Samhällsnyttan åsidosätts för att möjliggöra vinster

Samhällsnytta och valfrihet för individen. För en marknadsliberal är dessa två synonyma. I den modell som marknadsfundamentalisten tillämpar är allting perfekt. Utbud och efterfrågan möter varandra och i brytpunkten skapas största möjliga nytta för båda parter. I teorin är det perfekt. I verkligheten fungerar det sällan. I alla fall om vi pratar om annat än handskar, cyklar och brevpapper. Pratar vi om välfärd, om skola, vård och omsorg, så är det nästan aldrig så att parterna är jämbördiga. Säljaren har nästan alltid ett övertag i fråga om information, om kunnande och framförallt har säljaren bara ett enda behov. Behovet av att tjäna pengar. För köparen däremot är bilden långt ifrån lika enkel.

Pengsystemen som införs i olika välfärdssystem har skapat en av världens mest stabila marknader. Den amerikanska högern drömmer om att införa skolpeng i dom amerikanska delstaterna. Det är en våt dröm för dom. I Sverige är pengsystemet infört sedan länge och trots diverse småjusteringar så är grundsystemet en solid bas för företag att tjäna grova pengar på i såväl hög- som lågkonjunktur. Det är här som diskussionen om samhällsnyttan kommer in.

Välfärdssystemet har som mål att ge varje individ bästa möjliga förutsättningar att klara livet. Möjligheter och utfall ska säkras. Men bara för att systemet har varje individs väl för ögonen betyder inte det att varje individs upplevda väl är det bästa för den totala nyttan av systemet. Friskolereformen som exempel må vara tilltalande för den enskilde men på systemnivå skapar det problem som gör att samhällsnyttan minskar. Skolan blir segregerad vilket minskar likvärdigheten och på samhällsnivå är en likvärdig skola av stor betydelse. I alla fall om ett land ska göra skäl för namnet välfärdsland.

Diskussionen om dom privatiserade välfärdssystemen borde ta sin utgångspunkt i samhällsnyttan och hur denna maximeras utan att för den sakens skull individens möjligheter till inflytande och påverkan beskärs på ett felaktigt sätt. I detta sammanhang måste man se att vinstuttaget i välfärden skapar incitament som motverkar samhällsnyttan. Eller kan någon som nu anser att vinstuttag ska vara tillåtet vara så vänlig och svara på frågan hur monopoliseringstendensen i svensk välfärd har gynnat brukaren och samhället i stort?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna