Ska vi bli dom som sviker?

En diskussion som sällan förs men som kanske borde vara den viktigaste av alla är den kring vilket samhälle vi lämnar över till nästkommande generationer. I frågan om miljön är det ett återkommande tema. Vi har ingen rätt att förstöra världen för nästa generation med vårt leverne. När man pratar om just miljön är detta fullt begripligt och enkelt att greppa. Detta ger miljöfrågan en enorm fördel gentemot andra områden. På andra områden är det nämligen inte lika lätt att ta till sig resonemanget.

Under långa tider präglades svensk politik av folkhemsidealet. I detta ideal fanns en vision om och en längtan efter att våra barn ska leva i en bättre värld än vi. Under efterkrigstiden och fram till för något decennium sedan var detta också fallet. Ekonomisk tillväxt och teknikens utveckling gjorde livet bättre och på många sätt lättare för miljoner människor i vårt land. Nationen blomstrade i en framåtsträvande och progressiv anda. Detta mönster bröts på många sätt under 90-talskrisen och efter detta sammanbrott har Sverige aldrig riktigt hämtat sig.

Ett område som blivit allt mer eftersatt är investeringar i vår infrastruktur och då pratar jag inte bara om nya vägar och järnvägar. Även investeringar i underhållet har strukit på foten och vi har inte ens bemödat oss att ta hand om det vi redan har på ett tillfredställande sätt. Gårdagens nyhet om att gamla och dåligt underhållna kontaktledningar har orsakat 65 riktigt stora tågstopp bara dom senaste två åren är ett tydligt exempel på detta. Idag kommer så nästa chock. En och en halv miljon svenskar får vatten från vattenverk som bryter mot lagen. 123 vattenverk lever inte upp till Livsmedelsverkets rekommendationer. Konsekvenserna av dåligt vatten behöver inte påpekas. Det räcker att nämna Östersund för att vidden av problemet ska förstås.

Andra områden där jag av egen erfarenhet vet att underinvesteringarna är mycket vanliga inom är våra vattenledningar, våra avlopp och den så kallade "asfaltsskulden". Vattennät som läcker stora mängder vatten är vanligt förekommande runt om i landets kommuner. Ett tydligt exempel på detta är min gamla hemkommun Staffanstorp. Och den som kört ett varv runt Helsingborgs innerstad eller som har cyklat i samma område vet hur det ser ut på vägarna och att man på vissa ställen måste köra slalom mellan "potthålen". Att det ser likadant ut i många andra svenska tätorter är ingen hemlighet.

Vad kan man då göra? Många av dessa frågor är kommunala och för små kommuner är det en enorm investering att bygga t ex nya vattenverk. Alla vet att man inte vinner ett val på att höja VA-taxorna eller på att lägga dubbelt så mycket på asfalt som budgeterat. När man dessutom har en nationell diskussion som under 20 år har präglats av "välfärdens kärna" och när det därmed nästan är som att svära i kyrkan om man vill satsa på underhåll och reparationer så blir det inte lätt för lokala politiker att hantera den skuld som växer gentemot nästkommande generationer.

Att investeringarna måste göras är självklart. Men ytterligare ett märkligt paradigm påverkar och det är frågan om överskottsmål och lån. Resonemanget som framförallt förs på riksplanet men som även är vanligt förekommande på kommunal nivå låter något i stil med att man ska betala ur egen ficka om man ska investera. Ett resonemang som går på tvärs med hur Sverige är byggt och som dessutom innebär att dagens generation får ta hela kostnaden för något som ska användas under lång tid och av fler generationer.

Slutsatserna av detta borde vara att investerings- och underhållsfrågorna måste lyftas ur ett välfärdsperspektiv. Vad bygger vi för samhälle om vi inte vårdar våra gemensamma angelägenheter? Hur ska vi förklara för våra barn att vi valde att bryta den linje av framåtsträvande som generationerna före oss företrädde och som byggde på övertygelsen att vår generation skulle hålla sin del av avtalet? Vill vi vara den generation som bröt generationskontraktet? Är det rimligt att vi betalar allt mer ur egen ficka och pressar lånesättningen neråt hela tiden. När får man låna och när får man inte låna?

Frågorna är många och jag tror att svaren är många även dom. Mina svar är kort att vi måste ha en nationell samling kring underhållsfrågorna och att pengar bör riktas antingen via statsbidrag eller via lagstiftning kring investeringsnivå i kommunerna. Vi måste våga låna till investeringar i t ex nya vattenverk utan att en skugga ska falla över ett fullmäktige som bygger för att upperätthålla generationskontraktet. Vi måste också se till att det samhälle som vi lämnar över till våra barn är bättre än det samhälle som vi tog emot från våra föräldrar. Det är det som ger oss politisk legitimitet i ett historiskt perspektiv och det är det som socialdemokratin måste stå för i en modern värld.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna