Frågan om det är svårt att vara väljare idag är dock relevant. Den tangerar politikens villkor och dess spännvidd. Centraliseringstendensen i svensk politik har pågått under lång tid. Allt fler trängs i mitten och det är inte konstigt. Det är där ca 50 procent av väljarna finns. Ska man vinna val i Sverige måste man dominera mittfältet. Att det då blir "Hawaii-politik"* är inte speciellt konstigt. För hur riskabelt är det att gå från "ja" till "nej" i frågan om Ostlänken. Rent ekonomiskt kan steget vara stort men ideologiskt är det i grund och botten inte något större steg. Frågan som skulle kunna vara av ideologisk karaktär är NÄR inte OM den ska byggas. Men för den enskilde väljaren spelar byggstart 2011 eller 2015 inte speciellt stor roll. Inte när rösten vid valurnan ska falla i alla fall.
Att politiken blir ytterligare "hawaiiserad" beror också på att Anders Borg svänger sig med prognoser och kalkyler som ingen annan verkar kunna förstå. En hypotes, som varken är ny eller radikal, är den som Magdalena Andersson gav uttryck för häromdagen när hon pekade på att reformuttrymmet alltid verkar öka i Borgs prognoser när valdagen närmar sig. Eller att arbetslösheten ska rasa. Eller att BNP ska skjuta fart. Jämför man med t ex KI:s prognos från igår vad gäller arbetslösheten så handlar det inte om tiondelar utan om hela procentenheter som det skiljer mellan oberoende myndighet och politiska dokument ett par år fram i tiden. Vem ska väljarna tro på?
Socialdemokraterna har givetvis också del i att mitten blir smalare och att det blir svårare att identifiera skiljelinjerna i svensk politik. Som Mellin och Bergström påpekade i morse så ändrar sig Fredrik Reinfeldt stup i kvarten och Stefan Löfven låter som vilken gammal moderatledare som helst. Jag delar inte den sistnämnda uppfattningen och att finna likheter mellan Bo Lundgrens "skatten ska sänkas med 100 miljarder", eller Carl Bildts normpolitik, och Löfven är svårt. Men jag förstår att den enskilde väljaren har problem att identifiera skillnaderna rent ideologiskt mellan Reinfeldt och Löfven. Framförallt när Löfven upplevs sväva på ideologiska svar som vinster i välfärden. Istället vänder sig väljaren till förtroendekänslan och när politiken själv börjar inse detta blir den ideologiska centreringen ett självspelande piano. Istället för att vara visionär och ideologisk så aktar man sig för att ha visioner och bygger förtroende via egenuttalat ansvar.
*Hawaii-fotboll är ett uttryck för att spelet svänger fram och tillbaka utan ordnat, taktiskt, spel
För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Men varför ska väljarna bry sig om ideologi? Att försöka lyfta fram ideoligen tyder bara på att man vet att det är ont om egna konstruktiva förslag.
SvaraRaderaDet är vad politikerna gör som ska vara det viktiga, inte ideologiskt flum. Många ser sig kallade att göra samhället bättre men få av dessa verkar kunna gör mer än att jämföra ideologier. Det kan vara av intresse på ett akademisktseminarium men det är många, för många, som är beroende av politiska beslut. Därför ska de som får väljarnas förtroende visa att de kan mer än prata om hur samhället borde se ut.
Jag tror inte att en total relativism är speciellt klokt eller attraktivt. Alla har någon form av ideologisk kompass. Politiker väljer att skylta med den och att explicit driva den. Andra väljer att hålla den för sig själv. Den avpolitisering som du argumenterar för är ju också en klart ideologiskt präglad åsikt.
RaderaSen är det givetvis en fullt relevant fråga kring hur mycket man låter sig styras av ideologisk dogmatism och av pragmatism. S har traditionellt varit väldigt pragmatiska i sin politik men i basen har hela tiden ett ideologiskt styrt mål legat.
En intressant diskussion men jag anser att ideologisk dogmatism är samhällsfarlig. Se t.ex. på M:s helt idiotiska idéer om privatisering av verksamheter som absolut inte lämpar sig för detta. Allt detta har främst skett som någon form av ideologisk föreställning att allting drivs bättre i privat regi.
RaderaJa där ligger en hel del i att dogmatismen kan ta sig obehagliga konsekvenser. Det är en av anledningar till att jag är socialdemokrat.
RaderaVissa i det parti vi båda gillar och är medlemmar i är mer konservativa i sitt tänkande när det gäller politiskt arbete och politiska värderingar än vad många moderater är. När det gäller att hugga i sten så ligger vi i samma klass som kd. Och det är sorgligt därför att den politiska ideologin måste ju vara i nuet. Den måste se till att lösa problemen, frågeställningarna och morgondagen idag. Väljaren i dag är egentligen det som vårat folkhem har skapat. Välutbildade, välmående i stort och krävande att se vars de skattekronor man gärna betalar tar vägen. Det är alltså pedagogiskt viktigt att både säkra den insynen samt att förklara varför man tycker en sak och hur man tänker lösa och utveckla en annan fråga. Tittar vi på Moderaternas politik och parti så har det genomgått en intern revolution i och med Reinfelt, deras politiska lösningar ligger ofta vid den berömda mittlinjen där vår egen politik också ligger/bör ligga. I många frågor har vi samma lösningar på problemen MEN vi har en eld i vårat ideologiska tänkande och denna måste vi ju också lyckas förklara. Den politiska mitten och området därikring är väll j...gt bra för ytterligheterna när pendeln rör sig skapar aldrig något bestående och där är vår historia full av goda/dåliga exempel.
SvaraRaderaFör övrigt så är jag som socialdemokrat FÖR mångfald inom välfärden.
:-)
Intressanta synpunkter. Den pedagogiska utmaningen är, precis som du säger, en av huvudfrågorna. Den ideologiska glöden tror jag är helt avgörande för att man ska ha ett engagemang att orka driva politik.
RaderaJa mångfald ska vi ha!