Ett vägskäl för partiet

Organisationsutredningen har nu kommit en bra bit på vägen. Dess slutrapport ska behandlas på kongressen 2013 där också beslut om en eventuellt ny ordning för partiet ska klubbas. Men redan nu börjar diskussionerna kring var utredningen ska landa ta fart. För att förstå lite av bakgrunden till utredningen får vi ta oss en tillbakablick ungefär ett och ett halvt år i tiden. Det var precis innan Juholt skulle tillträda och diskussionens vågor gick heta kring hur valberedningen hade arbetat med att få fram en partiledarkandidat som alla på pappret skulle kunna ställa sig bakom. Upprörda röster hördes från ledande partiföreträdare runt om i landet, ifrån media och från bloggosfären. Sättet att utse partiledare på ansågs förlegat, man ville se en mer öppen process och den "vanlige" medlemmen borde ha haft mer att säga till om ansågs det. En organisationsutredning sjösattes som skulle se över partiledarfrågan och Carin Jämtin fick ansvaret för att leda arbetet.

Nu ska påpekas att det på intet sätt är unikt att S tillsätter en organisationsutredning. Organisationen diskuteras och förändras jämt och ständigt. T ex infogades det 1997 det så kallade "Förtroenderådet" som skulle fungera som någon slags minikongress och överrock till partistyrelsen. Hur väl det har fallit ut kan man diskutera.

Utredningens uppdrag sammanfattas bland annat i den första rapport som kom i maj i år. Där skrivs:

Utredningen ska lämna förslag på hur partiet bör organiseras i framtiden för att ge goda långsiktiga

förutsättningar att stärkas och bli en attraktiv folkrörelse med politisk idéutveckling och ledande inflytande i folkvalda församlingar. Partiet ska ha en organisation som främjar en bred tillströmning av nya medlemmar, ger goda förutsättningar för medlemmars inflytande och har förmåga att vinna val. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt storstadsområdena. (sid 3)

Partiledarfrågan har alltså mer eller mindre förbigåtts. Det talas visserligen i avsnittet om valberedningen lite kring hur valberedningen bör arbeta men någon explicit fråga kring partiledarprocessen har inte väckts. Detta är ganska förståeligt. Det kommer inte bli någon "öppen partiledarprocess" inför kongressen 2013 och om allt vill sig väl kommer Stefan Löfven sitta i många år till. Att då riva upp såren från vintern 2010-2011 är inget som önskas. Men en organisationsutredning har vi och då får man ju ta sikte på något annat. Vad som istället hamnar i skottgluggen är dels Förtroenderådet, dels Partistyrelsen (PS), dels VU.

I diskussionsunderlaget som lades fram lyfts storleken på såväl PS som VU upp. Idag består PS av 33+22  (ledamöter och ersättare) personer samt diverse adjungerade i form av sidoorganisationernas respektive ordförande och några till. VU består av 7+7. Skälet till detta är ganska enkelt. Precis som uppdraget till organisationsutredningen anger är SAP ett folkrörelseparti där basen för hela verksamheten är en bred representation och ett stort inflytande. Med över 100 000 medlemmar innebär det att det går ungefär en PS-representant på vart 1 800e medlem.

Vad som nu är sagt och vad som diskuteras är att minska såväl VU som PS radikalt. Även Förtroenderådet står förmodligen inför förändringar. Diskussionerna kring PS rör sig om att minska ner detta till ett udda antal omkring 10 personer och för VU gäller ca 5-7 personer. Den räknekunniga förstår då snabbt att det knappast kommer finnas plats för representanter från alla partidistrikt i en sådan konstellation. Med tanke på att stora delar av den (i VU) självskrivna partiledningen dessutom bor i Stockholm blir den geografiska representationen än mer snedvriden.

Förtroenderådet (idag 120 ombud) föreslås ersättas av ett så kallat Repskap på ca 75 personer plus PS. Eftersom det dessutom förmodligen föreslås att valberedningen ska väljas på fyra år skulle ett sådant här repskap endast bli rådgivande. Mellan en partistyrelse som i så fall skulle vara ungefär lika stor som dagens VU och beslutande kongress skulle det alltså inte finnas något beslutande organ som skulle kunna överpröva besluten. Idag är PS en stor överrock på VU och Förtroenderådet har i alla fall någon form av makt att påverka beslut via valberedningen.

Konsekvenserna av ett sådant här förslag, om det blir skarpt läge, vore förödande. Det skulle rimma illa med uppdraget att verka för god representation i en folkrörelseanda och det skulle knappast öka inflytandet för den enskilde medlemmen. Ett starkt motiv för att behålla en stor PS fick vi under vinterns kaos. När Stefan Löfvens namn väl var föreslaget gick förankringsprocessen i partiet mycket smidigt och snabbt. PS fick informationen och kunde genom sin breda representation förankra beslutet ut i organisationen tillsammans med samtliga distriktsstyrelser. Hur det skulle ha sett ut med en partistyrelse på ca 15-20 personer vill jag inte ens tänka på. Hade det kommit anklagelser om slutenhet tidigare så skulle dessa förmodligen ha haglat ännu värre i ett sånt läge.

SAP är (eller ska vara, döm själv) ett brett och folkligt parti som bygger på god representation och att medlemmarna har nära till beslut. Vi har samtidigt en stark tradition av att sluta upp kring fattade beslut och att "tala inåt och tiga utåt". Vår organisationsstruktur ska präglas av detta och medlemmarna måste känna att det finns gott om goda och kunniga representanter som har stora öron  som dom lyssnar på rörelsen med. Ger vi upp detta har vi förverkat vårt arv och vår rätt som folkrörelseparti.

Vi ser idag att t ex Moderaterna går mot en allt större PS. Deras styrelse består idag av 18 personer. Enligt vad jag har hört finns tankar på att göra den ännu större och att Moderaterna sneglar på SAP:s organisation eftersom man inser vilken slagstyrka en sådan bred organisation har*. Det räcker bara att se på Moderaternas kommundagar för att förstå att dom vill öka sin partilednings räckvidd. Om vi leker med taken att SAP skulle hamna på en PS med 11 ledamöter utan ersättare och 5 i VU så skulle SAP ha en mindre partistyrelse än M. Inte för att storlek (påstås det) spelar någon roll och en stor styrelse är inget självändamål men för ett folkrörelseparti med ambitionen att vara brett representerat och där mycket av kommunikationen (traditionellt) bygger på goda budbärare från riksplanet ner på det lokala planet så vore en sådan utveckling knappast önskvärd. Den skulle till och med kunna vara förödande.

Organisationsutredningen tillsattes i en tid då partiledarfrågan var extremt het. Att den nu eventuellt landar i att formligen slakta stora delar av den breda representation som finns i partiledningen är för mig obegripligt. Det enda som kommer ut av denna typ av förändring skulle vara med toppstyrning och mindre inflytande och insyn för den enskilde medlemmen. Den (eventuella) utvecklingen skulle bara bekräfta det som många debattörer har skrivit om kring den form av politisk kommunikation som skedde vid t ex kring maxtaxans införande. Ett beslut som (kanske) var rätt opinionsmässigt men som ingen i dom djupa partileden begrep.

Jag hoppas innerligt att Organisationsutredningen inte lägger fram ett förslag som går i den riktning som ovan redovisats. Har du samma åsikt föreslår jag att du gör vad du kan för att motverka dessa strömningar. Organisationsutredningens medlemmar hittar du här och dom finns även på Facebook.


*Andrahandsuppgifter som jag inte kan vederlägga med referens men jag väljer att referera"snacket" bland somliga med viss insyn i alla fall

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Media: LO skriver idag om sina ståndpunkter i "vinst i välfärdsdebatten".

Läs mer på Socialdemokraterna