Jag har läst "Fallet Sigrid Gillner" av Eva F Dahlgren

Igår läste jag ut Eva F Dahlgrens bok "Fallet Sigrid Gillner". Boken handlar om Sigrid Gillner, en av Socialdemokraternas första riksdagskvinnor som valde att lämna riksdagen i förtid och därefter fascinerades av Adolf Hitler och nazi-Tyskland. Gillner var en mycket komplex personlighet med en egen syn på livet, på politiken och på ideologi.

Boken är baserad på tusentals brev, artiklar och böcker som Gillner skrivit och fått som svar. Hennes liv är fyllt av kontakter med sin tids stora och via studier i Uppsala kände hon sådana personligheter som biskop Nathan Söderblom, statsvetaren Herbert Tingsten och genom egna personliga kontakter Ellen Key, Karin Boye och många fler. Därutöver hade hon kontakt med en stor mängd politiker så som Hjalmar Branting, Per-Albin Hansson och Tage Erlander. Det är fascinerande och imponerande att läsa om hennes enorma kontaktnät. Ett kontaktnät som med tiden fick sig många törnar pga Gillners egen övertygelse om vad som var rätt eller fel.

För Gillner var saker antingen svart eller vitt. Hennes sanning och syn på världen var den som gällde och hon älskade att argumentera och debattera kring samtiden och framtiden. Hennes kritik mot politiken och då företrädesvis socialdemokratin var att den hade svikit sina ideal, att den hycklade och att den inte längre stod för socialismen. Hon kom även att förakta majoritetsväldet som kom med den allmänna rösträtten och det var via denna elitistiska syn som hon kom att beundra Hitler och nazismen. Även Hitlers modersideal spelade stor roll för Gillners ställningstagande.

Gillner valde dock att se antisemitismen som en bisarr avart utan reell substans utan att förstå att just antisemitismen är grundbulten i nazismen. Hon såg Hitlers nazi-Tyskland som ett socialistiskt föregångsland som hade utrotat fattigdomen och satt befolkningen i arbete. Hennes analys saknade dock varje mått av insikt kring hur detta arbete skapats, hur fattigdomen ”utrotats” och var samhällets utveckling var på väg.

Av förklarliga och fullt legitima skäl brännmärktes Gillner som nazist och detta kom att förändra hennes liv radikal. Hon var dock en av få svenskar som öppet diskuterade sin vurm för Hitler efter kriget och hon stod upp för vad hon gjort. I detta ska hon ha en eloge. Hon ångrade sig också på livets höst, blev katolik och gick återigen med i SAP utan att göra något större väsen av sig i rörelsen. Däremot fortsatte hon livet ut att skriva böcker och att debattera med sin tids stora.

För den som är intresserad av ett stycke svensk historia så är Dahlgrens bok klart läsvärd. Den är också läsvärd eftersom Gillner redan på 1930-talet för fram mycket av den kritik som idag riktas mot politiken. Dels kritiken mot yrkespolitiker och allmänt inkompetenta politiker, en kritik som innehåller lika mycket populism som befogad diskussion, dels kritik mot Socialdemokraterna och dess påstådda frånfall från socialismen. Boken är relativt lättläst även om många av breven som citeras är skrivna på en äldre svenska som inte är helt lätt att hänga med i alla gånger. Det är även många namn och mycket citat som fladdrar förbi. Att Gillner även led av panikångest gör inte saken lättare. Men boken är helt klart läsvärd om man orkar med denna typ av personskildringar.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna