden. Och utan alla dessa som ville något i Indien hade Gandhi knappast kunnat gå till historien som han gjorde. Visst, Gandhi var envis, deterministisk, "Indiens självständighet är ofrånkomlig" - men kanske var det inte så dumt?
Givetvis blir det en subjektiv bedöminig till sist huruvida determinism är något bra eller dåligt. I den åsikten får du, liksom jag, tycka vad vi vill.
Radera