En massa experter helt enkelt

Häromdagen lyssnade jag på "Skånemästaren" i P4 Malmöhus. Det är ett frågesportsprogram som är sådär småtrevligt. Folk ringer in, får svara på frågor och sen kan man gå vidare till final varje fredag. Obligatoriskt är också en rätt lång pratstund med programledaren. Dessa pratstunder håller av förklarliga skäl väldigt olika kvalité. Ibland är det oerhört intressant med människor som berättar både det ena och det andra. Ibland är det betydligt segare med folk som mest säger ja eller nej. När jag lyssnade bjöds det på både och men framförallt var där en kvinna som ringde in som fångade mitt intresse. Hon hade blivit arbetslös precis innan hon skulle gå i pension och såg nu fram emot sin pension. Programledaren undrade vad hon skulle göra och kvinnan sa att hon väl skulle lära sig något nytt. Nu när hon blev pensionär hade hon ju tid med det.

Bisittaren i programmet sa då något som var oerhört intressant. Hon sa nämligen att vi har en hel massa experter i vår befolkning, nämligen pensionärerna, som vecka ut och vecka in studerar allt mellan himmel och jord och på så sätt blir väldigt insatta och kunniga i sina respektive ämnesområden. För mig var detta lite av ett "wake-up call". Det slog mig plötsligt att vårt samhälle består av så mycket outnyttjade mänskliga resurser, i form av pensionärernas färska kunskaper, att det är helt otroligt egentligen. Jag har visserligen alltid vetat att pensionärer ofta är väldigt kunniga på såna där småskumma områden som släktforskning, historia, virkning, matlagning eller vad det nu än må vara. Men att se detta som annat än personlig sysselsättning för den enskilde individen har aldrig fallit mig in. Förrän i onsdags.

För tänk själva vilken resurs det skulle vara att t ex koppla någon pensionär med ett mycket stort historieintresse till en högstadieklass eller någon som är en hejare på att virka till en syslöjdslektion? Detta sker sporadiskt i enstaka fall men under hela min skoltid kan jag inte komma på en enda gång då någon annan än läraren stod i klassrummet och höll i undervisningen. Möjligtvis var där någon pappa som berättade om att han hade åkt Vasaloppet men själva undervisningsvärdet i detta var ganska, eller för att inte säga väldigt, lågt.

Någon säger säkert att jag slår in öppna dörrar men samtidigt vill jag bara lyfta saken för att peka på dom mänskliga resurser som finns runt om kring oss hela tiden men som vi sällan utnyttjar. Framförallt när det gäller pensionärer är vi väldigt dåliga på att tillerkänna dom något annat än erfarenhetsbaserade kunskaper från ett långt liv. Att dom faktiskt kan ha purfärska kunskaper förvärvade genom studier i nutid är inget som tas till vara eller erkänns. Detta är en diskussion som jag tycker får alldeles för lite plats i dagens samhälle och som vi alla hade mått bättre av om den fördes.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna